Tintomara

Har du någon erfarenhet av mandariner och DSB? Jag har alltid fått mer småkryp i sanden än i stenarna (iofs har det inte varit "äkta" LS).

Tänk så det kan bli.

Ehm... Jag tror inte att det är så bra att ha Mandarin tillsammans med Clowner. Men prova att ge ormstjärnan en liten matbit, vad som hellst ifrån havet borde duga. Den kan säkert äta kött också om du tvingar den, men det är ingen rekommenderad mat.

Den svälter inte ihjäl så fort, tror att den säkert klarar veckor utan mat... men du kan ju släppa i en liten fiskbit/räkbit en gång i veckan. Ungefär i storlek som en ärta. Minska om den inte äter fisken. Öka om den är glupsk.

Ormstjärnor brukar vara detriusätare, så om du matar dina fiskar (eller vad du nu har) normat så borde det räcka. Många arter gillar sand, men det är inget krav. Ormstjärnor är ganska ömtåliga såtillvida att de lätt bryter av en arm eller två vid ovarsam behandling. I gengäld brukar armarna växa ut rätt kvickt om stjärnan trivs. På vissa arter kan det t.o.m. växa ut en ny ormstjärna från de avbrutna armarna. Så svaret är väl i korthet: Oroa dig inte för ormstjärnan.

Kan ju tilläggas att jag har hållit kantnålar (pipefish på engelska, släkt med sjöhäst) vid ett flertal tillfällen i akvarium, och de har väl ungefär samma födoval som mandarin? Hoppas jag, annars är mitt inlägg ganska irrelevant (i ärlighetens namn har jag aldrig haft mandariner själv). Hursomhellst, kantnålarna har jag utfodrat med mysis. Med lite enträgenhet kan man få kantnål att ta frystorkad mysis genom att börja med levande mysis och därefter blanda in alltmer frystorkat (släpp några framför nosen på den). Det är bra att ha någonting på botten som äter spillet, för tro mig - det blir mycket mat som trillar ned utan att fisken tar det. Räkna inte med att fisken tar frystorkat det första halvåret, kanske inte ens det första året. Om du har tur och mycket sten, alternativt en djup botten med grovkorning sand (typ sötvattensgrus, åtminstone 5cm djup), så kan du *faktiskt* få tillräckligt mycket smådjur i ett 100liters akvarium för att föda en eller två (inte alltför stora) fiskar. Det vet jag erfarenhetsmässigt. Då pratar jag om decimeterstora "normala" fiskar eller upp till ca 40 cm långsmala fiskar (som kantnål), samt en hel del smådjur. Men räkna med att det tar åtminstone två år. och under den tiden måste du antingen mata eller ha någonting mindre krävande i akvariet. Tänk på att man brukar *rekommendera* ca 200 liter per mandarin (och tänk på att rekommendationer inte brukar vara tagna ur luften). Skaffa hellst inte någon mandarin innan det kryllar av liv i ditt akvarium. Antingen det, eller så får du springa ned till havet och håva mysis varje dag efter frukost.

Det kanske låter vanvördigt att placera under "produktguiden" men skulle man kunna tänka sig en liknande del där man kan "recensera" olika djur (och växter)? Dvs där man kan skriva någorlunda kortfattat om hur djuret bör hanteras, hur man själv har lyckats med det, och om den är odlingsbar/lämpar sig för nybörjare. Man kanske inte betygsätter som när det gäller pumpar, men man kan ju fortfarande betygsätta hur svår den är eller hur mycket lju den behöver.

Tror det är den jag har. Du behöver kylning. Inte mycket, men dock någonting bättre än plast. Dioderna bör monteras på metall. Själv har jag limmat dem med termiskt lim på rostfria hundmatsskålar som det rinner ("porlar") vatten över. Vattnet är dock onödigt vid den effekt som jag för närvarande kör, men när de går på full effekt tror jag att det behövs. Vid 1W blir dioderna märkbart varma även när de sitter på den torra hundskålen. Vid 3W blir de smällheta. När jag spolar vatten över dem så håller de rumstemp. Jag har inte kunnat mäta någon förändring i vattentemperaturen, så det handlar antagligen mest om att inte värmen ska ansamlas i en punkt snarare än om värmeeffekt. Jag kör ett ATX2 spänningsaggregat för datorer. Klarar 600W och ger 12V eller 125W om du kör med 5V eller 3.3V. Har du en lång sladd får du spänningsfall i den och kan köra på 12V eller 5V direkt. Alternativt kan du seriekoppla ett par dioder och köra på 12V. Se bara upp så att du inte bränner dioderna pga för hög spänning.

Kan silliconfogar härda under vatten (eller läste jag fel)???

Det finns ganska många arter av sjöhare. Här i norden finns ett flertal. Liksom de flesta nakensnäckor är de ofta specialister, tror dock att alla sjöharar är växtätare (fast jag är inte 100% säker).

Jag har en hemmagjord växtbelysning med 50 3W lysdioder i duschen (Luxeon K2). Varje diod /*ska ge*/ ca 130 lumen, men pga ett underdimensionerat spänningsagg och för långa sladdar så får jag väl för närvarande ut ca 25-30 lumen per diod (förbrukningen ska som sagt vara 3W per diod, men som det är nu drar de strax under 0.5W styck). Ska dock byta ut sladden till en tjockare högtalarkabel, men jag blir nog tvungen att skaffa ett extra spänningsagg om jag ska ha full effekt. Egentligen så får man bättre verkningsgrad med en massa små lysdioder som körs på låg effekt, men då måste man ha en sån enorm massa. Dioderna kostade 3000kr, agget 1000kr. Summa 4000kr. Tycker rent subjektivt att det motsvarar hälften av mitt 2x55W T5 (som jag köpte begagnat för 900 spänn), så det är väl sådär beträffande hur prisvärt det är. Växterna (nephenses och drosea) ser iofs ut att må ganska okej och de har rätt höga krav på ljuset, men om det inte var för att schabraket stod i duschen skulle jag inte ha kostat på det, dock är det ju trevligare att köra 3.7V än 250V där. Värmen? Generellt sett mycket svalare än lysrör. Värmer inte upp rummet någonting, till skillnad från T5'an. Däremot kan diodernas fästyta bli ganska varm, dock inte så att man bränner sig... men nog blir det värme ändå. Har roat mig med att sätta upp fyra av dioderna över ett sötvattensakvarium, och det glittrar mycket riktigt som om det var en MH (ljusintensiteten kan inte mäta sig med en 150W MH förstås). Har sett en större algtillväxt under diodlampan (*mycket* kraftigare än utanför), men växterna verkar också gilla våglängden betydligt mer än sina lysrör. Spektrat är ganska smalt, men jag ser det inte som något direkt problem. Jag har dels vita 6500K dioder och 455nm blå, fler blå än vita. Med andra ord passar våglängden ganska bra till... tror det var klorofyll-b, så det är kanhända mer energioptimalt än ett lysrör. Fast det växer ju rätt bra under T5 också... tyvärr får växterna inte ut mer energi för att det är blått ljus, men ljuset fångas åtminstone upp ganska fullständigt. Växterna ser väldigt mörka ut i 455nm belysning.

Det vore väl rätt troligt, efttersom det är ganska vanligt att andra "dubbelorganismer" ser ut på just det viset. Dvs att den ena bestämmer och den andra behandlas som boskap av värdsymbionten, och blir bokstavligen uppäten om den förökar sig snabbare än vad värden tillåter. Så ser det tex ut i lavar (svamp+alg/bakterie), åtminstone vissa sorters mykorrhiza (svamp+växt) och i våra egna celler (eukaryot+mitokondrie). I en del fall har man till och med kunnat se att värden lockar sin symbiont att föröka sig snabbare än vad som "behövs" (så att den kan skördas aktivt).

Okej, har inte riktigt uppfattat det förren nu.

Oook. Läste inte den här tråden förren nu. Skrev ett till inlägg i din tråd som kanske kan vara värt att flytta över med? Det är egentligen ett svar/tillägg till en sak som Lasse sade tidigare i den tråden och handlar om bakteriernas möjlighet att själva producera aminosyror från scratch (kort sagt: de kan sånt). Edit: Ojdå, du hade redan gjort det. )

Regnvatten?

Bakterieer kan allt. De är jordens verkliga härskare. Skämt åsido. Det beror på vilken bakterie det är frågan om... skulle tro att bakterier som inte bär en massa onödigt DNA för biosyntes, förökar sig snabbare om det finns aminosyror tillgängliga. När man odlar bakterier på labb så finns det ju vissa som kan växa i ren stärkelse (inga proteiner eller fetter överhuvudtaget) och en del som kräver att växa i blod eller mjölk (alla biologiskt aktiva aminosyror närvarande). Det är så man brukar göra när man behöver en grov uppfattning om vad det är för bakterie man har. Denna snygga bild illustrerar visserligen om växternas biosyntes av aminosyror, men många bakterier är lika duktiga eller bättre (och de använder ungefär samma syntesväg): http://www.biologie.uni-hamburg.de/b-online/e19/19e.htm En lite mer invecklad bild (men den är rolig, man kan klicka runt i den och få up detaljer:)): http://www.genome.jp/kegg/pathway/map/map01150.html Nu vet jag inte riktigt vilka bakterier som är bäst på biosyntes, ofta brukar man bekymra sig mer om dem som inte syntetiserar alls eftersom många av dem är patogener (om bakterien t.e.x. bara klarar att växa i blod, är det en stark misstanke om att det är en sjukdomsalstrare). Men jag skulle tippa på att våra älskade cyanobakterier är duktiga på att tillverka aminosyror. Jo, jusst det ja, aminosyrasyntes kräver en kvävekälla... Snabblänk: "Some bacteria can use atmospheric N2 by a process called nitrogen fixation, in which N2 is reduced to NH3 at the expense of energy in the form of ATP. Although relatively few species of bacteria are capable of nitrogen fixation, most bacteria, fungi, and plants can use nitrate (NO3-), which is a common constituent of soil, by reducing it to NH3 via electrons derived from NADH or NADPH. Finally, all organisms are able to incorporate ammonia (NH3) into organic compounds. NH3 is incorporated into organic molecules primarily during the synthesis of the amino acids glutamate and glutamine, which are derived from the citric acid cycle intermediate a-ketoglutarate. These amino acids then serve as donors of amino groups during the synthesis of the other amino acids, which are also derived from central metabolic pathways, such as glycolysis and the citric acid cycle (Figure 2.42). The raw material for amino acid synthesis is thus obtained from glucose, and the amino acids are synthesized at the cost of both energy (ATP) and reducing power (NADPH). Many bacteria and plants can synthesize all 20 amino acids. Humans and other mammals, however, can synthesize only about half of the required amino acids; the remainder must be obtained from dietary sources (Table 2.2)." http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/bv.fcgi?rid=cooper.section.308 Mitt tillägg: Rovdjur och parasiter är sämre på att syntetisera aminosyror än växtätare. Ganska självklart egentligen, men om SPS föredrar zoo och mjukisar föredrar phyto så kan man *gissa* att SPS har ett större behov vissa aminosyror. Men jag har ändå väldigt svårt för att tro att *fira* aminosyror är ett normlt kosttillskott för SPS ute i naturen.

Åh, ah. Såg inte de tidigare inläggen...

Jag är inte säker på att de stannar i den fria formen... jag skulle tro att fria aminosyror är bakteriegodis. Vad jag menar är att jag tror att det i första han är bakterierna som "berikas" med aminosyrorna. Men det är som sagt vad jag tror. Hur det sedan gick för bakterierna är en annan historia. Angående kemin så är inte protein-->aminosyra irreversibel som sådan, men det går åt ca 10ggr mer (minns inte den exakta siffran och orkar inte kolla, jag är trötter) energi för att bygga ihop aminosyrorna till ett protein än vad man får ut av att bryta isär dem. Därav följer att det är lättare att bryta ned protein (kan t.o.m ske spontant) än att bygga upp dem. Det är ingen risk för att proteiner ska ansamlas, det är alldeles för lätt att bryta ned dem. Du skulle förresten märka om det ansamlades proteiner. Det är vad som händer när maten ligger kvar på botten för att ingen vill äta den. Hursomhellst är det genomsnittsliga proteinet en ganska inaktiv molekyl när den ensam svirrar runt i vattenmassan, och det bildas INTE några oorganiska näringsämnen när proteinet bryts ned till aminosyror (det sker först när aminosyrorna bryts ned). Vad jag menar är att protein är ganska harmlöst i akvariet, så länge det förblir protein.Visst kan det vara så att den normala nedbrytningen innebär att bakterierna norpar de flesta fria aminosyrorna, så att man måste tillsätta aminosralösning för att få upp koncentrationen av fria aminosyror. Visst kan det vara så att aminosyrorna tas upp direkt igenom "huden" på korallerna, medan ett protein är för stort för att gå den vägen. Men man måste komma ihåg att ett protein är inte stort i jämförelse med en bakterie. Kan korallen äta bakterier kan den äta proteiner. Sedan är jag tveksam till om fria aminosyror har så lätt att diffundera igenom slemlagret som omger korallpolyperna, skulle snarare gissa på att de fastnar i slemet och följer med samma väg som protein och bakterier. Jag skulle tro på att detta är "hemligheten" bakom varför man skummar+tillsätter aminosyror. Lite samma filosofi som mejerierna har när de gör minimjölk: Först skummar de bort allt fett, och med det det mesta av alla vitaminer, proteiner och mineraler med. Sedan tillsätter man nytt fett, samt vitaminer och mineraler... och eventuellt protiener också. Därefter homogeniseras blandningen för att den inte ska skikta sig. Då har man fått en mjölk som åtminstone på pappret har samma näringsinnehåll som vanlig mjölk, men med en standardiserad fetthalt på 0.1%.

Va??? Inte? Vad är det skummaren ska ta bort då? Jag trodde att skummarens uppgift var just att ta bort de substanser som sedan bryts ned till NH4->NO2->NO3, fast redan innan de har börjat brytas ned. Och innan de har brutits ned så är de aminosyror, fria eller sammanlänkade (dvs protein). Kanske någon enstaka kvävehaltig vitamin också, men främst aminosyror. Urea möjligen om man har däggdjur i akvariet... de flesta vattenlevande djur bildar ammoniak som slutprodukt. Edit: Altså... mitt inlägg är inget småaktigt försök att "sätta dit" dig. Jag blev bara så förvånad över svaret. Jag är säker på att du vet att protein byggs upp av aminosyror (nästan bara aminosyror) och att det är själva "amin" gruppen på den fria aminosyran som bildar ammonium. Kanske vi pratar förbi varandra, men du måste förklara ditt inlägg lite närmare. Det är väl protein och liknande som skummaren ska ta hand om?

Alla som har en diet överhuvudtaget brukar behöva amminosyror... det ifrågasätter jag inte (aminosyror förekommer naturligt i alla kända livsformer, utom möjligen viroider). Det som jag blir förvirrad av är att jag trodde att man skummade för att bli av med amminosyrorna. Det låter... fel... att först skumma bort amminosyrorna och sedan tillsätta nya.

Nu hänger jag inte riktigt med. Det är ju amminosyrorna som innehåller kvävet och som bildar ammonium när de bryts ned. Varför vill man tillsätta mer amminosyror då? Proteiner som bryts ned till amminosyror avger inget kväve. Menar du att först så skummar man bort amminosyrorna och sedan häller man tillbaka dem igen? Borde man inte få samma effekt om man hade en underdimensionerad skummare då? Eller om man tillsatte albumin+laktoglobulin (tex mesost)? Lite spekulation från min sida: Bakterier som bryter ned protein lämnar nog inte frivilligt ifrån sig amminosyrorna, dessutom kanske de bryter ned amminosyrorna med. Det som skummning+amminosyror skulle kunna göra är väl att man får en hög koncentration av *fria* amminosyror i vattnet istället för bakterier, och då hänger det helt på om korallerna föredrar att ta upp fria amminosyror eller fria bakterier. Föredrar koraller *verkligen* fria amminosyror? Jag tycker att det borde vara hemskt sällsynt på reven... För övrigt: Är du säker på att fotosyntetiska dinoflagellater behöver några essentiella amminosyror? Fotosyntetiska växter tillverkar ju rubbet själva.

Vad är egentligen riff-keramik? Är det "vanlig" keramik, sånt som man har i blomkrukor?

Det var motsvarande ett "halvskåp", fast en fristående modell. Begagnat (stank invändigt av oidentifierade maträtter och sörjd av ingen när jag borrade hål i skåpet för slangarna), men även om skåpet var skruttigt så fungerade kylaggregatet klanderfritt. Det är ju möjligt att ett "färskt" kylskåp skulle kyla bättre, men jag tror att skillnaden hade varit marginell (att moderna kylskåp är energisnålare beror vad jag vet huvudsakligen på att nya skåp har bättre isolering). Termostaten fick sitta kvar, men ställdes på "max" (ärligt talat så tror jag inte att det spelade någon roll för kompressorn gick kontinuerligt oavsett vad termostaten visade). Innuti kylskåpet hade jag en liten "sump" i form utav en 20 liters dunk. Alla vattenslangar var isolerade så gott det gick, akvariet var isolerat med frigolit på alla sidor utom topplocket (skulle varit svårt att få någon belysning annars) och framsidan. Akvariet var på 150 liter. Kylpumpen (som pumpade vattnet till kylskåpet) var på 400l/h. Jag provade med en kraftigare pump, men det hade ingen märkbart positiv effekt på kylningen. Framrutan var oisolerad... och iskall, så jag misstänker att den mesta värmen läckte in där.

Kul med andra som intresserar sig för kallvatten! ) Det finns indunstat havssalt att köpa här och var (lantmännen mfl). Tekniskt sett borde det duga lika bra som att släpa dunkar med havsvatten. Jag har dock ingen större erfarenhet av det, eftersom jag mest har släpat just dunkar med havsvatten istället. Jag har dock använt sådant havssalt till några mindre vattenbyten... och det var åtminstone ingenting som dog. Nu är visserligen strandkrabbor såna där djur som överlever när allting annat har förvandlats till en brun sörja, men det kanske ändå är en intressant notis att strandkrabbor kan leva gott i en plastbalja fylld med vatten gjort på sådant salt (indunstat havssalt). Däremot klarar de inte att leva i vatten gjort på "matsalt" eller "havssalt" (med klumpförebyggande medel) som de säljer i snabbköpen. Rent erfarenhetsmässigt så tycker jag att man brukar få kondens på en naken akvarieruta när temperaturen sjunker under 15 grader, men det beror som sagt på luftfuktigheten. Om du kan placera akvariet någonstanns där man inte rör sig så mycket får du mindre kondens. När luften kyls av så kan den inte innehålla lika mycket vattenånga i sig, och då fälls den ut i form av kondens. Det betyder att när glaset blir blötare så blir luften torrare. Om du kan hålla luften runt akvariet stilla samtidigt som kondensen får rinna av, så kommer kondensen så småningom att försvinna (luften "torkar ut"). Vid 15 grader är effekten märkbar i ett sovrum (där det inte är så mycket spring och luftdrag). För en bättre effekt så kan du sätta en tunn plexiglasskiva någon centimeter ifrån glaset. Ännu bättre effekt blir det om du kan hindra luften att blåsa in mellan plexi/glasskivan och akvarierutan med någon slags tätning. Bäst är väl om du kan göra en primitiv "treglasruta" med stillastående luftspalter. Du tätar då lämpligen luftspalterna med sillicon, och så bygger du in två små diskreta "avtappningsventiler" för kondensen (en slang/nippel från någon sån där gammal luftpump). Du får även en ganska hygglig isolering av ett sådant "treglas" (de billigaste "riktiga" treglasfönstren har faktiskt motsvarande uppbyggnad). Angående plexiglas/akryl: Plexiglas/plast isolerar bättre än glas, men det blir missfärgat och repigt. Kanske mera repigt än missfärgat, men hur väl du än sköter det så blir det ändå fult med tiden. Bara så att du vet. Det är nog lite mer komplicerat än så. För det första så klarar nog inte kylskåpet att hålla 5 grader om du har någon genomströmmning att tala om. För det andra får du en marginell kylning i ytterakvariet om du inte har en tillräckligt hög genomströmning.När jag körde ett liknande system så fick jag 15 grader i akvariet så länge rumstemperaturen inte översteg 28 grader. Vid 34 graders rumstemperatur (tre mycket heta sommardagar) steg akvarietemperaturen till 18 grader (och min fina Tealina dog). Hur jag än ansträngde mig sjönk dock aldrig akvarietemperaturen under 14.5 grader. De 12-13 grader som du talar om kunde jag bara drömma om. Temperaturen inne i kylskåpet låg mycket nära akvariets temperatur (kanske 14 grader om det var 15 grader i akvariet). Det kanske låter som om 15 grader är "nästan 12-13 grader", men det är en stor skillnad för djuren. Kallt vatten löser mer syre än varmt, och varje grad gör en stor skillnad vid dessa temperaturer. Om du håller djur som verkar trivas vid 15 grader så kan de vara stendöda vid 17 grader. Men du kan faktiskt hålla en del nordiska djur i akvarium utan eller med marginell kylning (med marginell kylning menas att du håller ca 18 grader vintertid, utan kylning betyder ca 20-24 grader). Förutom djupvattens och ytvattensakvarium så kan man även ha ett hällkarsakvarium, dvs ett akvarium med sådana djur som man åtminstone tidvis kan hitta i hällkar. Ta en koll vet jag, det är faktiskt en hel del som finns i de lite djupare hällkaren.

Men Janne, det kan lika gärna betyda att de fina porerna i zeoliten kläggar igen (och därmed minskar den tillgängliga ytan för bakterierna) som att zeolitens jonbindande förmåga avtar.