Gå till innehåll

Saltsyra till hjälp vid urlakning av död LS


Virse

Rekommenderade inlägg

I syfte att urlaka död LS på fosfater har jag gjort ett litet experiment men behöver hjälp av utvärdera det.

Efter att ha tvättat ca 3-4kg av stenen med både den ena och den andra metoden så att stenen är så ren den kan bli så har jag låtit den ligga i en 10 liters hink med osmosvatten och cirkulation ca 10 timmar, gjort vattenbyte och sedan fyllt på nytt vatten. Fosfathalten har sjunkit något i det gamla vattnet varje gång innan byte.

Då jag hade gjort såhär med ett par stenar ca 6-7 gånger var fosfathalten nere på ungefär 0.25 mg/l (saliferts) när det var dags att byta vattnet. Istället för att byta vattnet så tillsatte jag ungefär 0.1 liter 30%ig saltsyra. Det blir alltså en väldigt utspädd syra på uppskattningsvis 0.5%. Därefter fick stenen stå i en timma varpå jag kunde ta bort en del brungult skum från ytan och sedan mäta fosfaten till 3+ mg/l.

Kan det vara så att saltsyran stör ut saliferts fosfattest, något annat som stör eller är det bara otroligt effektivt? Hur mycket fosfat kan tänkas vara bunden i stenen egentligen? När blir den mättad? Hade jag nått samma resultat med en bart osmosvatten efter X antal hundra timmar eller är det bara möjligt med syran?

Lasse har påpekat att även kalciumkarbonater frigörs från stenen när pHt sjunker under 7,6 och att detta upplöser stenen. Denna reaktion hörs, tycker jag, men kan inte direkt märkas på stenen efter behandlingen. Dock har jag bara gjort en sådan behandling per sten, det är mycket möjligt att denna bieffekt blir tydligare efter flera behandlingar.

Jag har nu fyllt på med nytt osmosvatten och kommer ikväll att göra ett nytt fosfattest. Jag skulle vara mycket tacksam för lite input, förslag m.m

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag har nu fyllt på med nytt osmosvatten och kommer ikväll att göra ett nytt fosfattest. Jag skulle vara mycket tacksam för lite input, förslag m.m

Saltsyran sänker pH på vattnet så det leder till att eventuella fosfatsalter som tex kalciumfosfat kan gå i lösning snabbare. Dessutom så borde ett lägre pH hjälpa till att bryta ner organiskt material och på så sätt frisläppa fosfat.

Om du har du lämnat stenen i det sura vattnet tillräckligt länge så borde syran ha neutraliserats och det skulle utesluta en påverkan på fosfattestet. Om alls ett lägre pH kan påverka fosfattestet vet jag inte.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Saltsyran sänker pH på vattnet så det leder till att eventuella fosfatsalter som tex kalciumfosfat kan gå i lösning snabbare. Dessutom så borde ett lägre pH hjälpa till att bryta ner organiskt material och på så sätt frisläppa fosfat.

Om du har du lämnat stenen i det sura vattnet tillräckligt länge så borde syran ha neutraliserats och det skulle utesluta en påverkan på fosfattestet. Om alls ett lägre pH kan påverka fosfattestet vet jag inte.

Ok, tack. Då antar jag att testerna inte var påverkade av syran.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Som en parentes kan nämnas att urlakning av levande sten kallas på de engelskspråkiga forumen för "to cook live rock". Det innebär att man lägger stenen mörkt i en balja med cirkulation, manuell skakning av stenen då och då samt vattenbyten, allt detta från tre till sex månader (eller så långt tålamodet räcker).

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Saltsyra löser ju kalk, stenen är till stora (största?) delar kalk, vilket kan vara ett problem. Väteperoxid äter ju bara upp de organiska elementen, och borde inte oxidera kalk i någon större utsträckning. Tror jag. Man använder väteperoxid för att rengöra skallar åt jägare, där man varnar för att låta skallen ligga för länge, eftersom den kan mjukna, så något gör väteperoxiden uppenbarligen med ben...

Någon som begriper bättre får gärna förklara exakt vilka processer som skiljer sig åt med de olika alternativen.

B!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Som en parentes kan nämnas att urlakning av levande sten kallas på de engelskspråkiga forumen för "to cook live rock". Det innebär att man lägger stenen mörkt i en balja med cirkulation, manuell skakning av stenen då och då samt vattenbyten, allt detta från tre till sex månader (eller så långt tålamodet räcker).

Jo, jag har även hört om många som faktiskt kokar stenen. Hur som helst har jag inte tålamod att vänta så pass länge. Jag har redan väntat i tre månader på att få mitt akvarium, vill inte vänta tre till :)

Varför kör du inte väteperoxid? Hade för mig att detta var en "bra" metod för ditt ändamål.

men jag kände bara till väteperoxid eller klorin, där klorin är giftigt..

Saltsyra löser ju kalk, stenen är till stora (största?) delar kalk, vilket kan vara ett problem. Väteperoxid äter ju bara upp de organiska elementen, och borde inte oxidera kalk i någon större utsträckning. Tror jag. Man använder väteperoxid för att rengöra skallar åt jägare, där man varnar för att låta skallen ligga för länge, eftersom den kan mjukna, så något gör väteperoxiden uppenbarligen med ben...

Någon som begriper bättre får gärna förklara exakt vilka processer som skiljer sig åt med de olika alternativen.

B!

Min uppfattning var att de tar lika hårt på stenen men jag har säkert fel. Vart får man tag på väteperoxid i handeln?

Det märks lite grann att saltsyran biter på stenen, där stenen är väldigt tunn blir det sprödare och bryts enklare av än innan behandlingen, men nu pratar vi bitar stora som sandkorn.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jo, jag har även hört om många som faktiskt kokar stenen. Hur som helst har jag inte tålamod att vänta så pass länge. Jag har redan väntat i tre månader på att få mitt akvarium, vill inte vänta tre till :)

Min uppfattning var att de tar lika hårt på stenen men jag har säkert fel. Vart får man tag på väteperoxid i handeln?

Det märks lite grann att saltsyran biter på stenen, där stenen är väldigt tunn blir det sprödare och bryts enklare av än innan behandlingen, men nu pratar vi bitar stora som sandkorn.

Apoteket

Verkar som det är receptbelagt?

//Daniel

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Ett annat tips är kaustiksoda (natriumhydroxid). Några dagar i en hög koncentration (t ex 100 g/l vatten) gör att det organiska materialet försvinner från stenen. Man får efterskölja med vatten tills pH sjunker till mer normala nivåer (kan kollas med en sticka).

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Ett annat tips är kaustiksoda (natriumhydroxid). Några dagar i en hög koncentration (t ex 100 g/l vatten) gör att det organiska materialet försvinner från stenen. Man får efterskölja med vatten tills pH sjunker till mer normala nivåer (kan kollas med en sticka).

Och kaustiksodan tär inte på stenen?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Natriumhydroxid är frätande, så det kan tära på stenen, men till skillnad från saltsyra är basiskt, och höjer PH, inte sänker. Det gör att kalk åtminstone inte löser ut, utan det ska till något annat för att det ska ge med sig. Fast jag har vissa minnen av att kalkrester i vask och avlopp försvinner vid avlutning... Som vanligt är det väll frågan om hur kraftiga grejer man handskas med.

Och väteperoxid fås i färghandel. Handskas försiktigt med dem, korken är oftast lös när man får flaskan i handen. Man bör lätta på korken regelbundet, om man inte använder väteperoxiden.

B!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa Ny...