Mitt svar är nej, jag har aldrig trott på att oorganiskt bundet fosfat frisätts från sten under normalt akvariepH. När vi ser att sten "frisätter" fosfat är det enligt min mening organisk ämnen som dör. Men det är nåt helt annat.

Jag har inlett ett test idag, så får vi se om jag har rätt.

Under tiden har jag sökt i litteraturen, och finner:

Calciumfosfat, alltså den direkt bildningenmellan calcium och fosfat, finns i olika fomer men samtliga är extremt svårlösliga, läs olösliga i vatten. Dvs, har du väl en gång bundit fosfat till calcium till någon form av calciumfosfatförening, kommer inte fosfat att lösas tillbaka till vattnet så länge du inte lägger stenen i saltsyra...... Detta är fakta

Men hur är det då med rena kalkytor, kalciumkarbonatytor? alltså sten. På dessa ytor binder fosfat, och JA, det stämmer att DEN bidningen är initialt inte en ren calciumfosfatkristallbildning, UTAN en ytbindning endast mellan Calcium och syret o fosfatjonen=denna bindning är svagare, och DEN bidningen skulle teoretiskt kunna gå tillbaka o frisätta fosfaten igen. MEN, denna bidning är kortvarig (tror jag) och övergår (vet jag) till så småningom bundet calciumfosfat, och DÅ är fosfaten där för evigt bunden. Det handlar om löslightskonstanten och den är för Ca+PO4=CAPO4 ((formeln är inte helt korrekt stochiometriskt) behäftad med en extremt låg löslighetskonstant. I folkmun helt olösligt, omätbar övergång till lösta ca o Po4 joner. Konstanten är i storlelskordningen upphöjt i minus9 till minus 29(för vissa former som tex hydroxyapatie). Vidare så har man visat att vid förekomst av fluor, som ju finns mkt av i ett akvarium, favoriseras denna inititala ytbidlning till den helt olösliga formen av hydroxapatit. Så kort sagt, kalksten kan suga upp Po4, men ej sen frisätta. Detta nyttjas ju i naturen, där vi kan se kalksten lite som GFO, en PO4 absorberare som mer eller mindre är en irreversibel process.

Jag kommer idag starta ett försök, där jag tagit en bit sten, först kokat den så den är steril. Låtit den ligga en timma i Hcl så jag lakar ur all Po4 (för i Hcl går det). Sedan lägger jag den i en saltvattenslösning med PO4 0.2 ppm i ngr dar. Sen tar jag upp stenen, o lägger den i 100% rent saltvatten (ingen po4), och skall mäta Po4 efter ngr dar.Tesen är att vattnet kommer forsatt ha 0 i Po4.

Återkommer med resultaten.

https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0009254121003089

Kan det vara intressant att mäta saltvattenlösningen med 0,2 Po4 i när du flyttat stenen för att se om den har förändrats?

On 2025-11-18 at 13:43, izfisk skrev:

Kan det vara intressant att mäta saltvattenlösningen med 0,2 Po4 i när du flyttat stenen för att se om den har förändrats?

ja, jag skall förklara mitt upplägg nedan

Här kommer mer info:

Detta vet vi/man: Fosfat kan bindas på 2 typsätt till kalkytor (läs kalksten, levande sten, sand): Dels en snabb bindning som är ganska lös, det är en sk bridging mellan Calciumjonerna på CaCO3 ytan och PO4 molekylen. Denna bindning är INTE en kristallbildning där kalciumfosfat bildas, utan en lösare, som dessutom sker snabbt. Oftast inom 30 minuter. Det är denna bindning som kan göra att PO4 går fram o tillbaka, dvs stenen "coatas" med Po4, men sedan släppa Po4 igen. Detta är en snabb effekt, alltså timmar, och enligt mig ganska ointressant, MEN kan förklara, och förklarar varför vi kan se hur PO4 direkt slukas upp vid dosering i kar med helt ny naken död sten. Samma mekanim ungefär som när nya CaCO3 ytor täcks med Mg.

MEN, på lång sikt kommer en del fosfat, sakta men säkert bindas upp på det ANDRA typsättet till CaCO3 ytorna, nämligen i form av helt olösliga former av kalciumfosfat, tex hydroxyapatit., men det finns många varianter, samtliga mkt mkt svårlösliga. Denna process är långsammare, men kan alltså betraktas som icke reversibel, i alla fall inom normal temp och pH ej under 7, (egentligen kan pH gå mkt lägre utan att det löser upp sig men löslighetskonstanterna är definierade ofta vid temp 25 samt pH 7).

När jag säger olösligt så är det sant i praktiken, men i teorin finns alltid en jämnvikt, MEN den är totalt försumbar, då vi pratar om löslighetskonstanter som är oändligt låga (10^-100 ish för vissa!!). Så, kristalliserat Calciumfosfat, inbyggt i CaCO3 etc, kommer aldrig att frisätta Po4 igen i ett akvarium.

Så, skilj på den snabba omedelbara bindningen som är reversibel, och den långsiktiga. På sikt kommer ju alla akvarium med tiden mättas med de snabba bridgebidningarna (som kan fluxera fram o tillbaka), och mer o. mer binda upp PO4 långsiktigt istället "för evigt". Detta betyder att gammal sten som legat i hög Po4 behöver man enligt mig inte vara orolig för skall läcka tillbaka Po4. Vi pratar om död sten, Levande dito kan alltid frige po4 på grund av organiska ämnen, men det är nåt helt annat.

Mitt test kommer bestå av en kort o en lång fas. Den korta är redan avslutad, den långa påbörjas nu.

Vattnet har nu en po4 halt på 0.4 ppm. pH är buffrat upp till 8,6, ca 421, Mg 1313.Salthalt 35 PSI,Temp 21 ish.

Efter 2 veckor tar jag upp stenen, sköljer av "restvatten", placerar den i rent saltvatten (ATI ref lösning) , mäter Po4 dagligen ngr dar.

den snabba frisättningen om det finns kvar nån effekt av bridging, kommer direkt ge visst Po4 isåfall, men sedan är det sannolikt så att ingen ytterligare Po4 kommer friges. (min tes)

Därefter kommer jag lägga stenen i HCL, och sen ,mäta Po4 igen, för att bevisa att stenen hade hårt bundet Po4 till sig överhuvudtaget, som alltså isåfall endast frisattes vid just mkt stark syrapåverkan (Saltsyra, 0.1 M).

Jag sammanställer detta sedan.

/Jonas