Gå till innehåll

Marine planted


PatriksS

Rekommenderade inlägg

Nej, är det ont om organisk näring (kraftig skumning) tar korallerna upp nitrat.

Aha, okej, ungefär som jag misstänkte. Frågan är då vem som hinner först när man har såväl makroalger (fenomenala ammoniakslukare) som koraller. Jag har absolut ingen aning om hur fort korallerna tar upp nitraten, men rimligen borde det ligga på samma nivå som andra alger, dvs. mycket mycket snabbt. Då får vi en jämn konkurrens om nitratet från makroalger och från zooxanthellae.... Hmm, inte bra alls. Det innebär ju då att man lurar korallvärden på symbiosen, dvs. zooxen kommer inte längre vara begränsad av värdens produktion av nitrat utan kan snappa upp nitratet från vattnet. Och då kan det teoretiskt vara på det sättet som Svärd beskrivit i början: att korallvärden stötter bort en del av de överflödiga zooxanthellae och korallen kommer att se brun och ful ut. Men det är teorin.

Man får dock hålla i åtanke att det inte är bara nitrat som är begränsande, utan huvudsakligen kol. Har man säg 100 ppm nitrat och 0 ppm CO2 så blir det kanske ingen okontrollerad tillväxt på zooxen ändå? Eller förresten - hur bra är zoox på att fixa kol från karbonater i saltvattnet? Är de utomordentligt bra på kolfixering från andra källor än CO2 så blir ju scenariot enligt ovan mycket sannolikt, är de väldigt kassa på det så kan man göda med lite nitrat utan någon större fara.

Men har du sett något om föroreningar i torrbollens kalciumklorid?

Förlåt Stig, missat det i ditt tidigare inlägg. Nää, jag har inte sett något om föroreningar, men jag har använt CaCl2 från torrbollen rätt extensivt och mycket stora mängder i en sötvattensburk utan några men alls. Jag vet inte om rädslan för föroreningar är överdriven, jag tänkte testa med torrbollen i a f.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

  • Svar 632
  • Skapad
  • Senaste svar

Mest aktiva i detta ämne

Mest aktiva i detta ämne

Populära bilder

Patrik: Det är bara att komma förbi o hämta lite Xenia om/när du vill. Kanske har något annat du kan få också, men det garanterar jag inte.

Wow, är det sant? Kan jag komma förbi för lite snack om saltvatten (jag är ju fortfarande noob) och kanske få en liten stickling av något enkelt? Det vore verkligen coolt! Kan komma när det passar dig, kanske nu på fredag efter säg tre-fyra? Ja, eller ange någon tid som är lämplig för dig. Stoort tack på förhand!! :)

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Så länge pH inte går över 8,5 finns det tillgängliga bikarbonatjoner. Men där har redan fotosyntesen i vissa koraller avtagit. Jag har för mig att det var Pocillipora damicornis och en till som jag läste om. Kanske det var Havaii som undersökningen gjordes på?

Vilken undersökning av dem, Stig?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Välkommen till Saltvattensnördarna Patrik.

Just nu gör jag inget annat än sitter och njuter..............

Det finns ju olika typer av koraller och man kan tänka sig olika strategier för både korallerna och zooxantellernas del. Vi konscentrerar oss ofta på korallerna och inte så mycket på den andra partnern. Var får zooxantellerna sin näring ifrån? Eftersom vi är vana vid rena autotrofa eller heterotrofa organismer så gör vi nog gärna generaliseringar och utgår från i detta fallet att zooxantellerna får sitt oorganiska tillskott från vattnet. I en annan tråd här (https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=13132&page=7) har jag (efter ha läst en mycket tänkvärd artikel) hävdat att zooxantellerna fixar sitt eget koldioxid från värddjuret och därför inte är koldioxidbegränsade i vanlig mening. När jag skrivit dessa inlägg har hela tiden en tanke rest sig i min skalle om detta inte för åtminstone vissa koraller även kan gälla de oorganiska näringsämnena, framförallt kvävet.

I en kallblodig näringskedja (heterotrof) är det ca 20-25 % av energin och näringen som går vidare till tillväxt - det övriga är förluster. Kan det tänkas att vissa organismer kan ha utvecklat stategier att effektivisera detta. Jag tänker framförallt då på koraller som har en ganska liten fotosyntiserande yta och gott om polyper. En sådan här strategi skulle förklara ett och annat - bland annat Capotes och Clownens bra erfarenheter av att mata acroporer och annat.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Välkommen till Saltvattensnördarna Patrik.

Just nu gör jag inget annat än sitter och njuter..............

Det finns ju olika typer av koraller och man kan tänka sig olika strategier för både korallerna och zooxantellernas del. Vi konscentrerar oss ofta på korallerna och inte så mycket på den andra partnern. Var får zooxantellerna sin näring ifrån? Eftersom vi är vana vid rena autotrofa eller heterotrofa organismer så gör vi nog gärna generaliseringar och utgår från i detta fallet att zooxantellerna får sitt oorganiska tillskott från vattnet. I en annan tråd här (https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=13132&page=7) har jag (efter ha läst en mycket tänkvärd artikel) hävdat att zooxantellerna fixar sitt eget koldioxid från värddjuret och därför inte är koldioxidbegränsade i vanlig mening. När jag skrivit dessa inlägg har hela tiden en tanke rest sig i min skalle om detta inte för åtminstone vissa koraller även kan gälla de oorganiska näringsämnena, framförallt kvävet.

I en kallblodig näringskedja (heterotrof) är det ca 20-25 % av energin och näringen som går vidare till tillväxt - det övriga är förluster. Kan det tänkas att vissa organismer kan ha utvecklat stategier att effektivisera detta. Jag tänker framförallt då på koraller som har en ganska liten fotosyntiserande yta och gott om polyper. En sådan här strategi skulle förklara ett och annat - bland annat Capotes och Clownens bra erfarenheter av att mata acroporer och annat.

MVH Lasse

Tack Lasse för välkomnande ord!

Jag håller på och läser igenom den tråden du länkat till just nu, och skall därefter gå igenom din mailade artikel.

Vad gäller din frågeställning om koraller som har en liten fotosyntiserande yta hittar jag det här:

Zooxanthellate and Azooxanthellate Corals

Corals far outside tropical areas, or those in very deep water, do not contain zooxanthellae. Oddly enough, perhaps, is that there are a great many azooxanthellate corals existing on coral reefs alongside or nearby their brethren with symbionts. If harboring zooxanthellae is such a successful strategy, why don’t all corals have these symbionts? Part of the answer lies in evolution. Perhaps it has not been advantageous for some species to adopt them, or perhaps not all species have recently invaded the shallow water zones and have not had enough evolutionary time to do so.

In fact, there are corals that are facultatively zooxanthellate; these corals, some from the tropics and some from sub-tropical regions can exist either with, or without, zooxanthellae. Commonly researched corals of this type include some species of Madracis, Astrangia, and Oculina. In fact, one of the nemeses of aquarists, Aiptasia pallida, the glass anemone, is also facultatively zooxanthellate. As it happens, these corals tend to exist with zooxanthellae in warm, clear, shallow waters and without them in turbid, cold, or deep waters.

What this means, among other things, is that if it doesn’t provide much of an advantage to host zooxanthellae in certain areas, why have them present at all? It could be argued that some photosynthesis is better than none at all, even in deep or temperate water. But, perhaps this is not the case… if there is a cost involved. And, indeed there is a cost to the organism to maintain zooxanthellae within their cells. Apparently, there is no such thing as a “free lunch” for corals, either. These facultative hosts must make a metabolic choice as to whether the benefits of hosting zooxanthellae outweigh the costs. In most coral reef environments, the symbiosis is not so optional, and is usually considered to be nearly an obligate association. I say nearly, because bleaching is a prime example of when the costs of maintaining the symbiosis outweigh the benefits, although the bleaching response is complex and such a statement represents something of a simplification.

This somewhat answers the question of why some corals maintain zooxanthellae: they retain benefits of photosynthesis where prevailing conditions are advantageous over the costs of maintaining them, such as on coral reefs. This group includes most of the hermatypic stony corals, most of the shallow water Caribbean gorgonians, a couple of shallow water Pacific gorgonians, more than half of the soft corals, about half of the number of species of zoanthids (although the vast majority in terms of numbers of organisms), most of the corallimorphs, and a single genus of hydrocoral (although this single genus, Millepora, contains the majority in terms of numbers of organisms on coral reefs).

It may seem logical that zooxanthellate species must exist in shallow water to take advantage of sunlight, but we are still left with one pressing question. How do some azooxanthellate species seem to compete so well amongst zooxanthellate species, in particular, some Pacific soft corals like Dendronephthya species and Tubastraea micranthus? The answer lies in the fact that most probably compete well with their rapid growth, prolific asexual reproduction, and other behaviors. For the most part, zooxanthellate corals do indeed compete their azooxanthellate kin for sunlight-drenched areas, often resigning those without algal partners to recesses, caves, nooks, crannies, and seemingly less desirable real estate. Lest it be thought that azooxanthellate corals are “inferior,” it is more accurately stated that, like many specialists that exist on reefs because of their specialization, they compete well where others cannot. In other words, every organism finds its place where it tends to be successful. As testimony to the fact that zooxanthellae are not necessarily the penultimate adaptation to shallow coral reef waters, at one time in history, all corals were azooxanthellate and did not compete for the space to catch sunlight at all.

Types of Zooxanthellae

So successful is the symbiosis between corals and their zooxanthellae that multiple relationships have developed. At one time, and not long ago at all, coral researchers were convinced that all corals held but one type of symbiont within them. These single celled algae were called, despite numerous synonymous names, Symbiodinium microadriaticum. Eventually, several other dinoflagellate zooxanthellae were found in the fire coral, Millepora, and in some zoanthids. However, it was still largely assumed that all other corals harbored a single species of algae. About twenty years ago, the walls around such a notion began to crumble, and it is now recognized that there are many clades (groups of biological taxa that includes all descendants of a common ancestor), such as species, types, and subtypes of zooxanthellae that inhabit coral tissue. In fact, so widespread is the diversity beginning to appear that a complete rewriting of coral symbiosis is beginning, with only a few introductory chapters written as of today. The diversity and nature of the various relationships is now hardly known. What is known is that not only may there be a variety of one coral/one symbiont relationships, but that various corals may harbor more than one symbiont, may potentially be able to harbor more than one symbiont even if it is not usually found to do so, and that even single corals may harbor more than one symbiont at the same time. I would refer the reader to more information in my article here, even though much of that information has already changed, so rapid are the advances in this field. There is a very large body of science regarding this subject, and to cover it in much more depth without many additional pages, I am afraid, would be doing the subject an injustice.

http://www.reefkeeping.com/issues/2002-08/eb/index.php

Detta innebär ju att de azooxanthellate-korallerna kommer att överleva först - och endast - när de blir matade, men å andra sidan inte är beroende av ljuset i sådan utsträckning som zooxanthelate-försedda korallerna.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Hej igen,

tja blev väldig fart härinne. Synd att du drog Svärd, kanske hade blivit intressant. Själv kör jag på rätt hårt i dessa debatter, är nog lite konfrontationalistisk map på näring i vattnet. Är ju aldrig nånn som försvarar klassisk Berlin style, dvs näringsfattigt ála öken. Jaja, nog om det.

Teoretiskt, jag ser ingen grund att tillsätta fosfat. Med sparsam nitratdosering så kommer macrona att växa som ogräs. Vill du näringsboosta macrosar så kör dem utan koraller. Sarah Lardizabal, Tom Barr m.fl. kör ju sina sjögräskar precis som sötvattens hightechs när det gäller macro. Dvs inklusive CO2 injektion osv. Micro är dock värre, de microblandingar som finns för sötvatten går inte att använda i salt rakt av. En del är mycket giftiga för olika djur i salt. Tänkt på att en hel del microblandingar innehåller koppar(NutriSI gör det inte iirc, men fråga på zoopet) och koppar är dödligt för många marina djur.

Järn vet jag inte hur det är med. Sarah L. fick väldigt konstiga effekter med sötvattens järntillsatser. Har läst en tråd här på forumet om ett järnkomplex som nånn körde, hittade inte tråden nu. Någon annan som kommer ihåg vem det var?

När du har koraller i då kan du inte tuta och köra med näringen. Är det något som är stor skillnad mot sötvatten så är det stabilitetskraven. Det gäller även doser av näring. Om jag skulle tillsätta annat än NO3/Ca/Alk regelbundet skulle jag nog köra EI med ett 25% vattenbyte per vecka. Sen skulle jag dosera dagligen och göra ett litet, <5% vb, före dosering. Så mycket vattenbytande påverkar nog karet negativt men jag tror att det ändå är bästa sättet(om man nu ska dosera på). Notera att med så regelbunda byten behöver du inte tilsätta Ca/Alk/Fe.

Det går att köra två kar, ett display och ett scrubber kar, i det senare har du bara macros och kör med både nitratfilter och fostat remover. Kan kanske bli billigare. Målet ska då vara att du har 0:at vatten att byta in med för EIn.

Många sötvattnare tänker att det bara är att håva i och att de inte kontrollerar sina växter direkt med doserna utan bara ser till att de har det de behöver. Den reglerande faktorn i sötvatten är ju faktiskt ljuset och du kan inte använda ljuset som reglerare i ett salt kar om du ska ha lägre djur. Bara fisk, macros och sjögräs så går det kanske att "kopiera" rakt av men ska du ändå köra salt så kör salt på riktigt och inte high-tec växtkar med lite tyngre vatten.

Hursomhelst, du behöver välja en begränsande faktor som du antingen kontrollerar eller ser till att alla andra näringsämnen finns och låter djuren sköta det hela. De enda vettiga valen i ett saltkar tycker jag är nitrat eller fosfat. Jag valde fosfat för att det kändes enklare, mao fasta microdoseringar (Fe, I, Mn, Si) och hålla nitrat mätbart. För att hålla det hela på en bättre nivå hade jag tänkt mig att använda macros med låg N:P förhållande, t.ex. Ulva.

mvh Mattias

Lite länkar:

http://www.reefcentral.com/forums/showthread.php?s=&threadid=718016

http://www.reefcentral.com/forums/showthread.php?s=&threadid=611702

http://reefkeeping.com/issues/2006-04/sl/index.php

http://seanursery.com/

http://www.reefcentral.com/forums/showthread.php?s=&threadid=756388

http://reefcentral.com/forums/showthread.php?s=&threadid=280643

http://reefcentral.com/forums/showthread.php?s=&threadid=686049

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Wow, är det sant? Kan jag komma förbi för lite snack om saltvatten (jag är ju fortfarande noob) och kanske få en liten stickling av något enkelt? Det vore verkligen coolt! Kan komma när det passar dig, kanske nu på fredag efter säg tre-fyra? Ja, eller ange någon tid som är lämplig för dig. Stoort tack på förhand!! :)
Förresten, Gustav, glömde att fråga: behöver du lite Caulerpa samt någon annan röd och konstig alg? Jag kan ta med mig lite.

Ja, det är bara att komma. Snacka salt är alltid kul :) Om du menade idag fredag så funkar det dock inte då jag inte är i Uppsala. Hemma igen söndag kväll så någon gång nästa vecka funkar.

Har inget behov av macroalger i dagsläget, men jag kanske kallar in tjänsten senare om det finns kvar :)

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Ja, det är bara att komma. Snacka salt är alltid kul :) Om du menade idag fredag så funkar det dock inte då jag inte är i Uppsala. Hemma igen söndag kväll så någon gång nästa vecka funkar.

Har inget behov av macroalger i dagsläget, men jag kanske kallar in tjänsten senare om det finns kvar :)

Oki, det låter jättebra! Vi tar detaljerna i pm.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Hej igen,

tja blev väldig fart härinne. Synd att du drog Svärd, kanske hade blivit intressant. Själv kör jag på rätt hårt i dessa debatter, är nog lite konfrontationalistisk map på näring i vattnet. Är ju aldrig nånn som försvarar klassisk Berlin style, dvs näringsfattigt ála öken. Jaja, nog om det.

Det finns olika sätt att uppnå näringsfattiga förhållanden. Själv har jag kommit över ett par artiklar av Ronald Shimek och kör DSB. Och förresten, morphriz, det är skitbra att vara konfrontalisk i en debatt, för man säger väl att de bästa bullarna bakas i de hetaste ugnarna. :) Men för att vara säker på sin sak i debatten behöver man ha belägg för det man påstår. Svärd hade inte det och därför var tvungen att lämna tråden.

Men här fick man lite att bita i! Allrigt, vi tar det i tur och ordning. ;)

Teoretiskt, jag ser ingen grund att tillsätta fosfat. Med sparsam nitratdosering så kommer macrona att växa som ogräs.

Jag förstår inte varför du inte ser någon grund för att tillsätta fosfat... Vi vet båda två att för växter och alger gäller Liebigs lag som säger att växtens tillväxt begränsas av en enda resurs vid varje tillfälle. Detta blev vetenskaplig verklighet redan 1840 och 1855 tack vare Justus von Liebig. (se LIEBIG, J.V. 1840. Die organische Chemie in ihrer Anwendung auf Agricultur und Physiologie. Friedrich Vieweg und Sohn, Braunschweig, Deutschland; och LIEBIG, J. V. 1855. Die Grundsätze der agricultur-chemie mit Rücksicht auf die in Englend angestellten Untersuchungen. Friedrich Vieweg and Sohn, Braunschweig, Deutschland.)

Sedan, år 1985, kompletterades hans teorin med den s.k. Multiple Limitation Hypothesis (MLH), så anger att: om tillväxten begränsas av en resurs, måste växten använda mer kraft på att ta upp den begränsade resursen och mindre på att ta upp andra resurser. Detta skapar en dynamisk balans som gör tillväxten lika begränsad av alla resurser. (se Bloom A. J., F. S. Chapin III, H. A. Mooney, 1985 Resource limitation in plants—an economic analogy. Annual Review of Ecology and Systematics 16: 363-392).

I dagsläge finns det ytterligare forskning på område: teorien om Dynamisk Balanserat Tillstånd – Steady-State, som säger att om tillväxten begränsas av en resurs, måste växten i förhållande till denna resurs ställa in sig på ett för växten möjligt dynamisk balanserat tillstånd för att en tillväxtkapacitet ska kunna upprätthållas. (se Ingestad T., 1979 Nitrogen stress in birch seedlings. II. N, K, P, Ca and Mg nutrition. Physiol. Plant. 45, 149-157.)

Vidare finns det diverse lyxupptag, där en växt kan ta upp massvis med näring trots att den inte behöver den näringen just nu utan tar upp det för lagring och framtida förbrukning, men vi bortser ifrån sådant i den här diskussionen eftersom jag är osäker på om sådant lyxupptag förekommer hos makroalger, om makroalgerna har så att säga förrådsplats att fylla. "Skitalgerna" synes inte ha det - det är ju bl.a. därför man kan genom att mörklägga akvariet i tre dagar bekämpa vissa sorters alger (bl.a. grönvatten) - växterna klarar sig pga lagrade reserver men algerna dör.

Vill du näringsboosta macrosar så kör dem utan koraller. Sarah Lardizabal, Tom Barr m.fl. kör ju sina sjögräskar precis som sötvattens hightechs när det gäller macro. Dvs inklusive CO2 injektion osv.

Men det är ju det jag gör nu - jag har inga koraller än så länge, och påpekat det vid flera tillfällen, men det blir förbisedd gång på gång. icon10.gif Caulerpan är min vakt just nu över ammoniumnivåer, i avvaktan på att DSB:n kommer igång. När bottnet är väl inkört och jag har fått tag på någon korall, så kommer jag att överväga den fortsatta gödningsregimen. Med allra största sannolikhet så kommer all oorganisk gödning (dvs. pulvrena KNO3, KH2PO4) att upphöra, eftersom makrosarna kommer att få tillräckligt med dessa ämnen genom den nedbrytna maten som mina djur och framtida koraller kommer att få. Eventuellt - om jag ser några bristsymtom - så kommer jag att fortsätta med försiktig dosering av mikrogödning (järn m.m.). Då kommer vi in på:

Micro är dock värre, de microblandingar som finns för sötvatten går inte att använda i salt rakt av. En del är mycket giftiga för olika djur i salt. Tänkt på att en hel del microblandingar innehåller koppar(NutriSI gör det inte iirc, men fråga på zoopet) och koppar är dödligt för många marina djur.

Koppar är dödlig även för sötvattensdjur, där räkorna påstas vara känsligast. Jag doserade dock jäkligt friskt med NutriSin i ett räkkar, och alla de små körsbärsräkorna jag hade levde och frodades, ömsade som vanligt osv. Så gjorde även otocinlus som också påstås vara känslig. Genom ganska jobbig erfarenhet fick jag uppleva att mikrogödning (Fe osv.) verkar mycket mycket sämre ju hårdare vattnet är. Detta fick jag erfara när jag råkade ut för järnbristsymtom trots att jag doserade verkligen kopiöst med NutriSi i min växtburk. Detta kom jag att veta berodde på att vattnet i Uppsala är hårt (dH ca 16). Av vad jag förstått så är saltvattnet blir ännu hårdare pga kalken i vattnet, vilket i så fall skulle göra att all mikrogödning inte "tar" alls. Men jag är naturligtvis mycket mån om mina två eremiter, och kommer ändå att dosera allting mycket sparsamt. Tack för varningar dock, morphriz! :)

Järn vet jag inte hur det är med. Sarah L. fick väldigt konstiga effekter med sötvattens järntillsatser. Har läst en tråd här på forumet om ett järnkomplex som nånn körde, hittade inte tråden nu. Någon annan som kommer ihåg vem det var?

Mmm, det här var intressant, återkom när du hittat lite mer info.

När du har koraller i då kan du inte tuta och köra med näringen. Är det något som är stor skillnad mot sötvatten så är det stabilitetskraven. Det gäller även doser av näring. Om jag skulle tillsätta annat än NO3/Ca/Alk regelbundet skulle jag nog köra EI med ett 25% vattenbyte per vecka. Sen skulle jag dosera dagligen och göra ett litet, <5% vb, före dosering. Så mycket vattenbytande påverkar nog karet negativt men jag tror att det ändå är bästa sättet(om man nu ska dosera på).

Japp, håller med dig, jag tänkte köra vattenbyten på typ 10 liter varannan vecka ändå, för att få in alla spårämnen + massa annat okänt som man kanske inte riktigt vet vad det är och om det går att tillsätta. Dessutom så tar det bort eventuell överskott av de doserade KNO3 och fosfat.

Notera att med så regelbunda byten behöver du inte tilsätta Ca/Alk/Fe.

Här håller jag inte riktigt, eller alls faktiskt. Har i dagarna gått igenom Farley-Holmes artikel om vattenbyten, med alla de diagram som han verkar vara så förtjust i! ;) Ett mycket kort citat som sammanfattar det hela är ganska illustrerande här, där han först säger att vattenbyten är riktigt bra rent allmänt och bör utföras av alla, men så tillägger han en intressant passage om Ca och alkalinitet:

Water changes are a good way to help control certain processes that serve to drive reef aquarium water away from its starting purity. Some things build up in certain situations (organics, certain metals, sodium, chloride, nitrate, phosphate, sulfate, etc.), and some things become depleted (calcium, magnesium, alkalinity, strontium, silica, etc.). Water changes can serve to help correct these imbalances, and in some cases may be the best way to deal with them. Water changes of 15-30% per month (whether carried out once a month, daily or continuously) have been shown in the graphs above to be useful in moderating the drift of these different seawater components from starting levels. For most reef aquaria, I recommend such changes as good aquarium husbandry. In general, the more the better, if carried out appropriately, and if the new salt water is of appropriate quality.

Calcium and alkalinity, being rapidly depleted in most reef aquaria, are not well controlled, or even significantly impacted by such small water changes. In order to maintain them with no other supplements, changes on the order of 30-50% PER DAY would be required.

http://reefkeeping.com/issues/2005-10/rhf/index.php

Av detta drog jag den ganska självklara slutsatsen att det kommer att behövas tillsats av Ca och alkalinitet, och då lämpligen genom hans DIY-recept. Detta oavsett om jag byter vatten varannan vecka eller inte byter alls. Jag är dock införstådd att Ca-tillsats m.m. kommer att bli aktuella när jag väl skaffat mig djur/koraller som verkligen förbrukar Kalcium, nu när jag endast har två eremiter är det kanske inte lika akut. icon10.gif

Vad gäller det här:

Det går att köra två kar, ett display och ett scrubber kar, i det senare har du bara macros och kör med både nitratfilter och fostat remover. Kan kanske bli billigare. Målet ska då vara att du har 0:at vatten att byta in med för EIn.

Så är det inget alternativ för mig med min nanoburk. :)

Det här är dock intressantare:

Många sötvattnare tänker att det bara är att håva i och att de inte kontrollerar sina växter direkt med doserna utan bara ser till att de har det de behöver. Den reglerande faktorn i sötvatten är ju faktiskt ljuset och du kan inte använda ljuset som reglerare i ett salt kar om du ska ha lägre djur. Bara fisk, macros och sjögräs så går det kanske att "kopiera" rakt av men ska du ändå köra salt så kör salt på riktigt och inte high-tec växtkar med lite tyngre vatten.

Jag är inte en av de sötvattnare som du refererar till. icon10.gificon10.gif I sötvattensburkar kontrollerar man tillväxten med framförallt CO2. Har du ingen kolinsprutning så kan du ha en 400 w MH över 10 liter utan att växterna växer (snarare smälter pga kolbrist). När man väl har lagt sig på hög och fin CO2-nivå så är det först då som man kan använda ljuset som en gaspedal. Har man ingen extern CO2-tillförseln utan förlitar sig på bakterierna i bottnet/filtret och fiskarna, så är man tvungen att ha väldigt lite ljus över sin burk, så där har du rätt att ljuset är den reglerande faktorn, men CO2 och ljus är två kommunicerande kärl: ingen CO2tillsats - lågt ljus, massa med CO2 - okej med mycket ljus.

Däremot vet jag inte om jag kan hålla med dig här:

Hursomhelst, du behöver välja en begränsande faktor som du antingen kontrollerar eller ser till att alla andra näringsämnen finns och låter djuren sköta det hela. De enda vettiga valen i ett saltkar tycker jag är nitrat eller fosfat. Jag valde fosfat för att det kändes enklare, mao fasta microdoseringar (Fe, I, Mn, Si) och hålla nitrat mätbart. För att hålla det hela på en bättre nivå hade jag tänkt mig att använda macros med låg N:P förhållande, t.ex. Ulva.

Men som jag anförde ovan (högre upp) så kan man inte näringsbegränsa med ett ämne, i vart fall inte om du vill ha makroalger, som faktiskt har mycket snarlika krav som vanliga akvatiska växter. Kör du helt och hållet näringsbegränsad på ett enda ämne så kan dina makroalger hälsa hem, punkt slut. Men pga av att det är så oerhört svårt att komma ner till verkliga noll-nivåer (lååångt bortom vanliga hobby-testkits) kan du tro att du näringsbegränsar och samtidigt ha någorlunda hyfsade makroalger. Har du makroalger som verkar trivas så är detta en klar indikation på att dina näringsnivåer (ammonium/nitrat, fosfat m.m.) är långt ifrån noll.

Det blev en lång diskussion, morphriz! :) Tack för länkarna, förresten, skall försöka gå igenom dessa.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag kör järncitrat som medium för järntillsats för mina kar. Jag har glömt exakta blandningen men det var en påse citronsyra till 25 eller 50 gram järnsulfat i en halv liter vatten. Av detta tillsätter jag tre droppar om dagen för tre kubikmeter så det räcker en hel livstid.

Jag har mycket låg nivå av fosfat och nitrat i min anläggning. Den skulle antagligen förbrukas på några dagar om jag inte hade fiskar i som andas, pinkar och skiter. Jag tror det vore fatalt om man bara tittar på halterna av näringsämnen. Tillförseln och konsumtionen är enligt min mening viktigare för det är därigenom halterna upprätthålls. (Och helst stabilt).

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Förresten grabbar och tjejer, fick lite info om ämnenas renhet av min "dealer". Är det något som jag borde slå till på eller finns det andra, bättre ämnen att DIY:a Farleys recept? Här har vi dem:

Kemisk beteckning

CaCl2

Kemisk analys (Typanalys)

Kalciumklorid (CaCl2)> 77 %

Natrium (Na)< 1 %

Ca(OH)2< 0,3 %

Kalium (K)< 0,10 %

Magnesium (Mg)< 0,05 %

Sulfat (SO4)< 0,05 %

Järn (Fe)< 30 mg/kg

pH I 10%-ig lösning 9 - 11

Övrigt

Vit hård flinga, lättlösligt i vatten. Kan orsaka irritation vid längre tids hudkontakt. Vid stänk i ögonen

-skölj med vatten. Vid förtäring - drick stor mängd vatten och konsultera läkare. Kalciumklorid angriper läder, som blir sprött och krymper. Vi rekommenderar gummiskor och gummihandskar.

*************************************************************

Kemisk beteckning

Na2CO3

Kemisk analys (Typanalys)

Natriumkarbonat (Na2CO3) 99,2 - 99,7 %

Natriumklorid (NaCl) 0,10 - 0,20 %

Järn(III)oxid (Fe2O3) 0,0010 - 0,0025 %

Kalciumoxid (CaO) 0,0050 - 0,0080 %

Magnesiumoxid (MgO) 0,0005 - 0,0010 %

pH vid koncentration 100 g/l vatten 11,6

Övrigt

Natriumkarbonat skall lagras svalt och fuktskyddat.

*************************************************************

Detta är den vanliga sorten som du ser med 47%

Kemisk beteckning

MgCl2

Kemisk analys (Typanalys)

Magnesiumklorid (MgCl2) 47 %

Magnesiumsulfat (MgSO4) 0,4 %

Natriumklorid (NaCl) 0,5 %

Kaliumklorid (KCl) 0,4 %

Vatten (H2O) 51 %

Övrigt

Vita till gulaktiga flingor. Förvaras svalt och torrt.

*************************************************************

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Skitkemikalier. för vägar/Issmältning och inte till akvarium. köp här istället till en billig penning. 4kg för 16€

http://www.shop-meeresaquaristik.de/index.php?cat=c33_Balling-Salze.html

Aha, men vad är det som är dåligt i dem? Jag är helt kass på kemi. Men grejer från din länk verkar vara toppen, med renhetsgraden "Reinst" och dessutom billiga! Stort tack, Svärd!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Renhetsgraden är det som är fel sen vet du inte heller vilken vattenmängd de innehåller för mer vatten, mindre kemikalier. Dihydrat är 2 vatten och är det näst bästa och den halten brukar kalciumkloriden hålla. Hexahydrat är 6 vatten och hepahydrat är 7 vatten, Magensium brukar vara dessa. Jag har handlat flera gånger av Michael och han är bra och seriös.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Annars så har Fauna Marin dessa.

http://www.faunamarin.de/eng/manual_balling-methode.php

Bengan på Marinakvariet säljer även lösa helt rena kemikaler.

Här är deras Balling manual

http://www.marinakvariet.com/index.php?option=com_wrapper&Itemid=54

Här är fler bra sidor

http://www.meeresaquaristik.de/html/balling.html

http://www.meeresaquaristik.de/html/ballingrechner.html

http://archiv.korallenriff.de/bericht_allgemein.html

Står massor om Balling en bit ner.

Bengt tar väl 250 Kr/kg och i Tyskland kostar det under 40 kr/kg. inte så liten skillnad!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Annars så har Fauna Marin dessa.

http://www.faunamarin.de/eng/manual_balling-methode.php

Bengan på Marinakvariet säljer även lösa helt rena kemikaler.

Här är deras Balling manual

http://www.marinakvariet.com/index.php?option=com_wrapper&Itemid=54

Här är fler bra sidor

http://www.meeresaquaristik.de/html/balling.html

http://www.meeresaquaristik.de/html/ballingrechner.html

http://archiv.korallenriff.de/bericht_allgemein.html

Står massor om Balling en bit ner.

Härligt, nice med lite länkar att läsa, tack Jaken! Vill som sagt vara beredd på att dosera lite kemikalier när behovet väl uppstår.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Renhetsgraden är det som är fel sen vet du inte heller vilken vattenmängd de innehåller för mer vatten, mindre kemikalier. Dihydrat är 2 vatten och är det näst bästa och den halten brukar kalciumkloriden hålla. Hexahydrat är 6 vatten och hepahydrat är 7 vatten, Magensium brukar vara dessa. Jag har handlat flera gånger av Michael och han är bra och seriös.

Renhetsgraden borde dock inte vara något fel på ämnen från min källa: kemikalierna kommer inte från torrbollen/refill eller något liknande, utan är renade och anpassade för konsumentbruk (rening av vatten och vattenbuffring till konsument). Här får ni lite tilläggsinformation som borde ha postats med en gång:

Kalciumklorid dihydrat

(CaCl2 2H2O)

Produktinformation

Molvikt 147.0 g/mol

Densitet 1.8 g/cm3 Irriterar ögonen

Löslighet 1000 g/dm3 (H2O vid 20°C)

Magnesiumklorid hexahydrat

(MgCl2 6H2O)

Produktinformation

Molvikt 203.3 g/mol

Densitet ∼1.57 g/cm3

Löslighet 1670 g/dm3 (H2O vid 20°C)

Natriumkarbonat

(Na2CO3)

Produktinformation

Molvikt 105,99 g/mol

Densitet 2.53 g/cm3

Löslighet 220 g/dm3 (H2O vid 20°C)

Däremot är det osäkert vad det är i de tyska kemikalierna, "reinst" är ju en högst subjektiv uppfattning.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa Ny...