ZeoVit = regenereringsteknik för Clinoptilolite?

[Claes_A]

Även Heidelberg prenumererar på blaskan ifråga så jag har också pdfn för Burgess et al. Släng mig ett email med en epostadress så kan jag skcka över filen om så önskas. Ska läsa den ikväll.

[crille]

det kanske går att lägga upp här!!

[Raketforskaren]

det kanske går att lägga upp här!!

Jag tror tyvärr det kan vara problem med upphovsrätten att publicera den här. Men det går som sagt bra att "låna" en kopia av mig eller Claes.

[crille]

tänkte jag inte på!vi får maila runt den, min mail salaris1@spray.se,skicka den ,så kan jag maila vidare

har fått den,tack Fredrik,någon som villha den så maila!

[Janne]

Jag har fått låna ett ex. och kunde inte låta bli att ögna igenom det. Med mitt lekmanna öga kunde jag konstatera att salthalten påverkar effektiviteten lite, men att det var viktigare att man hade zeoliten i en "column-chromatography design" som zeolitreaktorn väl är. Det ska bli kul och höra vad ni andra kommer fram till.

/Janne

[Klas]

Jag skulle också gärna läsa pdf-en!

klas.karlsson@kapsch.se

[stigigemla]

Klart!

[Janne]

Klart!

Kort och koncist, man undrar vad som är klart, jag gissar på att du läst klart rapporten. Några reflektioner från den i så fall?

/Janne

[Klas]

Jag kan komma med mina reflektioner…

1. Det verkar som om det finns Zeoliter som klarar att separera ut NH4 från saltvatten. Jag finner mig nu övertygad om detta, och för mig har detta varit den stora stöttestenen i min förståelse för systemet.

2. Båda metoderna beskrivna klarar det och ingen är speciellt lik akvarievarianten även om kolumnmetoden är mest lik (skalan på röret och zeolitkornen skiljer markant, testen är gjord på pytterör på 30ml och mycket små fraktioner zeolit <1mm).

3. Det går mycket fort för zeoliten att binda NH4. ”The column achieved approximately 90% removal in 20 minutes of interaction time”.

För mig kvarstår att begripa:

1. Dynamiken kring Zeoliten. Som vi ser ovan (och även i tidigare länkar från Janne) så står det om mycket snabba förlopp. Fylls Zeoliten upp med NH4 bara den första tiden när zeoliten är ren och fin på ytan? När sedan biofilmen lägger sig på ytan, hur kan ny NH4 bindas? Sker det? Hur passerar isåfall NH4-molekylerna genom biofilmen (som inget hellre vill än att ta upp den)? Eller är fortsatt NH4-upptag av biofilmen en kombination av både NH4 från zeoliten och NH4 från det fria vattnet?

2. Lasses ständiga påpekan att det är allmänt känt att NH4 endast kan tas upp i löst form. Hur kommer då bakterierna åt de bundna NH4-molekylerna?

Snart kanske det här kan vara utbenat!

/Klas

PS. Tack för den massiva mailanstormningen. Hett ämne verkar det! DS.

[Janne]

Jag kan komma med mina reflektioner…

För mig kvarstår att begripa:

1. Dynamiken kring Zeoliten. Som vi ser ovan (och även i tidigare länkar från Janne) så står det om mycket snabba förlopp. Fylls Zeoliten upp med NH4 bara den första tiden när zeoliten är ren och fin på ytan? När sedan biofilmen lägger sig på ytan, hur kan ny NH4 bindas? Sker det? Hur passerar isåfall NH4-molekylerna genom biofilmen (som inget hellre vill än att ta upp den)? Eller är fortsatt NH4-upptag av biofilmen en kombination av både NH4 från zeoliten och NH4 från det fria vattnet?

2. Lasses ständiga påpekan att det är allmänt känt att NH4 endast kan tas upp i löst form. Hur kommer då bakterierna åt de bundna NH4-molekylerna?

Snart kanske det här kan vara utbenat!

/Klas

PS. Tack för den massiva mailanstormningen. Hett ämne verkar det! DS.

1.) Man pumpar(bakspolar) zeoliten och då slits biofilmen sönder och näringsexporten sker. Zeoliten kan då binda mer amonium och bakterierna har nya sittplatser med skafferiet fyllt.

2.) Överlåter jag till någon annan.

/Janne

[stigigemla]

1. Det är en jämvikt mellan Ammonium i Zeolithen och i lösningen. Det påståendet stöds av att upptagningen är litet olika i olika saltkoncentrationer. I zeolithen är inte ammoniumen upptagen som kemisk förening utan jonen passar in i ett hålrum i kristallstrukturen. (Antagligen är den också hydrolyserad). En elektrostatisk laddning attraherar också jonen men det sker ingen direkt kemisk förening med zeoliten. Det är därför det kan passera ut och in i porerna så vi får olika jämviktsförhållanden i olika salthalter.

2. Lasse har rätt. Ammoniumen tas upp av bakterierna från lösning men jämvikten lösning - zeolit förändras ju när det blir mindre ammonium kvar i lösningen.

Men en fråga kvarstår. Hur fungerar den testade zeolithen SIR 600 från Resin Tech jämfört med clinophilite eller andra zeoliter tillgängliga för oss.

[Janne]

1. Det är en jämvikt mellan Ammonium i Zeolithen och i lösningen. Det påståendet stöds av att upptagningen är litet olika i olika saltkoncentrationer. I zeolithen är inte ammoniumen upptagen som kemisk förening utan jonen passar in i ett hålrum i kristallstrukturen. (Antagligen är den också hydrolyserad). En elektrostatisk laddning attraherar också jonen men det sker ingen direkt kemisk förening med zeoliten. Det är därför det kan passera ut och in i porerna så vi får olika jämviktsförhållanden i olika salthalter.

2. Lasse har rätt. Ammoniumen tas upp av bakterierna från lösning men jämvikten lösning - zeolit förändras ju när det blir mindre ammonium kvar i lösningen.

Men en fråga kvarstår. Hur fungerar den testade zeolithen SIR 600 från Resin Tech jämfört med clinophilite eller andra zeoliter tillgängliga för oss.

Tack för förklaringen, vill man göra det enkelt för sig, så köper man t.ex. ZEOvit's zeolit. Den har också olika fraktioner, jag har läst någonstans att både de små och de stora stenarna behövs, även om de små gärna sätter igen hålen i reaktorn. Vad är vitsen med de olika fraktionerna?

/Janne

[Janne]

ResinTech har en webshop också, så det är väl bara och beställa SIR-600.

http://www.resintech.com

/Janne

[crille]

lite mer info om SIR-600. http://www.resintech.com/pdfs/spec-sir600.pdf

[Claes_A]

Notera att SIR-600 är kaliumselektiv och därmed kan kalium konkurrera med ammonium vad gäller bindning till mediet. Dvs ammonium kommer konstant att bytas ut mot kalium och sedan snabbt återbindas igen. Detta gör att ammonium inte är konstant bundet utan kommer att finnas "tillfälligt" i lösning i omedelbar närhet av mediet och därmed vara tillgängligt för bakteriernas importmaskineri.

[stigigemla]

Kornstorleken är mellan 0,35 och 1,4 mm. Det är ju litet av ett problem för oss speciellt om den behöver backspolas.

[crille]

skulle det inte funka med en fosfatreaktor,som körs i intervall?

[stigigemla]

Jag tror mer på ett flytande sandbäddfilter som normalt matas med liten pump.

Och när ljuset släcks går den stora pumpen igång en stund och zeolithen snurrar runt.

[Klas]

Jag har så svårt att tro att skakningarna av zeoliten får hela biofilmen att släppa så att ny NH4 kan fästa sig. Tänk molykylnivå på NH4 och tänk biofilm på upp till mm-nivå. Låter lite svårbegripligt för mig att hela biofilmen släpper. Detsamma gäller för en sådan dynamisk jämviktsmodell som Stig skriver om. Det kräver väl en helt exponerad zeolityta, vilken torde finnas endast första tiden med ny zeolit. Visst kanske skakningarna frigör tillräckligt mycket zeolit för att det skall funka.

Har någon sett denna frågeställning tas upp med ett bra svar?

/Klas

[Janne]

Jag har bara praktisk erfarenhet.

Det är inte skakningarna som får bort bakterierna, utan det vattentryck du skapar när du pumpar zeoliten. Du drar zeoliten upp och ner genom vattnet som en kolv på en motor, så vattnet rusar fram och tillbaka med stort tryck. Att det lossnar något kan man se och att korallerna expanderar sina polyper för att fånga det ser man också. Näringsexporten fungerar ju så mycket tyder ju på att det är bakterier som släpper.

/Janne

[Klas]

Att bakterier lossnar råder det ingen tvivel om. Biofilmen måste ju raseras ordentligt vid skakningarna och vattentrycket. Men att den helt försvinner så att enskilda molekyler kan vandra något sånär fritt känns fortfarande lite svårsmält...

Men för att försöka övertala mig själv... Det jag skulle kunna tänka mig är att eftersom biofilmen består av olika lager av bakterier, så skadas den såpass mycket att även om den inte försvinner helt närmast zeoliten, så är den inte i "levande/upptagningsskick" under en tid efter skakningen. Eftersom upptagningen går så fort (se tidigare inlägg) så räcker den störningen till för att nya NH4-molekyler skall tas upp av zeoliten.

Om mina funderingar ovan stämmer någotsånär så börjar i alla fall jag se ljuset i tunneln.

/Klas

[Janne]

Även om dina funderingar inte skulle stämma till punkt och prickar, så fungerar ju ZEOvitmetoden och det blir helt sanslösa SPS-kar om man lyckas göra rätt. Vad ska du göra med kunskaperna när du kommit ur tunneln?

[Klas]

Vad jag skall göra när jag kommit ur tunneln...? Hehe.. ja du!

Fömodligen ingenting annat än att gå runt och vara nöjd över att jag (åtminstone tror att jag) förstår hur det funkar. Det är till stor del den förnöjsamheten som får mig att hålla på med den här hobbyn.

Ibland drömmer jag om att sätta upp ett "värsting-kar", ibland är jag trött på att sköta det jag har. Däremot är jag nästan alltid på tårna vad gäller att lära mig mer om nya metoder. Vem vet, kanske startar jag ett ZEOvit-kar en gång?

Som jag skrev förrut så är vi i hobbyn av olika anledningar. Min är nog att jag är nyfiken helt enkelt (förrutom att jag tycker det är barnsligt kul att åka och handla nya fiskar/koraller). Rengöra pumpar, putsa rutor och mäta med salifert-tester kan jag nog egentligen vara utan... ;o)

/Klas

[Tintomara]

Vad ska du göra med kunskaperna när du kommit ur tunneln?

Efterapa processen på en alternativ väg, naturligtvis! Ungefär som LS/DSB/makroalger/denitrifikationsfilter/mfl. alla är metoder för närings export. Ibland kan man inte köra LS, ibland fungerar det inte med en DSB. Då är det bra att veta hur systemet egentligen fungerar. Dessutom är det värdefullt att veta varför ett system fungerar *bättre* än ett annat (inte nödvändigtvis samma sak).

Man kan ju odla bakterier i ett biofilter som man backspolar, tex. Hur mycket sämre fungerar detta än zeovitmetoden? Finns det andra material som kan fungera på liknande sätt som zeovit? Finns det premisser som zeovitmetoden inte fungerar under?

[Tintomara]

Det påståendet stöds av att upptagningen är litet olika i olika saltkoncentrationer. I zeolithen är inte ammoniumen upptagen som kemisk förening utan jonen passar in i ett hålrum i kristallstrukturen. (Antagligen är den också hydrolyserad). En elektrostatisk laddning attraherar också jonen men det sker ingen direkt kemisk förening med zeoliten. Det är därför det kan passera ut och in i porerna så vi får olika jämviktsförhållanden i olika salthalter.

Nä, hörrni! Jag måste också få läsa pdf:n, det här låter ju som jonkanaler i levande cellers membran. Säkert att det är ett mineral ni pratar om? Är det någon som har kvar artikeln?