Topplista

Jag tänkte att mina kollegor på universitetet skulle på se lite grönfluorescerande GFP inte bara i sina mikroskop utan också i levande organismer. Med en gammal 80-tals Sanderskummare som jag ärvt av min far och ett 50 liters f d sötvattensakvarium satte jag i slutet av november upp ett litet akvarium på kontoret. Planen: Skrivanemoner, knappar och någon mjukkorall men inga fiskar som behöver matas. Mycket låga skötselkrav alltså. Och enkel teknik som redan fanns hemma. Att det ser ut som ett labexperiment gör inget, det står i labmiljö. Tekniskt blev det: Sanderskummare med lindträstenar och ozon. Jag investerade i en ny luftpump Schego W3, en Jebao CP-25 och ett hemmabygge till LED-belysning. Idag bytte jag till en Coral Box Moon Led för att få se lite GFP. Akvariet som inte matas äter nitrat, 0,3-0,6 g i veckan för att hålla det på något mätbart med Salifert. Det brukar också få lite nyodlad jäst från labbet. Jag håller KH på 8 med hemmablandad 2-part, förbrukningen har gått ned men var mycket hög till en början. Rhodactisen delar sig som den ska, gorgonian växer och knapparna sprider sig. Så här i frånvaro av fiskar är det rejält med amphipoder, copepoder och små underliga räkor som springer fram över gruset. Den mer socialrealistiska belysningen som fanns på plats tills i morse (200 kr från Jula, 4x10W!). Akvariets invånare hade inget emot garagebelysningen men tonerna av beige och brunt var ju inte så disco:

Då är allt överflyttat från 360 och än så länge ser det lovande ut. Ny sand i och det blev 4 nya bangai kardinaler igår. Jag tror det blir en revpelare (som bilden) på den vänstra delen men är inte helt 100. Kul att ha plats kvar att bygga på och köpa koraller efterhand. Har bara kollat KH än så länge och det låg på 11 så väntar några dagar innan ballingen körs igång.

Har lite funderingar på vilken inriktning jag ska ha på akvarierna kommande säsong. Börjar att dela mina tankar om de två största akvarierna först. Kom ihåg att dessa två delar samma sump och därigenom samma vatten. 540 liter, djupvatten: För tillfället har jag olika arter av läppfiskar och dessa dikterar ganska bestämt vilka andra djur som tillåts i akvariet. Jag har alltid haft dessa fiskar i mina tidigare akvarier och är förtjust i deras beteende och utseende, men de har en destruktiv aptit. De stör kräftdjur såsom maskeringskrabba och eremitkräfta samt äter sjöpungar. Så min tanke är att slopa läppfiskar helt för att testa en annan inriktning. Fast jag det kommer bli svårt att skiljas från blåstrålen... Planen är att ha mycket tarmsjöpungar, svampdjur och sjönejlikor. Nu kan man testa hur vitling fungerar i akvarium. De är dock väldigt känsliga bla mot syrebrist, så det är en utmaning. Långa eller andra sorters torskfisk. Dock inte torsk som jag definitivt vet är glupsk. Bergvar Hummer Havskatt Sjökock Stora eremitkräftor Liten krabbtaska? Flera av dessa arter är svårfångade, så det blir en utmaning. 200 liter, Tång: För att tången ska trivas optimalt behöver temperaturen upp på sommaren. Pga att vattnet delas med 540 är det en utmaning. I stora akvariet kan inte temperaturen gå över 10-11 grader ens på sommaren för att bla dödmanshand inte tål högre temp. Lösningen kan vara att koppla in en klenare returpump till tångakvariet och strypa ner flödet till 50 till 100 liter i timmen eller ännu lägre för att få en högre temperatur i akvariet. Helst runt 15 grader. Tål att testas. Om det krävs riktigt lågt flöde har jag en doseringspump liggandes som ger 150 ml/ minut och som påstås fungera med kontinuerlig drift...

Nu har blindstyret hittat knappen i webbläget, men på mobilversionen ligger den tre knapptryckningar ner i menyn. Går det att fixa till?

Precis, Cu2+ fäller som en rad olösliga salt med karbonater, bikarbonater och hydroxidjoner. Vanligast är basisk kopparkarbonat (Cu2(CO3)(OH)2), den där grön-blå färgen vi ser på koppartak och som mineraliska stråk i jorden. Fällningen sker spontant och basisk kopparkarbonat är inte lösligt i annat än i syra. Så koppar håller sig inte lösligt särskilt länge i ett saltvattensakvarium. Jag gissar att skummaren tar en del av fällningen i och med att den tar ut partiklar. Dessutom binds kopparjoner av nästan allt organiskt material p g koordination av karboxylsyror och skummaren tar ju ut sånt också. Kopparjoner binder även växande kalciumkarbonatytor så över tiden lär kopparn hamna i kalkalger, korallskelett och liknande. En icke kemisk process som också pågår är att allt liv i akvariet tar upp koppar. Det är en del av att koppar är ett viktigt spårämne. Kopparjoner som tagits upp av celler förblir biotillgängliga. Och många marina organismer tycks vara väldigt kopparkänsliga, troligen p g a för högt upptag i kombination med frånvaro av mekanismer för att hantera dessa joner. Det finns ju inte marina miljöer med höga kopparhalter. Tittar man på mikrober och växter som lever med höga kopparhalter i sin omgivning så brukar de dels pumpa ut kopparn och dels binda den via särskilda proteiner. Om TS har problem eller inte är ju en kvantitativ fråga. Lite koppar bra, förhöjda halter är giftiga. Om jag förstår vad som har doserats rätt så gäller det 148 mg i 820 liter akvarievatten. Med full löslighet så rör det sig om 180 mikrog/L. Många akvarier har mellan 5-40 mikrogram/L från andra källor (saltet inte minst). Säg att 1% av den doserade mängden hålls tillgänglig, då är vi nere på 1,8 mikrogram/L. Klart under de nivåer man uppmätt i akvarier. Här finns mer att läsa: http://reefkeeping.com/issues/2003-04/rhf/feature/index.php