Bygert

När det gäller det där med att mäta på glas eller vatten så ligger glas på en emissivitet på 0.92 och vatten på 0.98, eftersom enkla IR-mätare brukar vara fast inställda på 0.95 blir felet alltså i samma storleksordning. Glaset kyls dock något av luften vilket ger ett visst fel, av mindre betydelse dock. Vad som däremot inte är ointressant är att glas är oerhört bra på att reflektera värmestrålning, det är därför det används i växthus. När man mäter på glas så riskerar man därför att få med en massa ovidkommande värmestrålning från annat i närheten in i mätaren. Det kan bli så mycket att det lätt kan störa mätningen. Att det sen kan bli samma effekt på en vattenyta om man har en stor mängd strålning från lampor där må så vara men slutsatsen blir då att man helst mäter när belysningen är släckt. Men det här med att det finns en erfarenhet av att det ofta blir bra värden med IR-mätare? Jodå, det är just det som är problemet. Visade de konsekvent fel så vore det inte nåt större problem men eftersom de ofta ger bra värden så blir man invaggad i trygghet. Och eftersom enkla mätare inte har nån justering för emissivitet så blir man inte ens medveten om att det finns nånting som det finns ett behov av att justera. Och så går man och mäter på en blank metallyta med emissivitet på kanske 0.1 och får ett värde som är helt bort i skogsbrynet och tror på det eftersom det ju fungerat förut. Eller så mäter man på glas och råkar göra lite annorlunda och får med en massa reflekterad strålning och så är det kört. Bättre än +- 2 grader skall man aldrig räkna med på IR-mätare och då pratar jag om proffsutrustning som är rätt justerad och i händerna på nån som är insatt i vilka fällor det finns. Med enkel utrustning och utan att tänka sig för kan det bli fel på flera tiotals grader. Och som sagt, blev det fel hela tiden vore det en sak men just det där att man ofta får bra värden, det är just det som är problemet. Nämnas tål att det gått ut uttryckliga direktiv om att IR-mätare inte får användas i t ex livsmedelstillsyn. Anledningen till det är att mätvärdena är så osäkra att de inte har en chans att överleva som bevis i en domstol. Nästan vilken klåpare som helst mal ner all trovärdighet i ett mätvärde från sån mätning och det är alltså helt enkelt meningslöst att använda metoden i tillsyn, det bevisar ingenting.

Mot vattenytan i så fall, mätning mot glas ger större risk för reflexer så att man mäter sin egen temperatur i stället för burkens t ex. IR mätarna är bra för en snabb koll och visar den några graders skillnad mot förra mätningen så kan man tro att det hänt nåt. Däremot är de inte så särskilt säkra för att få reda på vad den verkliga temperaturen är, de billiga varianter man hittar brukar ha en mätosäkerhet på typ +- 3 grader och det är ju inte värst imponerande. Oräknat då att det kan bli värre fel. De billiga varianterna saknar också viktiga funktioner och är byggda av simpelt material, det är som att jämföra en kamera i billig mobiltelefon med en systemkamera för proffs. Tyvärr så är det helt enkelt så att vill man ha en digital termometer där man kan utgå från att om termometer visar 23.8 så är verkligen termometerns temperatur (nåt annat ska man inte tro att man får veta) 23.8 grader, skall man ha en sån precision då får man räkna med att tusenlapparna yr.

Det tråkiga med termometrar är att när de digitala kom så fick folk för sig att bara för att det står att det är 23.8 grader så betyder det att det är 23.8 grader och inget annat. Så behöver det rakt inte vara. Dels kan man mäta fel. Särskilt IR-termometer med klåpare eller otur har stor potential för felmätning, det kan utan vidare bli 30 grader fel om man bär sig nog dumt åt. Även mätning av lufttemperatur är lurigt, felvisning på några grader får man lätt när man mäter t ex rumstemperatur, fysiken låter inte rucka på sig. Mätning i vatten är dock säkrare, man får anstränga sig lite för att få det lika fel som det kan bli i luft. Även om då läget för säker mätning är bättre så blir det ändå inte säkrare än vad man betalar för. Normala termometrar har en osäkerhet på +- en grad, visar termometern alltså 23.8 grader och man inte har andra osäkerheter (typ strålning, håller i givaren osv) så kan man alltså gissa att den verkliga temperaturen ligger nånstans mellan 22.8 och 24.8. Displayer på kylare och liknande kan vara ännu sämre kalibrerade så man skall inte vara förvånad om det skiljer flera grader i visning. Det finns två sätt att hantera det här, antingen så hankar man sig fram med vanliga termometrar och går på rimlighet och gissar att om flera termometrar är någorlunda överens så är man nog i närheten av sanningen. Eller så köper man en kalibrerad proffstermometer. Vilket tyvärr innebär att man riskerar ett visst ingrepp i plånboken, i de här sammanhangen så får man i stor utsträckning det man betalar för.

Det kan väl vara skillnad på hur gamla de kan bli och hur gamla de brukar bli. Jämför med guldfiskar, i zooaffärerna säger de att de blir ett till två år och det stämmer ju om man stoppar dem i ett litet akvarium eller ännu värre i en skål. Rätt omhändertagna blir de 25 år. Jag har en vattensköldpadda som skall vara 30 år. De kan bli mer än så.

Skall det nu handla om Stockholm så måste ju till och med jag medge att det ändå finns en sak där som är riktigt riktigt bra. Tåget till Karlstad.

Jag hade bestämt mig för att lägga ner här men ok, frågan kan jag väl besvara. Ygnäs AB Djuridik i Värmland. Minimalt med handel med saltvattensrelaterat dock, ingen egentlig butik.

Kobbens, bara ett förslag, om du har en hink så fyll den med kallt vatten och kör ner huvudet där ett tag. Visserligen bidrar du något till humorn i tråden men inte på nåt riktigt bra sätt. Läs sen tråden från början och snegla lite på informationen om de som skriver, annonsör, jag säljer i min lokala butik, saltvattensbutik osv, du bör kunna räkna ut vilka som har affär. Du borde också kunna se att det här är inte fråga om gnäll utan om skämt.

Ja du, det är hemskt att handlarna skämtar inbördes så som de gör i denna tråd. Klart de skall vara lite seriöst tråkiga i stället!

Av en eller annan anledning så får jag en impuls att göra en video på hur mitt skägg växer när jag ser den där filmen. Undrar hur många som skulle vilja se det?

En matsked är 15 ml och en tesked 5 ml. Men en kaffesked, tja det beror på vilken sked man fått tag på, det är inget definierat mått.

Nå, det kom ju lite emellan där. Men du måtte ha sluntit lite på tangenterna igen en tesked per halvliter vatten? Knappast, en tesked per 50 liter vatten känns mer rimligt.

Bikarobonat höjer pH också men effekten avtar med stigande pH och mer än till åtta och lite till kommer man inte upp med bikarbonat. Är det bara pH man vill åt och man ligger uppåt de nivåer man normalt har i saltvatten så är alltså inte bikarbonat det lämpligaste. Då är natriumkarbonat som man får om man grillar bikarbonat bättre, det höjer pH kraftigt, så kraftigt att man får se upp. Bikarbonaten är dock bättre på det sättet att den också höjer KH rejält och alltså stabiliserar pH. Hur mycket du skall dosera är omöjligt att säga utan att veta nåt om vad du har för ingångsvärden på pH och KH. Visst går det väl att ha i en matsked per hundra liter vatten och se vad som händer men om det egentligen är rätt beror ju på vad man vill göra. Är det nu så att pH är ett problem så kanske det rätta är att blanda bikarbonat och natriumkarbonat, det kan vara rätt.

När det gäller mycket av det här är vi väl mer eller mindre nybörjare allihop, just därför är det så bra att vi kan bolla ideer och erfarenheter. Risken för krasch är ju naturligtvis mindre i stort akvarium med blandat bestånd och diverse småkrafs. Men det är ju också frågan om vi vet vad vi egentligen borde veta om vad tången behöver. Kväve och fosfor kan vi ju mäta och jämföra med naturliga värden. Risken finns dock att det kan vara annat som också är viktigt, somliga arter kan ju vara sugna på jod t ex. Det är ju sånt som kan ta slut fort nog och utan att vi egentligen vet om det.

Lite synd på abbborrarna, enligt min mening är det en av de snyggaste och trevligaste fiskar man kan ha i akvarium överhuvudtaget. Fast det här verkar bli nåt det också. Finns det inte en viss risk för tångkrasch om det inte finns särskilt många djur som tillför näring och det blir en bra tillväxt som förbrukar näring?

Jag tyckte att diskussionerna i annonstrådarna ibland var intressanta så det är lite tråkigt att möjligheten försvinner. Inte så tråkigt att det är nåt att tjafsa om dock, jag kan väl leva med den nya ordningen.

Intressant... är det den burken som det tidigare var abborrar och sånt i?

Tja i så fall... Så kanske du har lust att plocka upp ett par tre stycken om du har grepp på vad de finns? Skulle bli ettstrålande tillskott till mitt kar!

Att firrar med en gasfylld simblåsa får problem är ju inget konstigt. För andra djur kanske inte trycket spelar så stor roll bara det inte ändras för snabbt?

Ett ställe till med maneter: http://www.oresundsakvariet.ku.dk/oplevelsen/Samlinger/dokument/

Jomen, häftigt kar på bilder och rakt inte sämre i verkligheten! Kul att du hittade dina efterlängtade musslor Stefan! Men hur är det när man plockar på såna relativt respektingivande djup, hur klarar djuren dekompressionen?

Lite strul här, ett av de två seriekopplade 140 liters karen har läckt länge, inte mycket, bara dryp men tillräckligt för att vara ett problem. Ofta när det är såna där småläckage så tätar det till sig men icke detta så till slut fick jag ju riva och ställa dit ett annat likadant kar som också läckt men som jag limmat om. Lite synd, hade precis börjat växa stora bollar av en snygg röd alg och havssallad också. Rök ju lite djur också, en av sjöstjärnorna klippte kammusslan strax efter bytet och det kan ju ha berott på att den var stressad. Saknas ett och annat i övrigt också, lite sjöstjärnor och annat. Är nog i alla fall lika bra att ha det här gjort inför säsongen. Innan det här så har det varit avgång på fisk också. I burken som läckte var det gott om småsnultror och tångspigg men det är rent på sånt nu. Jag är osäker på om jag skall skylla på en sjöros eller på bergvaren men den senare är starkt misstänkt. Den har varit väl uppstoppad men länge såg jag den aldrig äta. Nu när småfisken är slut däremot tar den räkbitar och fryst mes stor entusiasm, smack säger det bara. Nå, snart blir det till att planera för påfyllning.

Ögonmaneter? Jonas min vän, har du inte gått lite vilse i ansiktet där? Annars klart intressant, visst vore det kul att hålla maneter! Och apropå ingenting; stockholmaren på västkusten: - Har ni reker? - Vadå, reker? - Ja såna man eter? - Nej tyvärr, maneter har vi inte.

Sant är att inlägg på internet normalt skyddas av upphovsrätt. Det är också sant att det även när det gäller internet finns en citaträtt. Hur det skulle kunna bli aktuellt med återgivningsrätt på det som publiceras på Saltvattensguiden går däremot över min horisont. Nå, upphovsrätt och citaträtt alltså, klara papper så? Knappast. Citaträtten är tillkommen i en tid när det handlade om tryckta böcker. Det är någorlunda klarlagt hur mycket man får citera då, ett stycke eller ett par ur en bok, nåt sånt. Enligt god sed då vilket innebär angivande av källa. Och inte minst, det skall finnas ett motiverat ändamål. Nån slags vetenskaplig undersökning är definitivt ett motiverat ändamål. Problemet då är att det inte är så där alldeles självklart hur man får citera när hela "verket" är ett stycke så som inlägg på forum ofta är. Där måste det utvecklas en ny god sed och det är inte alldeles självklart vad som är tillåtet och inte. I det läget är det inte alls en dum ide att be om lov även om det kanske inte är nödvändigt. Man får ju faktiskt be om lov även om man gör nåt helt tillåtet också, det är faktiskt ingen dum ide om man vill undvika att stöta sig med folk. Att Saga ber om lov att använda våra texter är därför både klokt och vällovligt. Sen bara en liten reflektion, givetvis är väl beredvilligheten att förklara olika termer lika stor om det kommer in en nybörjare på saltvatten och frågar som vad den är i den här tråden, eller hur?

Bakgrunden var det ju också. Är det helglas så skär du ur rutan den sitter på och sen borde det inte vara omöjligt att med kniv och lite lirkande få bort bakgrunden från glaset. Sitter bakgrunden i ett ramakvarium däremot så kan inte jag se hur du skall kunna rädda bakgrunden utan att skrota akvariet helt.

Fattas info här, hur ser burken ut? Framförallt, är det ram eller helglas? Och måtten, är det samma som du funderar på för ny burk? Är det ett standardakvarium så är det inte så säkert att det betalar sig att reparera. Kolla i alla fall vad ett nytt kostar och jämför. Är det akvarium med annorlunda mått så kan det vara värt att laga. Är det helglas så är rätt reparation att skära ur den trasiga rutan och byta den. Det är lite pyssel och rutan kostar nån krona men det blir en säker lösning och billigare än ett nytt specialbyggt akvarium. Har akvariet ram däremot så är det mer tveksamt att byta ruta. Min erfarenhet av att försöka sig på det är att det slutar med att man snarare får byta tre rutor än en, om det går bra alltså. Rutorna sitter limmade mot ramen och det är rakt inte säkert att den rutan man vill byta var den som var sist in. Det brukar bara bli elände. I det läget är en ruta pålagd på insidan helt rätt. Eftersom ramen stödjer har man ju inte samma anledning att vara orolig för hållfastheten som när man reparerar helglas, det räcker i princip med nåt som tätar. Rensa ur lite gammal silikon, skaffa en rimligt tjock ruta som passar innanför vad som är kvar av fogen. stryk lite silikon tunt i strängar över gamla rutan, i synnerhet över sprickan, tryck dit nya rutan och limma omsorgsfullt längs kanterna. Klart så och det blir bra. Att limma nåt utanpå kan möjligen vara en nödhjälp om det är nån liten skada. För större sprickor är det helt värdelöst, trycket kommer ju inifrån och när gamla rutan bågnar och har sig har inte den nya nån möjlighet att hålla emot.