Bygert

När det dunstar så är det i princip bara rent vatten som försvinner. När du fyller på kranvatten så tillför du en del mineraler och även somligt som inte är önskvärt kan bli med beroende på hur kranvattnet ser ut, nitrat t ex. Byter du inte vatten och hela tiden fyller på kranvatten så får du en långsam påverkan på balansen mellan olika ämnen i akvariet men i ett saltvattensakvarium är inte den effekten särskilt stor. Du har också ett par andra effekter av avdunstningen. En är det som skrivs om ovan, avdunstningen kyler karet. Det kan vara väldigt värdefullt ibland och bara energislöseri med andra upplägg. Har du inga värmeproblem eller kan du hantera dem på andra sätt så behöver du inte tänka på avdunstning för den sakens skull. En annan effekt är ju att när vatten avdunstar så blir det ju plats att fylla på. Det påfyllningsvattnet kan då innehålla olika ämnen som man vill tillföra, calcium, bikarbonat, mikronäringsämnen osv. Vill man tillföra sånt i lösning så behöver man en viss avdunstning för att så att säga få plats för det som man vill pytsa i. Tillför man inte sånt här eller om man tillför som torra salter så är ju inte heller det här en anledning till att vilja ha avdunstning. Avdunstningen kan alltså beroende på ditt upplägg vara allt ifrån nåt som är nödvändigt för att för att få tillförsel av olika ämnen att fungera och för att hålla karet i rimlig temperatur till något som bara är besvär och energislöseri. Svaret på frågan om du har nån anledning till att värdesätta avdunstning eller inte är alltså det klassiska juristsvaret, det beror på. Det kan ju till och med vara så att du behöver avdunstningen på sommaren för att hålla karet svalt men kan stänga luckan på vintern.

Ja om inte annat är det värt att åka bara för maten. Spännande djur brukar det ju också bli. Vill också puffa lite för en sak till som är på g, i november planerar vi en kall träff på sjöfart. Kan säkert bli tillfälle till intressanta diskussioner och att titta backstage är ju aldrig fel heller. Datum är inte satt än, finns det några särskilda önskemål så hojta till.

Det är sjöpungar båda. De genomskinliga är klubbsjöpung och så långt gick det väl någorlunda. Att det andra är sammansatt sjöpung däremot var mest slump att jag blev klok på. det handlar alltså om kolonier av små, ett par mm stora, sjöpungar som sitter runt en gemensam utströmmningsöppning. Allt är täckt av en mantel och det är inte mer än ett par mm tjockt så jag tänkte ju på allt utom sjöpungar. Knöligt att bli klok på men intressant.

Det är inte alltid så lätt att avgöra vad man har släpat hem, det här t ex: De genomskinliga tre duttarna i mitten med vita strukturer och så de gröna öarna med ljusare kant, jag hade klara problem med dem varsågod att fundera lite!

Jag vet inte vilket beslut om hund i bur du syftar på. Enligt nu gällande regler får i a f hund sitta i bur i samband med tävling, transport, utställning och jakt. det finns begränsningar till tid mm. Reglerna finns här, om bur i 1 kap 14 §: http://www.jordbruksverket.se/download/18.26424bf71212ecc74b080001024/2008-005.pdf

När det gäller det där med dött efter flera år, ok, jag tolkade det tydligen fel. Då hoppas jag vi kan glömma den detaljen. Det var en historia för ett par år sen eller nåt där man kunde läsa om att en man dött av ett stick av en skorpion. Det cirkulerade då uppgifter om hur polisen fått bryta sig in och sätta tillbaka skorpionen i terrariet plus en massa andra detaljer. Efterhand kom det fram att det bara var en sak som stämde, att mannen hade dött. Skorpionen hade ingenting alls att göra med saken vilket många anade redan när det berättades vilken art det var, en sån skorpion dör man inte av om det inte händer nåt alldeles extra, typ allergisk chock. Det finns alltså ett rejält utrymme för mytbildning vilket gör att jag likt Andreas inte tror på den där historien med giftormsdöd förrän den är bättre bekräftad. Att det däremot finns giftormar hos folk som inte är kompetenta att hantera dem, den saken kan jag livligt instämma i. Vi har inte ens nån åldersgräns (legalt alltså, seriösa kräver 18 eller 20 för att sälja men det finns även oseriösa säljare som säljer vad som helst till vem som helst) och det är till och med så illa att det inte gått att säkert reda ut vilken myndighet som egentligen är ansvarig för frågor om djur som kan vara farliga. Jordbruksverket har infört regler för giftormar som kräver låsta terrarier och lite annat som faktiskt är rätt vettigt men det är inte för att skydda människor, det har Jordbruksverket inget mandat att göra. Logiken är i stället att en giftorm på rymmen riskerar att skadas om nån blir rädd och slår ihjäl den. Det där säger ju en del om hur det står till med lagstiftningen på det här området.

Narkotikamissbrukare som dör flera år efter ett bett, hur bevisar man att det berodde på bettet? Nja, jag tänker då inte justera min uppgift om att ingen dött i Sverige p g a bett av terrarieorm utifrån såna uppgifter. Intressant att se ändå att nu är spannet här på hur fort man dör av ett giftormsbett 90 sekunder till flera år. Om det är rätt eller fel att man får ha krokodil privat? Mitt svar är att det absolut är rätt om än inte rätt så som det ser ut idag. I princip menar jag att man skulle kunna få ha lejon privat, förbud leder inte till nåt positivt, förbudet mot apor har t ex så långt jag sett det främst lett till att aporna fått det sämre när de gömts undan i sämre utrymmen än de hade tidigare. Men det är inte så att jag med att säga att man bör få ha krokodiler och möjligen lejon menar att man skall få ha dem fritt och hur som helst. Som det ser ut idag så finns det två nivåer egentligen, antingen är djuret tillåtet eller så är det förbjudet. Vilka som är vilket är i Sverige helt godtyckligt och obegripligt i och med att man förbjudit hela grupper och följaktligen inte fått nån som helst logik i det hela. Man får ha en flodhäst i garaget, i alla fall om det är nog stort, men en liten dvärgmangust är inte tillåtet. Min mening är att för djur som är särskilt krävande att hålla eller som kan vara farliga - typ krokodiler och giftormar - så skall man inte laborera med förbud utan i stället kräva tillstånd, eller, för lite mindre komplicerade saker, anmälan. Den som vill ha ett lejon skall alltså bevisa att man har alla de resurser som behövs för att ta hand om ett lejon på ett rimligt sätt. Jag tror faktiskt att det är ett bättre sätt att bromsa de som är på väg in i ett sånt projekt än att bara sätta förbud, att få tag på ett lejon och få in det i landet är inget problem med rätt pengar och är det förbjudet så är det kanske rent av lite mer spännande. Att däremot inte klara att visa att man fixar att få tillstånd är ju inte nåt att skryta för polarna med direkt. Det finns vissa saltvattensdjur som absolut skulle kunna kvala in i ett sånt system, blåringad bläckfisk t ex. Naturligtvis blir det då lite krångligare att skaffa såna djur men det är faktiskt lite av syftet, det skall inte vara hur enkelt som helt att skaffa vad som helst. Det är också betydligt bättre att ha ett tillståndssystem än att fortsätta med att förbjuda djurgrupp efter djurgrupp. System med tillstånd finns i England och fungerar så vitt jag vet bra där. Nån kanske då tycker att det ju redan finns ett tillståndskrav för orm i vissa fall. Det gör det men det har inget att göra med djurskydd eller att giftormar skulle vara farliga. Tillståndskravet infördes när man hade för sig att ormar var stora salmonellafaror och det är ur lagstiftning för såna ändamål som det kravet kommer. Det fungerar därför inte för att försöka reglera risken för att giftormar skulle rymma och ställa till elände vilket kommunerna nu efterhand upptäcker när de ändå försöker.

Och lite till då. Det där att det skulle finnas ormar som man dör av inom 90 sek är inget annat än ren myt. Går man till källor som påstår sånt kan man lika gärna hävda att snömannen finns, det är lika seriösa uppgifter. Det har skett en räcka med bett av diverse även rätt obehagliga giftormar i terrariehobbyn i Sverige (vilket i sig är en signal om att något behöver göras, dock inte förbud) men ingen har dött, någon finger har åkt och vissa har legat pyrt till men man har klarat sig. Får man adekvat vård inom rimlig tid så är det normala att man fixar ett ormbett numera. Det är också mycket länge nån dog av bett av vild svensk huggorm, däremot dör det en och annan av getingstick. Skall man diskutera åtgärder mot farliga husdjur så är det inte giftormar som ligger närmast till utan snarare hästar. 2 - 3 personer dödas vart år, ofta tragiska olyckor med unga tjejer. Eller kanske kor, två lantbrukare har blivit ihjälstångade inom nån vecka nu. När det gäller utrymme för krokodiler så är det rörigt. Det finns regler i L 80 för sällskapsdjur men de reglerna gäller bara mindre glasögonkajmaner vilket varken är den lämpligaste eller vanligaste arten hos de som försöker sig på krokodiler. I stället försöker man hänvisa till djurparksreglerna för större glasögon och andra arter men det är inte alltid det håller. Enligt djurparksreglerna är det minsta som skall finnas en bassäng på 40 m2 + landdel. Är djuren små kan de dock få hållas i mindre utrymme men bassängen som skall räcka till fullvuxet djur skall finnas klar.

Jag måste säga att jag tycker riktigt illa om såna här diskussioner. Personer som inte har värst stor kunskap om djuren dömer ut vissa typer av djur som olämpliga, det gynnar enbart en sak, de som inte tycker att vi skall ha djur överhuvudtaget. Slår man ihop alla åsikter om vad som är olämpligt att ha, då blir det faktiskt inte särskilt mycket kvar. Saltvattenshobbyn ligger absolut inte bra till i det sammanhanget heller, det kan handla om allt från sånt som faktiskt tål att diskutera som blåringade bläckfiskar och criniodeer vidare drakfiskar och bläckfiskar allmänt till att saltvatten är för svårt för att privatpersoner skall få hålla på med det. Såna förslag har lagts, inte i Sverige så långt jag vet men i andra länder. Sitter akvarister och talar om för reptilfolk vad man inte bör ha och tvärtom och så vidare med andra djurgrupper, då krattar vi manegen för en fortsättning med regler som förbjuder mer och mer och även riskerar att tränga in på akvarieområdet. Branschen själv håller på med en självsanering nu där vissa saker skall försvinna ur butikerna, det berör inte direkt saltvatten som det ser ut nu men tro för all del inte att det inte kan göra det. Krokodiler (med vilket jag menar alla krokodildjur) och havsormar är helt lagliga som husdjur, det är också numera fritt att ta in upp till fem djur till Sverige från övriga EU utan tillstånd, även av krokodil. För ormar kan det krävas tillstånd i vissa områden i vissa kommuner. Det finns dock inget straff om man struntar i det. Vissa kommuner försöker sig på att förbjuda hållning av giftorm och en del andra konstigheter, kommunerna går dock på pumpen på löpande band i domstolarna, det håller inte. Krokodiler fordrar inga som helst tillstånd för att hålla. För att vara lagliga att ha i Sverige skall reptiler vara fångenskapsfödda (tycker i alla fall Jordbruksverket). När det gäller krokodiler så är alla (utom några arter som är A / I listade) CITES II och EG B. Det senare som är det intressanta innebär att man måste kunna visa lagligt ursprung för djuren, alltså kvitto, uppfödarintyg eller liknande. Havsormar har inte det skyddet. Krokodiler är på ett sätt bra husdjur, får de den miljö de behöver så är de fullt nöjda med att ligga still intill det att det kan vara svårt att avgöra om djuret är av plast eller inte. Samtidigt är de också krävande, det går åt utrymme, foder, vattenrening och annat som rakt inte är varken enkelt eller billigt, bara att värma upp en krokodildamm kan knäcka en normal ekonomi. Det är ju inte heller ofarliga djur. Havsormar är jag inte helt uppdaterad på man av det jag sett så verkar det inte vara några direkta konstigheter. Utrymme, rening, foder, inget omöjligt. Det är inte ofarliga djur det heller men bitrisken lär vara klart mindre än med de kobror, skallerormar och annat i den stilen som det numera finns gott om i stugorna. Konsekvenserna av ett bett är mycket allvarliga men det hålls värre saker än havsormar, helt klart. Krokodiler och havsormar är alltså enligt min mening krävande husdjur, inte olämpliga. Det är en viktig distinktion. Gör vi inte skillnad på det så får vi snart inte ha nåt som är krävande men som nån kan tycka är olämpligt, saltvatten inklusive. När det gäller vilka ormar som är giftiga så har det omvärderats efter Bryans Fry:s studie, dock absolut inte till den grad att alla ormar skulle vara giftiga. Det Fry fann var att gifter av samma typ finns hos arter som traditionellt räknats som helt ogiftiga, t ex svensk snok, kopparödla, leguan, skäggagam, varaner mm. Att det finns gifter innebär dock inte att djuren plötsligt blivit farliga för oss, det mesta i den där vägen är faktiskt helt harmlöst. Även om det nu finns anledning att se upp med att låta en skäggagam tugga på armen, det finns en förklaring nu till att det kan leda till konstiga sår. Vad Fry var ute efter var att avgränsa den här gruppen med arter med gemensamma gifter från de som inte har det, t ex boa/pytongruppen eller lacertiderna med vår vanliga skogsödla och hävda att de med gifter har ett gemensamt ursprung. Det uppsåtet är det tveksamt hur det gått med, släktskapen innom gruppen med ödlor/ormar/tuatara är rakt inte utredda, det som verkar efterhand komma fram är en långt mer komplicerad bild än man haft tidigare där ormar inte är en grupp mer för sig än vissa grupper ödlor, bilden är rörig och sista ordet är knappast sagt.

Jag har ju burit ett 375 liters själv men nu är jag singel så jag blir inte så förbannad så jag fixar sånt längre. När mitt 720 liters sprack så var det väl antagligen tillräckligt stort för att försäkringsbolaget inte ens skulle komma sig för att diskutera vad som är stort.

Hmm, kanske, jag är van att vara avstjälpningsplats för diverse oönskade djur...

Trevligt att se att kallvatten uppmärksammas och som jag sagt, ett snyggt kallvattenskar slår det mesta. Den där terroristen, hur stor är den?

Samma sak har jag hört om tagghudingar (Sjöstjärnor mm). Fast jag har ju sett åtskilliga såna som överlevt ändå. Egentligen är det väl inga marina djur, inte fisk heller, som direkt uppskattar att lyftas ur vattnet så är det på gränsen kanske det kan vara det som är det lilla extra som får det att gå galet. Kan ju vara värt att prova utan att lyfta ur vattnet.

Det är en grässnultra. Jag kan hålla med om att blågyltan är nåt av det snyggaste som finns i svenska vatten men det finns annat som tål att tittas på också, gör man sig besväret att titta ordentligt på en abborre t ex så är den väl så snygg som mycket av det man hittar i zooaffär.

Rötsimpan. Trevlig firre, var lite snyggare i färgen när jag drog upp dem men det kommer nog, äter gör den i a f.

Jo, det var en riktig höjdare, att fånga djuren själv är nåt extra. Jämfört med när vi var ut i fjol hade vi ju utvecklat fångstmetoderna också, snart dammsuger vi västerhavet. Har man nåt som helst intresse åt det här hållet är det ju klar ide att haka på nästa vända, både för att fånga djur och för att prata strunt med andra likasinnade nördar. Somliga tror ju också att man måste ha korallrev för att ha snygga fiskar. Glöm det bara säger jag.

När det gäller just terrariehobbyn så är det där med skambud lite speciellt, många tycker att de får upprörande dåligt betalt fastän det kanske egentligen inte är så. Det finns nämligen i princip två olika marknader för terrariehobbyn, en via zooaffärer och en via annonser och mässor. På privatmarknaden har överskott på djur pressat priset ner till ingenting för somliga sorter och på mässorna är vi flera som åker runt och pressat ner varann till priser som garanterar att ingen tjänar nånting. Går man in i en zooaffär och köper nåt komplett med djur och allt för 5000 och sen när man tröttnat annonserar ut det för hälften så lär det inte bli mycket till svar. Av den enkla anledningen att de som kollat runt lite köper motsvarande på mässor för samma pengar. Vilket så småningom leder till att den som säljer tycker att den som bjuder en tusenlapp är en idiot och den som bjuder tycker det är en idiot som vill ha lika mycket pengar som man kan köpa nya pryttlar för. Sen kan det naturligtvis diskuteras om det här är bra eller inte men så är läget, den orm som affären tar en tusenlapp för kan kosta en hundring om man tittar på andra ställen.

Det ändrar sig åtskilligt efter säsong och vad som råkar trivs för dagen. Så här ser det ut nu.

Hmm, är det mig du kallar sill? Nåja, så länge du inte antyder att sill är människoföda så får det väl passera... Annars så¨är ni intresserade så häng på, det finns mycket intressant att hitta.

Det finns ju lite folk i Värmland som kanske kan snacka men är du intresserad av det så sluta för jisse namn att prata om Örebrotrakten, i Värmland inklusive Karlskoga är det en dödssynd att kalla Karlskoga för Örebrotrakt.

Semestern kanske är slut men en guide till vad man hittar i Danmark lär väl inte skada ändå: http://zooguiden.dk Som synes finns det en hel del, både akvarier och annat.

När det gäller transport av fiskar som man äger (alltså även nyss köpt) så är det normalt oproblematiskt så länge man inte kör iväg dem för att sälja dem och så länge man har dem i samma utrymme som man åker i själv. Andra varianter, t ex fiskar som skall säljas eller fiskar som åker i bagageluckan kan ställa till allt möjligt elände.

Olagligt är det att skicka ryggradsdjur med transportörer som inte har nödvändiga tillstånd. Eftersom det är ovanligt med att transportfirmor har tillstånd så är det alltså svårt att skicka fisk. Ryggradslösa djur som koraller gäller inte de reglerna för men transportföretagen kan ha egna regler. Det har posten, de vill inte, med några undantag, ta emot levande djur. Tar andra företag t ex bussgods emot ryggradslösa djur så finns det inget olagligt i det så länge djuren transporteras på ett rimligt sätt. Många koraller är B-listade men det innebär inga problem för transporter. A-listade djur kan det däremot finnas regler som krånglar till transporter för.

Du får väl reda ut geografin till att börja med, Karlskoga ligger inte i Örebrotrakten, det ligger i Värmland!

Fungerar ju i så fall lika bra som pappersnäsdukar fungerar för mig, är jag inte snorig innan så blir jag det definitivt sen. Först ser det ut som problemet är löst och sen kommer det tillbaka tre gånger värre, det är ju ett strålande sätt att underhålla efterfrågan.