Alexraptor

För dessa otäckingar äter sniglar och musslor! Och är riktigt svåra att få fatt!

Nu hänger jag inte riktigt med.

Jo visst, men att gå så långt och ta kål på dom och kassera stenarna verkar lite onödigt.

Våra saltvattenskar är i sig mer eller mindre en giftsoppa, då nästan alla koraller har gifter av ett eller annat slag.

För att inte tala om alla djur och organismer som kryper runt bland och i våra stenar som vi troligtvist inte ens vet att vi har.

Vad jag vill säga är att saltvattens akvarier är inte "säkra", och har potential att orsaka oss och våra djur och barn stor skada om vi är oförsiktiga.

Nej, Kloret måste bort innan det går I karet eller ens blandas med salt.

Vanligt klor brukar avdunsta från vatten efter ett eller två dygn eller så kan man använda et vattenberedningsmedel avsett för att ta bort det, Kloramin däremot avdunstar ej och förutom att rena med ett kolfilter så vet jag inte hur man får bort det.

Bara för att jag bor i Sverige betyder det inte att jag förstår vad TDS är.

Och det är just det jag försökte, att man bara vet hur mycket TDS det finns i vattnet, men inte vad det är.

Däremot håller jag inte med om att TDS är en onödig parameter, då genom att mäta värdena på vattnet som kommer in och kommer ut på en RO enhet så vet man om den är trasig eller inte.

Och Randy Holmes-Farley har också skrivit om TDS och TDS mätning.

http://www.reefkeeping.com/issues/2004-04/rhf/feature/index.php

Tänker också påpeka att jag är född I Kanada, och behärskar både det Svenska och Engelska språken fullt ut.

Dock kan jag röra till det ibland när jag försöker tänka och uttrycka mig mellan dom två.

Visserligen ska man handskas försiktigt med giftiga knappar, men förtjänar dom verkligen nu nedgraderas till ohyra?

Det jag säkert kan säga är att akta dig för Mithrax krabbor.

Det finns risk att dom kan ge sig på koraller eller till och med fiskar som inte är tillräckligt snabba.

Hade en rikitigt otrevlig en som försökte äta upp en goby, och ja, det var helt definitivt en mithrax.

Jag blev riktigt förbannad på en av mina eremiter som ramlade en gång och slet tag i min euphyllia och rev up ett litet hål.

Som tur var läkte det utan problem.

Som DaTrucka sa, dom flesta är helt ofarliga och är faktiskt väldigt nyttiga i ett akvarium, då dom livnär sig på andra djurs aföring och annat organiskt skräp som finns i akvariet.

Och som sagt, pilla inte på dom, då dom där söta tofsarna är tusentals små sylvassa nålar!

Verkligen? Obevisade påståenden?

För det första bör man lägga märke till användandet av orden "can" och "could", vilket innebär att kranvatten KAN innehålla saker som inte är så bra, men betyder inte att the absolut gör det.

A.) Stämmer mycket väl, fosfater och nitrater "kan" finnas i kranvatten och orsaka problem.

B.) Stämmer mycket väl, vissa typer av vattenledningar, särskilt koppar, "kan" påverka vattenkvaliten, och är väldigt giftigt för ryggradslösa djur.

C.) Du har absolut rätt, havsvatten har ett genomsnittsvärde på 30 000 till 40 000 ppm.

MEN det värdet står för en naturlig balans av salter och spårämnen i havet vilket salt blandningar också strävar efter att uppnå.

Kranvatten har inte den balansen som finns i havsvatten, och dom metaller och spårämnena som finns i kranvattnet "kan" öka på dom värdena som finns i saltet till onaturligt höga och potentiellt giftiga nivåer.

Kanske har författaren inte tänkt igenom sitt skrivande, eller kanske utgår han från att dom där 250 ppm'en är ett obalanserat tillägg på dom nivåer som förekommer i havsvatten, vem vet.

Men oavsett hur han nu har skrivit så stämmer själva poängen mycket väl.

D.) Åter igen, stämmer mycket bra. det är bara vattent som avdunstar, och fyller du på med vanligt kranvatten som kommer TDS värdet att öka sakta men säkert.

Visst går det att motverka den här effekten till en viss del med större och regelbundna vattenbyten, men det kanske inte alltid hjälper beroende på vad som finns i vattnet.

E.) Stämmer helt, inte mycket mer att säga.

F.) Stämmer mycket väl, det går helt enkelt inte att räkna med att kranvatten har ett konstant värde året runt, och som författaren nämner så kan även händelser på reningsverk påverka vattenkvaliten.

Sen så har vi ju också punkten "I’ve been using tap water for while now and everything is OK"

Och där säger ju faktiskt författaren att användandet av kranvatten är väldigt diskutabelt.

Åter igen vill jag påpeka at "can" och "could" i början på artikeln är nyckelorden här.

Och vill man ha något mer vetenskapligt att läsa så kan jag hänvisa här.

http://www.advancedaquarist.com/2004/1/chemistry

Men faktumet är att vanligt kranvatten är opålitligt, och att med Osmos och en TDS mätare kan du absolut garantera och utesluta TDS som ett problem, vare sig det är koppar och andra tungmetaller eller nitrat och fosfater.

Inget illa menat

Nu kanske det verkar som att jag står och predikar här.

Men det är min åsikt att ska man ha saltvatten så har man en skyldighet att ge djuren så bra levnadsförhållanden som möjligt.

Det här är levande djur och organismer som vi har plockat från deras naturliga miljö, och det är vi som nu har ansvar för deras välmående.

Ett enkelt osmos system kostar ju bara ett par tusenlappar, vilket är egentligen småpotatis när man tänker på alla andra tusenlappar som eventuellt går in i ett saltvattensakvarium.

Jag hoppas att ingen tar illa upp och det är inte min mening att förolämpa någon. Men jag får den känslan av att saltvattenshobbyn i sverige ligger något efter när det gäller kunskaper och allmän kännedom i jämförelse med Nord Amerika.

Fast det är ju klart, saltvatten är ju en mycket mycket större grej där borta än det är här i lilla Sverige.

För dom är Osmos en ren självklarhet, och nämner man bara kranvatten eller rättare sagt, Tap Water, på ett amerikanskt saltvattens forum så blir man genast påhoppad för det.

Lite att läsa om Kran och Osmos vatten på engelska.

http://saltwater.aquaticcommunity.com/2012/tap-water-or-ro-water-whats-the-big-deal/

Visst finns det undantag som bekräftar regeln, men generellt set är att köra utan osmos en väldigt dålig ide.

Jag hade behandlat kommunalt kommunalt kranvatten som min far brukade ta hem från jobbet åt mig några gånger i månaden.

Så det var en grej som gick åt pipan under en längre tid..

Dom första varningssignalerna jag hade, som jag inte förstod just då, var att alla mina sniglar, gammla och alla nya började tvärdö, trots ordentlig acklimatisering.

Och just sniglar och räkor är extremt känsliga mot tungmetaller.

Nu idag är osmos för mig en självklarhet.

Det en försäkring för akvarier jag spenderat tiotusentals kronor på.

Att köra utan osmos är inte en fråga om allting kommer att gå ut skogen, utan när.

Kranvatten är inte att lita på, då dess innehåll kan faktiskt variera ibland dramatiskt mellan årstider eller om det har blivit något fel i vattensystemet.

Och även när allt är helt okej har du fortfarande vissa metaller och en mängd spårämnen i vattnet som kan vara skadligt eller bli skadligt för akvariet.

Särskilt när det gäller avdunstning, då du måste hälla på sötvatten för att salthalten inte ska öka.

Men eftersom det är bara vatten som avdunstar blir ju spårämnena kvar i vattnet och häller du i ofiltrerat sötvatten så tillför du mer och ökar koncentrationen av dessa metaller och spårämnen.

Och många koraller och ryggradslösa djur är extremt känsliga.

Med Osmos och en TDS mätare kan du vara absolut säker på att vattnet är rent från föroreningar och inte innehåller någonting skadligt för ditt akvarium.

Tyvärr vet jag själv från erfarenhet.

Trodde kranvattnet jag had var helt perfekt, men sen så gick allting helt plötsligt åt skogen trots att jag kände att jag hade gjort allting rätt.

Har sedan dess använt endast osmos filtrerat vatten som grundvatten och på senare dar tillagt silikat/kiselfilter, och jag har inte haft några problem sedan dess.

Hade en sån en gång i tiden, fast av en betydligt snällare art.

Många av dom äter bara minde kräftdjur eller avfall, medans andra verkar äta vad som helst dom kan få tag på.

Det är nästan omöjligt att veta exakt vilka arter är giftiga utan att ta prover från dom.

Den bästa tumregeln är att se alla knappar som potentiellt dödligt giftiga och bör därför handskas med stor försiktighet.

Koraller!!!

Kanske inte bäst för en revpelare, men jag har faktiskt använt levande stenkorall för att foga ihop stenar till stabila strukturer.

äBröt av små fraggar från en montipora för många år sedan i ett kar, och placerade dom mitt i fogsprånget och lät dom växa och på så sätt foga ihop stenarna med sitt skelett.

Sjöborrar kan knapra på elsladdar har jag hört

Det skulle inte förvåna mig då vissa arter kan till och med borra ner sig i sten, om han nu har sjöborrar.

Släng och skaffa nytt!

Fast skadan verkar lite skum, ser ut som den skavt mot något eller något som har knaprat på den.

För i mina 7 år som saltvattensakvarist har jag aldrig sett något liknande.

Det första beror helt på vad du har för vattenflöde i akvariet.

Det vill säga en kombination av vad du har för typ av pumpar, vilken kraft och vilka vinklar utflödena har i akvariet.

Sen för det andra så har man bra levande sten så brukar det eventuell finnas massor med små maskar och kryp som håller sandend i rörelse, om dom inte redan finns i själva sanden, samt hjälper andra sand grävande djur som blåbenade eremiter.

För jag har då inte märkt något ihopgeggande av sanden I dom 3 åren jag har avänt den här sanden.

Själv är jag en förespråkare för sockerfinkornigt levande sand, det är det bästa man kan ha för att främja biologisk månfald.

Använder faktiskt själv Nature's Ocean och fungerar suveränt bra, dock använde jag ett paket med 0.1-0.5mm kornstorlek, så kallad Reef Sand.

Välkommen!

Mer akvarier, mera kul!

Det kan jag inte hålla med om.

Beroende på ursprung och kvalitet så kan levande sand inehålla en hel del smådjur och mikroorganismer.

Däremote så brukar man inte hitta större djur som krabbor, eremiter, sniglar, sjöstjärnor och så vidare.

Köpte en liten muräna när jag redan hade en pistolräka! Oooops!

Det man ska tänka på med nedsläckning är att det MÅSTE vara absolut helt och hållet becksvart.

Det räcker helt enkelt inte bara att släcka ner belysningen, det får inte ens komma in något ljus från någon annan källa, för Cyanobakterier kan överleva med väldigt lite ljus.

Står akvariet i ett eget rum utan fönster kan man lätt stänga in och släcka.

Annars får man svepa in akvariet i pappkartong eller något liknande och ha avskärmade ventilationshål.

Vad har du för mjukkoraller och på vilket sätt har dom dött?