Christian J

Skall tilläggas att algätande fiskar kan dra ut algtrådar och äta upp. Algreaktor är nog bättre.

Du skulle kunna prova med ett durkslag eller en stor flytande yngelkasse, men det blir nog inte så snyggt.

Var då? Jag ser bara gruskorn och en algtuss. Om du menar Cryptocaryon-cystor så vet jag inte om de går att se med blotta ögat.

Jag köpte min kalibreringsvätska från en tysk butik, men det bör väl finnas i Sverige med. Det går att kalibrera med rent vatten, så länge man kommer ihåg att många refraktometerar då visar 3 promille för lite när man mäter havsvatten. Kolla om din refraktometer är avsedd för saltvatten (salinity) eller havsvatten (sea water). Min är av märke Sybon och mäter "salinity". 1,024 (32 promille) är iofs lite lågt även om det är korrekt, höj i så fall gärna till 1,027 (35 promille). Kolla eventuellt magnesium också, är det lågt kan det sänka alkaliniteten har jag för mig.

Om man kalibrerar med rent vatten kan många refraktometrar visa för lågt värde: https://reefbuilders.com/2010/07/12/dd-seawater-refractometer-scaled-calibrated-seawater-saltwater/ --sidan funkar inte i Firefox, men det står "where a proper seawater refractometer measures 29 ppt (1.022 s.g.), the average saltwater refractometer is telling you your salt level is at 32 ppt (1.024 s.g.)". Använd kalibreringsvätska för 35ppt istället.

Vilken sorts djur har du tänkt hålla? Det är bara koraller som behöver starkt ljus, men vissa mjukkoraller, koloni- och skivanemoner är inte så krävande.

Då funkar säkert en 9004 bra. DC-versionen av 9004 är dyrare, men jag vet inte om den egentligen har några fördelar, tvärtom lär DC-motorn har kortare livslängd.

Tunze 9004 kanske? Tyvärr blir koppen full ganska fort, och då avtar effekten. 9012 är nog bättre, men kanske overkill till 160 liter.

Har faktiskt inte rest någonstans sedan jag skaffade mitt nuvarande kar. Risken med att be andra vakta karet kan vara att de matar för mycket, men det beror förstås på personen. Att använda en extra stor ATO-behållare skulle kunna leda till översvämning ifall det uppstår något fel med ytavrinningen, så vid längre resor kanske det är säkrare att be en pålitlig akvarievakt fylla på vatten istället? Jag råkade ut för att hela ATO-behållaren tömdes en gång just när jag var bortrest (pga dålig hembyggd ytavrinning), men som tur var rymdes hela volymen i karet så det blev ingen översvämning och djuren klarade sig.

Man kan slippa doserpumpar om man använder Tropic Marin CarboCalcium. Jag har testat det i några månader nu och doserar lösningen i ATO-behållaren istället 2ggr/vecka. Effektivare och enklare än kalkvatten. För att förenkla tekniken ännu mer kan man hoppa över en sump. En inneskummare stjäl väl inte mycket mer utrymme i visningsdelen än många ytavrinningar till sumpar? Däremot måste man förstås placera även värmarna i visningsdelen. Vill man odla chaetomorpha för näringsexport så kan iofs en sump vara bra, men det finns även externa algreaktorer (tex Tunzes) som inte kräver sump, även om de kostar en del. Man kan även dosera kolkälla (vodka eller ättika) för näringsexport utan sump, men överdosering kan vara en risk då.

Det var inte meningen att avskräcka. Till saken hör förstås att många nog gillar att pyssla med avancerad teknisk för dess egen skull, håller man sig till beprövade tekniska lösningar minskar nog risken för haverier markant. Jag tvekade själv länge mellan att starta ett nytt saltvattenskar (efter nära 20 års uppehåll) eller skaffa ciklider. Har faktiskt ingen aning om jag valde rätt, inte pga någon krasch utan mer för att jag aldrig fått riktig ordning på karet pga olika algproblem (mina tidigare saltkar var betydligt mer lyckade av okänd anledning). Sötvatten kan förstås innebära en massa jobb med vattenbyten eller gallring av växter istället, och kanske man tröttnar fortare på sötvattenskar även om enskilda ciklidarter kan ha intressanta beteenden?

Något som kan vara en nackdel med nyare tekniken är att man lätt rattar bort sig med alla inställningsmöjligheter. Med programmerbara LED-belysningar kan man exempelvis lätt ge för starkt ljus, eller ställa in ett mindre lyckat spektrum, Med lysrör eller MH visste man ju på ett ungefär vad som fungerade, eftersom de flesta hade samma system. Tekniken för vattenrening är numera ofta så effektiv att man lätt åstadkommer så låga nivåer att koraller tar skada. Kan även tänka mig att en del krascher beror på att någon doseringspump eller sensor felfungerat. Jag har väl råkat ut för allt av det ovanstående (utom det sista, eftersom jag inte använder några sådana).

Något fel på vattnet? Har du acklimatiserat den försiktigt (gärna en droppe per sekund i flera timmar)?

Jag har alltid använt kranvatten (Göteborgs kommunala). Jag tycker osmos verkar krångligt och tar upp plats. Om kranvattnet fungerar beror på var man bor, både pga det lokala vattenverket och eventuellt nya kopparledningar i den egna bostaden. Men om man ICP-testar akvarievattnet bör man iaf kunna se om koppar och andra oönskade metaller ackumuleras (jag har inga förhöjda värden alls trots över fem år utan vattenbyten).

En smaragadkrabba borde kunna hitta små bitar också. Även eremiter och Nassarius-snäckor äter matrester, snäckorna ser man knappt men de rör om i sanden.

Testa annars Tropic Marin Carbo-Calcium, det är mycket enklare att använda (bara en komponent). Jag blandar mitt i kranvatten och doserar i ATO-behållaren.

Det beror på hur djupt du menar? https://reefs.com/magazine/aquarium-fish-deep-water-reef-fish-communities-part-i-a-survey-of-deep-reef-fishes/ https://reefs.com/magazine/aquarium-fish-deepwater-reef-fish-communities-part-2-a-survey-of-deep-reef-fishes/ Fiskar från tusentals meters djup fångas nog bara för vetenskapliga studier, och jag gissar att de skulle behöva en trycktank för att överleva.

Inneskummare har ofta inbyggd ytavrinning, men det gäller att ställa in vattennivån exakt.

Ingen aning. Fast clowner kan också vara aggressiva (inom sitt revir), så de kan kanske hävda sig. Det finns även en del andra tuffa arter som t ex Pictichromis mfl. Jag läste just lite om Forcipiger flavissimus, sägs faktiskt vara ganska härdig för att vara fjärilsfisk. Den liknande men obesläktade Chelmon rostratus sägs däremot vara svår att få att äta (men lär gilla att nafsa ur färska musslor) och känslig för inälvsmask (men det kanske finns maskmedel).

Sätt den inte alldeles för nära vattenytan, då suger den in luft. Jag brukar rikta dem så att de bildar en cirkular vattenrörelse i karet, då brukar detritus samlas mitt i virveln där den kan sugas upp. Om pumpem är programmerbar kan du även ställa in den på resonansvåg. Vad gäller höjdriktningen, se upp så strömmen mot korallerna inte är alldeles för stark, att den inte blåser upp sand från botten och att den inte skvätter vatten över ytan (vilket leder till saltavlagringar).

Jag jämförde aldrig före/efter rengöringen, möjligen skulle det kunna visa lite skillnad på de allra lägsta fosfatnivåerna (t ex om färgen egentligen skulle varit helt vit, men istället visar det näst lägsta värdet). Kan kanske spela roll om man riskerar att nolla fosfaten.

Fanns det inte en fredligare frökenfisk som liknade Dascyllus melanurus, eller minns jag fel nu? Särskilt Moorish Idol och pincettfisk är känsliga, men delvis även kirurger. En palettkirurg vill nog ha ett stort kar (500l?), en gul kirurg kanske lite mindre (300l?). Ett par clowner kan fungera i bara 50 liter. Levande sand är inte nödvändigt (eller ens någon sand), däremot rekommenderar jag levande sten. Värmare behövs troligen. För att mäta salthalt är en refraktometer mest praktiskt, helst en som är byggd för att mäta havsvatten (vilket inte är samma som saltvatten, det finns iofs kalibreringsvätska att köpa isf). Automatisk vattenpåfyllning (tex Tunze Osmolator) kan vara praktiskt. Kranvatten kan användas i en del hus, i annat fall behövs ett osmosfilter.

Det är väl bra? Varför det, ammonium är inget man vill ha i vattnet.

Samtidigt tar ytavrinningen till sumpen upp en hel del plats i visningskaret, kanske lika mycket som en inneskummare. Så om du bara tänkt ha en skummare i sumpen är det kanske bättre med en inneskummare istället.

Ja iaf inom sötvattensakvaristik. Inom saltvatten tillkommer dessutom filter avsedda för en sump (jag vet inte om sumpar används även till sötvatten numera?). Varsågod! Många säger att det enklaste är att köpa ett akvarium avsett för saltvatten med inbyggd sump, tydligen är dessa inte så dyra begagnade. Filtersockor och särskilt Rollermat-filter i en sump kan vara effektiva för att fånga upp synligt skräp, men det är inget man måste ha. Min filtersocka måste rengöras två gånger i veckan (annars täpps den igen), så frågan är hur mycket arbete den sparar in. Ett Rollermat-filter kan mata fram ny filtermatta automatiskt vid behov, så det borde spara arbete. Till skillnad från många sötvattenskar så behöver man inget bakteriefilter för att bryta ner ammonium och nitrit inom saltvatten, skummaren tar det mesta medan resten sköts av bakterierna i den levande stenen och sanden. Men för att bakteriekulturerna skall hinna byggas upp bör man vänta ett par veckor innan man sätter i djur i ett nytt kar, och sedan öka matningen gradvis. Nitrat kan man bli av med på olika sätt t ex vattenbyten, makroalger (oftast Chaetomorpha i sumpen), kolkälledosering (vodka eller ättika, detta kräver dock försiktighet eftersom överdosering kan vara farligt). Även koraller tar upp nitrat, så moderna revkar med mycket koraller drabbas ofta av näringsbrist.