Christian J

Räckte det inte med kvitto (med åtminstone släktnamn) från butiken där man urprungligen köpte korallen (möjligen diskuterat i tidigare CITES-trådar på forumet)? Då borde det åtminstone gå att sälja tillbaka till samma butik man köpte moderkolonin från, och troligen till andra butiker också. Om det inte räcker med kvitto skulle det väl innebära att returrätt också är olagligt, eftersom man då inte kan bevisa att korallen man returnerar är samma exemplar som man köpt. (Låt oss bortse från att butiker kanske inte erbjuder returrätt på levande, resonemanget här gäller själva CITES-reglerna.)

Jag uppfattar det som att membranet släpper igenom oavsett dimension (för andra ämnen än nitrat och silikat är det 98%). Från AquaMedics manual för easy line professional 50/100/150/200 GPD: "Rejection rate: The retention rate of the membrane is up to 98%. Nitrate and silicate are only rejected up to max. 70%."

Osmos kan nog ge en viss ökad säkerhet, men långtifrån 100%. Mitt osmosfilter kan exempelvis bara avlägsna upp till 70% av nitrat och silikat, vilket kanske inte räcker långt om vattenverket plötsligt skulle släppa ut enorma halter. Vill man vara riktigt säker vad gäller just nitrat så är det kanske säkrare att testa kranvattnet med nitrattest innan varje påfyllning? Det kanske även finns andra ämnen som osmosfilter inte tar bort, även om jag är osäker på vilka (koppar? bly?).

Jag använde levande sten, och började sätta i levande efter några veckor. Butikerna på den tiden brukade däremot rekommendera bottenfilter som främsta reningsmetod, så det gällde att läsa på själv... Precis, som nybörjare bör man nog inte chansa med fraggar för flera tusen kronor per styck. Och även om man har erfarenhet så vill man kanske ändå inte chansa, koraller kan ju som sagt plötsligt dö utan synbar anledning.

Ganska litet, men det borde väl inte göra dagens priser på samma sorter högre? Däremot minns jag att jag köpte en 10cm(?) stor beige Acropora-koloni som var lite dyrare (kanske 700kr 1994?), motsvarande beige-färgade idag är kanske inte så mycket dyrare inflationsjusterat.

För 30 år sedan kostade nästan alla koraller 200-300kr (vet inte vad det blir inflationsjusterat idag), jag gissar att det främst var frakten som påverkade priset. Dessa koraller var inte så färgglada, däremot har jag för mig att kolonierna var betydligt större än idag, ofta runt 10cm. En Tridachna kanske kostade mer (800kr?) men var även de 10cm stora. Jag tror inte frakten är så mycket dyrare idag, och vildfångade fiskar är väl inte heller så mycket dyrare (inflationsjusterat), så det är märkligt att musslor och koraller krympt.

Enligt mitt Triton-test var järn, nickel och molybdenum höga (samtliga ingår i Chaeto Gro, som jag doserat några månader) men jod var för lågt. Kanske beror det på vad andra organismer tar upp? Läste även här på forumet att chelaterat järn snabbt omvandlas till en form alger inte kan tillgodogöra sig, syns även den senare (oanvändbara) järnformen i ICP-tester?

Testa med lägre dos så länge, kanske det bara behövs lite (och minskar även risken för överdosering).

Det pratades en del om plasma som ljuskälla för tio år sedan, vet inte om det ledde någonstans? Med LED kan man möjligen ställa in de vita lysdioderna på max, och sedan bara komplettera med lite av de övriga (blått och en aning rött?). Jag har funderat på att montera en svag dekorationsbelysning på utsidan av akvariets kortsida just av denna anledning. Kanske en diffus LED-panel? https://www.hornbach.se/p/led-panel-eglo-turcona-450x450mm-20w-2600lm-4000k-vit-98902/10277958/

In min Tunze algreaktor dröjer det bara ett par dagar innan Chaetomorphan först flyter upp till toppen och snart slutar rotera (trots max flöde i pumpen). Detta sker även med en mindre mängd (mindre än 25% av reaktorns volym) och ett relativt glest algnystan. Om jag öppnar reaktorn och drar isär nystanet börjar det rotera, men ett par dagar senare har det fastnat igen. Vad beror detta på? Förväntas man verkligen öppna reaktorn ofta för att dra isär nystanet? Jag har minskat ljustimmarna från 12 till 8, ifall det är syrebubblorna som får algnystanet att flyta upp, men det verkar inte göra någon skillnad.

Ingen näringsexport förutom skummaren?

Som dykare betraktar man ofta reven från fågelperspektiv (snett uppifrån), och då noterar man kanske oftare de ytor som solljuset träffar. Som akvarist däremot tvingas man betrakta inredningen från sidan genom akvariets glasrutor, och då ser man kanske mer av de skuggade delarna? Av den anledningen kanske man bör ha ett mer diffust ljust i akvarier, för att försöka efterlikna det intryck man får av att simma i naturen? Man kan kanske jämföra med att betrakta en tallskog från en helikopter (man ser fina trädkronor) eller från marken (man ser bara kala trädstammar omkring sig). Mängden diffussion och skuggor i naturen beror nog också mycket på om det finns en reflekterande sandbotten. Samtidigt finns det inga täta trädkronor och liknade som skapar riktigt skarpa kontraster, som över en del sötvattensmiljöer (undantag är förstås vrak och grottor). Glittret och skimret ser man kanske tydligast på grunt vatten i naturen, djupare ner tenderar det att suddas ut. Jag tror även att videos visar större ljuskontrast än vad det mänskliga ögat uppfattar när man dyker (på grund av kamerasensorers lägre dynamiska omfång), så videos är inte nödvändigtvis bra referenser.

Vad är syftet med en integrerad sump? Om den bara skall innehålla teknik (t ex skummare) så fyller den väl ingen praktisk funktion, en inneskummare kan ju lika gärna sitta i visningsdelen. Vill du bara dölja tekniken skulle du istället kunna limma fast en konstgjord bakgrund från t ex Back To Nature framför. Möjligen skulle man kunna odla makroalger (chaetomorpha) i ett refugium, frågan är om de får tillräckligt med ljus uppifrån.

Om det kommunala kranvattnet vanligtvis är av bra kvalitet (som gissar är fallet i Stockholm) så fungerar osmos kanske mest som en extra säkerhet om det skulle bli en plötsligt försämring. ICP-test kan absolut vara en god idé, även för att se om dosering av t ex spårämnen håller jämna steg med djurens förbrukning. Men om du byter vatten regelbundet brukar det även rätta till sig den vägen.

Jag brukade fylla på med kranvattnet i Göteborg, när jag gjorde ett Triton-test efter över fem år utan vattenbyten hade ingenting ackumulerats (förutom möjligen kisel). Numera har jag visserligen osmosfilter, men misstänker att det mest är krukväxterna som gynnas av det. Jag sätter också på en timer (med mitt filter tar 10 liter ungefär 45 minuter), men det gäller förstås att komma ihåg att starta timern, och att man hör när den ringer... Hinken jag fyller ställer jag i tvätthon. Har man bara avlopp så gör det ju inget om det svämmar över, annars hade jag nog inte vågat lämna kranen öppen utan tillsyn. Tunze har en produkt med nivåflottörer: https://www.tunze.com/SE/en/details/8555.000-ro-water-controller.html men jag skulle nog inte våga lita på en sådan utan avlopp, och med avlopp så verkar den lite onödig i de flesta fall.

Jag brukar använda vanlig ättika som kolkälla, ingen erfarenhet av NO4PO4-X. Slemmet är nog bakterier pga (för) hög dosering. Prova att öka dosen igen långsamt, utan att slemmet kommer tillbaka. Det kan ta många månader att sänka höga fosfat- och nitratvärden, beroende på hur höga de var från början. Effektiv skummare är också viktigt, näringsexporten lär ske genom att bakterier tillväxer och skummaren sedan avlägsnar dem.

Kan det hjälpa att minska vattenrörelsen i sumpen, så att algfragmenten inte driver runt? Eller sätta filttermatten på utloppet från algreaktorn (om du har en sådan)?

Ja jag hade en liten själv som jag lyckades fånga, men vet inte om den följde med den ursprungliga levande stenen (som ju fraktas fuktig utan vatten) eller med någon senare sten som en korall växte på (som ju fraktas i vatten). Hade en period när jag aktivt letade efter koraller som växte på större stenar, just i förhoppningen att det skulle följa med olika andra intressanta djur eftersom sådana stenar fraktats skonsammare än vanlig levande sten.

Jag förstår inte riktigt rädslan för levande sten, jag skulle snarare vara rädd för att starta utan (plus att det ser tråkigare ut i början). Riskerna med levande sten som jag känner till är Aiptasia (små exemplar bör ätas av pepparmintsräkor) och kanske Majano-anemoner. Valonia äts av smaragdkrabbor. Parasiter som Cryptocaryon skulle teoretiskt kunna följa med, men om man väntar med fisk 1-2 månader borde alla cystor försvinna. Vet inte om små mantisräkor kan överleva i vanlig levande sten, men isf bör de gå att fånga in.

En Nero 5 till höger vore nästan lika illa som mina befintliga Turbeller. Möjligen skulle jag kunna dölja en Turbelle i en av Tunzes ihåliga konstgjorda stenar, jag har faktiskt en sådan sten liggande även om elsladden fortfarande skulle vara störande. Baksidan av karet står dessvärre för nära väggen, så där får nog inget plats. Jag läste för längesedan en idé om att streampumpars pulsprogram kunde ställas in så att varje ny strömpuls fick den föregående pulsen att "exlodera" i turbulens innan den nådde motsatt sida av karet (istället för att åstadkomma en resonansvåg), på så vis skulle man teoretiskt kunna ställa in hur långt bort från pumpen "explosionen" inträffade. Har någon provat något liknande, är det praktiskt genomförbart?

Någon som vet hur Triton mäter salthalt? Hittar ingenting om det på deras hemsida, och deras testresultat använder suffixed PSU som tydligen inte är en riktig enhet: The use of electrical conductivity measurements to estimate the ionic content of seawater led to the development of the scale called the practical salinity scale 1978 (PSS-78).[9][10] Salinities measured using PSS-78 do not have units. The suffix psu or PSU (denoting practical salinity unit) is sometimes added to PSS-78 measurement values.[11] The addition of PSU as a unit after the value is "formally incorrect and strongly discouraged". https://en.wikipedia.org/wiki/Salinity#Seawater Om det är elektrisk ledningsförmåga som mäts, kan denna möjligen påverkas av höga nivåer av metaller i vattnet? Mitt test visar 48.00 µg/l molybdenium, 9.00 µg/l nickel och 8.00 µg/l järn (gissningvis pga dosering av Chaeto Gro, som verkar innehålla just dessa ämnen).

@ronny h Missade ditt svar ovan, tack för länken! När jag fyller i samtliga "Input Elements" från Triton-testet i formuläret (inte bara de fyra största) blir resultatet: Salinity Sp = 33.9074 (Practical Salinity Unit) Salinity Sa = 34.0679 g/kg (ppt) Density ρ = 1023.93 kg/m3 at T = 20 °C [1] Jag angav 20 grader C, vet ej vilken temperatur Triton använder eller om det påverkar deras ICP-test --antalet atomer är väl samma oavsett? Som jämförelse visar Triton-testet: (Sal) Salinity 34.068 PSU --lite märkligt att Triton-testets PSU-värde ligger närmare kalkylatorns promille-värde (ppt) än PSU-värde. Hursomhelst tycks Trition-testet vara någotsånär konsekvent, så frågan kvarstår varför det skiljer sig från avläsningarna på både min refraktometer och hydrometer...

Kanske kan det räcka med butiken sätter en särskilt dyr fisk i ett separat kar med egen skummare? Men det sker kanske redan i viss utsträckning, det är ju en onödig risk för butiker att blanda fiskar för 100kr och 5000kr med varandra. Ännu enklare kan vara att vänta med att köpa en ny fisk för att se om den överlever i butiken. Detta förhindrar inte förhindrar nysmitta i butiken, men kanske det åtminstone visar ifall fisken lider av transportskador eller matvägrar. Förr ansåg en del att man tvärtom skulle ta hem fisken från butiken så fort som möjligt, antagligen eftersom butiken antogs vara en dålig miljö, stämmer det fortfarande idag? En nackdel med att vänta är att andra kunder kanske köper fisken under tiden, men det skulle gå att undvika om man kan reservera fisken ett par månader (kanske mot en liten merkostnad). Jag ser det ovanstående främst som en första snabbgallring för att spara pengar. Sedan krävs nog ytterligare karantän hemma för eventuella latenta problem.

Kan bredspektrumantibiotika påverka fiskarnas tarmflora negativt, eller får fiskar ständigt i sig nya nyttiga bakterier från vattnet och fodret? Jag tänker speciellt på nystartade kar utan levande sten, där bakteriefloran i hela karet kanske är ganska enahanda.

Gör det! Ska tillägga att jag nu även kollat med min gamla hydrometer, och den verkar också stödja avläsningen jag får med refraktometern. Hydrometern visar idag 1,026 SG vid 23 grader, vilket motsvarar 34,4ppt enligt https://reefapp.net/en/salinity-calculator. Men eftersom jag höjt salthalten med ca 4 promille sedan jag tog Triton-proverna borde dagens hydrometeravläsning alltså motsvara ca 30 promille vid Triton-provtillfället.