Christian J

Mitt intryck är att butiker tjänar mindre på att sälja levande sten, vilket kanske kan vara bra att ha i åtanke om man frågar dem om råd. När jag startade mitt nuvarande kar verkade de flesta påfallande oentusiastiska. En handlare var däremot ivrig att sälja dyra stenar av plast med påmålade kalkalger, tanken var väl att akvaristerna sedan skulle köpa designerfraggar för 10 000kr styck och limma fast på plaststenarna.

Startar man sterilt finns det förstås inga trådalger som kan växa i början...

Här finns för 15,65 Euro (frakt tillkommer förstås): https://www.whitecorals.com/en/live-rock/whitecorals-supra-rocks-handpicked-premium-per-kg

Största risken är nog Aiptasia (glasrosor), men iaf små exemplar av dessa äts upp av t ex pepparmintsräkor. Vill man vara (nästan) helt säker på att inte få in fripassagerare bör man man även undvika att butiksvattnet följer med nyinköpta fiskar, fraggar och andra djur Ja utan näringsämnen kommer bakterierna att dö ut. Samtidigt kan du få oönskad algväxt (trådalger) i karet om du tillför näring och samtidigt har ljuset tänt utan några algätande djur i. Jag har dock aldrig startat något kar utan levande sten, så andra vet nog mer om hur man går tillväga med startbakterier.

Sjögurkan verkar nu ha dött, den såg både livlös ut och hade fått röda fläckar. Ungefär samtidigt svämmade skummaren över med klar vätska, annars såg jag inga negativa reaktioner i karet.

Min sjögurka (Holothuria leucospilota) har mer än halverats i storlek de två år jag haft den, och jag funderar på orsaken: - Stressade sjögurkor lär kunna stjälpa ut sina tarmar, vilket sedan gör dem oförmögna att äta sand. Min sjögurka åt tydligt sand åtminstone de första tre månaderna, så jag antar att den hade fungerande tarmar då, men därefter slutade den utan att jag sett den stjälpa ut några tarmar i mitt akvarium. - Sjögurkor kan minska i storlek av brist på mat i akvariet, men det förklarar väl inte varför den helt slutat äta sand? - Sandkorn kan vara för grova för sjögurkor. Min sand är en blandning av Red Sea "Live Reef Base Pink" (0,5-1mm) och ATI "Fiji White Sand" (1-2mm), så iaf de finare sandkornen i blandningen borde väl duga? Möjligen kan andelen fina korn vara för liten, jag kanske borde skaffa mer av den finkornigaste sorten? Kan sjögurkan ha skadat sig på sandkornen den ätit?

Du kanske har en liten mantisräka i karet (som följt med levande sten) som äter upp dem? I så fall kanske den går att fånga i en fälla.

Ett par av Lysmata amboinensis skall inte vara något problem enligt den länkade studien (kanske inte heller par av L. debelius), däremot tre eller fler av samma art. Vilken art är det, Stenopus hispidus? Jag tror de förekommer parvis, men de kanske inte bildar par med vem som helst...

Är du säker på att de andra putsarräkorna är oskyldiga?

Är det könsmogna exemplar (borde märkas på om de bär på ägg), eller är de fortfarande ungdjur?

Någon som hållit fler än två putsarräkor (Lysmata ambionensis) en längre tid utan att de dödat varandra? Jag tror att jag sett stora grupper i butiksakvarier (möjligen kan det ha rört sig om ungdjur). Även en del hobbysidor skriver att de leva i grupp (i naturen och/eller i akvarium): "is often found in groups amongst live rock or coral." https://www.liveaquaria.com/product/prod_display.cfm?c=497+525+696&pcatid=696 "Can be kept in small groups" https://www.saltcorner.com/AquariumLibrary/browsespecies.php?CritterID=2583 "Is best to have a pair or a group of three or more" https://www.wetwebmedia.com/L.amboinensisF.htm Däremot skriver studien Control of social monogamy through aggression in a hermaphroditic shrimp att Lysmata amboinensis bara kan leva ensamma eller i par, i grupper av tre eller fyra exemplar dödas de övertaliga. Författarna medger dock att deras små akvarier (15 liter per räka) kan ha lett till ökad aggression: "we do not expect to see the same extreme level of aggression due to increased group size in the field. Here, individuals should prevent perilous conflicts by avoiding close proximity to established pairs on a cleaning station." (Gör inte detta deras studie meningslös? Varför förvänta sig ett rationellt socialt beteende hos räkorna om de hålls under onaturliga förhållanden?).

Företagsakvarium har en 340g förpackning av Julian Sprung's Sea Veggies Nori för 899kr, det blir 2:64kr per gram. Frågan är om de hinner gå åt innan vitaminerna blir för gamla...

Det har du rätt i, jag missade det helt.

Asiatiska livsmedelsbutiker har rostad nori, men soltorkad finns nog bara i akvariebutiker.

Här står lite: http://ntur.lib.ntu.edu.tw/bitstream/246246/161524/1/29.pdf "...significantly smaller tomonts were produced from adult grouper after three successive exposures than the tomonts produced after a single exposure to the parasite. [...] Results suggest that a protective immunity has been conferred on the immunized grouper as indicated by high antibody titers in the mucus of C. irritans-exposed fish and higher survival and fewer parasites in vaccine-immunized fish than the control groups. The conferred immunity played a major role in preventing or limiting the adhesion, invasion, and development of C. irritans theronts on the skin of the immunized grouper." Och här: https://www.researchgate.net/publication/6674024_Protective_immunity_in_grouper_Epinephelus_coioides_following_exposure_to_or_injection_with_Cryptocaryon_irritans "The protective immunity of grouper (Epinephelus coioides) against Cryptocaryon irritans was determined after immunisation by surface exposure or intraperitoneal injection. Specific antibody titres of immunised fish serum and skin culture supernatant were determined by enzyme-linked immunosorbent assay and immobilisation assays. Specific antibody can be detected in some immunised fish at Week 1 and in all immunised fish at Week 2, and the peaks were between Weeks 4-6. Specific antibody was still evident in the serum and skin of immunised fish at Week 8, and provided good protection against challenge with C. irritans. These findings indicated that humoral and skin mucosal immunity play important roles in fish against C. irritans infection." Vad detta innebär i detalj har jag ingen aning om.

Det har väl ingen påstått? Däremot kan jag mycket väl tänka mig att stress försämrar immunförsvaret, vilket borde försvåra existerande parasitangrepp.

30 dagar låter onödigt långt för att bli av med parasiter som är frisimmande eller sitter fast på fisken (om de antas dö av de hyposalina vattnet), men samtidigt kanske lite kort för att cystor/ägg på botten garanterat ska hinna kläckas (en del menar att 30 dagar räcker i tropiska vattentemperaturer, om jag minns rätt). Sedan längre ner i samma inlägg skriver han: "Scientific research also showed hyposalinity at 15 ppt (1.011 SG) for 2 days eliminated juvenile and adult flukes. When maintained for 5 days, egg hatching was prevented" (dessvärre utan källa till den vetenskapliga forskningen). Motsäger inte det vad han skrev innan om SG 1.009 i 30 dagar?

Här är en artikel om att sänka salthalten till 14 promille en vecka som behandling mot bland annat prick: https://reefs.com/magazine/aquarium-fish-applications-for-hyposalinity-therapy-the-benefits-of-salinity-manipulation-for-marine-fish/ Jag vet inte om lägre djur gillar så låg salthalt, men har man bara fisk kan man annars göra det direkt i huvudkaret. Eventuellt kan man först plocka ur de lägre djuren och sätta dem i ett annat kar under tiden, koraller är ju oftast lättare att fånga in än fiskar. Fiskar lär inte ha några problem med en snabb sänkning av salthalt, däremot bör man höja långsamt efteråt, kanske under en veckas tid genom att ersätta avdunstat vatten med saltvatten. Om man sänker salthalten i huvudkaret så kommer man kanske inte att utrota parasiterna i det (parasiternas cystor på botten tål kanske lägre salthalt?), utan det är kanske mer som en tillfällig lösning medan fiskarna förhoppningsvis utvecklar immunitet. Och om man istället behandlar fiskarna utanför huvudkaret måste det återigen gå utan fisk ett par månader efteråt för att alla parasiter skall försvinna.

Du menar med alla fiskarna i baljan samtidigt? Ja då går det förstås fortare, bara de inte förorenar vattnet för mycket under tiden. Man kanske kan använda ammoniumbindande medel (t ex Seachem AmGuard?), eller byta vatten ännu fler gånger under behandlingen, eller mata ytterst lite. Dock måste fortfarande huvudkaret stå tomt ett par månader efteråt.

Vill bara tillägga att Prick, Ich och Cryptocaryon är olika namn på samma parasit. Detta gäller alltså om karet är tomt på fisk. Antalet dagar verkar variera mellan olika studier (Humblefish-artikeln nämnde f.ö. 76 dagar), jag tror inte det finns någon exakt siffra men det är förstås alltid säkrare att vänta en längre än kortare tid... TTM (Tank Transfer Method eller Hinkmetoden på svenska, sök på forumet för detaljer) verkar vara ett effektivt sätt att få bort parasiterna från fiskarna, men det är väldigt omständligt. Man måste alltså först fånga en fisk, behandla den med TTM och sedan sätta den i ett separat karantänskar, därefter upprepa proceduren med nästa fisk osv. Har man t ex 10 fiskar lär det ta sin rundliga tid... När sedan samtliga fiskar till slut behandlats och befinner sig i karantänskaret så måste det smittade huvudkaret gå utan fisk i ytterligare ett par månader. Koppar är giftigt för kräftdjur, kanske andra lägre djur och även fiskarna själva om man överdoserar, så det bör inte användas i huvudkaret. Instämmer, det lär ha svårt att smitta mellan fiskar.

Det är nog inte svamp, men skulle kunna vara Prick (Cryptocaryon). Jag skulle rekommendera den klistrade tråden om Prick för mer information om parasitens livscykel och behandlingsmetoder: https://saltvattensguiden.se/topic/40636-vita-prick-behandling-fakta-myter/ Prick dödar sällan fiskarna första vågen, men den brukar återkomma i vågor och smitta fiskarna igen, och om varje våg då blir större än den förra kan fiskarna till slut dö av det. Men de kan också utveckla immunitet och bli helt symptomfria. Är det däremot Amyloodinium så kommer som sagt fiskarna troligen att dö mycket fortare. Om alla fiskar skulle dö (oavsett av vilken parasit) så bör du vänta med att sätta in nya fiskar ett par månader(?) efteråt. Parasiterna finns kvar som cystor även i kar utan fisk och kan smitta nya fiskar flera veckor efteråt. För att ge fiskarna de bästa förutsättningarna rekommenderas nyttig fiskmat, bra vatten och en allmänt stressfri miljö. Bar botten utan sand gör det svårare för prickparasiterna att fullborda delar av sin livscykel. Tillräckligt med gömställen kan också minska stress hos fiskarna, men att börja möblera om i karet kan förstås också öka stressen, så vänta åtminstone till en symptomfri period i prickcykeln. En UVC-sterilisator är lite dyr, men det kan den kanske vara värd om du har många och dyra fiskar. Det kan hjälpa en del under parasitens frisimmande stadium, men bara om sterilisatorn är tillräckligt dimensionerad (både Watt-styrka och vattenflöde). Jag vet inte så mycket om sådana men det finns tidigare trådar om dem här på forumet. De flesta fiskaffärer använder UVC, jag tror inte de lyckas få bort samtliga parasiter men det håller åtminstone nere koncentrationen tills fiskarna får lättare att utveckla immunitet. När man kommer hem med en ny fisk och har acklimatiserat den kan hälla den ner en håv och sedan kasta butiksvattnet för att minska risken att frisimmande parasiter följer med. Fiskarna själva kan förstås ända vara infekterade, och sitter parasiterna inuti gälarna syns de inte från utsidan.

dubbelpost

Jag misstänker att ICP-tester kan visa för höga värden om det följt med t ex kiselalger i vattenprovet. Jag fick också skyhöga värden med Triton-test, medan Saliferts dropptest bara visade 0-0.03ppm. Om du inte har problem med kiselalger (ej att förväxla med dino) så är det nog inget problem. Kan det vara någon annan form av partiklar som fastnat i filtret? Alger borde inte kunna växa där, varifrån skulle de få ljus? Mögel möjligtvis, om filtret stått oanvänt och fuktigt länge, men inte såpass fort?

Se bara till att sumpen kan rymma hela vattenvolymen utan att översvämmas om ATO:n skulle hänga upp sig...

Ja, i en (fuktig) frigolitlåda. Jag tror inte någon levande sten fraktas i vatten av kostnadsskäl, förutom små bitar som vildfångade koraller mm växer på.