Claes_A

Precis, det verkar koka ned till att bakterierna är bättre på att tillgodogöra sig lågnivånäringen (N och P) jämfört med de organismer vi vill ha i karet som t ex koraller eller kalkalger. Å andra sidan får man ju inga bakterieblomningar och liknande så självregleringen enligt B verkar fungera i den meningen. Hade det bara rört sig om FO kar så hade nog ingen klagat? Eller så hade vi upplevt att frånvaron av kalkalger och mikroliv på stenen (som inga alger har att äta) hade varit trist.

Har du en länk?!

Jag köpte också från Tyskland och då var det inte GF utan främst VDL. Prisskillnaden samt det faktum att jag kunde sitta hemma och fundera exakt på vad jag ville ha, knappa in det och få det levererat till dörren utan vidare ansträngning var det som fällde avgörandet. Godset i själva rören var klart tunnare jämfört med vad jag jobbat med tidigare men inget som spelar någon roll - jag bygger ingen högtrycksanläggning. Rördelarna såg ut som vanligt, liksom kranarna.

Jodå, när Lasse visade dem så blev jag mycket impad. Men se saknar möjlighet till linser vad jag förstår så det kommer att bli mycket ljus där jag inte vill ha det - bakvägg och frontruta. Akvariet är ju en hörnkar med rundad frontyta så det blir lite som tårtbitar i hörnorna där jag vill ha mer belysning.

Är det så att vi börjar se exempel på att den "självdoserande mekanismen" hos Biopellets inte är korrekt beskrivning? Som jag har förstått det så har mekanismen hos Biopellets beskrivits fungera så här: A. Kar där det finns kväve och fosfor i sådan halt att bakterierna inte är tillväxtbegränsande Biopelletsens maximala mängd organiskt kol som den kan mata in i systemet över tid bestämd av deras yta och slitning. Dvs hur mycket Biopellets man har i reaktorn och hur de tumlar (flöde och reaktordesign). Här kan man lätt överdosera genom för mycket Biopellets som ger grumligt vatten, syrebrist och elände. B. Kar där det finns så pass låga halter av kväve och fosfor att bakterierna är tillväxtbegränsande (ultralåga nivåer från akvaristens perspektiv) I detta fall växer bakterierna mycket långsamt (saknar N och P) vilket gör att Biopelletsen självdoserande eftersom de inte avger organiskt kol till karet om bakterierna inte växer. Beskrivningarna att Biopelletsen driver näringsnivåerna lägre och lägre (först omätbart, fosfat/nitrat, sedan i serie minskad fulalgstillväxt, kalkalger växer inte, koraller växer inte, koraller börjar dö) tyder på att modell B inte stämmer. Biopelletsen förefaller fortsätta understödja bakterietillväxt även när andra organismer som alger och koraller har svårt att tillgodogöra sig kväve och fosfor. Självdoseringsargumentet faller i så fall - doseringen styrs endast av mängden Biopellets (tillgänglig yta för bakterierna på Biopelletsen och avskavningshastighet), dvs Biopellets är nästan lika lätt att överdosera som t ex vodka.

Rapportera gärna om du ser förbättringar hos korallen nu när Biopelletsen är borta. Värdefulla erfarenheter för andra mitt i ditt elände. Har du använt gen2-pellets (de mindre rundstavsformade)? Jag tycker ditt resonemang om kvävebrist i systemet låter rimligt och att tillsätta nitrat förefaller vara en vettig lösning. Även om det stämmer så lär vändningen inte nödvändigtvis komma vid första dosering eftersom nitrat har en tendens att "försvinna" vid dosering i kvävesvälta kar (man tillsätter teoretiskt nitrat till t ex 1 mg/l men det går inte att mäta efter tillsättningen).

Blev det en stor förändring hos djuren när biopelletsen åkte ut? Och vad var tidsramen för denna förändring i så fall?

Jag tycker det ser ut som VDL-kranar.

Det har stått lite stilla på det planet. Men egentligen är nog tänkandet ganska färdigt, 12 LEDar till borde göra underverk, sex på varje mörk sida.

En marsbild för arkivet:

Nej jag menar bara att i saltkar växer det alltid en vit hinna på ytor inne i rör och pumpar. Så de växer nog i dina streamers också.

Det har jag alltid haft i alla rörsystem i alla saltkar. Om det är bakteriebiofilm eller svamp vet jag inte.

Jag tror makrosarna klarar lägre näringsnivåer jämfört med de gröna trådlagerna. Jag kan inte mäta fosfat (Hanna) eller nitrat men har makrotillväxt när jag ökar näringsinflödet något (fortfarande omätbar nivåer) När jag matar mindre (halv kub frysfoder per dag) slutar de växa efter dör efter någon månad. Matar jag lite mer (en hel kub frysfoder per dag) eller doserar kväve (asparaginsyra/nitrat) så dyker de upp igen och börjar växa. Ändå kör jag Biopellets (förvisso den slöare gen 1) och ättiksdosering i kalkvatten. Jag tror det har att göra med att makrosarna kan lagra näring från den puls av kväve och fosfor som passerar genom karet vid varje matning. Sedan använder de näringen över en längre fotosyntesperiod i väntan på nästa matning. Därmed blir det rackarns svåra att svälta ut i ett kar som matas regelbundet men det är säkert inte alltför svårt i ett kar som inte matas. Jag gissar att väldigt många kar har makroalgstillväxt men har man kirurgfiskar får man aldrig se dem eftersom de ständigt betas.

I kar med mycket och växande alger är det vanligt. På dagen pumpar dessa alger ut syre och förbrukar koldioxid så att pH stiger. På natten är samma alger hungriga syrekonsumenter och vräker ut pH-sänkande koldioxid i vattnet.

Jag måste hålla med. Att avvakta är ofta den bästa lösningen. Risken är att man börjar slåss mot väderkvarnarna och försöker åtgärda problem som inte finns.

Fick mina kranvattenvärden från kommunen i veckan. Ser bra ut efter vad jag kan bedöma: Kalcium 2,7 mg/l Magnesium 10,1 ± 2,5 mg/l KH 7,4 ± 0,5 °dH Nitrat <0,44 ± 0,027 Järn <0,050 ± 0,000 mg/l Koppar <0,15 ± 0,000 mg/l Bly 0,34 mikrog/l Fluorid 1,2 ± 0,25 mg/l Fosfor verkar de inte mäta - troligen för att det inte påverkar vår hälsa något. Å andra sidan går allt kranvatten som jag tillsätter via kalkvatten och där fäller eventuell fosfat och doseras därmed inte till karet. Kalciumhydroxiden lär också bidra med kiseltillförsel till karet. Och de ungefär 10 mg/l magnesium som finns i kranvattnet förloras som olöslig magnesiumhydroxid.

Jag är faktiskt frestad att skaffa en liten en...

Beskrivningen stämmer med att något organiskt ligger och bryts ned i karet. Det skulle nämligen leda till ökad koldioxidproduktion (lägre pH), KH-tärande försurande processer, stigande ammoniak, nitrat och fosfat.

Håller med, med 59-liters kar blir det ofta bara teknik kvar om man bygger sumpar och filter utanför karet. Jag skulle istället anpassa livet i karet så att det inte kräver enormt näringsfattigt vatten så blir det lättskött och det krävs inte så mycket teknik: 1. Inte en massa fiskar som kräver matning. Något enstaka smått räcker. 2. Skivanemoner, knappar som är riktigt svåra att ha ihjäl om det ens är möjlgt... 3. Någon mjukkorall. 4. Inga LPS-koraller som kräver matning och inga SPS. Lasse, har fina trådar om såna kar (även om jag kanske skulle dra ner ännu mer på fisksidan för enkelhetens skull).

Jag skulle också kolla pH med en alternativ metod - det är lätt att det blir felmätningar. Skulle nu pH det ligga nedåt 7,5 så tyder det på för mycket koldioxid i vattnet. Frågan är då varifrån den kommer. I princip finns två alternativ: 1. Luften - för dåligt ventilerat rum. 2. Någon accelererad biologisk process i karet som producerar koldioxid, t ex p g a koldosering som vodka/Biopellets/någon organiskt kolprodukt Annars ligger karet ganska högt i fosfat (och nitrat) men är det bara fisk och mjukisar och skivanemoner så brukar det inte vara kritiskt om alglivet ser ut som akvaristen önskar. Tyvärr är det väl så att alglivet inte alltid blir så estetiskt när näring finns att tillgå - men det varierar från kar till kar och betraktarens öga. Ammoniaknivåerna tror jag inte på mest eftersom jag läst att Red Sea-produkterna alltid ger falskt höga värden men någon annan som använt dem får fylla i där eller rätta mig.

Jag delar tanken att kiselalgerna är opportunister som gärna sätter sig på tomma ytor. Jag tror det avspeglar att de snabbt kan gå från vilande sporer till celler i full delning. Därför är de först på plan i nya akvarier och växer gärna på icke algbevuxna ytor som t ex sand. Baserat på vad jag sett vid dosering av asparaginsyra/nitrat så tycks de uppskatta kväve precis som alla andra alger... Om de sedan är speciellt anpassade för låga näringsvärden eller inte jämfört med andra alger tycker jag är svårt att bedöma. Jag har försökt googla lite på det men får motstridiga uppgifter om näringshalter om kiselalger men det tycks finnas även vetenskapligt dokumenterat att kiselalger dyker upp först i "mesocosms". Andra alger än kiselalgerna verkar behöva mer tid för att komma igång - kanske växer de långsammare men när de väl satt sig på en yta så kan de hantera tillfällig kvävesvält bättre än kiselalgerna? Enligt den modellen inväntar algerna matningarna och plockar olika kväve- och fosforhaltiga ämnen från vattnet under de timmar de finns tillgängliga, lagrar dessa och använder under nästa ljusperiod till sin fotosyntes. Därmed blir det svårt att utrota t ex etablerade trådalger som Bryopsis i akvarier som matas regelbundet trots väldigt låga mätbara halter av nitrat och fosfat. Däremot har exakt samma algart problem att nyetablera sig eftersom akvariet är just näringsfattigt med undantag för tillfälliga näringspulser. Är man etablerad och alg kan man skörda näringspulser och leva av det - vill man etablera sig krävs en konstant näringshalt. (Huruvida jag har extremt låga näringshalter i karet eller inte handlar nog vad man jämför med. Jag skulle gissa att mina halter kombinerad N och kombinerad P överstiger vad man hittar naturliga korallrevs vatten. Å andra sidan lär det finnas mer plankton som kan ge tex koraller kväve och fosfor i naturen. Zeofolket ligger säkert ofta lägre än mitt kar medan den som kan mäta nitrat och fosfat med något kit i hobbyn ligger klart högre.) Sen verkade jag ligga rätt så lågt i kombinerad kväve när jag började experimenten i denna tråd men givet makroalgtillväxten så är det inte så längre.

Jag menar inte att de försvinner för all framtid och varje spår av dem men helt klart påverkas deras tillväxthastighet av näringsvärdena. Och lägre tillväxthastighet ger sämre konkurrensförmåga gentemot andra alger och organismer som är bättre anpassade att erövra och behålla ytor i akvariet. Men det var nog inte riktigt det som inloggen ovan egentligen berörde - utan mer att alger som redan har erövrat en tillväxtyta men för tillfället växer långsamt och är på tillbakagång p g a låga kvävenivåer repar sig bra mycket snabbare än om de skulle från behöva nyerövra samma yta från scratch igen.

Låter rimligt att man måste svälta bort algerna helt för att de inte ska repa sig vid kvävedosering. Men i experimentets anda så fortsätter jag nuvarande dosering ett tag till. Så här långt rör det sig ju om "snälla" makrosar och inga "skitalger". Dessa är vad jag pratar om:

Snyggt med keramiken? Vad är det för produkt som du kallar för "mortar"?

Idag, så efter två nätters asparaginsyradosering syns effekterna på algerna. Rutan har nu en alghinna (kan möjligen vara en bakteriehinna) och makrosarna har börjat få lite färg och växa igen. Gucket som kom ur skummaren de senaste 24h var mörkare och mer stinkande än vanligt. Undrar om jag inte ska ner ytterligare 10X i doseringsmängd?