Claes_A

Det är inte så konstigt som det kan låta. Om vi tar Kemetyls orginalprodukt T-röd så består den av: 50-75% etanol 10-15% isopropanol 5-7,5% butanon 1-2,5% aceton Alla dessa lösningsmedel är biologiskt nedbrytbara, de första två är enkla alkoholer och de senare är ketoner. De förekommer alla i låga halter i naturen i alla miljöer. Tillsätter man T-röd till akvariet så kommer bakterier att ta hand om alla dessa ämnen. Vad gäller just hur potent T-röd är i förhållande till vodka kräver lite räknande men bara genom att titta på viktandelarna är T-röd uppskattningsvis 3 gånger så starkt som 40% vodka.

En fördel med ett akvarium på jobbet är ju att det inte står hemma...

Jag har faktiskt aldrig tidigare haft Acanthastrea men testar nu. Och en Duncanopsammia axifugia:

Skötselfritt akvarium var ursprungsplanen men hur kul är skivanemoner? Det blev en liten beställning som kom i låda idag. Catalaphyllia jardinei är en gammal favorit (och med tiden alldeles för stor för akvariet...) Tittade ut fint under kvällen:

Diagnos Det ser ut som det ska skulle jag säga. Inget alginferno eller liknande utan ett akvarium vars ekosystem behöver byggas upp för att bli stabilt. Om ljuset har varit på från början borde du ha tagit dig förbi kiselalgsexplosionen. Den är väntad och tillfällig. Har du slagit på det senare så brukar det klocka in kring två veckor senare. Lite grönt på stenarna är nästa steg och kalkalgerna växer ännu långsammare, det tar månader. Det där platta gröna algerna är de som kan ge ditt ekosystem liv eftersom de göder småkryps (pods, se nedan) och kan föda snäckor och eremiter. Vad göra? Eftersom algerna nu växer skulle jag ta in rejäl städpatrull i dagarna. Eller snarare så fort ammoniumproblemet är löst, antingen sjunker det av sig självt p g a att algerna tar hand upp det när de växer till eller p g a nitrifikation (Jag har ingen erfarenhet av bakterier på flaska, men det lär ju inte skada att tillsätta och Lasse menar ju att det funkar) eller så går det att lösa i ett svep med ett i princip fullständigt vattenbyte. Ett sådant vattenbyte borde nolla ammoniumnivåerna. Kolla dock om det verkligen fungerar med ett tillförlitligt kit för risken är att du har pågående död av djur i dina levande stenar p g a ammoniumtoppen och då bildar de mer ammonium (se nedan). Problemet med räkmetoden Det jag inte gillar med "räkmetoden" är två saker. Dels kan en kraftig ammoniumtopp döda djur i levande sten så att man får en kedjereaktion av död som minskar biodiversiteten och genererar ännu mer ammonium (en kedjereaktion). Det andra är att karet står en lång tid och väntar på att bakteriepopulationerna sakta ska växa medan karet är tomt på betare. Ofta ger det effekten att trådalger etablerar sig och då måste man kämpa bort dem senare vilket är jobbigt. Lösningen som många tar till för att förhindra denna utveckling är att släcka ljuset. Problemet med det är dock att då växer inga alger till alls. Växer inga alger till så växer inga småkryp (copepoder, "pods") till som äter algerna och växer inte de till så växer inte amphipoderna till som äter podsen. Ska man köra räkmetoden så föreslår jag släckt lampa och ingen levande sten alls. I med räka och vänta tills ammonium och nitrit är borta. Nu i med levande sten och slå på lyset. Betare två veckor senare när kiselalgerna kommer och sen i med koraller och fisk stegvis.

Ny arbetsvecka ny koll på kontorsakvariet. Allt ser bra ut, den stora händelsen är att det nu står klart att Rhodactis med neongröna toppar (mitten av karet bilden ovan) nu delar sig igen. Alkaliniteten hade sjunkit nedåt 7,5 dKH under helgen (Jag doserar 2-part manuellt så det sker bara mån-fre). Ingen större algväxt på glaset, det lilla som växer tar snäckorna. Den lilla Halimedan på en levande sten kämpar sig upp liksom någon grön makroalg som ser rätt ynklig och svält ut. Nitrat är fortfarande omätbart med Salifert. Fosfat är också omätbart ("0.00" ppm) med Hanna HI713 ( @maglofster sponsrade reagens i förra veckan) Med tanke på mätvärdena och akvariets lite svälta utseende tror min dosering av Blomstra, 0,2 ml per dag (till kring 50 l totalt) mån-fre är för låg så i dag dubblade jag doseringen till 0,4 ml per dag mån-fre. Ett litet utslag på fosfattesten skulle kännas rimligt men jag tar det långsamt. Jag doserar alltså samma mängd kväve med Blomstra som jag gjorde tidigare i form av natriumnitrat men får inget mätbart nitrat med denna doseringsregim. Uppenbarligen konsumeras kvävet i snabbare takt nu när det doseras som hälften ammonium och hälften nitrat tillsammans med lite fosfat (och mikroelement).

Kan vi få se ett foto av akvariet? Ger en helt annan känsla av hur det står till biologiskt än osäkra mätvärden.

Tråkigt att se en katastrof. Något måste ha dött och dragit med sig resten av karet i en ammoniakförgiftning. Fungerar värmarna som de ska?

ATI menar ju att deras produkt helt ersätter konventionell Balling med tre lösningar inklusive det natriumkloridfria saltet. Men de lär väl knappast publicera ett recept på nätet för sin produkt. Som sagts ovan, kemiskt och praktiskt är det helt möjligt att sätta ihop en 2-flaskprodukt med komplett innehåll för saltvatten, d v s med komponenterna från det natriumkloridfria saltet. Kanske kan du blanda ihop de två lösningarna i lika volym, låta fällningarna sjunka, spä det till 35 PSU med osmosvatten och skicka iväg den klara delen på vattenanalys så får du svaret.

ATI påstår i alla fall att det är komplett (samma info på deras tyska sida): "Essentials pro supplies your aquarium not only with all major elements (incl. KH, Ca and Mg), but also with all essential trace elements (e.g. iron, iodine, molybdenum, manganese, vanadium and zinc) and helps to keep them continuously in the optimal concentration range."

Nässeldjuren ser ut så här vad gäller sin cellorganisation: De har mycket riktigt en mun och en munhåla (gastrovaskulär håla) med den är öppen mot omgivande vatten. Den kan således byta vatten med akvariets vatten. Munhålans inre cellager (gastrodermis, det som ovan kallades för endodermis) kan både ta upp näringsämnen ( t ex ammonium, nitrat och aminosyror) och utsöndra ämnen när korallen behöver göra sig av med något. I detta cellager finns zooxanthellerna som finns inuti dessa celler. När korallen äter så för den in materialet i munhålan och gastrodermis utsöndrar enzymer som bryter ned maten, t ex proteiner till korta peptider och aminosyror (proteaser) eller klyver av fosfat från diverse organiska ämnen (fosfataser). Detta är kallas för öppen spjälkning/nedbrytning av maten. Peptiderna, aminosyrorna och fosfaterna tas sedan upp av transportörproteiner (permeaser) i plasmamembranet hos gastrodermiscellerna. Dessa transportörproteiner skiljer inte på om aminosyrorna kommer från nyss nedbruten mat i munhålan eller finns fritt i vattnet som cirkulerar genom munnen, de transporterar det som kommer förbi. Men eftersom att koncentrationen av aminosyror ökar när korallen spjälkar mat så blir naturligtvis denna process mycket mer effektiv för korallen jämfört med att ta upp mycket mer utspädda aminosyror som annars finns i vattnet. Jag utgår också från (= jag har inte orkat kolla upp det) att korallpolypernas fångstbeteende som innefattar att de drar ihop sig minskar munhålans volym och att munnen stängs. Detta ökar ytterligare koncentrationen på t ex aminosyrorna som spjälkas från maten. Så vad händer nu om vi tillsätter aminosyror eller små korta peptider till den fria vattenmassan i akvariet? Ja, når vi tillräckliga koncentrationer kommer korallerna att upp dem, dels via gastrodermis men även via epidermis. De kommer dock att konkurrera med att andra celler i akvariet som kommer att göra samma sak. Hur de står sig i denna konkurrens är oklart. Klart från vetenskaplig litteratur är i alla fall att de naturliga låga halterna av fria lösta aminosyror på reven kan tas upp från vattenmassan av koraller. Här är en öppen artikel som visar att Stylophora pistillata tar upp fria lösta aminosyror från vattenmassan: http://jeb.biologists.org/content/211/6/860 Notera att vid de naturliga låga halterna av fria lösta aminosyror på reven så står det uppskattningsvis för 25% av det totala kvävebehovet medan ammonium och nitrat står för kring 75%. Hittar korallen protein att bryta ned i munhålan så ändras naturligtvis detta till aminosyrornas fördel. Likaså om akvaristen doserar aminosyror. En annan artikel (paywall) som är äldre och mer proof-och-principle: https://link.springer.com/article/10.1007/BF00336772

Vår mänskliga hud består ju av en massa döda celler på ytan, nästan som en svamp och sen lager av epitelceller samt en massa immunceller som kryper runt i den där svampen. De cellerna tar upp aminosyror och måste göra det för de kan inte syntetisera dem alla (essentiella aminosyror). Men vi är landdjur är ju specialiserade och kvävebrist är inte riktigt vår verklighet, vi har i motsats brist på energi och överskott på kväve som vi gör oss av med som urea. Våra cellers "akvarievatten" är väl i det närmaste vätskan som omger cellerna. Koraller är ju nässeldjur och enkla i sin uppbyggnad med endast två cellager, endoderm och ektoderm. Eftersom de inte har något cirkulationsystem måste de ta upp alla näringsämnen direkt från omgivande vatten. Detta inkluderar aminosyror. Så där: Från denna presentation på nätet: https://slideplayer.com/slide/5095372/ Jag har inte koll på om cyanobakterier är särskilt väl lämpade för att ta upp aminosyror från omgivningen (= har högaffinitetstransportörer och transportörer med hög kapacitet). Min gissning är att de inte är bättre än andra celler i akvariet. Aminosyror är mycket värdefulla byggblock i cellen som behövs till den ständigt pågående proteinsyntesen. Generellt försöker celler skörda så mycket av dem som möjligt från omgivningen för att slippa syntetisera dem.

Är inte vad som säljs som levande sand på påse bara vanlig sand som ympats med lite bakteriekultur? D v s det finns inga djur och liknande i den av värde för akvariet. Så vanlig död sand går lika bra skulle jag säga.

Med celler menar jag alla celler i akvariet. De flesta lär ju vara mikrober, näst flest alger och slutligen har vi djur av olika slag. Har man ett akvarium som är helt igenväxt av koraller lär de stå för en stor del av upptaget. Koraller tar upp aminosyror från omgivningen antingen från omgivande vatten eller efter att de fångat plankton (protein) som de bryter ned till fria aminosyror och peptider. Eftersom zooxanthellerna står för en stor del av anabolismen i korallen kommer en stor del av aminosyrornas kväve att hamna där. De lär flyttas som aminosyror och ammonium beroende på omgivningen.

Ja man kan ju gissa att det syftar på aminogrupperna i aminosyror och peptider. Lösningen är gul och skummar lite lätt och luktar inte ammonium. Inte heller innehåller den nitrat eller nitrit. Dessutom är den gulaktig. Lösningar av aminosyror och små peptider är gulaktiga och lite lätt skummande, därav gissningen vad flaskan innehåller. Skulle jag sälja en liten flaska med aminosyror skulle jag göra en lösning av den tillgängliga mikrobiologiska produkten Casamino acids. Det är ett aminosyrahydrolysat av mjölkprotein (kasein) som har renats och kommer som ett lättlösligt pulver som bildar en lätt gulaktig lösning. Nåt konserveringsmedel hade ju också varit en bra idé.

(Nu börjar det likna något som jag disputerat på...) Celler föredrar aminosyror över ammonium över urea som kvävekälla. Anledningen är att aminosyror kan matas rakt in i proteinsyntesmaskineriet (translationen). Aminosyror används omedelbar så fort cellerna kan transportera dem över plasmamembranet. Samma sak gäller också kortare peptider (di- och tripeptider), de importerad över plasmamembranet och klyvs omedelbart till aminosyror. De är också en del av den centrala kvävemetabolismen enligt nedan. Ammoniumjoner är också en viktig kvävekälla. De biokemiska vägarna bygger på att glutaminsyra (en aminosyra) och ammonium kombineras till glutamin (en annan aminosyra) av enzymet glutaminsyntas. På så sätt kan celler mata in ammonium i sin centrala kvävemetabolism. Glutaminsyra och glutamat är byggstenarna andra kvävehaltiga ämnen in cellen. Urea (=urinämne) är vanligen en sämre kvävekälla som inte föredras som aminosyror och ammonium. Celler tar vanligen upp detta först när de inte kan försörja sig på aminosyror och ammonium. Efter upptag kataboliserar de urea till ammonium som matas in i den centrala kvävemetabolismen enligt ovan. Nitrat är en kvävekälla som bara specialiserade celler kan ta upp. Främst alger och vissa bakterier.

Vad är dessa 1-2 mm långa saker som kryper på rutan? (La en under stereoluppen.)

Det är ju liksom inte så mycket kvar när man tagit bort natriumkloriddelen av saltvatten. Lite magnesium, kalcium, sulfat, klorid och kalium. Samt en del mindre element (de vi ibland kallar för "spårämnen"). Det här är en snygg representation från http://reefkeeping.com/issues/2005-11/rhf/index.php

Den häftigaste fisken jag har bott tillsammans med var Lactoria cornuta, kohuvudfisken. Det tog några år att utveckla säregna beteenden. Den visste vem som matade den och vem som inte hörde hemma i akvariet samt vidtog åtgärder om den var hungrig. Stack fel person ned handen i akvariet så bet den inkräktaren. Den höll koll på vardagsrummet som akvariet stod i genom att sticka upp horn och ögon ovanför vattenytan och spana. Fick den inte mat så började den spotta vatten på golvet framför akvariet. Den krävde att den stod nästan lodrätt i vattnet...

Precis, teoretiskt 0,6 mg/L ökning. Men jag tror inte att jag kommer att se sådana ökningar, biomassan är på god tillväxt just nu och jag gissar att akvariet är fosforsvält. Annars har akvariet varit fullt av liv idag efter Blomstraveckan. Lite mer alger på grus och glas. Massor av småkryp överallt. En liten Halimeda har tittat upp från en sten under veckan liksom nån annan högre grönalg. Akvariet har också en lite oljig hinna på ytan (saknar ytavrinning). Om det är 1 ml Blomstra eller bara en bra vecka är som vanligt svårt att veta.

Läsvärt om ämnet: http://www.fao.org/wairdocs/tan/x5909e/x5909e01.htm Ibland tillsätts tydligen polyfosfat till frysta fisk- och skaldjursprodukter för att de ska få bättre konsistens. Läsvärt om ämnet: http://www.fao.org/wairdocs/tan/x5909e/x5909e01.htm Ibland tillsätts tydligen polyfosfat till frystafisk- och skaldjursprodukter för att de ska få bättre konsistens.

Jag håller med om att normaliseringen till vikt kan vara knepig att uppskatta intuitivt i och med att vatten väger så mycket i frysfodret. Man får väga sitt foder för att dosera jämförbara mängder. Förhållandet P/protein är kanske det intressantaste värdet här.

Kolla in tabellerna här. TetraMarin (pellet/flakes) är fosforvinnare. https://www.advancedaquarist.com/2012/3/chemistry

Jag var också lite inne på att dosera nitrat och Blomstra. Jag kan inte se att kopparhalten i blomstra är ett stort problem. Koppar behövs ju som mikroelement för allt liv i karet men är giftigt i högre halter. Så vad pratar vi om för halter? Blomstra har en halt på 15 mg/L, det ligger i samma storleksordning som kopparhalten i vissa av våra foder. Efter att ha tillsatt 1 ml till 50 L vatten (min dosering per vecka just nu) så är den teoretiska ökningen av vattens koncentration vara 0,3 mikrogram/L. Extremt låga halter och jag tror inte det lär hålla sig lösligt i akvarievattnet många minuter, organismerna lär ta upp det och det lär binda till karbonater och liknande.

Låter intressant! Kanske ska ta det via PM?!