Claes_A

3 timmar sedan, Dimorb sa:

Om det inte är någonting som talar emot att man kan blanda in alla ämnen i 2 lösningar istället för i 3 eller 4 varför har man då så länge kört på balling med 3 lösningar?
 

Jag har inte helt svaret men jag gissar att det har med den dåliga lösligheten av natriumbikarbonat att göra. Kan det vara så att natriumbikarbonat inte går i lösning till tillräckligt höga koncentrationer med natriumsulfaten i samma flaska?

För de flesta modifierade 2-part så har man ju bytt alkalinitetskomponenten mot natriumkarbonat eller t o m natriumhydroxid som båda är bättre lösliga än natriumbikarbonat.

Troligen har @stigigemla utrett detta i mer detalj.

1 timme sedan, Dimorb sa:

Räknar vi med att det är en balanserad 2 part som utesluter det natriumkloridfria saltet eller räknar vi med att det är inbakat i lösningarna? 
 

Det finns inget kemiskt som hindrar att man doserar det natriumkloridfria saltets innehåll via två lösningar. Så med all sannolikhet är det två balanserade lösningar avseende alla ämnen i saltvatten, d v s i effekt ger de två flaskorna tillsammans saltvatten med kraftigt förhöjda halter av alkalinitet, kalcium och magnesium.

Vad gäller Hannah checkers så är det viktigaste att man inte får kalkfläckar på glaset. Det diffrakterar ju LED-ljuset. Så har man kalkhaltigt kranvatten skaka ur de sista dropparna. Lite hushållspapper eller torktrasa på utsidan fungerar ju bra.

Min erfarenhet från fosfatmätning med Hannah är att luftbubblor och smuts på glaset är faktorer som spelar roll.

Tillverkarens rekommendation bygger ju på en idiot till användare men värsta tänkbara förutsättningar.

Vanligen mäter vi inte något med sån precision eller sådan känslighet att de låga halterna i kranvatten spelar någon som helst roll. Så kranvatten och slå ut kvarvarande vattendroppar med en hastig rörelse.

40 minuter sedan, danne031 sa:

Jag såg för länge sedan en ganska djupgående genomgång på Youtube men jag har såklart tappat bort den. 

Vill minnas att lite kortfattat så var det inte så himla intressant med pur trots allt, troligtvis för att de 2 i stort sett alltid hänger samman.

T.ex. Seneye är ju stora och vet vad pur är och har för inverkan, hade det gjort vital skillnad borde de rimligtvis jobbat med de siffrorna också.

Ett förslag är ju Dana Riddle som funderat på och experimenterat med ljus och koraller under väldigt lång tid:

OK, låt oss räka på ditt akvariums dosering av kalkvatten för att se om det är rimligt i förhållande till din KH-förbrukning.

Kalkvattnet innehåller som vid 20 grader C maximalt 1,73 g kalciumhydroxid per liter vatten (troligen något lägre om du har varmare där kalkvattnet förvaras). Detta motsvarar 23 mM Ca²⁺ och den dubbla mängden OH^- (47 mM).

Detta betyder att kalkvattnet när det är som mest koncentrerat innehåller 129 dKH alkalinitet och 920 mg/L Ca²⁺

Ca²⁺: 40,1 g/mol * 0,023 mol/L = 0,922 g/L

Alkalinitet: (1 dKH = 0,17832 mM CO₃^2- = 0,35664 mM OH^- =>) 47 mM / 0,35664 mM/dKH = 129 dKH

Du har 150 L systemvolym och tillsätter 2 L vatten per dygn (från uppgifter du givit i tråden). Om du doserar dessa 2 L som kalkvatten så är det en spädning av kalkvattnet 75 ggr (150 L / 2 L = 75). D v s ersätter du allt avdunstat vatten tillför du alkalinitet på 1,7 dKH per dygn och kalcium på 12 mg/L och dygn.

Detta är rätt högt men också ett teoretiskt värde. Min erfarenhet är att du inte riktigt når dessa värden i verkligheten.

Börja dosera med full styrka på kalkvattnet. Se till att inte dosera mer än 0,4 l per omgång (detta höjer ditt pH max 0,2 enheter vid doseringen). Dosera gärna sent på natten/på morgonen då pH ändå är lågt. Mät sedan alkalinitet varje dag under ett par veckor och skriv upp värdet. Börjar det stiga vet du att du doserar för mycket. Min erfarenhet är att alkaliniteten lätt stiger till 8-9 dKH med kalkvatten men sen ökar förbrukningen (kalkstensbildningen, biologisk som ickebiologisk) och det är svårare att få upp högre utan t ex ballingsalter.

Ser bra ut! Typiskt naturligt havsvatten har en alkalinitet på 7 dKH och en magnesiumkoncentration på 1280 mg/L.

Släng i 2 g kalciumhydroxid per liter sötvatten i hinken första gången. Låt överskottet sjunka och dosera det klara kalkvattnet. När du sen tillsätter mer sötvatten till kalkvattenhinken/dunken tillsätt någon matsked kalkvatten varje gång. Dosera lite i taget till akvariet.

Tänk på att kalken och kalkvattnet är frätande! Det ska inte slabbas med och får inte komma i dina ögon. Får du det på händerna/huden skölj av. Samma regler som vid murning och putsning.

Det är exporten som har stoppats.

Aktuella uppgifter:

http://www.livestockusa.org/UPDATES.html

14 minuter sedan, Robbs sa:

Dom 8-10l jag har plats till används inom 4dagar. Tror du kalkhalten håller i sig?

 

 

Garanterat om du låter det olösta överskottet ligga kvar på bottnen av behållaren. Det står i omedelbar jämvikt med vattnet så fäller lite kalk p g a luften koldioxid så löser sig omedelbart mer kalciumhydroxid från bottenlagret.

Maximalt löser sig 1,7 g kalciumhydroxid per liter vatten i rumstemperatur. Så det är en svag lösning.

I slutet av min gamla artikel finns det beskrivet hur man justerar felaktiga värden gällande magnesium, kalcium och alkalinitet. Här:

Det kan vara bra att kolla magnesium så att det inte är för lågt. Det borde inte vara det om ditt salt är OK och du regelbundet har bytt vatten. Om det nu behövs kan du höja med saltet magnesiumklorid. Det finns lite olika produkter som innehåller detta salt. Google gav t ex produkterna Aquaforest Magnesium, Fauna marin magnesium-mix (en mix av magnesiumklorid och magnesiumsulfat) och Salifert Magnesium Powder (mix igen) i svenska webbutiker. Det finns många andra.

Kalkvattnet är inte så känsligt för att lock saknas eftersom du tillsätter ett överskott av kalciumhydroxid som får ligga på bottnen. Men ett enkelt lock minskar bildningen av en stel hinna kalciumkarbonat på ytan så det är inte fel. Kalciumhydroxid finns som akvarieprodukt, t ex Grotech Kalkwasser. Fördelen är att du då får en garanterad ren produkt jämfört med t ex en säck släckt kalk från bygghandeln.

Förslagsvis ersätter du allt vatten som avdunstar med mättat kalkvatten. Mät KH men det är inte sannolikt att det blir för mycket. Notera att det höjer pH rejält så det är bra att dosera droppvis och nattetid. Gärna i sump.

Kalkvatten (Kalkwasser är det tyska ordet som amerikanarna använder för att verka lite europeiskt sofistikerade) är mycket riktigt balanserat mellan alkalinitet (KH) och kalcium. Det saknas magnesium i det. pH stiger bara tillfälligt vid doseringen, sen sjunker det p g a att akvarievattnet tar upp koldioxid.

Vad gäller ordningen för att fixa felaktiga värden så är det viktigt att börja med att ordna magensiumkoncentrationen. Är den för låg så kan man inte höja kalcium-KH för det fälletr som kalksten. När man sedan ordnat magensiumhalten så kan man justera kalcium-KH. KH svänger fort i akvariet jämfört med kalcium p g a låg koncentration. Det måste såkledes mätas regelbundet. Kalcium finns det mycket mer av så det kan man mäta mer sällan.

Jag håller med om att kalkvatten är en vettig form av dosering för detta kar. Enkelt.

Du mäter bara KH och doserar samma volym av båda lösningarna så håller den KH, magnesium och kalcium rätt. Dessutom håller den klorid-sulfat-relationen korrekt. Eftersom det är en 2-part så är det klokt att byta vatten för övriga mindre vanliga element.

Här är en 2-part från USA om du vill blanda två lösningar själv:

https://saltvattensguiden.se/topic/58453-2-part-jim-welsh-variant/

Fast det är ju enklare att köpa färdiga kommersiella lösningar om man inte (som jag) känner en tillfredsställelse i att blanda själv.

4 ml per dag för det lilla old-school-akvariet på 50 L verkar fungera för att hålla KH på 8.

Jag tror att du är inne på rätt spår. När du ökade storleken på akvariet så ökade du den belysta ytan som det kan växa alger på. Främst bottnen och sidoväggarna. Då ökade du biomassan alger, till en början kiselalger och sedan grönalger. De i sin tur göder en större population av copepoder och liknande algätare. Alla organismer binder kväve och fosfor när deras biomassa växer till. Troligen tar kväve slut först i ditt kar om du inte matar. Fosfor brukar läcka i låga och tillräckliga halter från stenen under ganska lång tid.

I mitt 50 L akvarium på jobbet som jag satte upp före jul så finns inga fiskar, bara lägre djur. Det förbrukar 0,3 g natriumnitrat (salpeter från kryddhyllan) i veckan. Häller jag inte i det så nollas nitratmätkitet helt (inte ens minsta lilla rosa anstrykning på Salifertkitet) och akvariets ekosystem börjar dö av. Med nitratdoseringen så växer det lite alger och copepoder och liknande syna krypa runt överallt. Nu efter några veckor har amphipoderna också börjar växa till.

Den långsiktiga lösningen kräver att du doserar minst karbonater, kalciumjoner och magnesiumjoner. D v s någon "Balling" eller "2-part" eller kalkvatten. Fixar du bara KH så betyder det att du inte har kompenserat för det kalcium och magnesium som har förbrutats när KH gick åt.

Men en gång är ingen gång. Doserar du bikarbonaten nu och fixar KH och något senare börjar med doseringen av kalcium och magnesium så är det ingen fara. Du kommer att se att doserar du upp kH till 8 så kommer det vara 7 efter några dagar och efter ytterligare några dagar 6 tills det landar där du ligger nu. Då är det så lågt så att djuren och kalkalgerna inte orkar bygga kalkskelett längre.

Det bästa vore ju om alla använde Practical Salinity Units (PSU) men vi är inte riktigt där än.

Precis, Cu2+ fäller som en rad olösliga salt med karbonater, bikarbonater och hydroxidjoner. Vanligast är basisk kopparkarbonat (Cu₂(CO₃)(OH)₂), den där grön-blå färgen vi ser på koppartak och som mineraliska stråk i jorden. Fällningen sker spontant och basisk kopparkarbonat är inte lösligt i annat än i syra. Så koppar håller sig inte lösligt särskilt länge i ett saltvattensakvarium. Jag gissar att skummaren tar en del av fällningen i och med att den tar ut partiklar. Dessutom binds kopparjoner av nästan allt organiskt material p g koordination av karboxylsyror och skummaren tar ju ut sånt också. Kopparjoner binder även växande kalciumkarbonatytor så över tiden lär kopparn hamna i kalkalger, korallskelett och liknande.

En icke kemisk process som också pågår är att allt liv i akvariet tar upp koppar. Det är en del av att koppar är ett viktigt spårämne. Kopparjoner som tagits upp av celler förblir biotillgängliga. Och många marina organismer tycks vara väldigt kopparkänsliga, troligen p g a för högt upptag i kombination med frånvaro av mekanismer för att hantera dessa joner. Det finns ju inte marina miljöer med höga kopparhalter. Tittar man på mikrober och växter som lever med höga kopparhalter i sin omgivning så brukar de dels pumpa ut kopparn och dels binda den via särskilda proteiner.

Om TS har problem eller inte är ju en kvantitativ fråga. Lite koppar bra, förhöjda halter är giftiga.

Om jag förstår vad som har doserats rätt så gäller det 148 mg i 820 liter akvarievatten. Med full löslighet så rör det sig om 180 mikrog/L. Många akvarier har mellan 5-40 mikrogram/L från andra källor (saltet inte minst). Säg att 1% av den doserade mängden hålls tillgänglig, då är vi nere på 1,8 mikrogram/L. Klart under de nivåer man uppmätt i akvarier.

Här finns mer att läsa:

http://reefkeeping.com/issues/2003-04/rhf/feature/index.php

12 timmar sedan, Johnny Tveit sa:

Tack Kim.

Har nu kollat med Osmosvatten, den visar 0.

Testvatten visar 35 ppm 

Akvarievattnet visar 30 ppm

Och då har du förklaringen! Du ligger på 85% av normalt salthalt. Slår man på miniräknare så kommer kalcium och magnesium att hamna rätt med ökad salthalt.

Vad gäller det låga pH-värdet så kan det vara tillfälligt hög koldioxid halt p g a många i hemmet en viss dag eller så är det knepigt med pH-mätningen. Jag har liten egen erfarenhet av kemisk pH-mätning men tror mig ha läst att man ska ta det lite med en nypa salt! Någon annan kanske kan fylla i?

Både ditt kalcium och magnesium ligger konstigt lågt. Vad har du använt för salt? Har du verkligen rätt salthalt? Det ser ut som om du ligger på en för låg salthalt.

1. Kolla salthalten, det kan förklara en del.

2. Kanske värt att byta salt och fundera på ett massivt vattenbyte för att komma i ordning om det inte är salthalten? Enstaka stort vattenbyte med ett bra salt är troligen mer ekonomiskt jämfört med att dosera sig fram till vettiga värden.

3. Magnesium måste upp till 1250-1350 mg/L (ppm)

4. Kalcium ska efter att magnesium justerats upp till 380-450 mg/L (ppm).

5. Ditt pH ligger väldigt lågt. Hur mäter du det? Det finns anledning att tvivla på mätningen. Eller så har du ingen ventilation i rummet med akvariet och mycket folk hemma.

Man matar sina koraller och alger med kväve. Ett skäl till detta kan vara att man har för låg belastning på karet p g a för få fiskar som matas.

Ett annat skäl till att tillsätta kväve i form av nitrat är att ens foder innehåller för mycket fosfor i förhållande till kväve. Kväve avgår dessutom som ammoniakgas i skummaren och bryts ned av denitrifikation. Fosfor stannar kvar i systemet. Då kan det vara vettigt att tillsätta lite nitrat så att fosforn inte stiger p g a kvävebrist.

Och sen den där vanliga frågan om de där ämnena som binds in i skelettet mest gör det för att de finns där i vattnet eller om det faktiskt fyller någon funktion för korallens fysiologi (eller estetik). Klassikern för den diskussionen är nog strontium.

Troligen är det ungefär samma sak som denna 2-part: