Lasse

Om mörka koraller i experimentet Från methods Det går nog inte göra några färgjämförelser mellan detta experiment och ett med normal korallbelysning eftersom vita LED användes Tätheten av symbionter var lika vid start av både det näringsberikade som det näringsbegränsande experimentet. I det näringsbegränsande experimentet åt koralldjuret troligtvis upp en del av sin "standing stock" av symbionter för att få en viss näring till en svag tillväxt i avsaknad av phytoplankton - det medförde en blekning av korallerna - kan ses på alla arter. I det näringsberikade experimentet växte "standing stock" men koncentrationen per ytenhet var den samma - därför har de samma färg hela tiden. Om man tittar till PO4 upptaget i djur och algvävnad så säger nog inte genomsnittliga dagliga upptaget så mycket eftersom populationen är större vilket bör ha koncentrerat upptaget till den sista delen av experimentet. ser jag exempelvis på S.hystrix fraggen dag 203 så har nog min kolloni en effektiv upptagsyta som är 50 gånger större. I ett akvarium som mitt är därför inte det dagliga upptaget speciellt lite. - bra tillväxt och en enorm växt av olika koraller. Forskarna klargör att ökningen av ytan sker exponentiellt - jag vet inte om det är rätt eller fel. Jag tittar just nu på de 10 olika korallernas tillväxtkurvor MVH Lasse

Ett akvarium som matas eller innehåller levande organiskt material producerar konstant 7/24 CO2. Denna produktion är inte beroende på fotosyntes utan pågår både under ljus och under mörker. Den huvudsakliga CO2 produktionen kommer från mineraliseringen av tillfört organiskt kol till just CO2 i cellandningen av alla levande organismer (inklusive koralldjuret om sådana finns) - det vet alla som haft sötvatten, fish only och mjukkorallkar. Denna CO2 produktion pressar ner pH:t. Överskottet av CO2 som till mesta kommer från mineraliseringen luftas ettdera ut till luften när luften innehåller mindre koldioxid än vad jämnvikten mellan vatten och luft säger eller används i fotosyntesen under de timmar ljuset är tänt. Detta oorganiska kol binds sedan i biomassa hos koralldjuret eller olika alger. Dör dessa så cirkuleras kolet än en gång. För de allra flesta ligger med normal inomhuskoncentration av CO2 jämnvikten vid ett pH runt 8,05-8,15 - varierar en del mellan perioder med bra vädring (sommaren för de allra flesta) och vintern. Med ökade temperaturer har dock AC användningen ökat och den kräver stängda fönster och därmed en CO2 koncentration som är högre inomhus. Är pH:t högre än jämviktspunkten så drar skummaren ner CO2 till vattnet (och övrig vattenyta) - i lika takt med utförseln under jämviktspunkten. Ju större skillnaden är till jämviktspunkten - ju snabbare tillförs eller bortförs CO2 till/från vattnet. Om man slutar att mata så kommer absolut merparten av det organiska kolet att mineraliseras via cellandning av olika djur och mikrorganismer - men det kommer alltid bli en del svårnedbrytbart kvar som om man väntar några miljoner år möjligtvis kan användas som olja. Att skummaren är en bra gasavskiljare för CO2 framgår av att jag kan bibehålla ett ca 0,1 till 0,15 högre pH under icke fotosyntes om man kombinerar utomhusluft och CO2 filter och ca 0,1 om jag använder inomhusluft till koldioxidfiltret. Detta i ett mycket belastat akvarium. Men det sker även utbyte i sumpens och akvariets interface mellan luft och vatten. Jag tillför också min core7:3 under tiden 22:00 -10:00 för att dels hålla pH uppe under natten och inte driva upp pH för högt under dagen vilket gör att en större del av den i karet producerade CO2 går in i ytterligare en loop och blir biomassa. MVH Lasse

Bildens övre rad (Röd markering) visar utseendet på de koraller som hölls under stabilt näringsfattiga förhållanden - grafen också. Det var följande stabila näringsvärden (inga pulser) ≈ 0,04 mg NO3/L och ≈ 0,01 mg/L PO4 - det är den översta raden för varje art i bilden - De ökade sin ytan (av koralldjuret) med ca 58 % under 200 dagar. Ett parallellt försök där koraller togs upp under två timmar 5 gånger i veckan och fick två pulser av NO3 och PO4 ( 0,62 mg/L NO3 och 0,29 mg/L PO4) visade en tillväxtskillnad vad gäller ytan av korallkollonin (jämfört med de som hade en stabil näring på 0,04 mg/L NO3 och 0,01 mg/L PO4 - näringsfattigt system) på genomsnitt 3,7 gånger på de koraller som testades - figuren under visar de individuella ytökningarna med en 6 faldig ytökning för A-polystoma. Det här ställer ju frågan om - i ett lågnäringssystem - det inte är väldigt viktigt att mata med foder som tillfälligtvis ger "pulser" av N och P (som reefroid och fryst färskfoder) All matning ger ju en N puls genom att fiskarna utsöndrar NH3/NH4 direkt men inte alla ger en P puls Näst del Den undre raden i bilden längs upp visar (Blå markering) ytökningen för de 10 koraller som ingick i försöken med ständigt näringsrikt vatten. ( 0,62 mg/L NO3 och 0,29 mg/L PO4) Det var 10 "kolonier" - läs fraggar - storleken ser ni på det lilla strecket högst upp till höger för varje art - det är en cm på bilden för arten Deras genomsnittliga ytökning under 200 dagar ses här och den var nästan 300 % och tätheten av symbionter vad nästa konstant Om detta experiment säger författarna Alltså så tog varje liten fragg på några centimeter (om ens det) upp 0,25 mg P (Motsvarar ca 0,77 mg PO4 under 200 dagar i genomsnitt. Givetvis har den inte tagit upp detta linjärt utan med den exponentiella tillväxten av yta och därmed vävnad hos koralldjuren. Och det är genomsnittligt per fragg - vissa har tagit mer och vissa mindre. I genomsnitt har ytan växt med nästan 300 % vilket bör innebära att den nya ytan efter 200 dagar tar upp 300% mer P och N än den ytan som ursprungsfraggen tog upp. I det här fallet är genomsnittet i upptag per dag från en växande 2 cm fragg ca 0,004 mg PO4. Det mesta av detta har dock tagits upp i slutet av perioden. Det blir inte så lite till slut eftersom den aktiva koralldjursytan i ett väl "beplantat" rev akvarium är flera tusen gånger större än denna 2 cm fragg efter 200 dagar. Det är detta som undersökningen visar på ett elegant sätt. Plus att det är ett ganska bra bevis på att så högt värde som kring 0,3 mg/L PO4 både förekommer i naturen och får koraller att växa bra i våra akvarium Tillbaks till teorin om ökat antal symbionter i samband med högre halter näringsämnen. I detta försök var 0,62 mg/L NO3 och 0,29 mg/L PO4 och diagrammet visar (efter att ha räknar dem) ett nästan konstant frekvens av dem under hela tillväxttiden. MVH Lasse

För att undvika alla misstolkningar (mina och andras) föredrar jag att visa vad orginaldokumenten säger - så får var och en dra sina egna slutsatser. Idag finns så bra verktyg i exempelvis Google Chrome att man lätt gör sina egna översättningar och kan göra sina egna tolkningar. Kommer att skicka med översättningarna hädanefter och ändra i mitt inlägg MVH Lasse

Helt riktigt - dagliga mätningar behövs inte om man ligger hyfsat i PO4 och NO3. NO3 är nog inget som normalt är bekymmersamt eftersom de flesta ligger i NO3 värden över 1 mg/L MVH Lasse

1-3 From https://www.nature.com/articles/s41586-023-06442-5 4 [NO3] ≈ 12 µM ≈ 0,78 mg/L NO3 , [PO4] ≈ 3 µM ≈0,285 mg/L PO4 MVH Lasse

Från https://www.nature.com/articles/s41586-023-06442-5 MVH Lasse

Lita inte helt på AI - felet ligger mest i första punkten med fetstil. Med direkt näringstillförsel menar man normalt att det äts - här handlar det om att något annat måste äta det först och sedan mineralisera P till ortofosfat för upptag av zooxanthellen Bara vad gäller kvävet så kan man tala om en mer direkt näringstillförsel eftersom det mesta överflödskvävet mineraliseras direkt av fiskarna och frisläpps till 80 % direkt ut i vattnet via gälarna som NH3/NH4 Detta innebär att det är väldigt lite kväve i avföringen. Saltvattenfiskar kissar inte heller - inget kväve den vägen heller. Darwins paradox får sin hela förklaring i teorin om odlad mat inuti koralldjurets vävnad. Det är sant att bakteriell nedbrytning återcirkulerar fritt PO4 och en del ammonium inom revet men korallerna äter inte bajs. Kan verkligen rekommendera artikel som jag länkar till i R2R tråden - här är en lite mer populätvetenskaplig artikel MVH Lasse

Här har du svaret https://www.reef2reef.com/threads/interesting-reports-according-darwins-paradox.1004184/ Vitsen med zooxanthellerna är just att de kan ta upp PO4 direkt från vattnet - något som visas utmärkt i den artikel jag länkar till. MVH Lasse

OK MVH Lasse

Ja den vänder ju sanden eftersom den silar sanden på allt organiska den kan få tag på. Dessutom stör den ju mattorna kontinuerligt. Men cyano är ett stort frågetecken fortfarande. Ibland hjälper ditten - ibland datten och ibland varken ditten eller datten. Jag har en mörkröd form som verkar överleva det mesta. Har dock lärt mig att leva med den - den kommer och går. En annan gammal kunskap är att normalt förknippar man dessa mattor med arter från släktet Oscillatoria men även vissa arter från släktet Spirulina kan bilda liknande mattor. I en gammal tråd (på Reef2Reef) hävdades att det går att skilja på dem genom att använda en svag lösning av väteperoxid. "vanlig" cyano löstes up till en röd vätska medans Spirulina inte löstes upp lika bra. Vet inte om det stämmer eller ej. Har inte provat. Var glad så länge den är borta 😄 MVH Lasse

Min åsikt är att det är viktigt att störa Cyanomattorna så mycket som möjligt. Själva bakterien är långa spröt och som sällan kan ses med blotta ögat. Då och då så bildar de mattor som är som gelé, Denna gelé är mestadels socker från fotosyntesen som lagras externt - IMO. Den fungerar som en energikälla under natten och följaktligen är mattan ofta borta på morgonen för att sedan växa till igen. Genom att störa mattorna så tas detta energilager bort från den bentiska bakterien. Vid låga fosfatvärden i vattenkolumnen kan troligtvis bakterien gå över till organiskt fosfor. Låga nitratvärden kan i sin tur innebära att bundet fosfat frisläpps lättare från sanden. Allt detta IMO - eller som jag förstår😀 MVH Lasse

Jag antar du fick upp en del organiskt bös från gruset också. Även det har då och då fått skulden för att göda Cyano MVH Lassse