Slanten

Din idé är jättefin! Men inget av vattnet kommer att matas till squiden. Vattnet följer minsta motståndets lag och kommer åka genom korset och direkt ut i de horisontella armarna. Så ta bort korset.

Hehe, får skylla på att min dödliga förkylning satt sig på ögonen

Den nya ATS:en är helt klart intressant! Tack för tipset!

Maneter är vackra! Jag började att svara här i din tråd, men upptäckte att det fanns en del att skriva i ämnet. Så se mitt svar i tråden: https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?47300-Manetakvarium-i-stora-drag&p=459830#post459830

Det kom upp en fråga angående att hålla maneter i en annan tråd, men jag tänkte svara i denna tråden istället. Har förlagt min fina bok om manetakvarium, men försöker komma ihåg huvuddragen. Så om nån har mer info eller ser nått fel får du skrika till. Akvariet: Våra maneter, såsom öronmanet eller röd brännmanet, har lite annorlunda krav på akvariet jämfört med andra djur då de lever sina liv (som medusor) i den fria vattenpelaren. Om de lever sitt liv som det är tänkt ska de aldrig komma i närheten av ett fast objekt. De har nämligen känslig hud som inte får skadas, vilket oftast leder till döden. Första kravet på akvariet är att det inte får finnas något som skadar den. Inget grus eller stenar till exempel. De är oftast något tyngre än vattnet, så de måste röra sig för att inte sjunka. De simmar därför konstant. Man måste skapa en långsam cirkelformad laminär vattenström som ska strömma ner vid ena sidan och upp vid den andra. Det vill säga att när man tittar in i akvariet ska vattnet åka som bild 1. Vattenströmmen får inte vara för svag, då sticker maneten iväg och lägger sig i vattenytan eller hamnar på botten. Om strömmen blir för stark kommer manetstackaren bara att snurra med vattnet runt, runt. När strömmen är lagom kommer maneten att hamna svävande i vattnet. För att få till en jämnare ström utan turbulens bör man sätta in snedsträvor i akvariets tre hörn symboliserat av de tre blå linjerna i bild 1. Den gröna linjen är ett kombinerat inlopp/utlopp. Detta består av tex fin syntetisk gasväv eller filterväv av den typ som finns i artemiasilar. Ytan måste vara stor så att inte maneten fastnar i vattensuget. För att ytterligare förhindra att maneten fastnar sätter man ett strilrör med många små hål i ovankant av utloppssilen. Här låter man returvatten från sumpen strömma ut i akvariet. Se till att vattenströmmen går utmed utloppssilen för att på så sätt putta bort eventuella maneter som vill fastna där. Se bild 2 Nere i sumpen är det endast två saker som behövs: Droppfilter och kylare. Skummare är inte nödvändigt. Returröret måste ha en kran för att kunna reglera flödet i akvariet. Matning: Öronmaneter äter tex nykläkta artemia. Tänk på att det får inte följa med ägg eller äggskal till akvariet. Om maneten får i sig ett ägg bränner ägget hål i manetens mage (usch). Så det är bäst att kläcka artemia med ägg som har blivit behandlade så att det inte finns några äggskal. Fryst krill funkar bra som komplement. Copepods är utmärkt föda. Röd bränmanet käkar öronmaneter. Så hacka upp lite öronmaneter och mata dina älsklingar med. Öronmaneter är tydligen lätta att odla om man inte bor i närheten av havet förstås... Fångst och transport: Maneter är som sagt väldigt sköra varelser och transporteras bäst i en helt vattenfylld plastpåse, gärna en sån där fiskpåse utan hörn som man köper sina tropiska fiskar i. Det får inte vara luft i påsen som förorsakar vågor i påsen. Detta slår sönder maneten. Maneter kräver inte mycket syre, så det syre som finns i vattnet räcker gott. Fångsten av maneten går till så att man helt enkelt försiktigt föser in maneten i påsen under vatten. Detta var minnenas afton och jag hoppas att jag kom ihåg rätt. (Måste hitta den där boken...)

Jag har en artikel om hans anemonförsök i form av en PDF från Minirevet.se. De har ju lagt ner, så det torde nog vara OK att dela med sig. PM:a din mailadress om du är intresserad.

Tillväxten på algerna minskar med temperaturen och kortare belysningstider, men man kanske kan ta en ökning av näringsämnena över vintern. Men man kan nog begränsa ökningen genom att ha många skräppe- och fingertare i algakvariet. De växer på bra även på vintern då de livnär sig på lagrade sockerarter (konserverad sol) och konsumerar fosfat och nitrat från vattnet. Du har nog rätt i att vortechen kommer få det blött och det är nog inte helt lyckat antagligen. Kanske ska slänga ut frågan till nån med en sådan pump vad de tror? Började med vodka igår kväll. Enorma mängder på 0,1 ml/dag till att börja med. Har inte märkt nån skillnad ännu, förutom att alla verkar mycket gladare:partyparty

hehe...det trodde jag med.

Ursäkta mitt sena svar, men jag har legat nerbäddad några dagar och hostat slemmaskar (känns det som i alla fall) Som sagt har jag hysteriska näringsvärden och det beror på den dagliga matningen av de filtrerande djuren. Skummaren gör visst inget vidare bra jobb och ammoniakutvädring är inte alls närvarande pga att pH ligger på 7,5 - 7,7. Jag vet inte om biopellets fungerar i kallt vatten. För ett par år sen testade jag vodkametoden under vintersäsongen och det tog säkert en månad innan det ens började märkas nån nedgång i näringsvärdena. Jag kommer inte ihåg vilken temperatur bakterierna blir inaktiva, men under 10 grader är de definitvt inte snabbväxande. Det som fick fosfater och nitrat att försvinna var dock när sommarsäsongen drog igång fotosyntesen och makroalgerna började växa. En stor fördel med vodkametoden eller biopellets kan vara de fria bakterierna. Nån som vet om filtrerande djur äter dessa bakterier? Kan vara ett bra kosttillskott. Men i min nuvarande biotop, utan några som helst alger, finns det inget som tar hand om näringsämnena. Jag har funderat ett bra tag och tror att det mest effektiva sättet att få ett fungerande system är att antingen koppla ihop ett djuphavsakvarium (utan fotosyntes) med ett annat akvarium med makroalger som kan ta hand om näringsämnena i ickefotosyntes-karet. Detta kan säkert göras i ett refugium eller med en ATS, men jag tycker båda biotoperna är vackra, så i framtiden får det bli två sammankopplade kar. Det finns inget i mitt akvarium som livnär sig på fosfat och nitrat (möjligtvis blåmusslorna) så rent teoretiskt vore det inte någon katastrof om sänkningen sker fort. Men vem vet... Ska försöka skrapa rutan och ta lite bilder, så fort jag orkar ta mig från soffan.

Grattis till en "fripassagerare"! Känns kul att hitta nya konstiga djur i akvariet, eller hur. Det kan nog vara en troglodytes. Boken Djurliv I Havet säger att de ska ha ett B-liknande märke nära basen på varje tentakel och jag tycker mig se ett sådant vid en av tentaklerna.

@Anders Verkligen snygg bild! Gjort den i SketchUp? @Mikoto: Visst får karet diffust ljus från fönstret, men det är norrsidan, så det är inget direkt solljus. Mina näringsvärden i vattnet är monstruösa (både nitrat och fosfat är utanför skalan), så minsta lilla ljus triggar igång tillväxten. Vad jag vet finns det inga algbetande fiskar i vår fauna, men det finns en del andra djur att ta till: Strandsnäckan, Littorina littorea, är bra på att ta det där första som börjar växa. Tyvärr har de en trist egenskap att vilja klättra ur akvariet. Den trubbiga strandsnäckan, Littorina obtusata, gul och fin är lika bra som strandsnäckan. Men den håller sig kvar i akvariet. Lite mindre i storlek dock. Sjöharen, Aplysia punctata, är ju lika bra i kalla akvarier som i de varma på att käka alger. Går inte ihop med större fiskar. Den lilla tångborren, Psammechinus miliaris, är duktig på att äta alger av lite större storlek, typ trådalger, små skott av makroalger och tyvärr även kalkalger. Den större kusinen, ätlig sjöborre, Echinus esculentus, är lika duktig på algbetning, men den verkar inte gilla kalkalger Tyvärr ger den sig på tare-tång. Tångräkan, Palaemon sp., äter också trådalger, men man måste ha ganska många om det ska ha nån effekt. Vilket naturligtvis inte är en nackdel... Ursäkta min utvikning från ämnet.

Jag är sannerligen ingen expert på ljus, men kan kanske bidra med lite observationer fördelat på några år. Jag har testat tre sorters olika ljus med helt olika resultat. Först var det av fullständig okunskap vanligt halogenljus, mest av den orsaken att armaturen var snygg. (Nästan så man skäms. ) Det ljuset är mycket gulare än dagsljus och kombinerades med en vattentemperatur på 20-22 grader. Resultatet blev en typ av trådalger som man med fog kan kalla fulalger. Färgen drog åt grågrön. Om du varit i en stor fritidsbåtshamn nån gång vet du vilken typ jag menar. Byte till T5-rör i kombination med kylning av vattnet gav helt andra möjligheter att hålla tång. Om minnet inte sviker mig var det en kombination av varsin 6500K och 15000K. Under tre sommarsäsonger hade jag samma kombination. Det intressanta var att trots samma typ av belysning var resultatet långt från detsamma. Första året dominerade grönalgen havssallat och en vacker typ av grönslick. Jag skördade varje vecka för att hålla öppna ytor. Vattenvärdena är fantastiska under sommarsäsong när algerna växer. Snudd på omätbart nitrat och fosfat och pH ligger hyffsat bra. Säsong två hade en dominans av skräppetare och fingertare. Alltså en brunalg. Säsong tre gav en blandning av rödslick och tare. Under hela tiden växte dock karagenalg till i det tysta på stenar och glassidor. Det är en långsamväxande alg som är väldigt trevlig. Tror att man kan konstatera att det finns mer än ljuset som bestämmer vad som kommer att växa i akvariet. Framförallt tare-arterna sysslar ju med kemisk krigsföring, som säkert kan påverka akvariets övriga innevånare. Nuförtiden kör jag enbart T5- 15000K (Aquamedic) under 3 timmar om dagen pga att jag endast har djuplevande djur och helst vill undvika alger. Trots det växer grågröna fulalger och även en del oidentifierade rödalger. Mina sjöborrar gör dock sitt bästa för att beta bort det som kommer. Ditt föreslagna experiment tycker jag låter mycket intressant! Det kan ge mer kunskap för hur makroalger ska skötas.

Håller med de andra att det är nog alger.

Lyckan vid limning av Alcyonium (digitatum) kan vara väldigt kort, tyvärr. Ungefär hälften av gångerna lyckas man. Ofta brukar korallen ändra storlek så mycket/ofta att den tappar fästet mot limmet. Men jag ska definitivt försöka med gummibandet, även om jag är lite tveksam. Det verkar som att de inte är så pigga på att fästa på nytt.

Ett projekt värt att stödja! Så nu skickade jag iväg en beställning på prenumeration. Tack för tipset Anders!

Måste erkänna att den står i hyllan hemma hos mig också. Bra upplägg med beskrivningar av olika biotoper, växt- och djurgrupper, men framförallt bilderna är fantastiska!

Om du inte pillar loss dem, växer de då?

Klockan går fel...eller är det jag som är ur spår?

Jag har tyvärr inga svar på dina frågor, men måste bara heja på! Detta kan bli grymt snyggt!

Kör hårt med migreringen! Vi kan inte ha det som det är nu med massa virus och annan skit. Konstigt att nuvarande serverleverantör inte kan hålla högre säkerhet... Ni som sliter med detta är värd all uppskattning!

Jag vet inte hur du räknat men 2500 l/h motsvarar 660 gallons/h, vilket ger en kamlängd på 10"= 254 mm. Dränröret blir 1.06" -> DN25 Detta är vad jag får ut av deras kalkylator. http://www.reefcentral.com/calc/drain.php

Håller med att det är vansinnigt spännande djur! Reeflex säger att den ska ha runt 1000 liter och blir 30 cm, så du får nog ha ett större akvarium, misstänker jag.

De ser ut att vara lite genomskinliga, så jag tycker mer det ser ut som toppen av små sjöpungar.

Det tror jag med. Enligt bifogad sida växer exempelvis dödmanshand mellan 1,5-3cm per år i havet. Vet ej hur snabbt en motsvarande tropisk läderkorall växer. Hade varit intressant om nån med erfarenhet eller länkar kan dela med sig? http://www.marlin.ac.uk/reproduction.php?speciesID=2442 Intressant tanke att fragga havsros! De är ju inte lika rörliga som sjönejlikorna, så de brukar inte lämna fraggar efter sig som vi kan studera. Misstänker att foten inte ändrar storlek vid humörskiftningarna, men den är å andra sidan inte så lätt att komma åt och mäta. Så det är nog enklare att hålla koll på yngre exemplar men även då blir det nog fråga om subjektiva uppfattningar om storleken. Kanske fotografering en gång i halvåret kan ge besked Misstänker att avkomman har ett antal planktoniska stadier innan den landar. Så det är nog inte lätt...

Det fina är man kan komma med förslag som gör det bättre än vad det redan är, även om man valt att vara här självmant. Sånt som inte är självmant valt är oftast sånt man inte kan påverka heller tex vädret, tandläkaren o sånt