Gå till innehåll

Frågor rörande Uppstart av 80l molly


skjortan

Rekommenderade inlägg

Hej allihopa. Nu har jag läst läst och läst i månader.

Vill först tacka alla som skrivit på detta forum och delat med sig av sina erfarenheter i medgång och i motgång. Om det inte vore för det här forumet hade jag nog inte vågat prova på saltvattensbiotoper annat än genom dykning.

Jag placerar dessa frågor i nano tråden eftersom jag tyvärr sett tendenser till att nybörjare som ställer sakliga frågor under "mitt första akvarium" får svaret "starta inte med ett nano" oavsätt vad de frågat.

Min bakgrund är att jag dyker en del och har nog dykt i de flesta saltvattensbitoper. Ju mer jag dykt desto mer fascinerad har jag blivit av koraller och andra lägre djur. (min fru förstår inte varför jag skall envisas med att fota koraller när det finns hajar och sköldpaddor).

Har tidigare kört sötvatten (kör fortfarande), Mest ciklider!

Nu är det dags att starta med saltvatten!

Innan jag startar upp har jag dock ett par frågor.

1. Jag har förstått att mina tester för ph nitrat och nitrit inte är anpassade för saltvatten. Så vilka tester skall jag inhandla? (borde väll mest vara ph testerna som diffar).

2. Gällande kvävecykeln. Då jag åtminstone inte till en början tänkte köra skummarfritt. hur gör jag för att minimera nitrat och fosfat?

(De metoderna som folk verkar använda är makroalger i refigum vs. rovaphos. Spontant tycker jag att det känns mer ekologiskt att köra makroalger änn fosfatremover.)

3. Det aktiva kolets vara eller inte vara. I sötvattensvärlden är ju aktivt kol något av en silverkula när vattenvärdena drar upp åt väggarna utan att man riktigt vet varför. Är det bra även i saltvatten vid konstiga svängningar?

4. Mirakelbakterier till uppstart?. Vet att flera här förespråkar att köra med adderade bakteriekulturer från flaska under uppstart. Vilket preparat förespråkas och hur mycket hur länge. (ja jag har sett trådarna om att sila blomjord, men så ekologisk tänker jag inte bli och betvivlar att dom bakterierna passar just min biotop).

5. Att cykla stenen eller köra Lasse metoden ?

Det lutar just nu åt icke cyklisk uppstart fast utan fisk (får tillföra lite nitrit eller amoniak i annan form).

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Nitrat!

Nitrit!

fosfat!

Ph!

Är det några andra tester som behövs?

Finns det märken som är bättre än andra?

finns det några fina multi test stickor som i sötvatten?

Akvariet är inköpt vattnet är blandat och stenen åker i i helgen!

Kul!

Ett amonium test kanske kan vara bra. Håller själv på att starta upp och kör med Saliferts tester.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Ursäkta dröjszmålet med svaret

Innan jag startar upp har jag dock ett par frågor.

1. Jag har förstått att mina tester för ph nitrat och nitrit inte är anpassade för saltvatten. Så vilka tester skall jag inhandla? (borde väll mest vara ph testerna som diffar).

Sötvattenstest som täcker det höga området (>8) fungerar. Den favorit Nitrittest fungerar i både söt och salt. Nitrattester fungerar enligt min mening b a r a i sötvatten.

2. Gällande kvävecykeln. Då jag åtminstone inte till en början tänkte köra skummarfritt. hur gör jag för att minimera nitrat och fosfat?

(De metoderna som folk verkar använda är makroalger i refigum vs. rovaphos. Spontant tycker jag att det känns mer ekologiskt att köra makroalger änn fosfatremover.)

Det finns som du sagt många metoder. Själv föredrar jag "tillväxt" och att man har en balans mellan nitrat och fosfor. Blir nitraten tillväxtbegränsande så kommer man inte få ner fosforvärdet förutom med hjälp av cyanobakterier. Detta innebär då skummarlöst för att försöka hålla ett visst nitratvärde och att tillväxten till en början består av olika alger och senare av ljusberoende koraller. Om man skall använda makroalger i uppstart vet jag inte. Jag har inte valt detta, utan låter mikroalgerna sköta detta. Här är också viktigt med betare, ordentligt med betare.

3. Det aktiva kolets vara eller inte vara. I sötvattensvärlden är ju aktivt kol något av en silverkula när vattenvärdena drar upp åt väggarna utan att man riktigt vet varför. Är det bra även i saltvatten vid konstiga svängningar?

Nu håller jag inte riktigt med om "silverkulan" men saltvatten har en mer komplicerat uppbygge än sötvatten så åtminstone jag är lite rädd att jag med absorberande media (kol, zeolit, fosfatbortagare och liknande) även tar bort ämnen man vill ha kvar. Dessutom innehåller en del kolmärken fosfat. Kol är bra i nödsituationer.

4. Mirakelbakterier till uppstart?. Vet att flera här förespråkar att köra med adderade bakteriekulturer från flaska under uppstart. Vilket preparat förespråkas och hur mycket hur länge. (ja jag har sett trådarna om att sila blomjord, men så ekologisk tänker jag inte bli och betvivlar att dom bakterierna passar just min biotop).

5. Att cykla stenen eller köra Lasse metoden ?

Det lutar just nu åt icke cyklisk uppstart fast utan fisk (får tillföra lite nitrit eller amoniak i annan form).

Frågorna 4-5 hänger ihop. Kör man med biofilter och vill ha en problemfri uppstart så är en daglig tillsatts av nitrifikationsbakterier nödvändigt. Jag har provat tre olika preparat med samma framgång så jag tror inte att det skiljer så mycket mellan märkena. Detta gäller oavsett om man låter sin sten "dö" för att ge erfoderligt ammonium eller låter en liten söt fisk ge det ammonium som behövs. Givetvis gäller stark återhållsamhet med matning under tiden.

På senare tid har jag haft funderingar på att även använda preparat med heterotrofa bakterier typ TetraAqua Bactozym för att få igång den delen av nedbrytningen också. Kommer att testa detta i min nästa start.

Det är inte sila blomjord som gäller utan att sila ogödslad jord från skogen. Jag gjorde ett försök med saltvatten under mitten av 70-talet med denna metod. Fungerade utmärkt. Jag hade en illröd nitrittopp - hade haft detta i 3 veckor. Provade på morgonen och kunde se hur nitriten gick ner stegvis under dagen. På kvällen fanns inget kvar.

Multistickor - glöm det.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Ja, att välja en väg är alltid oerhört svårt, det finns för- och nackdelar med vad man än väljer.

Kör du enligt Lasses metod - mikroalger som näringsexport - får du vara beredd på att lägga ut lite stålar på belysning och turbosniglar initialt. Kostnaden för detta - belysning och betare - kan vara en nackdel om man har en tajt budget. Bra belysning kan behövas för att just få igång pestalger, som skall konsumeras av snäckor. En fördel med metoden - som jag ser det - verkar vara att den är av typen "fire-and-forget". Skitalgerna frodas i början (ingen konkurrens), men i och med att sniglarna konsumerar dessa i rask takt så märker man (förhoppningsvis) som användare inte av algerna om man har tillräckligt med betare. Lasses metod är genial i sin enkelhet.

Makroalgsmetoden är lite kinkigare. Fördelarna är ju uppenbara: man ser med egna ögon hur den oorganiska näringen (nitrat/fosfat) binds i något som man kan ta på, det blir mera åskådligt. Dessutom är det bara att sträcka ut handen i karet och rensa ut lite makroalger (och därmed den bundna näringen) när man själv vill. Detta innebär att man inte behöver ha så mycket betare eftersom makroalger själva tränger undan pestalgerna. Kraftig belysning kan jag direkt avråda från. Blåser man på med mycket ljus, särskilt i början, och har alldeles för lite oorganisk näring i vattnet vid uppstart, så får man lugnt säga "bye bye" till sina införskaffade makrosarna och istället hälsa pestalger välkomna. För att kringgå detta i ett nystartat kar kan man köpa lite nitrat i påse och tillsätta det själv, tills de biologiska processerna i karet kommer igång på allvar (KNO3, billigt som f-n). Eller att inte ha så mycket ljus i uppstarten, under 0,5 watt/liter räcker långt. I övrigt kan makroalgsmetoden kräva lite tillsyn då och då, då man får gallra eller tvärtom, öka matmängden för att underhålla tillväxten.

Fosfat- och nitratfiltermetoderna med komersiella preparat får någon annan berätta om, saknar erfarenhet av det.

EDIT: Glömde om bakterier. Om du har tillgång till ett sötvattenskar kan du med fördel samla lite brun filtergegga, dammsuga botten på sediment och lägga allt detta "skit" (don't overdo it) under sanden i ditt saltkar. På så sätt får du dels bakteriepopulationer med detsamma, och dels ger bakterierna en kolkälla. Två flygor i en smäll. Du kan kanske också ta lite vatten från ett sötkar, blanda salt i det och hälla i saltkaret så får du ännu mer organiska partiklar på köpet. På så sätt kan man cykla ett kar omgående, utan att vänta ett par veckor på kvävecykeln som annars är brukligt.

Lycka till!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag får tacka för de svaren!

Ideen med att ta bakterier från sötvattenskaret och ympa in i det nya saltvattnet låter riktigt smart. Skall testas nu i helgen.

Ja jag tror jag skall köra uppstarten med bara original lyset (24w).

och vänta med att dra igång den inhandlade interpet 2*36.

Funderar på att skapa ett makroalgs refigum i det bakre filterfacket enligt följande ide.

http://www.fishforums.net/index.php?showtopic=84931&st=272

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Tja jag har iofs bakterier på flaska som man kan använda.

Rätta mig om jag har fel men om mina sötvattens bakterier inte fungerar för nitrifiering så borde det värsta som kan inträffa vara att jag får en nitrit spik. om man kör uppstarten utan fisk så blir väll det som en normal cyklings uppstart av stenen.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Nedanstående tankar rör bara akvarium med biofilter - system utan biofilter (eg bara skummare) har jag inte den erfarenhet av som behövs för att uttala mig om.

Det jag funnit tidigare under många försök och uppstarter är att om man har fått en nitritspik efter några veckor har det oftast hjälpt att sätta in en bakteriekultur en gång. Den ordinarie saltvattensmetoden idag är att låta sin sten släppa ifrån sig det ammonium som behövs för att starta processen och vänta på en synlig nitritspik. I verkligheten betyder det att man låter någonting i stenen dö eller att stenen har redan dött material i sig. (bakterier, lägre djur, växter, alger eller det som dör först) för att sedan nedbrytningsbakterier skall skapa erfoderligt ammonium. Som jag läst på flera amerikanska forum så betyder det om man startar med sk kurrerad sten (sten som gått en tid hos leverantören) att ammoniumproduktionen inte blir så hög utan man får ammoniak/nitritproblem ändå när fisken sätts in. I dessa fall med en synlig - stabil nitritspik kan det räcka med att sätta in en startkultur en gång. Som jag ovan skrev har jag använt dekantat (slå upp ordet!) från ogödslad skogsjord vars bakteriestam bara har varit van vid sött vatten med gott resultat.

Nu har jag under de senaste fem åren startat ett antal akvarium - sött som salt med en metod där man sätter in bakteriekulturen varje dag. Varför - jo dessa bakterier växer (för att vara bakterier) väldigt långsamt. Det tar från 13 timmar och uppåt för en kultur att fördubbla sig. I början är det ingen belastning att tala om men den stiger om man inför någon typ av ammoniumalstrare (eg fisk) eller rent ammonium (någon ml urin skulle nog vara bra - har dock inte provat själv - änn). Genom tillförseln varje dag så får man hela tiden garanterat en bakteriestam av viss mängd och när förutsättningarna finns så klarar den sig själv. (Därför är jag lite tveksam till Patriks förslag - jag tror inte det räcker för att få en start utan synlig nitrittopp.) Jag har använt denna metod på en av de mest nitritkänsliga fiskar jag känner till - Neolamprologus leleupi och den visade inget tecken på nitrit under hela uppstartningsfasen. Generell är också saltvattenfisk mer tåliga mot nitrit enligt många källor och jag har inte sett ett enda tillfälle av nitritförgiftning under de starter jag gjort i saltvatten med denna metod.

Jag förstår verkligen inte hållningen att det är djurplågeri och grymt att använda en fisk under uppstarten när det oftast rekommenderas en metod som verkligen betyder att man "dödar" djur (visserligen lägre - men ändå) för att få sin nitrittopp. Själva vitsen med fisken är ju att få den att överleva samt även få alla organismer i LS:en att överleva. Givetvis styr man allting genom sin försiktiga matning.

Skall man hårddra etiken så vore den enda godtagbara metoden att starta akvariet utan LS men genom att tillsätta lite ammonium/ammoniak per dag (någon ml) och tillsätta bakterier varje dag i tre veckor. Vill man kan man mäta nitriten under tiden och se om man får någon nitrittopp. Sedan befolkar man med LS och fisk. Detta förutsätter att man har annat filtermedia än LS.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Ok nu startas det. Jag kommer att köra med lasses uppstartsmetod men försöka mig på att driva makroalger i bakre filterkammaren (med backlight) för att konkurera ut fulalgerna.

Tänkte dock inte sätta in makroalger förrens jag fått ordentlig algstillväxt.

Får tacka för alla tips.

Återkommer med bilder när LS en åkt i imorgon!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Ujujuj, här har vi ju en ordentlig diskussion, hur har jag lyckats missa den?! :)

Grejen med mitt förslag, som ingen riktigt tror på, är följande. Med den mulm/detritus/sediment, alltså den bruna geggan från filtret och/eller slamsugningen av ett bottensubstrat från ett inkört akvarie, så får man dels direkt aktiva bakterier, dels en kolkälla åt dessa bakterier.

Jag kanske är helt ute och cyklar, men enligt T. Barr är det Nitrosococcus som oxiderar ammonium (NH4+) till nitrit (NO2-), och Nitrospiro som oxiderar nitrit till nitrat (NO3-). Enligt Barr är det inte alls Nitrosomas eller Nitrobacter som utför dessa funktioner, i alla fall för våra förhållanden. Barrs påståenden om Nitrosomas stöds också av uppgifterna från Applied and Enviromental Microbiology (AEM).

Enligt Wikipedia förekommer Nitrosococcus i såväl färskvatten som i saltvatten, så där kan de bakterier man får från sitt sötvattenskar leva direkt vidare i ett saltvattenskar (om uppgifterna på Wikipedia stämmer och förhållanderna i övrigt är gynsamma). Så är det också med Nitrospiro - enligt MikrobeWiki återfinns den bakterien i såväl färskvatten som i saltvatten. Även dessa bakterier kan alltså överföras direkt från ett sötakvarium till ett salt dito.

Att filtergeggan ger, utöver tillskottet av ovannämnda bakterier, även en kolkälla är ju bara positivt. Bakterierna anses ju vara kolbegränsade.

Kommentera gärna på vilket sätt detta inte skulle fungera, det är ju fullt möjligt att jag är ute och cyklar här.

Dock tror jag hellre på det som jag anfört ovan, med filtergegga eller kokad jord (koka vilken jord eller torv som helst i 10 minuter för att driva ut ammonium), och en liten ammoniumalstrare i form av en liten fisk, än att köra med urin och bakterietillsatser. Att köra med urin kan ge pestalger - jag själv skulle ha väldigt svårt att förmå mig att hälla urinen direkt i karet och därmed kunna orsaka ammoniumspikar. Fördelen med en liten fisk är ju att denna visst avger ammonium kontinuerligt, men under längre tid, så att ammoniumet per tidsenhet är väldigt lite. Det känns för mig lite onödigt att trigga pestalger och sedan skaffa betare för att bekämpa algerna.

Istället föreslår jag som sagt filtergegga/jordslurry och en liten fisk, samt lite makroalger. Akvatiska växter avger glukos, vilket jag utgår från att även makroalger gör (tills någon visar det motsatta), och glukosen blir ju också en kolkälla till bakterier. På detta sätt skapar man optimala förutsättningar redan från starten. Det är inte bara något som jag själv kom på, det "tjatar" Tom Barr om på sin forum hela tiden, det har fungerat för honom, det har fungerat över förväntan för mig i sötvatten, och jag har precis skaffat mig ytterligare ett litet kar där jag planerar att gå tillväga på det sätt som jag beskriver ovan, så att det inte stannar bara på teoristadiet.

Dessutom glöms det kanske bort att makroalgerna tar udden av ammoniumalstrandet från fisk, så att en del av ammoniet aldrig når till nitritstadiet. Detta är mycket viktigt att hålla i minnet. Här kan sådant ogräs som Caulerpa racemosa verkligen komma till sitt bästa.

Min åsikt är alltså att ta ett helhetsgrepp om uppstarten, med flera "säkerhetsventiler" än att bara köra på som vanligt.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Några invändningar: (Jag tror som förut att Patrik har en lovande idé när det gäller bakterier).

1. Kokar du geggan dödar du bakterierna.

2. Bara det att bakterierna är av samma släkte betyder inte att de tål både salt- och sötvatten. Och klarar de båda betingelserna: Behöver de acklimatiseringstid från sött till salt och i så fall hur lång?

3. Sättre du i makroalger är de i normalfallet bekvämare mat för algätare i karet än trådalger eller alger på ytor. Det betyder att skitalgerna får bättre tillväxtförhållanden i början.

Makroalger kan nog vara trevliga och vackra men jag tror inte de hör hemma i uppstarten av ett kar.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Grabbar ni missar det väsentliga. Jorden (eller mullen) eller geggan ger en organisk kolkälla. Denna gynnar heterotrofer. Oavsett om det är nitrosomonas, nitrobacter, nitrosococcus eller nitrospira som oxiderar ammonium/nitrit (Edit av Lasse, hade skrivit nitrat) så är de autotrofer och skall ha en oorganisk kolkälla. Denna är inte begränsad i saltvatten eftersom den utgörs av karbonater. Tillförsel av en organisk kolkälla kan i sämsta fall begränsa nitrifikationen om inte filtervolymen är stor nog. (heterotroferna får för bra tillväxtmöjlighet och kan ockupera alla "sittplatser" på grund av sin mycket snabbare fördubblingstid, ca 15 minuter jämfört med autotrofernas 13 timmar) Litar man enbart på LS som filtermedia så skall man nog akta sig för tillförsel av organiskt kol i starten. Med den typ av biologiska filter jag tycker om så förutsätter jag att man kan starta med en liten organisk last - men jag är inte säker. Jag skall dock prova detta.

Däremot är jag som jag tidigare sagt övertygad att åtminstone de bakterier (autotrofa) som ansvarar för steget nitrit till nitrat tål att kastas hur som helst mellan sött och salt vatten - annars skulle inte "ogödslad skogsjordsknepet" fungera vid nitrittoppar.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Aha, då var det som jag misstänkte igår, jag vågade inte skriva det bara: jag läste att i första steget tar bakterierna all sin energi från ammonium och behöver oorganisk CO2, medan i steg två behöver de organisk kolkälla, i detta fall från filtergeggan.

Den stora fördelen med filtergeggan som jag ser är att man överför flera miljarder bakterier på en gång, kanske av alla möjliga sorter, och kan förhoppningsvis slippa den här väntan som du Lasse berättar om (13 timmar för nitrifierarna). T. Barr brukar alltid säga att man får en sjysst redoxpotential redan från början med den här metoden.

Jag vet dock inte hur särskilda bakterierna överlever övergången från sötkar till saltkar - jag kan inte vetenskapligt testa detta heller eftersom jag har inget sötkar att ta slammet från, och inga ammonium/nitrit-tester heller. Det jag tänkte göra är att ta bottensediment samt filtergegga från mitt inkörda saltkar och blanda det i sanden i mitt nya kar. Dessutom tänkte jag ta lite gammalt vatten för att få med lite organik på köpet. Men det blir ju inte samma sak som att ta från sötvatten i bevissyfte. ;)

Det är förresten inte filtergeggan jag föreslår att koka, utan jorden om man inte har tillgång till filtergeggan. Vill man inte koka och är lite förutseende (vet när karet startas) så är det bara att slamma lite ogödslad jord i en hink med vatten och tillföra cirkulation. Man låter detta stå så här i två-tre veckor så är det fritt från ammonium men med massa bakterier.

Den som har ett sötvattenskar hemma och lite tester för ammonium/nitrit kan ju alltid starta ett litet experiment för att antingen bekräfta eller dementera den här metoden som jag nämnt. Som ett testkärl kan ett plastkar från typ IKEA tjäna ganska bra.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

3. Sättre du i makroalger är de i normalfallet bekvämare mat för algätare i karet än trådalger eller alger på ytor. Det betyder att skitalgerna får bättre tillväxtförhållanden i början.

Makroalger kan nog vara trevliga och vackra men jag tror inte de hör hemma i uppstarten av ett kar.

Tja därom de lärda tviste. Tex. Knopp förespråkar det sin bok. Sen inser jag också att det är mer bekvämt att äta makroalger än att jaga trådalger. Därför tänkte jag driva makroalgerna i ett sparat fack (refigum) så att mina sniglar inte kan nå dem.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

varför skulle det ej vara bra med makroalger under uppstart? (som tex Daniel Knopp förespråkar i sin bok till nybörjare som redan är påpekat)

visst är de enklare att begränsa i en sump/refugim än i huvudkaret, jag tänkte mera på principen med att ej använda det?.

själv startar jag upp utan makroalger då jag ej vill ha dem, men kan tycka det kan vara bra att reda ut för nybörjare som läser 'Saltvattensakvarieum för nybörjare' av D. Knopp, varför de ej ska följa hans råd? i boken så det ej blir förvirringar om detta.

~Henrik

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Tja därom de lärda tviste. Tex. Knopp förespråkar det sin bok. Sen inser jag också att det är mer bekvämt att äta makroalger än att jaga trådalger. Därför tänkte jag driva makroalgerna i ett sparat fack (refigum) så att mina sniglar inte kan nå dem.

Ja just det, glömde ju att kommentera din idé om makroalger i ett av filterfacken.

För det första bör man ha klart för sig att vanliga sniglar inte kan äta makroalger. Så enkelt är det. Jag är inte heller säker på att Stig menade sniglarna som algätare, jag tolkade hans inlägg att han tänkte främst på kirurgerna o. dyl. Hur som helst: inte ens kirurger vill riktigt beta på Caulerpa, i vart fall inte på C. taxifolia.

Makroalgerna är för övrigt inte så dumma som de ser ut. För att klara sig ute i den hårda världen så har de utvecklat vissa toxiner i sin vävnad, vilket gör algbetande fiskarna högst ovilliga att äta vissa makroalgsorter. Caulerpa-arterna är av den typen. Sedan finns det naturligtvis andra, för algätande fiskar mycket välsmakande makroalger, med dessa makrosar är också långsamväxande och kanske inte riktigt kommer att göra sin grej i ett nystartat kar. Med det menar jag att mycket saktaväxande makrosar inte kommer att ta udden av ammoniumspikar i ett nystartat kar i den omfattning som man helst skulle ha velat.

Jag kollade också den länk som du angett. Det är en intressant tanke, men min spontana reaktion är att det är mycket krångel för ingen vinst. Om man inte har algätande fiskar, eller om man har Caulerpa (olika sorter) som ingen riktigt vill käka, så är det bara att lägga lite makroalger i visningskaret så slipper man krånglet med ett tveksamt refugium där bak. Jag vet att Lasse också var inne på det för sin RSM, och även där tänkte jag övertala honom att avstå från det.

Varför gömma något som är vackert i något filterfack? Det är ju inte så att makroalger tar sååå mycket av uttrymmet att de måste förpassas dit där ingen ser det.

Ytterligare ett plus som makroalger kan ha i ett kar är syresättning av vattnet. Det är ju vida känt att vanliga akvarieväxter bidrar med syre under fotosyntesen, och jag utgår från att makroalgerna också gör på liknande sätt. Jag såg en intressant ekvation hos T. Barr, där han visar hur mycket syre som förbrukas av våra bakterier, och där kan makroalger avlasta genom att bidra med syre, särskilt i burkar med "dålig" cirkulation. Här är ekvationen (notera det stora syrekravet) :

4 NH3 + 7 O2 => 4 NO2¯ + 6 H2O+ energy

Även vidare i bakteriekedjan är det syrekrav, inte lika högt men ändå:

2 NO2¯ + O2 = 2 NO3¯ + energy

Makroalgerna tar udden av detta syrekrav i dubbel bemärkelse, om jag tänker rätt nu: dels tar de bort en hel del av ammoniumet innan den ens når till bakterierna, vilket gör att det inte blir så många syrekrävande bakterier, och dels så syresätter algerna akvariet.

Detta är kanske inte så viktigt i ett traditionellt revkar, där cirkulationen är på kanske 100 gånger vattenvolymen och utan ett syrekonsumerande biologiskt filter, det jag främst tänkte på är alla dessa nanokar, mitt inräknat, där vi kör med jäkligt stora filter i förhållande till vattenvolymen. Visst är det bra med massa bakterier som gör att vi inte får algtriggande ammoniumspikar, men även taskiga syrenivåer synes ha visat sig ha algtriggande mekanismer.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Mina kirurger, kaninfisken och Blennius bicolor äter Caulerpa racemosa med mycket god aptit. Jag brukar lägga i litet grann då och då till dem som levandefoder. Rödalger går direkt också.

knappast några djur man har under uppstarten..

Stig, kan du kommentera detta inlägget om din avrådan med makroalger under uppstart:

https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showpost.php?p=165304&postcount=19

~Henrik

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag har inte testat taxifolia.

Normalt tycker jag att man skall använda standardmetoden för uppstart.

Osmosvatten, salt, pumpar, levande sten, skummare,fosfatreducering och sedan vänta på nitrittoppen med minimum ljus. När nitriten börjar sjunka börjar man mata för att behålla bakteriekulturen vid liv. Jag tror inte det spelar så stor roll om man inte har fisk i ännu. Bakterier tar maten annars.

När det gäller nanokar har man en annan möjlighet. Där kan man köra med ljus från början och ett ordentligt batteri algätare som förhindrar en algfilm att bredas ut. Men där har man möjlighet att för hand få bort oönskade alger som algätarna inte tar och man kan kolla att alla snäckorna lever varje dag. Och när algväxten minskar startar man ett nano till så att snäckorna inte svälter ihjäl.....

Skjortans kar på 112 liter ser jag som en mellanstorlek. Är man noga och har gott om tid framför akvariet kan man gott använda Lassemetoden med ljus och algätare.

Är man litet slappare är nog den första metoden bättre. Jag har haft några algkrascher men utan allvarligare följder. Några partiella Caulerpacrascher där vid ett tillfälle ett par eremiter och en räka dog. (Mitt nano)

Och två krascher av Halimedia där skummaren verkar ha tagit allt utom kalkskelettet som stod kvar. Inga negativ påverkan i karet. Även Patrik har ju haft krascher. Så jag är inte så förtjust i Macro när karet är instabilt i början.

Jag ser inte Macroalger i allmänhet som lättskött för en nybörjare.

Jag tycker de flesta koraller och fiskar är betydligt lättare.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

som vanligt i denna hobbyn, finns flera åsikter och lösningar, inget helt rätt eller fel (vilket gör den mera intressant). gäller alltid göra sin egen bedömmning av vad som är mest lämpligt för en själv.

med detta sagt så inte nybörjare som läser den bok som rekommenderas mest på detta forumet för just nybörjare ska bli oroliga och förvirrade av det finns olika vägar att göra samma sak.

~Henrik

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa Ny...