Utlovad fortsättning då. Artskyddsbrott handlar det om och det hittar man i Miljöbalken 29 kap 2b §. Rimligen handlar det då här antingen om brott mot EG 338/97 med alla följdföreskrifter eller brott mot artskyddsförordningen. Däremot inte om att ha gjort något som strider mot egentliga CITES, det kan man inte straffas för i Sverige (eftersom vi har ett duaslistiskt rättsystem och CITES inte är inkorporerad i svensk rätt). Att man sen svårligen kan bryta mot Regler i CITES utan att också bryta mot nåt som verkligen är straffbart är en annan historia.
Vi börjar med gemenskapsrätten i EG 338/97. Där förs djur upp i listor som i stort men inte alltid liknar CITES. Det finns fyra bilagor, A - D. C och D kan vi i stort strunta i, de blir mest av intresse när man tar något över EU:s yttre gräns. Något kan man kanske snegla ändå, det är ju en viss risk att det som finns där lyfts upp till strängare regler. För att se hur listningen ser ut får man leta upp aktuell lista, inte en gammal, inte CITES. Här är nuvarande:
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017R0160&rid=1
Där kan man gå in och titta hur det ser ut. Fågelfolket har haft all anledning att ha koll, för t ex papegojor är grovt räknat ett femtiotal A-listade och runt trehundra arter B-listade, en handfull är varken eller (undulat tex). Inom reptilhobbyn har det här också varit riktigt hett, det var några år de det inte var mässa på riktigt om inte polisen kom. Boaormar, kameleonter, sköldpaddor, det är några grupper där det finns listningar.
För A-listat är som utgångspunkt allt kommersiellt förbjudet, sälja, visa, annonsera - även köpes mm. Men man kan få tillstånd, då har man ett intyg och något som identifierar djuret. Hanteringen kostar men annars så har det nog satt sig, det fungerar och de som har de här djuren är medvetna om hur det ska skötas. Mest har jag sett såna som annonserat köpes utan att förstå att det kan vara tillståndspliktigt och då fått problem. Särskilt lurigt är det med grekiska sköldpaddor som är CITES II och EU A, det är flera som gått i den fällan. För saltvattenshobbyn är detta vad jag kan se inget som är direkt aktuellt nu.
EG B är däremot klart aktuellt för saltvatten. Gäller t ex sjöhästar, jättemusslor och koraller, mest men inte bara stenkoraller. Vad har då det för praktisk betydelse? Ja det har vi egentligen vetat i åratal men alla har inte riktigt hängt med. Man ska kunna visa lagligt ursprung. Men det räcker med att kunna visa det ett led bakåt, man behöver inte hela historiken till genesis. Finns exempel då polisen av nån anledning blev misstänksam gällande en orm i Sverige, man följde kedjan av intyg bakåt några led tills man var hos en person i utlandet som inte kunde förklara sig, den personen fick på pälsen. De i senare led hände det inget med. Det är inte heller så att det krävs nån slags myndighetsintyg, det kan man bara få vid import från icke EU-land. I övrigt är det omöjligt att få intyg (bortsett från mycket udda historier som vi inte behöver bry oss om).
Vad är det man behöver då? Ja om man har ett kvitto från inköpet där det styrks att det var lagligt det hela, då är man grön så långt. Ska man sen sälja så får man skriva ett motsvarande intyg själv och det är en bra ide att kunna styrka avel/förökning på nåt sätt. Tar man fraggar så kan man ju ta ett kort, mer avancerat behöver det inte bli. Erfarenheten säger att har man detta så är Länsstyrelsen nöjd, man kan gå fri med mindre men säljer man B-listat utan att ha ett enda papper så kan det bli problem. Det här är ingen stor sak egentligen, gör det inte värre än det är.
Kan också noteras att listningen gäller allt som har med djuret att göra, dött som levande, (tja, inte avföring då om vi ska peta i detaljer) men för koraller finns undantag för oidentifierbart grus under 30 mm.
Artskyddförordningen kvar men den får bli en cliffhanger.