Jag är helt på din sida, baserat på egen erfarenhet. Jag kör 0 mekanisk filtrering, av något slag, på mina två äldsta rev och jag kör även den finkornigaste sanden jag kan få tag på, 0.1-0.5mm.
Sedan så skulle jag också påstå att minst lika viktigt, är mångfalden av av kryp och mikroorganismer som faktiskt arbetar med att bryta ner avföring och restprodukter. Sandbädden hålls då i hälsosamt skick genom en process som heter bioturbation.
Om organismerna som underhåller sandbädden dör, så dör/ruttnar även sandbädden, det fick jag själv erfara när jag "gick nuclear" för att få bukt med ohyra i mitt 96-liters rev. Det har tagit mig ett par år nu att få sandbädden i det karet tillbaka på rätt köl, där jag har fått kämpa med att försöka återintroducera organismer med ny sten och sandskopor från mitt hälsosamma rev.
Det är faktiskt en grej som kopplar till det jag skriver här. Saknar man organismerna som hjälper till att bryta ner avfall, samt möjliggör gasutväxling, så frodas bakterier som producerar fickor med svavelväte och sulfider, som är inte bra för karet. Detta kan faktiskt även hända i grunda sandbäddar, redan bara ett par millimeter under ytan, men då brukar svavelvätet kunna sippra ut istället för att bilda en ficka som i en kompat och djup sandbädd. Tecken på detta är om sanden under ytan är svartgrå.