Topplista

Om jag får säga mig mening, så är du redan på den sidan. Detta är bästa platsen på svenska om saltvattensakvarium ¤/Magnus

ja. det blir inte mkt annorlunda än här. Det är bara att börja läsa runt överallt och söka efter nyckelord. Spendera extra tid att läsa om allas akvarier från sida ett och fram... de flesta har upplevt det mesta.

De har ett sinne för att ta sig dit du inte vill ha de. Antingen där de kommer bli färs eller där du inte kommer ha en chans att se de. Eller där de kommer tyna bort och dö... Där kommer de sätta sig :-) Eller så tar de sig något vansinnigt och du har de över hela akvariet.

Jag har inte haft mina så länge men jag skulle nog säga att de inte alls behöver vara särskillt svåra. Men de är hemska på att krypa in i pumpar och insug så man måste vara väldigt varsam på det. För de går under fort när de hamnat nära ett insug. Men i övrigt verkar de ha ganska anspråkslösa krav.

En schysst bok är också att rekommendera. Föredrar du svenska så rekommenderas ”Korallrevsakvaristik för nybörjare” av Knopp. På engelska finns flertalet men ”The reef aquarium” av Sprung är bra men ganska omfattande. På nätet kan det vara lite lurigt att fatta vilken metod (det finns en uppsjö) som du läser om samt att du har noll aning om skribentens egentliga kompetens och om det som framförs är åsikter eller evidensbaserad fakta. Skickat från min iPhone med Tapatalk

Om du dödar allt i stenen måste den lakas ur efteråt för att få bort näringsämnen, dessutom måste nya bakterier ympas in vilket nog tar flera månader minst. Jag skulle rekommendera manuell bekämpning av stora glasrosor (i ett annat kar om de är svåra att nå), de små exemplaren kan filfiskar eller pepparmintsräkor äta upp. Tar inte Stenopus-räkor maskarna?

Säljes en Aqua link S1 ny i kartong på grund av felköp, det var pumpen som dött jag trodde det var controllern.. Styr din kinastreamer trådlöst från telefonen med denna, ingen annan controller behövs - bara pumpen och dess transformator. I stort sett oändligt med inställningar om du vill peta manuellt och sätta upp olika scheman över dygnet. Ska fungera till jebao/jecod RW/SW, den fungerar oförklarligt INTE till OW serien är det enda jag kan säga, för exakt info får ni titta hos fish-street t.ex. 400kr om den hämtas i Bollebygd, kan om det passar mig levereras till Göteborg/Borås/Lerum. Skickar om du betalar förskott och vad frakten kostar (typ 50 spänn?) https://www.fish-street.com/aqlink_s1_wifi_jebao_adapter?search_string=S1

I burken finns en ormsjöstärna modell större (den svarta taggiga typen), den har aldrig varit ett problem med någon invånare. Den kommer ju fram när alla sover och håller sig gömd på dagen... Sjöborrar eller andra sjöstjärnor har jag inte... Det är dock en väldig skillnad på vad som finns i akvariet innan picasson kommer dit och vad som kommer efter. Precis som kirurger blir det rejält revirhävdande mot alla nytillskott som kan tänkas konkurrera om föda, eller bara har ett störande utseende :-) Skickat från min iPhone med Tapatalk

Ja frågan är hur stort problem de orsakar? Jag har själv från och till haft några. Skaffade en filfisk för 5-6 år sen då jag hade kanske 10st, den rensade karet och höll rent under det året den levde. Efter det har dykt upp en här och där men aldrig nån explosion, har haft ihjäl någon då och då genom att spruta calciumhydroxid eller kokande vatten på dem. Har inte upplevt det som något problem och de har förökat sig i väldigt låg takt trots allas rädsla för att de ska växa explosionsartat och ta över karet.... Nu skaffade jag nyligen en Kopparbandad pincettfisk kam jag få den att överleva så lär den väl hålla efter glasrosorna men det var inte huvudanledningen till att den köptes. Risken med extrema åtgärder som att koka all sten är ju att du orsakar mer problem i karet genom att du har ihjäl allt nyttigt liv i stenen samtidigt... Så hur stort problem är det egentligen? Har de tagit över karet förstår jag tanken men annars tycker jag att du ska ta till mindre drastiska metoder än att koka eller torka all sten Skickat från min SM-G920F via Tapatalk

Jag personligen är tveksam till att aptasia kommer dö ut bara för att dom är i mörker. Detta är en överlevare skapt av djävulen själv. Koka den ska du nog heller inte göra, kan frigöras gifter i luften när vissa saker ”dör” i stenen om du har otur. Bakteriefloran kan du utan problem få igång igen. Du kan mixa med lite nyinköpt levande sten för att få med lägre djur. Sen är det ju så att aptaisa kan du mycket väl få med längre fram i samband med nya koraller, snäckor etc så ha det i åtanke innan du påbörjar projektet Mvh Kim

De är som ovan nämnt snarare bra än dåliga, så länge de inte blir så många att de täpper till din sten t.ex. men då är det ju riktigt extremt. Var försiktig när du skrapar, de är vassa som fan och repar lätt glaset. Skickat från min iPhone med Tapatalk

Bild efter dagens utplacering av fraggar och rengöring.

Jag satt och leta några dagar på nätet efter aktivt kol, det fanns på många ställen men de hade aldrig något mer än kolet jag ville ha och jag ska ändå ner till göteborgs trakten i oktober så jag kände mig snål och ville inte beställa bara kol... Men jag gick ner till djurmagasinet och de hade kol i förpreppade påsar på 100 gram styck. Det blev perfekt för mig. Så nu har karet kört med kol i ett par dagar. Det gjorde en stor skillnad, nu är vattnet väldigt klart igen. Om inte ljuset jag har nu var så gult så skulle det nog se kristallklart ut. Skummaren kämpar på med att försöka skumma ut något. Får göra rent koppen och höja vattennivån lite till. Pga dess ganska improviserade installation är en så enkel grej som att ta loss koppen besvärligt... Det är nu riktigt svårt att ta bilder häri. Jag skulle behöva en svart skärm eller något. Som kan minska reflektionerna i rutan. Här är två tappra försök iaf.

Så är det men det blir en typ av jämnvikt där de möts. Skivorna har växt men när de når min briarum så blir det en ca 5 mm bred DMZ. En del tar stryk av euphyllian på bilden men i bilden finns olika Seriatopora och några acroporor, växande i varandra. Lit vad man vill ha - ettdera en djungel eller en villaträdgård. MVH Lasse

Helt enig om att en Picasso på 10 cm är en annan kaliber än den på 2-3 cm, genom beteendeförändring. Min personliga bild är dock att de som kommer till handeln som ”tillbakalämnade” vid ca 10 cm har sitt upphov i många fall av fel förutsättningar/förväntningar hos akvaristen. Dvs ett klassiskt användarfel. Det är ju ett subjektivt antagande baserat på vad jag sett själv, dels i beteende och dels när en tillbakalämnad stackare i nytt hem funkar hur bra som helst. Men som sagt det finns berättelser om psychobeteenden vid 5-7 cm också så jag är helt övertygad om att finns ett stort mått av individuell beteendevariation hos denna art! / M Skickat från min iPhone med Tapatalk

Det är en mkt cool firre, kör! Vad beträffar klassiska putsarräkan så vet jag faktiskt inte för den har jag aldrig haft, eldräkorna har ju också ett putsarbeteende och de har t.om som sagt putsat tryckaren vid ett tillfälle och där har jag inte sett något intresse. De var ju etablerade innan tryckaren och har egna nästen att gå till. Några tips från min vinkel: * Hyfsat stort rev, 500l + * Inte mata med levande småfisk * Addera Picasson sist * Skaffa en lagom stor Picasso beroende på sällskapet, 5-7 cm kan vara lagom tycker jag. De växer långsamt upp till den storleken och extremt långsamt efter den. * Variera maten. Råa skaldjur samt färdiga portioner (mysis etc), formula 1 pellets och nori t.ex etc etc. Trodde inte att Nori skulle vara av intresse men där hade jag fel! * Det är en individfråga, det finns väldigt stor beteendespridning. Min uppfattning är att vid storleken ovan börjar man få en uppfattning varthän det lutar :-) * Sist men inte minst som jag skrev så får man nog inte vara för fäst vid sin städpatrull, även om jag tror ovanstående förebygger mycket och jag själv inte har några bekymmer så är den trots allt till stora delar på menyn i det vilda för en Picassotryckare... Bifogar även en bild på kompisen Stjärnmuränan Kurt, det var lite upprörda känslor i början när Bengt inte riktigt höll med om var det var okej att fixa sig en muränagömma men nu har de strukit ett streck över saken och käkar räkor tillsammans utan tjafs. /M

Skickat från min iPhone med Tapatalk

Det är "lite" väl mycket koraller nu kanske och de sitter inte där de ska men det börjar bli riktigt fint nu tycker jag. Attans vad kul detta är

Hej Michael , de är ingen fara att mosa dom om du lyfter ur stenen , jag fick plocka ur stenen med de sista , då hänger dom ur hålet och då klippte jag av dom och mosade runt med en skruvmejsel och hällde på väteperoxid i hålet där foten var , sen sköljde jag av stenen med kran vatten men det kommer upp några nya ändå , foten kan ju sitta 10-20cm längre ner i ett hål , men jag tror att det går att spruta i 4% väteperoxid direkt i dom , men risken är att de delar sig ännu mer , det är seglivade djur ,men jag är glad att jag fått det under kontroll nu , mvh stefan

Low Tech, High Bio Nano akvarium med fokus på mjukkoraller Förord En katt kan flås på många sätt, det är ett ordspråk som många känner till. Vad gäller saltvattensakvaristik så verkar det dock inte vara ett gällande talesätt – här tenderar vi att bara tala om den enda rätta och saliga vägen. Det här akvariet är inte Sveriges häftigaste akvarium, inte Sveriges färggrannaste akvarium och definitivt inte Sveriges dyraste saltvattensakvarium. Det är dock ovanligt eftersom det delvis bygger på en annan filosofi än den gängse idag men metodiken är lätt och förståbar. Jag hoppas att jag med denna artikel får många sötvattensakvarister och andra att starta sitt första saltvattensakvarium i liten skala utan all dyr utrustning och sedan allt eftersom kunskapen och aptiten växer utveckla sin hobby. Bakgrund Jag är gammal som gatan, 58 år och min akvaristiska bana började på allvar kring 1973. Då har jag glömt det akvarium vi hade hemma i början på sextiotalet. Jag har också glömt alla de timmar jag stod och fiskade i knottsvärmarna uppe vid vår sommarstuga i Simsjön utan här börjar jag min fiskliknande bana i och med att jag flyttade ner till Hängmattan i Göteborg och blev granne med Majornas Zoo. Där klev jag in och köpte ett 30 liters kittat stålakvarium för min första skatteåtebäring någonsin. Sen frågade jag om de hade munruvare, för det kom jag ihåg från mitt akvarium på 60-talet. Ägaren tittade på mig som jag kom från en annan planet och gjorde en gest med handen och pekade på akvarium efter akvarium av färggranna ilskepottor och sa att det är de allihopa. Jag hade börjat min bana mitt i Malawivågen. Nå det blev lite ”Svenssonfisk” och akvariet hamnade i den tidstypiska Nissehyllan från Ikea med adress 1 våningen i ett landshövdinghus (stenfoten, fotogenkamin och bara kallvatten, toa på svalen var det också). Nåväl fiskarna trivdes och galenskaperna bara fortsatte. Nästa inköp var det otroligt stora, silikonlimmade glasakvariet som reades ut. Det var på otroliga 80 liter. Där lyckades man knö ner några fjärilsciklider ihop med svärdbärare och annat. Sen den där otroligt roliga fisken som liknade något urtidsmonster (monster stämde) – påfågelsciklid hette den visst. Nu började min blivande fru (konstigt nog är det min nuvarande också) göra sin stämma hörd och vurmade för den här lilla skönheten. Den kom hem och efter några dagar började jag ana oråd i och med att jag för andra gången fick plocka upp en brunröd fisk ur matburken. Den blev nämligen så ivrig när den såg matburken att den tog ett skutt upp i mathålet. Fortfarande tyckte min fru att den var gullig men ändrade sig efter ett tag när plötsligen påfågeln tydligen hade övertygat en fjärilciklid att simma in rakt i munnen så att bara stjärtfenan stack ut. Nu hade ju i och för sig vansinnet kunnat stoppas men min kära fru gjorde nu det avgörande misstaget att säga att Tropheus moorii var det vackraste hon sett i fiskväg. Nu accelerade det ordentligt till att resultatet blev att 1980 när min då 3 åriga dotter vid ett besök på Herkules Zoo förnumstigt säger till en äldre herre och hans son när de inte riktig vet vad det är för fisk som är så vacker prickig. – Det är en duboiseeee – så det så. Ja saltvatten ja. Kring 1978 var det någon som sa att ett saltvatten på 60 liter går ju inte att ha så givetvis var man ju tvungen att kolla detta. I två år stod sedan ett 60 liters saltvattensakvarium med bottenfilter och ett Eheim ryggsäcksfilter, cylinderros, nån damsel, putsarräka och favoriten nummer ett – en höhäst (dottern var 2 år och grundlade ett hästintresse här). Efter detta har jag hunnit med ett antal oväsentligheter i livet i fiskarnas tecken och arbetat med fisk på professionell basis. Under många år hade jag inga akvarium hemma – jag hade nog av att vada i 15 ton ål, jaga snabba gräskarpar (vet ni att en gräskarp med en ansats på 2 meter kan hoppa över två tvåmeters fiskodlingsbaljor och landa i den tredje?) och annat romantiskt fiskodlingsarbe. I mitt jobb på Stensunds Folkhögskola så hade jag flera akvarium på 20 till 40 kubik på jobbet, allt annat var bara smått. Här hade vi också ett riktigt skitvatten bokstavligen talat eftersom Stensunds Aquaculture i alla broschyrer hade ordet waste water mellan Stensund och Aquaculture. Vi använde skolans avloppsvatten med andra ord När jag började på Universeum så har man det optimala akvariet på 1400 kubik. Att då tänka sig ett akvarium på 3-400 liter hemma blir ju bara fjuttigt… här kunde ju allt stoppa. Men för tre år sedan var det någon som än en gång sa det typiska Blekingska uttrycket – Det gaur inte. Det yttrades framför ett 27 liters Aquatic Nature paradis akvarium. Jag vet inte men dessa tre ord brukar skapa någon kemisk process i mitt huvud som inte går att stoppa. Och på den vägen är det. Start och teknik Akvariet är ett 57 liters Clown Hotell som är lite ändrat. I grundutförande så innehåller detta kompletta akvarium både skummare och UV-C lampa. Efter några försök att få skummaren att fungera bra (den stoppade efter 4 månader) så beslöt jag att slänga ut den och bara köra med biologisk filtrering. För att göra akvariet snyggt att titta på beslöt jag mig för att använda Back to Naturemoduler och att använda en av dem som avrinningskammare. I den högra modulen som också är avrinningskammaren var det tänk att det skulle ligga sand från botten och upp till ca 8 cm från ytan och på så sätt bilda en så kallad djup sandbädd av den typ som jänkarna kallar ”remote DSB”. På grund av att det inte gick att stänga de nedre luckorna till sumpen ordentligt så försvann tyvärr en del av sanden in i sumpen och fick sugas upp. Bilden nedan visar hela konstruktionen innan jag slängde ut skummaren och ersatte den med mer biobollar. Den tolfte september förra året (2007) startade jag mitt kar. Jag brukar starta mina kar på ett alldeles speciellt sätt som avviker från många andras åsikter. Jag brukar fylla på vatten och lägga i det mesta av den levande stenen jag skall ha dag 1. Jag brukar se till att jag får ganska nyinkommen sten, den brukar innehålla mest godbitar. Dag två startar jag med en tålig fisk. Under flera år var denna sammetsclown (Premnas biaculeatus) min startpilot. I och med att jag stoppar i denna fisk börjar jag att tillsätta bakteriekultur, inte vilken som helst utan de sorter som innehåller nitrifierare. Jag brukar använda Seras NitriVec och jag ger startdosen (20 ml per 100 liter) varje dag i tre veckor. Har jag ett annat kar igång så brukar jag krama dess filtersvamp en gång om dan och tillsätta detta ”klegg” till mitt nya akvarium. Gör man det så får man in även vanliga nedbrytarbakterier och de hjälper till att göra vattnet mer biologiskt riktigt. Om jag inte har tillgång till detta så brukar jag dag 5 sätta till en kapsel per 50 liter av Tetras Bacterozym. Dag 7 sätter jag normalt in lite kaliumnitrat, detta brukar hindra den annars obligatoriska cyanoblomningen. Under hela denna tid matar jag otroligt lite. Den första veckan ger jag bara ett tjugotal vuxna, frusna artemia var tredje dag, vecka två får fisken samma mängd varannan dag och vecka tre kan det bli varje dag. Efter 10 dagar brukar jag försöka etablera lite koraller, normalt har jag då haft den obligatoriska kiselalgblomningen som motverkas genom att redan kring dag 5-6 etablera en städpatrull av snäckor och eremiter. I mitt fall så använde jag ca 5 eremiter och ca 10 snäckor. Jag försöker alltid få tag på olika arter. Här under är karet den 28/9 2007 Till höger – under clownen – finns början på en av mina stjärnpolyper. Man ser även här att grönalgerna inte har börjat att etablera sig ännu, bakgrunden är fortfarande i BTN:s naturliga färg. Makroalgen är en rödalg som jag lyckats med att hålla i två år nu – fick med den in via en levande sten. På bilden under här – den är tagen den 19/10 så ser man tydligt att grönalgerna har etablerat sig kraftigt, men att de hålls i schack av mina betare, framförallt snäckorna. Bredvid den första stjärnpolypen finns även en annan typ som snarare får räknas till gorgonierna. Denna korall har vuxit enormt och täcker nu nästan hela baksidan som vi kommer att se längre fram. På nästa bild så ser man en av de Ricordea yuma korallerna jag skaffade och en okänd typ av skivanemon (längs ner) som senare kom att överraska något enormt. Man kan också se en liten koloni av Xenia spp samt en Sinularia spp. Karet fick tugga och gå under ett antal månader och i februari 2008 hade det utvecklats ganska bra. Stjärnpolyperna började klättra och de två Ricordea Yuma jag har började att växa ordentligt. I maj tröttnade jag på min skummare och slängde ut den och installerade i stället en 1000 liters EHEIM kompakt i sista facket. Den pumpen drar nu vattnet genom samtliga fack som är fyllda med filtersvamp och biobollar. Under sommaren har karet bara stått här, jag har bara bytt vatten (20 liter) en gång i månaden, matat varje dag (nästan) och fyllt på avdunstat vatten. Jag använder inte kalkvatten eller några tillsatser förutom lite på sista tiden som jag återkommer till senare. Den optimala perioden för vattenbyte är nog annars varje vecka men jag har varit lite lat den sista tiden. Nu – ett år efter starten börjar det likna något och bilden härunder är tagen i början på augusti i år. Fiskar Som ni förstår så är det bara små fiskar som man kan ha i ett så litet kar som 57 liter. För närvarande går det 4 fiskar av tre arter i karet. Jag har två odlade neon gobies (Gobiosoma oceanops). Dessa brukar räknas som putsargobies och idag när jag tillbringade ett par timmar med att försöka fota dessa snabba saker så såg jag detta beteende flera gånger på en gul clowngobie (Gobiodon citrinus). Jag lyckades inte fota själva förloppet men bilden under visar själva ”inflygningen” till putsningen. Citrongobien är en av mina favoriter, just denna kommer från SriLanka och det tog ett tag innan den blev ordentligt fin. Den är ganska skygg av sig men akvariet står i ett rum där vi sällan är så det kan bidra till beteendet. Idag när jag satt framför med kameran och avvaktade så var den framme ganska ofta för att kolla in läget. Här till exempel verkar den fråga varför korallen dragit ihop sig. Den tredje arten jag har trodde jag aldrig jag skulle kunna fånga på bild, men det gick till slut. Detta är en mycket försiktig general som oftast finns i sin grotta och bevakar omgivningen. Jag fick också en ganska bra helhetsbild på denna ”bicolor blennie” Ecsenius bicolor. Lägre djur De andra djuren som för närvarande finns i akvariet är några snäckor, några eremiter och några pods samt borstmaskar. En av eremiterna är den lilla blåbenade Clibanarius tricolor som lever i Karibien och den samsas bra med sin lite större släkting Calcinus elegans. Nedan syns en liten Clibanarius tricolor som kliver omkring i en skog av en Gorgonialiknande korall. Den större varianten Calcinus elegans är nog en av de klumpigaste eremiter jag känner till. Den försätter sig hela tiden i olika situationer. Här har den fastnat mellan en sten och glaset. Det tog en halvtimme innan den var loss. Mina planer framåt inbegriper att införskaffa åtminstone en pepparmintsräka så kanske jag blir av med den lilla glasros jag haft hela tiden (utan att den spridit sig faktiskt). Eventuellt så tillkommer ytterligare en räka. Koraller I detta kar har jag uteslutande mjukkoraller från skivanemoner till stjärnpolyper. Bilden under här visar en Discosoma spp och en sk Hairy mushroom . Jag har även två jättelika exemplar av något som kom från Vietnamn som Ricordea yuma, om det är denna art vet jag inte, men den har två munnar och har i detta akvarium blivit väldigt vackert grön. Det är ett av de ställen som mina neongobies älskar att befinna sig på. I karet finns många fler koraller och bäst ter sig en helhetsbild. Flera bestånd av sinularia spp och olika former av skivanemoner trivs sida vid sida. Jag har inte haft några större problem med dessa koraller utan de har vuxit på och förökat sig och av den röda discosoman tog jag ett större moderdjur och finhackade samt spred ut det över akvariet när det var nystartat. Nu kommer det upp lite skivor både här och där. Den vackraste av korallerna är en skivanemon av okänd art som växt till sig i frontdelen av akvariet. Jag har också en rödalg som jag vårdat ömt i flera år i olika akvarium. Rödalger är väldigt lämpliga makroalger eftersom de växer relativt långsamt och inte blir riktigt samma pest som olika Caulerpor kan bli. Tillsatser/skötsel Detta akvarium kräver väldigt lite skötsel. Det blir ett vattenbyte i månaden (ca 20 liter), påfyllning av dunstat vatten varannan dag. Under sommaren har jag haft huven lite tillbakaskjuten för att öka avdunstningen och på det sättet kyla. Precis som när det gäller allting annat så svär jag i kyrkan genom att använda Göteborgs kranvatten i stället för RO. Jag har mätt fosfat en gång nu i höst och det var högt (1.5 ppm som fosfat) men eftersom allting ser bra ut och det växer och att jag inte ser några skräpalger så har jag inte åtgärdat det. Om jag skulle åtgärda detta så skulle jag göra lite tätare vattenbyten under någon månad. I ett så här litet kar vill jag inte använda en järnbaserad fosfatremover, möjligtvis någon aluminiumbaserad om jag skulle vara tvingad till det. Jag har lite på försök hållit inne med vattenbytena men optimalt är nog att byta ca 20 liter i veckan, eventuellt lite mer Under de senaste två månaderna har jag använt Mr Polls X (jag brukar kalla denna salubrinluktande vätska för extra allt) och det har betytt en del för korallerna som blivit vackrare än någonsin. Jag har dock inte mätt fosfaten sedan jag började med detta. PH är det normala 8-8,3 och salthalten 33-34 promille. Framtidsplaner Det här akvariet skall få flytta ner till Skåne snart (när ni läser detta kan flytten redan vara överstökad) och där kommer skötseln att vara ungefärligt likadan. Saker som jag skulle gjort annorlunda Ja – det var synd att jag inte lyckades med att skapa en ”Remote Deep Sand Bed” i mitt ytavlopp och sedan skulle jag ha insett att ”det går lika bra utan” skummare redan från början. Sådana här små kar fungerar stabilt med bara biologisk filtrering av sötvattenstyp. Den måste dock vara mer överdimensionerad än för motsvarande sötvattensstorlek eftersom nitrifikationen går långsammare i salt jämfört med sött vatten. Efterord Det är många som förfasar sig över mitt sätt att starta dessa små kar. Jag följer inte på något sätt några heliga regler utan; 1) Introducerar en tålig fisk redan dag 1 eller 2, 2) Jag går in med ett bakteriepreparat för nitrifikation varje dag i tre veckor eller ympar in skit från ett redan fungerande akvarium varje dag. 3) Jag matar ytterst sparsam i början – bara mat var tredje dag den första veckan (och då väldigt lite). Jag brukar bara använda frusen stor artemia de första 3 veckorna. 4) Jag kör full belysningstid ända från början. (lysrör). 5) Jag introducerar städpatrullen redan kring dag 3 och då så många olika arter av snäckor och eremiter jag kan hitta. Gärna ett tiotal snäckor och lika många eremiter (små). 6) Jag introducerar de första mjukkorallerna efter ca en vecka. 7) Jag går in med nitrat kring dag 5 – 7 – bara ett antal ppm men ändå. 8) Jag använder ett sötvattenspreparat (Tetras Bactozym) om jag inte har tillgång till skitigt grus från något tidigare startat akvarium. 9) Jag byter inte vatten förrän efter ca 3 veckor Det finns ju givetvis en tanke bakom det här – nitrifikationen skall komma igång så fort det bara går – det tar bort risken för ammoniumbildning (och därmed fri ammoniak) . Produktion av mikroalger skall också komma igång så fort som det bara är möjligt, men då behövs det ”skördare” också – det är städpatrullen. Med dessa riktlinjer har jag startat åtskilliga kar utan några som helst algproblem vid uppstarten. Jag har fått lite problem i mitt Red Sea efter 1,5 år och de började när jag skulle vara duktig och sänka fosfatnivån och använde järnbaserad fosfat remover. Efter de första tre veckorna så bör man byta vatten varje vecka – mellan 20 och 40 %. I mitt Clownhotell byter jag 20 liter i veckan (två hinkar) när jag sköter det fullt ut som jag tycker det bör skötas – då behöver jag heller inte bekymra mig om tillsatser eller saker som tar bort olika ämnen så länge jag håller mig till mjukkoraller och ett fåtal stenkoraller typ långpolypiga. När latheten tar över hand och jag bara byter en gång i månaden så blir det gärna 3 hinkar och så lite tillsatser i mellanperioden. Polls extra har visat sig fungera bra. Diskutera vidare om artikeln här. Artikel skriven av : Lasse Forsberg Foton : Lasse Forsberg [ATTACH]28090[/ATTACH]