Bygert

På frågan om det där är en bra ide det där skulle jag snarare säga att, nja, stålande ide tycker jag! Vi är ju några som har kalla kar och vi behöver dra ner fler i kylan. Vi försöker träffs för insamling några vändor per år, du får gärna hänga på. Tanken finns också om att titta till nya akvariet på sjöfart, eventuellt nu till helgen 28 - 29, blir det inte då blir det nån annan gång. Häng gärna på. Börja säger jag. Du behöver rakt inte köpa nåt dyrt akvarium med en massa lull lull, köp ett begagnat limmat helglas så är du gott på väg. Ju större, ju stabilare och ju bättre möjligheter. En luftpump eller en cirkulationspump och belysning kommer du långt med. Tänk på att du inte vill värma vattnet, inga glödlampor alltså, helst led. En skummare kan vara bra men du kommer också långt med att byta vatten. Sarg eller täckglas håller rymlingar inne. Metall kan ställa till elände i kontakt med havsvatten, undvik. Tänker du inte kyla så begränsar det urvalet lite men du kan hitta mycket kul ändå. Titta gärna i hällkar, det som finns där tål mycket. Räkor, snultror osv, det kan bli trevligt. Jag är mer positiv till strandkrabbor än Jonas, de har helt klart sina sidor men de har poänger också. De är aktiva och intressanta och tål rätt mycket. Sen är de förvisso också destruktiva och benägna att emigrera vilket ju är det de inte tål. Pröva med nån pyttestor, de kan inte ställa till så mycket. Som sagt, kör igång och häng gärna på när vi hittar på nåt.

Det är inte så att det är svårt för tillsynsmyndigheten Länsstyrelsen att tvångsvis kontrollera artskydd i en bostad, det är omöjligt, det är olagligt. Ska det göras nåt så måste det gå via polis/åklagare och beslut om husrannsakan vilket ju kräver en rätt konkret misstanke om brott.

När det gäller det där med intyg, för bilaga A finns det en sanslös reglering av exakt hur intygen ska se ut, det är på millimetern. För bilaga B krävs att man ska övertyga om att det är lagligt men hur det ska gå till finns det inget om. Har man en robust bevisning så kan det var en handskriven lapp eller en inspelning av tal eller vad som. Man ska kunna visa att det är lagligt men inget är sagt om hur. Men då ska man också notera när detta gäller kommersiellt som försäljning och lite annat när man diskuterar arter på bilaga B. Det vi då på vägen ska notera är att man inte får dömas till något straff om inte det är uttryckligen straffbart. Med mycket petig tillämpning, straffbestämmelsen för att bryta mot 338/97 var ett tag så klumpigt skriven att det inte gick att döma för vissa saker, alltså gick man fri. Det krävs också uppsåt till varje enskilt moment i straffbestämmelsen om inte annat sägs där. Det räcker alltså inte att bevisa att man sålt en olaglig korall. Man ska på något sätt bevisa att man hade uppsåt just till att sälja en olaglig korall. Man kan ibland sträcka uppsåtet till ungefär att man borde ha insett att det var olagligt det man höll på med men man måste ändå konstruera nån slags uppsåt, det räcker alltså inte med att bevisa att något objektivt sett var olagligt, man måste ha med en subjektiv sida också. Nå, att skänka bort en korall, vad hittar man för olagligt där? Tja om någon har tagit den olagligt eller importerat den utan tillstånd, då kan ju den personen dömas för det brottet. Men vad man ska hitta för brott till den som skänker korallen, jag hittar inget, det är helt enkelt inte reglerat. Och finns det inget brott stadgat, då kan man inte dömas för något. Jag påstår att man lugnt kan ge bort listade koraller (med ett lite tillägg nedan) och den som vill påstå annat är välkommen att hitta en användbar straffbestämmelse. Möjligen skulle man nån gång kunna hitta brottet häleri men det är lite kryckigt. Vill någon påstå att det går att hitta ett brott i samband med att skänka bort ett listat djur så välkommen att plocka fram en bestämmelse som gör det brottsligt. Det gäller även Jordbruksverket, så länge de inte hänvisar till några regler så tänker inte jag bli imponerad. En annan sak Jordbruksverket påstår är att man inte får sälja t ex ett terrarium med ett listat djur. Finns inget som helst som stöder det. Däremot kan man naturligtvis inte driva det så långt så att det är uppenbart att det är en förtäckt försäljningslikvid som ligger i priset. Ger man bort en grekisk sköldpadda och säljer pappkartongen den sitter i för 5000 är det ju rätt uppenbart vad som egentligen hänt och då förtjänar man problem. Ger man bort koraller och säljer teknik till rimliga pengar ser inte jag problemet. Jag hittar inget som täcker det att skänka bort ett listat djur i EU reglerna som sagt. Däremot så får jag ta ett annat fynd nu när jag lusläst. Reglerna gäller nämligen vid all förflyttning och det brukar det ju oftast bli i samband med att ett djur byter ägare. Där gäller följande: 4. När ett levande exemplar av en art som upptagits i bilaga B förflyttats inom gemenskapen, kan innehavaren av exemplaret lämna det ifrån sig endast om den tilltänkta mottagaren har informerats på ett riktigt sätt om vilken förvaring, utrustning och skötsel som krävs för rätt vård av exemplaret. Så alltså, man får skänka bort djur på bilaga B men de ska följas av skötselinstruktioner. Ingen har så vitt jag vet grävt upp den regeln tidigare. Regeln om att djur som säljs i zooaffär ska ha skötselinstruktioner är väl inte heller så där värst väl genomförd. Det går också väl för sig att hänvisa till t ex en hemsida där det finns skötselanvisningar. Så alltså: Skänka bort B-listat - helt ok men man bör nog inte ha misstankar om att det finns nåt brottsligt i historiken och man ska egentligen skicka med skötselråd. Sälja B-listat: Man ska på nåt sätt kunna visa att det är ett lagligt exemplar. Ju mer man har dess bättre, kvitto på när man köpt ursprunget och nåt slags bevis på ev förökning som foto är nog minimum. Men det finns inget som säger exakt hur det ska gå till. Och även skötselinstruktioner då om man ska vara noga.

Lasse lurade mig att tro att det var Naturvårdsverket det gällde. Nå, de och Jordbruksverket har ett delat ansvar. Tyvärr har även Jordbruksverket glidit iväg lite sedan Ernst slutade, ibland svarar man inte om hur det är utan efter hur man tycker att det borde vara. Man kan fuska med bilaga B. Man kan fuska med bilaga A också även om det blir så mycket svårare när djuren ska vara individuellt märkta och man ska ha ett myndighetstillstånd. Men är det inte bra att det finns en lightversion som klart påvisar att det är något känsligt det gäller och som ställer krav men som inte är allt för omöjligt att hantera? Säger vi att det är otillräcklig kontroll ber vi ju om mer krångel. Det är klart att man inte går fri från ansvar om man ser nåt som tyder på att det är nåt som inte stämmer. Det är inte det samma som att man måste ha hela kedjan, det är mer det att man inte får ha anledning till ond tro. Exakt vilka krav som gäller för att bevisa att ett bilaga B djur är lagligt är inte reglerat. Det finns lite i tillämpningsförordningen till 338/97 om vad som krävs för att visa att något är fångenskapsfött, när det gäller asexuell förökning så ska föräldrar ha hållits i kontrollerad miljö och lite mer. Inga konstigheter, lätt att visa om man tar lite kort. Men ett kvitto, det är bättre än inget. Ett intyg om att djuret är lagligt är vad man helst vill ha. På något sätt ska man iaf kunna förklara vart djuret kommer ifrån. Inte för att det har med det här att göra egentligen men om man tror att god tro inte längre är viktigt när det gäller köp av stöldgods, då har man inte riktigt förstått vad det är som är ändrat och vad det är som är kvar som förut.

Att prata med Naturvårdsverket om regler för hotade arter är ungefär som att kontakta IOGT för att få rekommendationer om vilket vin man ska ha till biffstek. Vi går till källan och läser i stället: Bestämmelser rörande kontrollen av kommersiella aktiviteter 1. Det är förbjudet att köpa, att erbjuda sig att köpa, att förvärva för kommersiella ändamål, att för kommersiella ändamål för allmänheten förevisa, att använda i vinstsyfte och att försälja, att inneha för försäljning, att saluföra eller att för försäljning transportera exemplar av de arter som upptagits i bilaga A. 2. Medlemsstaterna kan förbjuda innehav av exemplar särskilt vad gäller levande djur av de arter som anges i bilaga A. 3. I enlighet med kraven i annan gemenskapslagstiftning kan undantag från de förbud som anges i punkt 1 i enskilda fall medges under förutsättning att ett intyg om detta utfärdas av den administrativa myndigheten i den medlemsstat där exemplaren finns då exemplaren a) har förvärvats i eller införts till gemenskapen innan bestämmelserna om de arter som finns upptagna i bilaga I till konventionen, i bilaga C 1 till förordning (EEG) nr 3626/82 eller i bilaga A till denna förordning, blev tillämpliga på exemplaren ifråga, eller b) är bearbetade exemplar som förvärvats för mer än femtio år sedan, eller c) har införts i gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och är avsedda att användas på ett sätt som inte hotar artens överlevnad, eller d) är av en djurart och är exemplar som fötts och fötts upp i fångenskap eller är av en växtart och är exemplar som förökats artificiellt, eller en del eller ett derivat av ett sådant djur eller en sådan växt, eller e) är nödvändiga, under exceptionella omständigheter, för den vetenskapliga utvecklingen eller för viktiga biomedicinska ändamål, med hänsyn tagen till bestämmelserna i direktiv 86/609/EEG av den 24 !B 1997R0338 — SV — 01.06.1997 — 001.001 — 11 november 1986 om tillämpning av medlemsstaternas lagar och bestämmelser om skydd av djur som används för experimentella och andra vetenskapliga syften (1), när det är visat att den ifrågavarande arten är den enda som är lämplig för detta syfte och det inte finns exemplar av denna art som fötts eller fötts upp i fångenskap, eller f) som är avsedda för avel eller förökning och på så sätt kan bidra till att bevara de berörda arterna, eller g) som är avsedda för forskning eller undervisning som syftar till att skydda eller bevara arten, eller h) har sitt ursprung i en medlemsstat och har tagits ur sin naturliga miljö i enlighet med gällande lagstiftning i den medlemsstaten. 4. Kommissionen kan, i enlighet med förfarandet i artikel 18, fastställa allmänna undantag från de förbud som anges i punkt 1, på grundval av vad som föreskrivs i punkt 3, liksom allmänna undantag för de arter som upptagits i bilaga A, i enlighet med bestämmelserna i artikel 3.1 b ii. Alla sådana undantag måste vara i överensstämmelse med kraven i annan gemenskapslagstiftning om bevarande av vilda djur och växter. 5. De förbud som anges i punkt 1 skall också tillämpas på exemplar av de arter som upptagits i bilaga B, utom då den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten har övertygats om att exemplaren har förvärvats och, om de har sitt ursprung utanför gemenskapen, att de har införts i enlighet med gällande lagstiftning för bevarande av vilda djur och växter. 6. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har rätt att sälja de exemplar som upptagits i bilagorna B—D och som har förverkats med stöd av denna förordning, under förutsättning att exemplaren inte på detta sätt direkt återställs till den fysiska eller juridiska person från vilken de förklarades förverkade, eller som deltog i överträdelsen. Dessa exemplar får då behandlas som om de hade förvärvats lagligen. Strukturen bröt visst ihop när jag klistrade in men det intressanta är i punkt 1 vad som är förbjudet att göra med djur i bilaga A om man inte har vederbörligt tillstånd. Sälja, visa och så vidare men inte ett ord om att inneha eller att skänka bort. Det är också väl etablerat att djur på bilaga A kan skänkas bort även om man inte har papper på dem. Sen läser vi punkt 5. Samma förbud som i punkt 1 för bilaga A djur för djur på bilaga B alltså, om man inte kan visa lagligt ursprung. Kan man visa lagligt ursprung får man alltså sälja osv, då gäller inte förbuden. Men kan man inte visa lagligt ursprung så är man alltså förbjuden att sälja osv men inte att inneha eller att skänka bort.

Här händer det en del. På ett sätt är det ju lite tragiskt att det som verkligen får folk att gå igång här är såna här diskussioner men visst, det är viktigt. Lasse väntar visst otåligt på min syn på Artskyddsförordnngen så då tar vi det. Men via en liten omväg. I djurskyddslagen finns det också ett krav på tillstånd för den som yrkesmässigt eller i större omfattning hanterar sällskapsdjur. Yrkesmässigt kan man hitta en del om men vad är större omfattning? Där har Jordbruksverket varit vänliga nog att reda ut det. 10 hundar eller katter, det är större omfattning. För akvarier är det större omfattning om man bedriver fiskdagis med minst sex akvarier, däremot är försäljning och uppfödning undantaget, där tillämpas inte större omfattning, bara näringsverksamhet. Där har vi alltså en viss indikation på när man börjar se nåt som omfattande. För djurskyddslagen kan man få tillträde till bostäder när det bedrivs nåt tillståndspliktigt eller om man har misstanke om problem. Länsstyrelsen kan alltså tvinga sig in i en bostad om de ser nån anledning till att det behövs. Sen finns det ytterligare en fråga här, gäller djurskyddslagen för ryggradslösa djur? Det är faktiskt en väldigt bra fråga som inte besvaras helt enkelt. Det finns bestämmelser för bläckfiskar i djurparksregler men det finns också gamla förarbeten som tyder på att man bara hanterar ryggradsdjur. Skulle man fullt ut försöka tillämpa djurskyddslagen på ryggradslöst skulle det bli stora problem, lycka till med att uppfylla bedövning före slakt på kräftor t ex. Tillsynsmyndigheter verkar helt ointresserade av djurskydd när det gäller ryggradslöst, i alla fall så länge det inte är extrema problem. Man kan nog rätt lugnt utgå från att man inte omfattas av det här kravet när det gäller koraller. En varning också, det här var bara en kort orientering, tro inte att detta var hela sanningen om när man behöver tillstånd. Men se det som en liten bakgrund när vi fungerar över artskyddet. Kravet på tillstånd för handel finns alltså i artskyddsföreningen. Det omfattar bilagorna A, B, N och n (N och n gäller europeiska arter så det kan vi släppa här. Inga konstigheter så långt, det är glasklart. Handel kan man läsa något om i Naturvårdsverkets handbok, det sägs att det inte bara är försäljning utan även kan vara saluförande (typ annonsering) eller byte, däremot att skänka bort nåt lär inte vara handel. Inte nåt konstigt det heller. Men, så kommer då det där yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte, där lämnas man utan förklaring. Yrkesmässig har det tidigare funnits ledning till inom skatteområdet, bland annat en gräns mot hobby på 30000 per år. Nu är begreppet ändrat till ekonomisk verksamhet men det är sagt att det ska betyda samma sak, dock är beloppsgränsen borta. För yrkesmässig/ekonomisk verksamhet är huvudkriterierna självständighet, varaktighet och vinstsyfte. Man kan ju gallra bort en del där, en avvecklingsförsäljning t ex ger ju ingen varaktighet. Nå, kanske inte helt glasklart men här finns det nåt att gå på iaf. Men annars förvärvssyfte? Tja förvärvssyfte betyder väl kanske vinstsyfte och det var ju redan med i yrkesmässig? Tja, jag vet inte hur man ska tolka detta. Något kan man hitta om förvärvssyfte i ett fall från HD: "Ett handlande i förvärvssyfte torde rent allmänt innebära att handlandet är inriktat på att bereda vederbörande en ekonomisk vinst. Denna behöver inte ha formen av ett direkt vederlag. Även ett handlande som indirekt går ut på ekonomiska fördelar, t ex såsom led i en marknadsföring eller syftande till att locka kunder till annan verksamhet, kan innebära att kravet på förvärvssyfte är uppfyllt. ====== Vid bedömningen av om förvärvssyfte föreligger eller inte är det naturligt att ställa större krav på bevisningen för sådant syfte när det är fråga om enstaka händelser utan påtagligt inbördes samband än när det rör sig om upprepade händelser som följer ett enhetligt mönster." Nån slags vinning och någorlunda systematiskt alltså, den slutsatsen vågar man sig nog på. Men när det gäller det där med vinstsyfte, det ska man inte tolka för lättvindigt. Vinstsyfte kan man mycket väl ha i något som går back. Det är inte heller så att det spelar nån större roll vilket man själv tycker att man har ett vinstsyfte eller inte, tycker aktuell myndighet att man har ett vinstsyfte så har man det. Och för det kan det räcka med att man drar in pengar i nån slags omfattning. Nå, när behöver man tillstånd då? Nå Länsstyrelse jag pratat med har tyckt att om man t ex säljer nån kull boaormar så det bryr man sig inte om. Upprepas det, iaf med inte allt för långt intervall, då bör man nog ha tillstånd. Jag säger så här, säljer man för någorlunda stora belopp någorlunda regelbundet elelr det handlar om större mängder djur och inte är rent tillfälligt som vid en avveckling, då bör man fundera på tillstånd. Helt klart finns det en gråzon. Det kan en anständig Länsstyrelse hantera med att säga åt den som ligger på kanten att nu bör du söka tillstånd. Så löser man faktiskt problemet ibland, allt går inte till åtal. Så har vi löst detta då? Nej, det är en sak till som krånglar till det och det är tillträdesreglerna. Som vi såg så kan Länsstyrelsen ganska enkelt hitta anledning till att tvinga sig in i en bostad när det gäller djurskydd. Icke så när det gäller artskydd. Rätt till tillträde när det gäller område under miljöbalken finns det bara när det handlar om människors hälsa. Det gör inte artskydd så om Länsstyrelsen knackar på och vill inventera listade koraller i bostaden så kan man bara be dem vända. Ska nån tvinga sig in på grund av misstanke om olämpligheter gällande artskydd i en bostad så är det bara via husrannsakan det är möjligt och då ska det finnas en klar brottsmisstanke. Bostad gällde detta alltså, har man djuren i en särskild lokal, t ex en källarlokal som man hyr så kan Länsstyrelsen gott tvinga sig in. Nå var det här bra eller dåligt så, kanske känns lite lugnare att det inte är risk för hembesök? Mja, problemet blir om man söker tillstånd. Vissa Länsstyrelser säger tvärnej till tillstånd för handel i bostad. Andra beviljar tillstånd utan problem. Min syn är att det inte borde vara ett problem, det att det inte finns rätt till tillträde innebär inte att man inte får gå in om man släpps in frivilligt. Och det är enkelt att skriva in ett villkor i tillståndet att det dras in om man inte får göra tillsyn. Borde inte vara ett problem alltså men det är det, det kan bli så att om man vill göra rätt och ha tillstånd så får man inte det. Nå blev du nåt klokare @Lasse

Och så var det ju det där med att läsa färsk lista... Trädde visst i kraft en ny alldeles nyss. Bara att rätta, den här är det nu: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019R2117&rid=1

Det är ju inte förbjudet att förstöra listade exemplar. Till och med så att Jordbruksverket brukar rekommendera avlivning om det är nåt som är besvärligt. När det gäller korallskelett finns det en särskild regel. Bryter man dem i bitar högst 30 mm som inte går att identifiera till släkte så är de inte berörda av kraven längre. Så slå du sönder dina koraller stig så kan du sälja dem till akvarier eller lägga dem på gången eller vad du vill.

Ok, då förolämpar jag dig lite till för jag står fast vid att man inte ska göra det värre än det är. Reglerna har alltså funnits på plats sen 97. Hur mycket problem har vi sett? Hur många har fått hembesök där man bett att få se hur man har det med pappren? Länsstyrelsen har varit här flera gånger men papper på listade djur har de varit skäligen ointresserade av. Eftersom jag sett en del av hur det går till kan jag nog säga att jag har en rätt bra uppfattning om när det bränner till. Och det är inte om man har lite listade djur, skänker bort en del, kanske säljer nån enstaka. Det släpper man, finns inga som helst tecken på att man vill gräva i det. Problemen kommer när man börjar sälja i såpass omfattning så det syns. Om man står på mässa med bordet fullt, om man annonserar, om man säljer såpass så nån som man är på kant med regerar. Då kan man få problem. Och då har man nog också passerat gränsen för när det är ren hobby och gått över till något där man vill tjäna pengar (eller åtminstone förlora mindre) och, ja, då kanske man får acceptera att samhället reagerar? Ligg lågt, se till att få papper på allt nytt. Det är inte värre än så.

Vi tar det där med om hur man kan klara sig undan straff pga att man inte vet bättre. Det kallas straffrättsvillfarelse och då ska det sägas att det hör till de grumligare områdena inom juridiken där de som anser sig förstå sig på det gärna pucklar på varann. Det får bli rätt förenklat alltså. Att inte känna till regler är inte mycket till ursäkt. Visst händer det att nån går fri pga av det men det är rena undantag. Antingen ska det handla om mycket speciella omständigheter eller så har man haft turen att hamna i en ytterligt välvillig domstol. När det som här gäller regler inom ett område som gäller artskydd som prioriteras och det gäller regler som inom EU-delen i all huvudsak sett likadana ut sedan 1997 så skall man inte ha några förhoppningar om att gå fri om man säger att man inte kände till reglerna. Vore det så enkelt så man kunde slippa straff bara genom att strunta i att ta reda på vad som gäller skulle det ju bli svårt att döma för något. Har man inte undersökt vad som gäller så får man alltså stå risken. En annan sak är när man tagit miste på faktiska omständigheter, det kan fungera som ursäkt. Problemet är alltså inte kännedom om reglerna utan att man misstagit sig om något annat. För att ta den där gitarren som exempel. Att man inte vet att det finns regler för hur man får handla med vissa träslag, det imponerar knappast på en domstol. Att man däremot inte vet att det trä som finns i gitarren är av en sort som omfattas av reglerna, det kan vara ett ursäktligt misstag. Nån gång kanske det kan bli aktuellt även för djur, om man missat en artbestämning och det är någorlunda rimligt så kan det göra att man slipper straff. Nåt annat som man bör ha klart för sig är om man i en sån här diskussion pratar om hur regler är eller hur de borde vara. Man får absolut ha synpunkter på hur det borde vara men det ändrar inte hur det är. När det gäller EU-reglerna är det också tveksamt om det är lönt att ha så mycket synpunkter. Det är faktiskt viktigt att ha ett robust system som ser till att det inte sker olämpligheter med hotade arter. Lite besvär får man nog tåla i det perspektivet. Läget är också det att i botten ligger CITES där nästan hela världen är med. Det är rejält tungrott att ändra nåt där. Och sen är det då våra regler tagna inom EU där ett tjugotal länder ska bli överens intill sista kommatecken. Visst, man kan tycka att somligt kunde ändras men jag tror väl egentligen att det är mer produktivt att lära sig hur det fungerar och se till att följa det. Den svenska artskyddsförordningen däremot är ju enklare, den råder vi över på hemmaplan. Nu är ju det där tillståndskravet som ju är en ren svensk uppfinning inte det som stör mig mest där men visst, det borde ses över. Fast då ska man ju ha klart för sig att det är rätt lätt att införa krångel och förbud men att ta bort dem, det är nåt som brukar generera stort motstånd. Segt är det fast ibland kan det gå att mildra korkade regler.

Utlovad fortsättning då. Artskyddsbrott handlar det om och det hittar man i Miljöbalken 29 kap 2b §. Rimligen handlar det då här antingen om brott mot EG 338/97 med alla följdföreskrifter eller brott mot artskyddsförordningen. Däremot inte om att ha gjort något som strider mot egentliga CITES, det kan man inte straffas för i Sverige (eftersom vi har ett duaslistiskt rättsystem och CITES inte är inkorporerad i svensk rätt). Att man sen svårligen kan bryta mot Regler i CITES utan att också bryta mot nåt som verkligen är straffbart är en annan historia. Vi börjar med gemenskapsrätten i EG 338/97. Där förs djur upp i listor som i stort men inte alltid liknar CITES. Det finns fyra bilagor, A - D. C och D kan vi i stort strunta i, de blir mest av intresse när man tar något över EU:s yttre gräns. Något kan man kanske snegla ändå, det är ju en viss risk att det som finns där lyfts upp till strängare regler. För att se hur listningen ser ut får man leta upp aktuell lista, inte en gammal, inte CITES. Här är nuvarande: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017R0160&rid=1 Där kan man gå in och titta hur det ser ut. Fågelfolket har haft all anledning att ha koll, för t ex papegojor är grovt räknat ett femtiotal A-listade och runt trehundra arter B-listade, en handfull är varken eller (undulat tex). Inom reptilhobbyn har det här också varit riktigt hett, det var några år de det inte var mässa på riktigt om inte polisen kom. Boaormar, kameleonter, sköldpaddor, det är några grupper där det finns listningar. För A-listat är som utgångspunkt allt kommersiellt förbjudet, sälja, visa, annonsera - även köpes mm. Men man kan få tillstånd, då har man ett intyg och något som identifierar djuret. Hanteringen kostar men annars så har det nog satt sig, det fungerar och de som har de här djuren är medvetna om hur det ska skötas. Mest har jag sett såna som annonserat köpes utan att förstå att det kan vara tillståndspliktigt och då fått problem. Särskilt lurigt är det med grekiska sköldpaddor som är CITES II och EU A, det är flera som gått i den fällan. För saltvattenshobbyn är detta vad jag kan se inget som är direkt aktuellt nu. EG B är däremot klart aktuellt för saltvatten. Gäller t ex sjöhästar, jättemusslor och koraller, mest men inte bara stenkoraller. Vad har då det för praktisk betydelse? Ja det har vi egentligen vetat i åratal men alla har inte riktigt hängt med. Man ska kunna visa lagligt ursprung. Men det räcker med att kunna visa det ett led bakåt, man behöver inte hela historiken till genesis. Finns exempel då polisen av nån anledning blev misstänksam gällande en orm i Sverige, man följde kedjan av intyg bakåt några led tills man var hos en person i utlandet som inte kunde förklara sig, den personen fick på pälsen. De i senare led hände det inget med. Det är inte heller så att det krävs nån slags myndighetsintyg, det kan man bara få vid import från icke EU-land. I övrigt är det omöjligt att få intyg (bortsett från mycket udda historier som vi inte behöver bry oss om). Vad är det man behöver då? Ja om man har ett kvitto från inköpet där det styrks att det var lagligt det hela, då är man grön så långt. Ska man sen sälja så får man skriva ett motsvarande intyg själv och det är en bra ide att kunna styrka avel/förökning på nåt sätt. Tar man fraggar så kan man ju ta ett kort, mer avancerat behöver det inte bli. Erfarenheten säger att har man detta så är Länsstyrelsen nöjd, man kan gå fri med mindre men säljer man B-listat utan att ha ett enda papper så kan det bli problem. Det här är ingen stor sak egentligen, gör det inte värre än det är. Kan också noteras att listningen gäller allt som har med djuret att göra, dött som levande, (tja, inte avföring då om vi ska peta i detaljer) men för koraller finns undantag för oidentifierbart grus under 30 mm. Artskyddförordningen kvar men den får bli en cliffhanger.

Tro nu inte att ni slipper mig i en sån här diskussion... Nu har jag inte så mycket tid nu men vi börjar med att styra upp en sak. Det är lite vanskligt att förutsätta att artiklar om brott stämmer i detaljerna men man får ändå utgå från det man har. Och det är att det finns ett strafföreläggande. Det är inte en dom, det innebär att en åklagare tycker att det finns ett brott och sen utfärdat ett föreläggande som man antingen godkänner - då betalar man böter och sen är det klart. Eller så godkänner man inte och då går det vidare till domstol för dom. Samma princip som för fortkörningsböter och annat småkrafs. Det framgår inte heller säkert om den aktuella personen godkänt föreläggandet, det vet vi inte säkert även om intrycket lutar däråt. Ett strafföreläggande pekar mot att en åklagare anser att något är brottsligt men det har i stort sett inget som helst prejudikatsvärde. Finns alltså ingen större anledning att ta allt för allvarligt på det här så långt, i all synnerhet som vi inte vet bakgrunden. En dom skaffar man fram snabbt och enkelt om det finns nåt att gå på. Tar typ en kvart om man har lite flyt. Det här är svårare, inget jag tänker gräva i. Fortsättning följer.

Kalksten i olika former är sällan till nackdel i sötvattenskar. Det finns fiskar som absolut vill ha mjukt och surt vatten och för somliga kan det vara en förutsättning för framgångsrik odling. Men för de flesta vanliga fiskar går det bra med kalk, det snarare stabiliserar vattnet så man får mindre risk för bekymmer. Cement är lite annorlunda. När det härdar så kommer det ut kalciumhydroxid i vattnet och det ställer till det ordentligt. Standard i akvarium för att slippa det problemet är att lacka men jag tvivlar på att det biter särskilt bra på en gammal bakgrund där det kan vara alger och jox. Jag tror egentligen inte att det är nåt problem heller. Har karet varit igång några år så är det färdighärdat och eventuella olämpligheter borde vara utlakade för länge sen. Du behöver nog ändå fylla karet med vatten och låta det stå ett tag för att laka ur salt. Gör en pH mätning då, så länge det inte tenderar att dra iväg över sju kan du nog vara rätt säker på att du inte får problem. Skulle pH sticka i höjden får du antingen försöka hålla ner det genom att låta det laka ur ett tag och sen byta vatten efterhand eller (bättre) satsa på fiskar som trivs i sånt vatten, typ Malawi. Tänk på bara att kranvatten ofta kan ha rätt högt pH så du inte blir lurad av det, mät kranvattnet och se vad som händer på sikt i karet.

Stagen ska ju inte bara hålla ordning på benen så de inte glider isär eller ihop, det är knappast ett troligt scenario. Den viktiga funktionen är snarare att hindra att bänken viker sig. Tar man bort stag så tar man bort en del av skyddet mot att hela rasket rasar i backen och det kanske man inte vill? Tar man nu ändå bort stag på nåt ställe så kanske man ska kompensera med att öka stabiliteten på nåt annat sätt, förankra i vägg, sätta diagonalstag på nåt ställe eller så.

Ska man sälja nåt som ska sitta på ett hus i årtionden och där man rakt inte vill ha reklamationer, då räcker nog inte silikon ensamt. Men om man nu ska göra nåt själv på ett rimligt enkelt sätt? Silikonlimmade dubbelglas, må så vara att det inte är nåt för evigheten men det är enkelt och relativt prisvärt så jag ser inte riktigt vad man skulle göra annars.

Jo det kan finnas silikon i isolerglasfönster även om det oftast är tätat med annat också. Men silikon är ju en väldig massa olika saker med skilda egenskaper. Det vi nog pratar om här, typ akvariesilikon, behöver fukt för att härda och producerar ättika när den härdar. Vilket märks på lukten. Det kan passera fukt i den silikonen men inte hur mycket som helst. Man menar att man inte bör ha tjockare strängar än 10 mm eftersom det då är risk att det inte kommer in fukt för att härda. Så brukar det ofta se ut i begagnade spetsar också, det är en propp i var ände och ohärdat i mitten. Har man nån slags distans mellan glasen och en fog som inte är allt för smal så bör det rimligen ta ett bra tag innan det eventuellt vandrar fukt genom fogen. Man kan ju lägga en extra sträng inne mellan glasen också, den kommer ju att dra åt sig all fukt den får tag på.

Limmar man tätt med silikon så är det ju tätt så inget ska komma in. Och silikon drar åt sig fukt blir det härdar så torrt ska det också bli. Det funkar ju till fönster...

Jobbigt med sju-rygg, räcker väll att ha en att ha ont i. Vi lär ju se fram mot lite utbyggnader efterhand som det går mot 70 cm?

Levande sten är bra men det är lite tråkigt om den får styra hur vi har akvarier. Det finns många andra miljöer i havet än korallrev så låt oss inte fastna i att det måste se ut på ett sätt. Med frigolitbaserad inredning så kan man göra så mycket mer än bara korallrev. Tångskog, lerbotten, klippbrant, mangrove, djupvatten - det är liksom ingen brist på miljöer att efterlikna. Vore spännande att få se lite mer sånt. Lackar man bakgrunden efter att ha haft på cementkletet så behöver det inte härda och vattnas ut i evighet och man är också rimligt garderad mot att det läcker olämpligheter. Finns ingen anledning att släppa det steget, det sparar mycket i både tid och risk.

Frigolitbakgrund är en klassiker men av nån anledning verkar det inte vanligt i saltkar. Man börjar ju med att skära till frigolit. Kniv, såg, värmepistol, rasp, välj vapen bara. Men tänk på att där man skurit frigolit kommer man att ha små kulor som sprider sig med statisk elektricitet för överskådlig framtid. Med skicklighet kan man skära till nåt som är hur snyggt som helst men även en normalklumpig bör få till nåt. När man är nöjd med hur det ser ut limmar man in frigoliten med silikon i akvariet. Tänk på att det är rejäl flytkraft så limma ordentligt. Här kan man då gå direkt vidare till målning och lack. Det rekommenderar jag inte, väljer man fel lack så får man en blöt fläck kvar av frigoliten och det blir hur som helst ömtåligt. Så, på med något cementmaterial. Husfix använder en del, jag har använt finbetong. Tror det går med lite av varje iaf om man kör nästa steg också. Man kletar på ett lager helt enkelt, inget konstigt med det. Håll det fuktigt sen, det behövs fukt för att det ska härda. Där kan man stanna men jag vet inte om det är att rekommendera. En sak är att betongen ser mörk ut när man fixat färdigt så långt men när man sen fyller vatten blir den ljus. Det kanske man inte vill. Det finns också en risk för att det läcker otrevligheter, främst är det då krom man ska fundera över. Även om man nu hittar nån bra cement utan krom så kommer det definitivt att under lång tid läcka ämnen som gör vattnet hårt och basiskt. Det kan vara katastrof i ett sötvattenskar men kan bli för mycket av det goda även i saltvatten. Man räkna med lång blötläggning för att vara på den säkra sidan. Jag rekommenderar att man lackar. Då har man också friheten att måla först. Är man riktigt skicklig och kan lägga rätt färgskiftningar kan man göra stenar och rötter som omöjligen kan skiljas från äkta vara. Är man mer normalkluddig kan man ändå få till nåt snyggt. Så, målat och sista steget är då att lacka. Garanterat säkert och bra är Epotex akvarielack. Den äter inte frigolit, är garanterat ogiftig och ger en stark yta som klarar det mesta. Fast jag sa inte att den är gratis. Biltemas båtlack vet jag flera som använt med gott resultat. Men den tänker jag inte lova nånting om, det är troligen ok men jag vet inte. Två lager bör man lacka, sen kan man fylla vatten och njuta av resultatet.

Visst, hittar man något som är godkänt för livsmedel så borde det vara rätt lugnt.

Man kan ju då vända det så här i stället, vilket är störst risk, en ny tunna med mjukgörare, färg och vem vet vad som de haft i plasten eller en som är rejält urtvättad med sprit?

Generellt så innehåller ju spolarvätska vatten, vanlig sprit och så något tillsatt ämne som smakar fn och är svårt att få bort från spriten. Syftet med det senare borde vara uppenbart. Vill man veta mer så letar man reda på ett säkerhetsdatablad, här för biltema tex: https://www.biltema.se/biltemadocuments/securitysheets/sv/365055_SDB.pdf Etanol, 2propanol och butanon alltså. Det som sticker ut lite är etanols giftighet för vattenlevande alger men eftersom man doserat sprit i akvarier så borde det inte vara ett problem. Och eftersom just syftena med de där ämnena är att de skall vara svåra att skilja från sprit så kan man nog anta att när man sköljt bort spriten så är de också borta. Så långt inget som jag skulle oroa mig för. Men, nån annan tillverkare kan ju ha lagt till färg, diskmedel eller nåt annat tjafs. Det är en klar poäng om det går att kolla vilket fabrikat det gäller och sen söka efter ett säkerhetsdatablad.

Om en putsarfisk klarar testet därför att den vet att fläckar är intressant medan hunden misslyckas därför att en fläck är inget den bryr sig om så är ju det en brist i upplägget. Blir säkert fler intressanta försök framöver, det är ju det som är spännande med oväntade resultat att det kan ge nya infallsvinklar. Frågan om hur det är etiskt att behandla en fisk är ingen anledning till att inte forska. Däremot kan det ju bli tvärtom, att forskningen påverkar hur man ser det som etiskt försvarbart att hantera fisk. En del gamla argument, som att fiskar inte regerar på smärta och att de inte har nåt långtidsminne, de är ju borta nu. Det kan ju ge anledning att omvärdera en del sätt att hantera fisk.

Jo, firren måste ju på nåt sätt snappa upp att den där fläcken inte ska vara där. Onekligen en intressant fråga hur den kan veta det. Det där med skillnaden mellan människor och djur är ju också intressant, Man har ju efterhand hävdat olika saker som skulle särskilja djur från människor, t ex att människor är de enda som använder verktyg. Nå, det sprack ju, då är ju åtminstone människor de enda som tillverkar verktyg hävdade man då. Och så sket sig ju det också och så vidare. Nu har man tydligen visat att bin kan läras skilja på plus och minus och lösa enkla räkneuppgifter så det blir allt värre att hitta nån enda särskiljande egenskap mellan människor och djur. Men när det gäller just de här fiskarna, många har ju hävdat att fiskar är skäligen simpla och att de alltså inte behöver behandlas särskilt omsorgsfullt. Man har ju t ex envist påstått att guldfiskar har tre sekunders minne och att de alltså inte far illa av att vara i en skål eftersom de ändå inte minns var de var nyss. Att man kunnat lära guldfiskar olika tricks som de kunnat minnas i månader stör ju den teorin. Har fiskar nån slags självmedvetande så ställer det ju till det än värre för de som menar att fiskar kan man behandla lite hur som helst, de är ungefär lika medvetna som krukväxter. Efterhand så punkteras ju en del som vi förutsatt om hur det egentligen står till inne i hjärnan på olika djur. Det kan man ju bli upprörd över, eller tycka att det är riktigt spännande. Jag tycker det är spännande och tror inte det är färdigt än, det kommer säkert mer som ifrågasätter etablerade sanningar.