Bygert

Om man nu ska lufta stolliga planer... så har jag ju funderat på hur det skulle bli med en salt damm. Hällkar kan det ju bo lite av varje i och det borde gå att göra nåt i den stilen. Problemet jämfört med en vanlig damm med guldfisk eller koi är ju det där att det helt inte ska regna i dammen för att inte späda ut den, om man inte vill lägga till salt när det regnat alltså. Tak, kanske genomskinlig plast alltså. Samt att det ju blir pengar fort om det blir volymer bara för saltet. Ska man dra det ett snäpp till så har ju akvariet i Silkeborg en kul lösning, de har olika inhemska fiskar i dammar som man kan se ute men inne i byggnaden är det rutor mot dammen. Klart intressant upplägg. Så kommer det att bli nåt av det här? Tja, det är ju det där med tid och pengar som båda är begränsade resurser. Fast när man inte längre har stolliga ideer som ska göras nån gång, då är det kanske dags att bli nergrävd.

Det var en kul sak! Förankringsblåsa, kan röra sig, armar, tja, en sjöpenna kanske?

Bra att det blir av. Det är händelsevis inte nån som har 27 miljoner över som jag kan få att bygga akvarium för?

När det gäller fisk så har det en enkel förklaring, det gäller så mycket regler för att få transportera ryggradsdjur mot betalning att vanliga fraktföretag inte har en rimlig chans att klara av det. Naturligtvis har fiskarna kommit hit på nåt sätt men då är det i transporter som är besiktade som godkända djurtransporter, hos grossister mm, och de är knappast intresserade av att köra runt med enstaka fiskar. Ryggradslösa djur är ju lite enklare men alla fraktföretag vill inte ta det heller. Det finns ju också risker att temperatur och ovarsam hantering går hårt åt det man skickar. Akvarier har ju också transporterats. Och, jo, ja, jag har ju själv fått en pall där grossisten först lagt några lager säckar, sen en hoper kartonger med jox och så högst upp på detta balanserar ett akvarium, allt då tapetserat i plastfilm. Det gick ju bra och det gör det säkert oftast men man räknar nog med att det blir lite svinn när man skickar så. Det ingår väl i kalkylen att det blir nåt som går i kras men det blir ju en annan historia om det är ett akvarium man ska skicka, då vill man ju inte att det ska komma fram en pall med kross. Visst kan man skicka med t ex Schenker med särskilda instruktioner om att det ska hanteras varsamt och att de inte får stapla annat ovanpå mm. Fast det kostar och begagnade akvarier är ju inte guld värda direkt. Kalkylen på kostnader och besvär för att skicka jämfört med vad man får för akvariet är knappast lysande. När det sen gäller annan utrustning som inte är lika känslig som ett akvarium så visst kan man skicka. Men det är lite omständligt, man ska packa, transportera till nån inlämning, betala frakten, man ska lösa det med betalning och så finns ju risken att köparen inte är nöjd när denne ser vad som kommer i paketet. Allt detta gör ju att många drar sig för att skicka och hellre tar det hela direkt och personligen.

Jag har väl legat lite lågt ett tag, det är ju det där tråkiga med att man ska dra in pengar också och jag har fått några uppdrag som var sanslöst tidskrävande. Det har också gått rätt galet med det stora akvariet, jag var borta nån dag och så långt jag kan förstå passade en stor krabba på tillfället att avlida och förpesta vattnet vilket slog ut det mesta, låg lite av varje och flöt när jag kom tillbaka, inklusive sånt som jag inte sett på åratal. Får ju en att tappa lusten ett tag sånt men det är ju bara att bryta ihop och ta nya tag. Så det som är bra är ju då att den där torsken kan få ett nytt hem. Det behövs ju också lite kompletteringar, när åker båten i sjön? Tjärnö verkar intressant, vore det inte en ide att se om vi kan prata oss in där? Kanske fick jag nåt namn på nån kontakt där nån gång, vi har ju blivit väl mottagna på andra håll så det är ju värt ett försök.

Och där kom boken! De har ju höjt priset men bara namnen är ju värt det, långlockig syllis, pistagepaddelfoting, bakfotsmask, silverögd kaninmask... Undrar hur nyktra de är egentligen när de fastställer namnen? Nåt som drog till sig intresse var akvariedurvel. En liten mask som bara hittats i akvarier på öresund och tjärnö. Det att nåt dyker upp så tyder ju på att det finns ett och annat kvar att hitta.

Mäta temperatur är svårt. Tyvärr har de där digitala termometrarna helt tagit bort känslan för det, man hänger en termometer på väggen och läser av 20.7 grader och så tror man alltså är det 20.7 grader. Sanningen är långt ifrån så enkel. De flesta termometrar ligger på en onoggrannhet på +- en grad. Har man köpt en termometer som är mer noggrann än så märker man det på prislappen, man vill också ha med en kalibrering om man ska tro på att termometern visar mer än på ett ungefär. Det betyder att om man läser av 20.7 så är termometerns temperatur sannolikt nånstans mellan 19.7 till 21.7. Notera det där med termometerns temperatur. Den behöver inte alls vara samma som lufttemperaturen i rummet. På grund av strålning från kalla väggar och värmekällor kan det skilja flera grader på termometerns temperatur och den verkliga lufttemperaturen. Att mäta en verklig lufttemperatur, det är helt enkelt ett oerhört komplicerat projekt. Att mäta i vatten är lite enklare men det finns felkällor där också. Till att börja med får man räkna med det där med +- en grad. Man kan också påverka med handhavandefel som att värma sensorn genom att hålla i den osv. Man ska inte räkna med annat än ett värde på ett ungefär. IR mätare är snabbt och smidigt. Men också med makalösa möjligheter till att det blir fel. Det finns ju också anledningar till att det finns mätare för en hundring och andra mätare som också kostar hundra men tusen då. De billiga mätarna är det billigt skräp i, det är ju enkelt att räkna ut. Trots det så kan man ofta få fram rätt bra värden. Men man ska också vara medveten om att rätt obetydliga misstag utan vidare kan ge felvisningar på trettio grader och mer. Jag ser IR som en möjlighet att snabbt mäta på samma sätt som förra gången och se om det hänt nåt. Då fungerar det bra. Tror man att man utan vidare får fram en sann temperatur med att mäta med en billig IR kan man vara illa ute. Så, det var problem men lösning då? Mät med flera olika termometrar och använd lite sunt förnuft. Visar flera i samma trakt så är det nog nånstans där man är. Det är inte heller så att temperaturen i ett akvarium är så fruktansvärt kritisk. Nån grad hit eller dit spelar sällan nån roll. Tror man att 24 grader är det optimala för det man håller har det knappast nån betydelse om det skulle råka bli 23 eller 25. Det man framförallt ska se upp med är att det inte blir alldeles för varmt, hellre lite för kallt då. Det där med att jorda karen är diskutabelt. Med doppvärmare, pumpar och annat jox i akvariet så blir det lätt en läckström i akvariet. Är akvariet ojordat så blir det en liten ström i vattnet men med betoning på liten. Jordar man akvariet så blir strömmen större. Det är ju en risk att det stör mer i akvariet. Däremot slipper ju akvaristen obehagliga upplevelser när man tar i akvariet. Det är också av intresse men man bör nog snarare hantera det problemet med en jordfelsbrytare. Läcker det ström på olämpliga vägar som kan bli farligt för akvaristen eller ställa till nåt annat elände så bryter jordfelsbrytaren. Börja i alla fall i den änden, det är långt viktigare än att jorda karet.

En annan tänkbar källa till molybden är rostfritt stål. Kan ju vara värt en fundering på om det finns några pumpaxlar eller liknande som möjligen skulle kunna vara boven. Inte så sannolikt kanske och i så fall borde man hitta annat också. Molybden är till nytta också, det finns i vissa enzymer. Fast för mycket vill man inte ha.

Möjligen mer användbart än tandformel är upplysningen i boken jag har att polycera brukar äta bryozoer. Visst är det härligt med djur som har enkla matvanor?

Kul att se en film på spökena! Tror jag sa nåt om att du nog fick i alla fall ett par stycken, det ser ju ut att ha gått vägen. Det där var verkligen ett udda djur och även en upplevelse av typ svamplockning och annat, problemet är att få se den första, sen när man vet vad man letar efter finns det plötsligt massor. Arten på nakensnäckan verkar trolig. Jag har en bok om såna (North atlantic nudibranch, den hittar jag iaf, hade jag nån mer tro??) och där är inte den arten med men en annan i samma släkte. Jag kan i alla fall bidra med en tandformel, kolla den så vet vi om släktet är rätt, 2-8.2.0.2.2-8. Bör vara lätt fixat, eller hur? http://www.bohuslaningen.se/nyheter/lysekil/nakna-skönheter-i-hamnbassängen-1.4139331 http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/2017-1-FoF-Dyka_med_nakensnäckor.pdf

Ser ut som en nemertin. Utseendet stämmer bra med grön ålgräsmask men den är lite väl lång. Långsnöre är ett alternativ men då borde den vara jämnsvart. Spännande saker de där maskarna som dels heter en massa kul typ svartögd julklappsmask och dels har en hoper konstigheter för sig. Att notera är att det är glupska rovdjur och att de är rejält giftiga. Hantera inte med bara händer! Sen bläddrade jag och såg det där med bottenlöst akvarium och då gick tankeverksamheten igång. Det saknas en siffra i den där iden och det är 135. För att förklara vad man ska ha den till börjar vi för begriplighetens skull med det vägglösa akvariet. Ett vanligt akvarium, vinkeln mellan front och sidorutor är ju 90 grader. Om man nu vrider ut rutorna i bakkant så vinkeln blir 135 grader i stället och ser till att ha vattnet kvar i akvariet så händer det saker, det är nu omöjligt att se sidorna. Det är ett ljusbrytningsfenomen så det spelar ingen roll hur man flyttar sig, man kan inte se sidorna. Samma effekt får man naturligtvis om man skärmar av ett ordinärt akvarium. Och om man nu ser till att få den där vinkeln på 135 grader neråt i stället, då har man ordnat det bottenlösa akvariet.

Lite toppiga och med ett hårt skal? Skulle kunna vara skålsnäckor. I så fall bara städpatrull.

Antar att det också går bra med en butik i Karlstad? http://www.amazonakvarium.se Fiskar och mjukisar mest. Går att få lite jox till rimligt pris ibland. Sen finns det de som har synpunkter på lite av varje när det gäller den butiken men så är det iofs med de flesta. Åk dit och bilda dig en egen uppfattning.

Jag tänker inte säga nåt konkret om specifika djur eftersom jag inte vet nåt om det (inte för att det alltid behöver vara ett hinder men ändå...). Däremot får det här mig att tänka på det som nu verkar allt mer bli en etablerad metod i sjöar med algblommning och annat elände. Det man gör där är att reduktionsfiska, man tar in det man får tag på av mört, brax och liknande fiskar och släpper tillbaka gäddor, större abborre och annan rovfisk. Bakomliggande tanke är att all denna karpfisk äter upp upp djurplankton och rovfiskyngel så rovfisken får inte chansen medan däremot växtplankton får fritt utrymme utan nån större avbetning. Efter reduktionsfisket håller djurplankton nere de där tråkiga blomalgerna medan rovfiske får en möjlighet att hålla karpfisken i schack. Man puttar över balansen i ett annat läge helt enkelt. Tror det var Finjasjön där man provade metoden först med gott resultat och nu håller man på med två sjöar här i trakten. Det bör rimligen finnas liknande samband i akvarier också. Ibland så tippar balansen över till fel håll och det är inte alltid enkelt att förstå varför. Jag har en ställning med 12 små sötvatten med lite ungfödare och annat. Samma volym, teknik, belastning foder osv. En del är rent prydliga och somliga duger som varnande exempel. Går liksom inte att se vvad skillnaden är, egentligen är det nog så att det inte är nån större skillnad utan mer slumpvis har det råkat köra in på olika spår och sen är det svårt att styra om.

Är det som jag fattar det borrat i botten är det nog svårt att få till det med hål som passar precis ovanför de gamla. Då skulle det ju i stället gå att limma fyra glaslister av tjockare variant, 10mm eller mer, runt innerkanterna i boxen. Sen måste det silikonas runt genomföring och spricka så det inte läcker nånstans. Men - det är en sak som inte framgått och det är om bottenglaset är bärande. Står bottenglaset på en skiva där det bara är urtag för genomföringar och som i övrigt bär upp botten - då är det inte särskilt mycket att oroa sig för, jag har och har haft akvarier med långt värre saker i botten än det där. En helt annan sak är det om akvariet står på en ställlning där där bara ytterkanterna bär upp akvariet och det är bottenglaset som är bärande. Då skulle jag inte känna mig bekväm med en sån där spricka utan att dutta in en rejäl skiva som stöttar bottenglaset under akvariet. Viktigt är ju också om nu akvariet står på en skiva att det är absolut plant. Är det skevt är det inte bra annars och än värre om det finns en spricka.

Delfiner har ju klarat testet, jag gissar att de skrubbat sig mot något för att bli av med fläcken.

Det finns en spridd bild av fiskar som rätt korkade automater som inget kan lära eller minnas. Det har motbevisats, fiskar reagerar på smärta, de kan lära in saker och minnas det under lång tid. Från det till frågan om medvetande är det en bit men när det gäller den konkreta frågan så finns det faktiskt tester. I det så kallade spegeltestet så sätter man en färgprick på ett djur där djuret inte kan se den och utan att djuret märker det. Djuret får sedan se sig i en spegel. Börjar djuret då krafsa på pricken på sig själv så bör ju det tolkas som att djuret uppfattat att det är sig själv det ser i spegeln. Det är bara ett fåtal av de smartaste djuren som klarat testet, på listan finns delfin, späckhuggare, schimpans, orangutang, bonobo, skata, elefant och (jo faktiskt) människa. Det finns också lite motsägelsefulla resultat för gorilla och duva. Även såpass intelligenta djur som hundar har misslyckats i det här testet. Det är inget entydigt bevis för att de saknar självuppfattning men åtminstone nån slags indikation på att de uppfattar världen på ett annat sätt än de mest intelligenta djuren. Fast - det finns en sak till att säga. Man har testat mantarockor och även om de inte entydigt klarat spegeltestet så såg man udda reaktioner, även riktade mot dem själva när de fick se sig i en spegel. Att en kråkfågel som skata skulle klara testet var oväntat, även om man vet att det är ovanligt smarta fåglar så har de dock en enklare hjärna än avancerade däggdjur. Var beredd på fler överraskningar efterhand som man klurar ut bättre testmetoder.

Går ju inte att säga nåt säkert om det där men ändå; sättet de simmar påminner mycket om musselkräftor.

Vi är ju lite från ämnet, det må ju sägas. Men, jag tänker ändå tillåta mig att komma med en replik. Och nu blir det tungt artilleri Lasse... https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/2000/press-sv.html Kan man prata om havssniglar i det seriösaste av alla seriösa sammanhang, i motiveringen till ett nobelpris, då tänker jag påstå att det kan vara tillåtet för andra också. Havssnigel är lite ålderdomligt och nakensnäcka är vad man brukar prata om numera. Kanske rent av den term man bör använda. Men man kan inte påstå att det är direkt felaktigt att prata om sniglar i havet. Färdig, tillbaka till ämnet. Vi kanske kan hitta nåt annat att käfta om Lasse?

Ska språkpolisen slå till så kan biologipolisen också göra det. Eremitkräftor, nja, kräftor är de inte. Hermit crab som är det engelska namnet är inte mycket bättre det, de är inte nåt närmare släkt med vanliga krabbor heller. Trollhumrar och porslinskrabbor, det är eremit(kräftornas) närmaste släktingar. Möjligen kungskrabbor också men där verkar det råda stor oenighet. Så eftersom det inte handlar om några kräftor och det i alla fall när det pratas om akvarier inte är nån direkt risk för missförstånd så kanske det inte är så fel att helt enkelt kalla dem eremiter? Och det där med sniglar, visst finns det djur i havet som kan kallas sniglar. Eller havssniglar om man ska vara lite tydligare. I alla fall för min del känns det lite avigt att kalla skallösa snäckor för snäckor och nog finns det skallösa varianter i havet alltid. Att de varianterna inte är så vanliga i akvarier och att eremiter med självbevarelsedrift inte äter dem eftersom de brukar vara giftiga, det är en annan historia.

En fråga är ju också om det är ett gift som funkar som luftburet eller via huden. Det verkar tveksamt, de förgiftningar som har hänt verkar bara ha skett via att man ätit något. Det är ju inget att leka med de där gifterna men som andra varit inne på, skulle du blivit förgiftad så hade du inte behövt fråga. Du kan nog ta det lugnt men lite extra städ och tvätt gör kanske inget. Fast skulle du börja känna av några konstiga domningar eller nåt sånt, då funderar du inte utan skaffar ambulans per omgående. Fast det verkar helt osannolikt att det skulle bli aktuellt.

Att surfande på datorn är en oväntat stor miljöbov är sant. Att det att köpa vildfångad fisk kan bidra till lokal utveckling som skyddar rev, det är en inställning som klart kan beaktas. Att det inte alltid är bättre att köpa begagnat än en nyare sak som kan ha förbättrats med t ex lägre energiförbrukning, det tål också att fundera över. Men det där med kampfisken... Dels är det faktiskt lite oförskämt mot David att skriva så där. Men, värre, det är klart orätt mot kampfisk och även mot de som har intressen ät det hållet att avfärda dem på det sättet. Kampfiskar klarar sig i en balja med lite mat och vatten ett tag, ja. Det gör clownfiskar också, inte lika länge som kampfiskar men ändå. Jag tycker kampfiskar är rätt ointressanta men om man nu håller dem så ska man faktiskt se till att ha nån slags minimistandard på att hålla en djurskyddsmässigt försvarlig nivå och dessutom gärna se till att det blir lagligt. Då krävs det faktiskt mer än en balja med vatten och lite mat. Kampfiskar är enklare att hålla än saltvattensfiskar och det kanske är lättare att hålla ner miljöbelastningen men åndå, lite mer kan man faktiskt förvänta sig av någon som är intresserad av akvarier än att påstå att de passar i en balja.

Alla behöver en känguru. Får väl ta en fiskbild också. Blågylta som förgäves väntat under Jonas båt för att få åka med till hans akvarium.

Salta upp Östersjön låter som en bra idé. I stället för bredband till alla kör vi på havsvik till alla. Som uppvärmning kan vi ta vänern. Grovt räknat borde det inte handla om mer än typ 150000 långtradare med salt. Borde bli skaplig mängdrabatt.

Jag skulle säga så här, har man skaffat sig en uppfattning om hur man vill göra med det här med vildfångat kontra odlat så är det något som ska respekteras. Men säger man nåt generellt som nån slags sanning som man förväntar sig att andra ska följa, då har man troligen inte tänkt färdigt. Vi kör tävlingen lite tydligare: Resurbevarande: Här vinner vildfångat klart, det drar väsentligt mycket mer energi att odla en fisk här än att transportera hit den med flyg. Vinnare: Vildfångat Djurskydd: Här finns det också en klar vinnare, odlat. Det som odlas här slipper de längsta stressande transporterna och på sikt selekteras det fram de individer som bäst trivs med de förhållande vi ger dem. Det blir ju inte heller någon lika brutal omställning när det gäller mat och miljö. Vinnare: Odlat Artskydd: Och här kör det ihop sig. Å ena sidan är det naturligtvis oemotsägligt att plockar man inte djur i det vilda så är de ju kvar där. Att selektivt plocka ut vissa attraktiva djur ger naturligtvis en risk för tråkiga konsekvenser. Fångsten kan skada eller i värsta fall utrota arter. Å andra sidan, det att man betalar för de där djuren ger dem ett värde och ett incitament att vara rädd om dem. Det är ju inte så att de som nu fångar akvariefisk om den verksamheten upphör kommer att sitta i solnedgången och spela trummor och bli sanna ekologer. I stället kommer de att hitta på något annat för att försörja sig som kan bli mycket värre för reven. Vinnare: Oklart, det går att argumentera åt båda håll Vad man tycker är rätt beror alltså på hur man prioriterar. Och då måste vi respektera att vi kan landa i olika slutsatser.