Bygert

Ska också sägas att fiskar med prick men utan spegel inte gjorde några ansatser att klia sig. Går inte att förklara med att fläcken skulle ha irriterat på nåt sätt alltså.

Om fisken hade riktat putsarbeteende mot spegeln hade det inte varit ett godkänt spegeltest. I så fall har ju djuret inte förstått att det är sig själv som det ser i spegeln. Det intressanta är att fisken simmar bort från spegeln och försöker skrapa bort fläcken mot en hård yta. Rimligen har den då in nån slags bemärkelse förstått att det är sig själv den ser i spegeln och som en följd av det har den ju i så fall nåt slags självmedvetande. Det resultatet var uppenbarligen inte populärt i alla kretsar, det var tydligen inte önskvärt att få det utfallet. Näst intill att man kritiserar att man gjort försöket eftersom man inte gillar utfallet.

Just det jag tänkte lägga in. Men en liten sammanfattning av vad det gäller kanske inte skadar då. Spegeltestet är ett klassiskt test. Man sätter obemärkt en prick på ett djur och låter det se sig i spegel. Om djuret då börjar krafsa på pricken så tas det som bevis för att djuret förstår att det ser sig själv i spegeln och att det alltså har ett slags självmedvetande. Tidigare har bara de mest intelligenta djuren som primater, kråkfåglar, delfiner, elefanter och kanske nån till klarat testet. T ex så pass smarta djur som hundar har inte klarat av detta. Och nu alltså putsarfisk. Och man har gjort ett antal test som borde utesluta en del felkällor, annan fisk med prick, prick på spegeln osv. Det verkar som fisken ser pricken och sen gör nån koppling till att den finns på sig själv och försöker få bort den. Minst lika intressant som testresultatet är debatten som det gett. Det verkar som det inte är acceptabelt att en fisk är så smart så den fixar detta. Alltså måste det vara nåt fel på upplägget. Eller så prövar testet nåt helt annat än det man avser att det ska testa. Oavsett, det är nog läge att vara försiktig med tolkningar. Och det där när fiskar, reptiler och en del annat beskrivs som inte mycket mer än korkade automater, stoppa in ett stimuli och få en reaktion, det är nog inte hela sanningen.

Våtrumssilikon är direkt giftigt för vattenlevande organismer. Även om det kanske är lite avstånd känns det ändå som en risk att ha det nära akvarievatten. Akvariesilikon kan vara ett bättre val.

Det kan man ju tro men varför skulle det vara så enkelt? Fisk, det finns diverse som kräver tillstånd och när man kommit hem så ska man skicka in en försäkran om att det inte rör nåt sånt, den finns här: https://www2.jordbruksverket.se/download/18.267025215f9d477d3e93b78/1510734145441/E9_46.pdf Kräftdjur - glöm det om det inte är kul att bli brevvän med jordbruksverket. Totalstopp utan tillstånd och mycket stor risk för elände i tullen om de gör kontroll. Annat ryggradslöst - i princip ok att ta in med lite undantag för diverse pestarter. Men många koraller tex är listade och har man då inte nödvändiga handlingar med sig kan det bli jobbigt på riktigt.

Här har det hänt en del ja. Ska se om jag kan få med allt. Skriver jag att man inte ska läsa CITES så menar jag med det att man inte ska läsa CITES. Jag vet åtminstone en person som fått sextusen i böter efter att ha gjort misstaget att läsa CITES-listor. Det vi håller på med här är gemenskapslagstiftning och den är hårdare än CITES. Det vi ska bry oss om är EG 338/97 med tillhörande tillämpningsföreskrifter och artlista A, B, C, och D. Inte CITES med artlista I, II och III, den gäller inte inom EU. CITES kan vara aktuellt vid export/import till icke EU-land för det landet men gemenskapslagstiftningen ska ändå hanteras för att komma över EU:s yttre gräns och det är där problemen vanligen finns. När det gäller bilaga B så finns det i EG 338/97 alltså ett förbud mot kommersiella aktiviteter utom då myndigheterna övertygats om att djuret är lagligt. Låt nu det där sjunka in lite... Kommersiella aktiviteter alltså. Sälja, köpa, visa, sånt handlar det om. Att inneha är inte en kommersiell aktivitet. Inte att ge som gåva eller att ta emot en gåva heller. De där förbuden gäller alltså inte ens bilaga A djur så länge det inte handlar om pengar (i princip). Man får ha ett bilaga A djur utan papper och man får ge bort det och ta emot det. Skulle det förekommit något olagligt så är det upp till ansvariga myndigheter att bevisa det, man har ingen skyldighet att bevisa något så länge det inte är pengar inblandat. Men kommer det in pengar på nåt sätt så skall man alltså för bilaga B kunna bevisa att exemplaret är lagligt. För bilaga A finns det regler in absurdum hur det ska gå till, blanketterna är specificerade till sista millimeter och i 865/2006 finns det ett regelverk så man baxnar. För bilaga B finns det - ingenting. Så länge Ernst Mehnert var kvar på Jordbruksverket så konstaterade man i det läget att det inte finns några regler. Numera kör man hittepå i stället. Kanske inte alltid så begåvat, härstamningsbevis för en korall, jovisst, lycka till med det. Fast man kan ju ändå ta till sig vad verket skriver och ta det som nån utgångspunkt. Det viktiga är hur som helst att man kan styrka ett ursprung och vältra ansvaret bakåt. Om man har en förökning av nåt slag kan man ju dokumentera det. Man ska kunna visa att exemplaret är lagligt men det finns inget som säger att det måste gå till på ett visst sätt. Och där kom huddigreparatören, fortsättning följer när han (förhoppningsvis) hittat problemet.

Jag har väl sagt två saker länge: - Läs för f-n inte om regler och arter inom CITES. Det kan bli ett riktigt dyrt misstag. - Se till att få nåt papper på inköp av djur på EG bilaga B. Och reglerna då. Bilaga A kräver intyg för i princip allt man tar sig för med. För saltvatten är det mest bilaga B som blir aktuellt så vi håller oss där. I EG 338/97 finns följande i artikel 8: 5. De förbud som anges i punkt 1 skall också tillämpas på exemplar av de arter som upptagits i bilaga B, utom då den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten har övertygats om att exemplaren har förvärvats och, om de har sitt ursprung utanför gemenskapen, att de har införts i enlighet med gällande lagstiftning för bevarande av vilda djur och växter. Och då får vi ju ta punkt 1 också: 1. Det är förbjudet att köpa, att erbjuda sig att köpa, att förvärva för kommersiella ändamål, att för kommersiella ändamål för allmänheten förevisa, att använda i vinstsyfte och att försälja, att inneha för försäljning, att saluföra eller att för försäljning transportera exemplar av de arter som upptagits i bilaga A. Alltså, när det gäller bilaga B så är det förbjudet att göra något kommersiellt om man inte kan bevisa att exemplaret har lagligt ursprung. Däremot är det alltså inte förbjudet att inneha. Man kan alltså köpa en korall i zooaffären och ha den och behöver för den skulle inga papper. Men man får alltså inte ta en fragg och sälja om man inte kan bevisa att den är laglig. Hur bevisar man att det är lagligt då? När det gäller bilaga A är det ju ett statligt intyg som gäller men för bilaga B finns det inte lika klara bestämmelser. Praktiskt har det visat sig att myndigheterna är nöjda om man har ett spårbart kvitto. Är det då tveksamheter går man på den personen i stället. Kan hända sånt som att en ormsäljare fem led tidigare i annat land får bekymmer medan de senare leden går fria. Så om man nu har en korall på bilaga B och inte tänkte på att begära kvitto? Ja man får ju ha den. Och inget säger att säljaren måste lämna dokumentation vid försäljning. Men kan man inte styrka ursprunget så får man inte sälja, så enkelt är det. Fast när det går mellan privatpersoners akvarium så är ju risken för upptäckt kanske inte så stor. Men ska man ha exportpapper, då blir det ju en helt annan historia. Tyvärr, inga papper, ingen export. En sak till är också viktig. Försäljning av exemplar på bilaga B i nån slags omfattning är tillståndspliktig enligt artskyddförordningen. Var gränsen går må vara oklart men tänker man sig att börja exportera lär man definitivt behöva tillstånd.

Vad man brukar göra är att man titrerar ner till pH 4,5 eller nånstans i den trakten och så kallar man det man får fram för karbonathårdhet och det har man nån slags vana att dra nån slutsats av. Fast... är det säkert att det är det man vill veta? En sak man vill veta är ju hur stabilt vattnet är mot svängningar i pH. Då är det ju inte jätteintressant hur det beter sig neråt 4, svänger det dit så är det kört med marginal. Det kanske vore mer intressant att se hur stabilt det är mot mindre svängningar, säg 0,5 enhet pH eller nåt sånt? En annan sak man kan vilja veta är om det finns nog av ämnen som vissa organismer behöver. Karbonat och bor är väl vad som ligger närmast till här, möjligen fosfor och silikat även om det nog blir svårt att urskilja. Kanske man skulle styra titreringen mer specifikt till just precis det man behöver veta?

Visserligen skrev Jonas om kalla akvarister i Sverige men detaljer som nån gräns struntar vi i, klart du är välkommen! Går säkert bra med danskar, finnar eller vad som helst också, är det kallt så är det bra. Men nu får du ju berätta mer värderade nabo. Akvariet självklart, vad är det i det och vad har du för teknik? Men det här med Mandal var också lite intressant. Ser ju onekligen ut att vara så långt i syd man kommer i Norge. Hur ser det ut där, klimat, havsmiljö, tja i största allmänhet?

Vad som är lämplig och laglig avlivning av akvariefisk är inte helt enkelt att reda ut. När det gäller vad som är lagligt finns det inget specifikt för just akvariefisk men mer generellt kan man säga att vill man vara säker på att vara på rätt sida så ska man uppfylla två kriterier: 1 Avlivning eller bedövning som ger omedelbar medvetslöshet 2 Medvetandet får inte återkomma. Dessutom får naturligtvis inte djuren plågas men det ligger ju redan i de där två kriterierna. Utgår man från de två kriterierna så är frysen inte ok. Det går för långsamt och det finns uppgifter om risk för svåra plågor när det börjar bildas isnålar i kroppen. Metoden må vara behaglig för utföraren men lämnar mycket att önska för djuret. Halshuggning är definitivt olämpligt. Det finns flera studier som visar att ett avhugget huvud från kräldjur, fåglar mm kan vara igång lång tid efter halshuggningen, uppgifter finns om 20 minuter. Absolut inte ok. Diverse bedövningsvätskor kan vara ok men är knappast lämpliga för privat bruk, lämna det till veterinärer. Så då är det grovt våld som återstår. Det må så vara att det kanske inte är så kul för den som ska utföra det men för djuret är det klart bättre. Man kan kasta fisk i golvet men det finns en viss risk att man skadar mest i fel ände, det är inte nån helt kontrollerad metod. Däremot så slår man ju som redan Arne Anka konstaterade världen med häpnad med ett rejält järnrör. Eller hammare för den delen. Mindre fisk kan man ju i princip mosa skallen på. Större bedövar men med slag i bakhuvudet varefter man lämpligen förstör hjärnan med en spik eller liknande. Låter det inte trevligt? Nå, be om hjälp då.

Jonas, vi verkar överens om nästan allt och det är ok. När det gäller det vi ser lite olika, tja, om man då mäter alkalinitet till ett slutvärde på tex pH 7, skulle då inte det bli sak samma som det du kallar buffertkapacitet?

Alkalinitet betyder definitivt absolut inte hur alkaliskt vatten är. Blanda inte ihop de begreppen, det är helt olika saker. Alkalisk är samma som basisk, pH över 7. Alkalinitet är förmåga att stå emot syra utan att pH sjunker nåt nämnvärt. Vatten kan vara alkaliskt utan att ha mycket till alkalinitet. Och det kan också vara surt med mycket alkalinitet. Praktiskt brukar man prova alkalinitet med titrering ned till pH 4,5 där det mesta som har betydelse i vanlig tillvaro har gjort sitt. Man kan alltså starta med ett surt vatten och mäta vad det har för alkalinitet, inget konstigt med det. Buffertkapacitet är sak samma som alkalinitet, även om det iofs kan gå åt andra hållet också, aciditet.

Nu är ju frågan vad man lägger i ordet normalt men jag vill ändå mena att det leder fel att sätta likhetstecken mellan karbonathårdhet och alkalinitet i sötvatten. Ofta är det inte så fel att göra det men kommer man under pH 6 - och det finns absolut både sjöar och akvarier som ligger där - så tackar karbonatsystemet för sig och gör lite eller inget åt saken. I stället är det organiska syror som får stå för stabiliteten och buffrar vattnet. Vill man köra hårt med vildfångad diskus med alkottar, torv och annat i den stilen är det inte karbonater som stabiliserar och står för alkalinitet och aciditet utan i stället t ex tanniner. För all del är karbonater ofta men definitivt inte alltid det helt dominerande i alkaliniteten. Men när det nu är alkalinitet vi mäter och egentligen är intresserade av, varför då använda en annan term och annan mätskala? Vattenödla, kopparorm, tornsvala är ju exempel på benämningar som leder fel och efterhand försvinner, varför inte då karbonathårdheten?

Jo det var en kul dag och trevligt att se Lasse också. Vädret var till och med tillfredställande för frun och då är kraven höga. Fisket var väl aningen magert utom när det gäller stensnultror som var onödigt många. Dock blev det en del i mjärdarna - som var aningen färre än hundra - så det blev en del kul med hem. Snygg grässnultra och torsk bland annat. Bara att sikta på nästa tillfälle nu, det här är ju lite av sommarens behållning.

Och lite seriösare, total alkalinitet är ju alla baser som går att titrera med en stark syra. Så det kan ju vara mer än bor och karbonater även om det kanske inte blir så spännande att titta på. Däremot blir det ju förvirrande med enheter. Bor har ju egentligen inget med dKH att göra men däremot med alkalinitet som mäts (vanligen) i mekv/l . Men det som beskrivs som karbonathårdhet är ju med få undantag en mätning av alkalinitet. Går det att få nån rätsida på det där eller är det för etablerat för att rätta till?

Och det var absolut nödvändigt att skriva rubriken så man får såna här bilder i skallen? https://www.filmonpaper.com/posters/borat-quad-teaser-beachstyle-uk/

Havsvatten i kranen borde ingå i normal standard. Kan man inte satsa på det i stället för snabbtåg, bredband och allt vad det nu är för mindre viktig infrastruktur man tänker bygga ut?

Om man monterar fasta uttag i en flyttbar garderob och ansluter dem med stickpropp i ett befintligt uttag, är det ok och ok att göra själv då? Tja... gråzon är det. Här är ju ett sätt att kanske gå runt problemet: https://www.clasohlson.com/se/Väggfäste-för-grenuttag/36-3293 Med fästet så sitter ju grenuttagen på plats och dräller inte runt men troligen är det inte att se som en fast installation. Kan vara ett alternativ för att få "fasta" uttag utan att övertala en elektriker till att visa sig.

Skogvaktarens lapp: Tall långa barr, gran korta barr, telefonstolpar inga barr. Fast det besvarar ju inte hur man ser skillnad på tall och fur. Det är väl en fråga i klass med vad det är för skillnad på en anka (Den simmar bättre än den går).

Här kan man beställa isolerglas: https://www.glasgiganten.se/64-isolerglas Finns ju två och treglas och med eller utan argon och det ena och det andra. Med de mest avancerade närmar sig isoleringen 50 mm frigolit men kostnaden stiger ju också. Ser ut att finnas med upp till 12 mm glas men det kostar ju naturligtvis och jag vet inte om man kan få olika tjocklek på glasen. Min tanke var nog annars att sätta en enkel tvåglas isolerkassett framför frontrutan. Med lite spalt emellan ger ju det luftskiktet också lite isolering under förutsättning då att man får tätt så det inte cirkulerar luft. Nåt som verkar sympatiskt annars är självrengörande glas. Det skulle man ju vilja ha till frontrutan, fast, riktigt så enkelt är det nog inte.

Luft isolerar på ett sätt bra men då ska den vara stillastående. Det blir den inte vid en kall yta. Det är därför isolerglas och frigolit fungerar, det håller ordning på luften så den inte drar omkring. Lite snabbkalkyl säger att värmegenomgången på ett ordinärt isolerglas blir fyra gånger den för 50 mm frigolit.

Pillade lite i kalkylbladet och det ser ut som det ligger en faktor 1 på pump i vatten och 0,7 på pump i luft. Kan vara rimligt men 0,1 för belysning, hur väl stämmer det egentligen? Bör också variera en del beroende på upplägg, man kan ju t ex på vissa typer dra undan drivenheten från akvariet och spara värme så. För kylbehovet på akvariet så förstår jag inte hur beräkningen sker. Kylbehovet borde ju t ex variera beroende på hur stor del av akvariets yta som är oisolerad ruta?

Naturligtvis är det ett stolligt projekt med kallt akvarium i uterum. Mer sånt! Glaset i akvariet är ju rätt så tunt så det har nog inte nån större betydelse som isolering. Med ett akvarium i tjock akryl blir det nog däremot lönt att räkna på effekten. Det som nog ska till om det ska fungera är bästa möjliga isolering. Ställ akvariet på frigolit till att börja med, kanske 1 dm. Och samma isolering runt om där man inte ska se in. Frontrutan skulle ju gå att sätta en lucka med isolering för, ett annat alternativ är ju att sätta en isolerglasruta framför rutan. Uppåt är det en ide att sätta en sarg runt kanten, gärna av isolering, för att hålla en kall luftkudde över akvariet. Jämför med frysar i en del affärer som kan fungera fast de är öppna uppåt. Ska det till värmande belysning är det ju bra om den kan sättas över den där kalla luftkudden i så fall. En ide är ju också att sätta en termostatstyrd fläkt i uterummet som drar in kallare luft på natten. Så har jag gjort till mina kalla kar med en differenstermostat som startar fläkten när det är kallare ute än inne. När det gäller den högst eventuella dammen, drygt 600 mm nederbörd kan man räkna med här, tveksamt om det dunstar så mycket. Mycket av det kommer också på hösten när det är lägre avdunstning. Visserligen skulle man kunna tänka sig det där som vattenbyte om man lägger till salt efterhand men det kostar ju med salt och det blir ju också en utspädning som kan bli tråkig. Beror nog en del på djupet också, kommer det 100 mm regn i en damm som är 3 dm djup så blir det ju radikalt lägre salthalt. Samma regnmängd i en 3 m djup damm blir ju inte alls lika illa.

Nja, om jag fattar rätt om var du bor så har du mycket närmare till havet än vad jag har. Visserligen den där lite tråkiga utsötade varianten där det inte finns lika mycket spännande djur men visst kan man hitta kul saker där också. Det går ju också att åka till västkusten, visst, det är inte helt enkelt men visst går det att ha kallt salt på distans, kan jag så kan fler. Och för övrigt, kalla akvarister skrev ju Jonas efter. Abborrar är faktiskt riktigt snygga fiskar som är väldigt trevliga i akvarium. Det kan man ha även om havet är långt bort.

Nej, så kan man inte tänka. 100 W värme värmer precis lika bra oavsett om det drivs av 12 volt eller 1000. Läser man om en amerikan som använt en värmare på 100 W så behöver vi också 100 W för att få samma resultat. En annan historia är att om vi tar en värmare på 100 W som är anpassad till vårt elsystem och pluggar in den i USA så ger den bara typ 50 W, om nu inte elektroniken ger upp. Omvänt, pluggar vi in en en USA anpassad värmare på 100 W här i vårt system kommer den kanske att ge 200 W och mer troligt att brinna upp. Men de värmare som är lokalt anpassade och ska ge 100 W med den spänning som finns på platsen, de är likvärda när man jämför.