stigigemla

En gång i tiden beräknade Cree (kvalitetstillverare) att deras lysdioder skulle lämna ungefär 70% av ljuset efter 50 000 timmar. Kommer jag ihåg rätt var det vid 70 grader och ett LEDchip på 0,64 mm2 som fick 700 mA. 50 000 timmar är 17 år räknat på 8 timmar per dygn. I mina belysningar använder jag 1,3 mm2 LEDchip som jag driver med 240 mA och ungefär 55 grader varmt. Det är nästan 6 gånger lägre strömtäthet och lägre temperatur. Jag tror alla belysningstillverkare har sänkt strömtätheten i chipen så jag väntar mig en betydligt längre livslängd på LEDen i framtiden även på andra fabrikat. LED har sjunkit väldigt i pris och verkningsgraden blir högre vid lägre strömtäthet. Ledlampor för hushåll är en helt annan sak. De tillverkas för att gå sönder efter mellan 10 000 och 25 000 timmar. Annars skulle fabrikerna få lägga ned om man inte behöver byta lampor längre. I naturen har vi monsun med mulet väder en månad och skiftande vattenvärden vilket korallerna normalt sett överlever. Men koraller flyttar väldigt sällan ned och framför allt uppåt på revet så de är vana vid sitt maxljus. Det kan ta mer än en månad för korall att bilda UVreflekterande proteiner när de får mer ljus så den tiden och kanske det dubbla kan det ta för en korall att anpassa sig. Det ser man om inte annat när man köpt en ny korall som kan ta uppåt ett halvår för att få full färg i det nya karet.

Allt levande har naturligtvis ämnesomsättningsprodukter. De copepoder och maskar som finns i levande sten rensar och precis som du säger mest grövre porer - från någon tiondels mm och uppåt. Men det är ju grunden för att den inre strukturen skall kunna rensas. Är de grövre porerna täta finns det ju ingenstans där detritus inifrån skall kunna ta vägen. Naturligtvis är det inte bevis om någon kraschat sitt kar. Men när ett antal revisar säger samma sak är jag villig att tro på det. Vi kommer aldrig att kunna få seriös forskning på saltvattensakvarier så länge som det finns problem i naturen att åtgärda. Så vi har inget annat val än att med ett skeptisk öga kolla egna och andras erfarenheter och dra våra egna slutsatser. Jag har också haft invasion av hydror, plattmask och vermetider. Men det är ju lätt att åtgärda. Det finns ju djur som äter dem. Och några akvarister ser dem med glädje. I alla fall så länge de är enstaka. Och de är en indikator på hur karet mår. Förökar de sig obegränsat gör man något fel med sitt kar. Jag anser det är bättre att ha lite av varje i karet så ser man om något börjar ta över innan det börjar bli risk för krasch. Vad som är ont eller gott i ett akvarium ( om man nu tror på ont och gott) ligger mest i betraktarens öga.

JAg har detta på min hemsida: http://www.oceanakvarium.se/?category=pages/2_bra_att_veta/2_mer_att_veta&page=skotselrad Och ett råd om vad man inte skall göra: Ändra inte ljusinställningen! Det tar för en del koraller mer än en månad att vänja in sig till en ny ljusinställning.

Jag tycker det är en god idé att låta sanden vila lite innan den används. Men jag är lat så jag skulle nog bara mäta fosfat.

Det är svårt det här med att börja med salt. Man får så olika råd och alla kar är olika. Mitt grundtips är att försöka bestämma vad för slags kar du vill ha (alltså inuti inte utanpå) och sedan leta upp några trådar om kar som har ungefär detta djurliv. Även om tekniken är rolig är den ju bara till för våra djur och skall anpassas till dem (och kanske våra kunskaper). När du bestämt dig för hur du vill göra är det dags att leta akvarium. Tänk på att själva akvariet är en liten del av kostnaden. Belysningen kostar ofta mer liksom cirkulation + filtrering. En snygg möbel kostar ofta lika mycket som karet om den måste specialtillverkas. Ett begagnat saltvattenkar med ljus och pumpar kostar ofta mindre än ett nytt utan tillbehör. Och konvertera inte ett sötvattenkar. Det blir sämre än ett dedikerat saltkar och ombyggnaden kostar alltid mer än man väntat.

Och jag har åsikten att det positiva med diverse småkryp överstiger problemen många gånger. De minskar den biologiska belastningen i och med att de håller stenen ren. Jag tror nästan alla här har sett cyano på botten av kar som slutat 1 cm från levande stenarna. Det beror på att nattetid har vi djur där som äter cyanon. Har vi använt torr sten och inte fått in småkrypen växer cyanon minst lika bra på stenen som bredvid. Stickor i fingrarna. Det kan vara ett problem men allvarligt talat: Är det inte bättre att ha maskar som rensar sanden än att den gror igen av all gammal skit som samlas där? Maskarna är också en indikator på hur akvariet sköts. Är det mängder av mask så lever de på spill från matningen av fisk och då är det läge att se över matningsrutinerna. Fiskdödare. Jag anser att risken är överdriven. De fiskätande maskarna är mycket sällsynta. Ett par om året hittas i Sverige. Mantis är i allmänhet oskyldiga pistolräkor. Och skulle de verkligen vara Mantis är de vanligaste små arter som bara blir runt 5 -6 cm och smashers som inte äter fisk. Räkdödare i karen är i allmänhet gyltor eller hökfiskar som okunniga akvarister köpt i en butik som inte talat om detta för dem. Korallätare - plattmaskar eller nakensnäckor kommer i 99% av fallen med koraller inte med stenen. Så titta genom alla nyköpta koraller noga. Invasiva arter. Om man läser på hittar man djur som äter dessa. Pepparmintsräkor och några fiskar äter glasrosor och Majano. Andra djur äter hydror. Men de försvinner ofta plötsligt av sig själv. Vermetider äts ofta av snäckor (Bumble bee?). Jag har sett ett antal trådar på Reef 2 reef där akvarier har krashat efter 1 till 2 år. Anledningen till det har ofta varit att ägarna bara har satt i död sten. Efter en tid har den vuxit igen av detritus och sedan händer det oväntade. En riktig levande sten huserar ett antal olika små kräftdjur och maskar som kontinuerligt rensar den. Men den kan fungera som källa till ett gott mikroliv för mycket mer död sten som får liv på detta sätt..

Jag brukar rekommendera 0,06 - 0,1 i fosfat och 1 - 10 i nitrat.

Jag skulle låta bli att mata clownerna några dagar och se om nitritvärdet sjunker.Var det "riktig levande sten" eller sten som varit torr?

Varför vill du ta ur maskarna? De är ju nyttodjur som städar ditt akvarium.

Det var en smart lösning. Det var inte mycket flöde men med 50 och 32 mm rör och större nivåskillnad mellan insug och utlopp skall det nog räcka. Det som saknas är ett överrinningsfack för att hålla vattenytan mer konstant och ett galler på insuget mot snäckor och annat..

Det finns också många arter av damseller eller frökenfiskar som vi oftast säger. Och aggressiviteten varierar väldigt mycket. Man kan nog på en 10 gradig skala räkna in dem mellan 3 och 10 (argaste fisk över huvud taget). Chrysiptera springeri och talboti är bland de fredligaste och Chromis retrofasciata är så liten att större fiskar inte brukar bry sig om att den försöker jaga dem. Det är mycket underhållande att ha några par i samma art av dessa då de brukar ha strider vid revirgränsen utan att skada varann eller att bry sig om andra fiskar. Hos mig bryr de sig inte om andra fiskar. Det är stor risk att hexataeinan kommer att mobba mandarinen till döds då de är konkurrenter om samma föda. Av clownfiskar finns det många arter och de är normalt ganska aggressiva inom sitt lilla revir när de etablerat sig. Med åren brukar de lugna sig. Det verkar som om de lär sig att t.ex kirurgfiskar inte äter deras ägg. Jag har haft kirurger som betat alger 5 cm från A. perculas ägg medan Gramma loreto inte fått komma närmare än en halv meter.

Kan du skicka ett foto på överrinningsfacket med det som är i det så blir det möjligt att se om du gjort något fel.

Det går lätt att göra distanser av silikongummi. Bara att lägga ut en kludd på en glasbit och sedan dra ut den till lagom tjocklek. Silikonet härdar på några timmar när det bara är ett par millimeter tjockt men det bör användas inom 24 timmar om det skall fästa perfekt mot nytt silikon Jag använder ett blad för en brytbladskniv för att skära lagom stora rutor som jag sedan lossar från glaset. Sedan är det bara att skära till lagom stora bitar t.ex 5 x 5 mm och silikona dit dem där man vill ha dem. Vänta ett par timmar så de sitter fast och sedan är det bara att limma karet. Fördelen är att dessa kan sitta kvar. De är ju av samma silikon som resten av fogarna. En del tillverkare lägger ut silikonpluttar på den skivan som skall limmas och stryker ut dem till rätt höjd, väntar ett par timmar och limmar sedan karet. Obs! Silikonet skall härda stillastående. Akvariet skall inte rubbas så länge som fogarna inte härdat helt. Tvätta händerna innan du börjar med silikon så att det inte kommer med fett från fingrarna i fogarna. Använd handdiskmedel. "Flytande tvål" och handrengöringsmedel innehåller ofta fett för att hålla huden mjuk efter tvätt och fett är silikonfogens fiende nummer 1.

Naturligtvis är det inte själva pumpen som gör att det blir utfällning i venturin. Men pumparna har sina egna, olika venturi. Och hos mig har de inga egna namn eller varumärken.

Jag skulle köra med den på1000 liter och Jebaon. Sitter de längst bak på var sin sidoruta bör det gå att skapa ett varierande flöde i hela karet.

Det kan ju vara så att ni ligger lite för högt kalcium x kH för det magnesiumvärde ni har. Med vanlig Ballingmetod kör jag 420 och 8 till 1350 och då får jag lite fällning. Men där jag använder kalciumkarbonat i stället för bikarbonat får jag 0,2 pH högre och då måste jag sänka kH till 7 för att det inte skall fälla ut kalk i venturina. Det är också lite skillnad mellan olika skummarpumpar. Det verkar som om det blir mindre fällning i de gamla Aquabee 2000/1 än i ATI:s elektroniska eller RIO pumpar. Core 7 använder karbonat så där kan man vänta sig lite högre pH och större risk för fällning än med en standard Ballingmetod. I karantänen där Ca och framför allt kH är lite lägre har jag ingen kalkutfällning.

Det kan ha att göra med var du tillsätter kalciumkloriden. Ett tips kan vara att sätta i en ministreamer i det facket så att det blandas ut bättre.

Jag skulle skruva tillbaka den för hand och sedan justera flödet från pumpen lite så att det är mer lika över hela anemonens bredd.

Det viktigaste med dosering är att bara dosera det man mäter fram att det behövs. Det vanligaste i Sverige idag är att använda en doserpump för att tillsätta enligt en Ballingmetod (eller avläggare från den).

Det man kan göra är att spara alla inköpskvitton på stenkoraller, musslor och levande sten. Och sedan bokföra (gärna med foton) varje gång man delar eller säljer. De sorter som man inte har kvitton på kan man helt enkelt låta bli att sälja. Vi har ett exportstopp av koraller från Indonesien, Fiji och många karibiska länder. Det beror på att kontrollen av brytningen av koraller inte gått att reglera. Att odla koraller har inte heller hjälpt eftersom de blandas upp med skövlade koraller från rev man inte ser skillnad på från de odlade. Och så är det risk för faunaförfalskning. När man flyttar koraller för att odla flyttar man med bakterier och parasiter som kan hota de naturliga bestånden nära odlingen. Det är vanligt att man byter vatten till korallerna före flyget. Och det gamla vattnet hamnar i havet vid flygplatsen. Ett problem som jag ser det är att formellt sett får man inte slänga gamla döda korallskelett på soptippen eller mala ned dem till trädgårdskalk då skeletten också ligger under Cites. Vad anser du Bygert att man skall göra med döda grenar mm från stenkoraller?

Jag har kört med en liknande modell i 10 år nu och kan inte tänka mig att lämna det. Jag har ett 200 liters kar jag blandar salt i. Sedan pumpar jag vatten därifrån till korallsystemet som har en ytavrinning i sumpen till försäljningsakvarierna som har en ytavrinning till karantänsystemet som har en ytavrinning till husets avlopp. Korallsystemets sump står på 10 cm frigolit och försäljningssumpen på 5 cm så det är lite nivåskillnad mellan sumparna. Gör jag ett 200 liters vattenbyte så blir det 200 liter bytt i alla tre systemen.

Och inte använda kolkälla samtidigt som kol för då slammar det garanterat igen.

Det är inte min erfarenhet av pH- probar. Kalibreringsvätskan är förvisso exakt men när proben åldras så behöver den mer och mer joner i vattnet för att visa rätt. När proben börjar åldras så ger den mindre utslag i mV per pH vilket vi kompenserar genom att ändra kalibreringen i pH mätaren. Men då krävs också mer joner i vattnet för att "få igenom" jämvikten av väte och OH- joner så att det bildas en mätbar spänning.

Du har väl ett näringsmax i augusti också. Då brukar havet bli grönt - i alla fall runt Göteborg på 70 talet. Kanske är det tidigare där referenserna till artikeln är från?

I februari borde de vara i full fart igen i havet för då har vi en alg och bakterieblomning.