stigigemla

Vulpinus brukar inte hoppa. Man räknar nog med att den är giftig som ett par getingar = någonstans stans emellan att katterna in känner giftet eller att de dör.

Men helt fel är det ju inte för det gör mindre ont om man blåser på tummen.

Att sätta i ännu fler clowner kommer bara att förvärra problemet. En helt annan art kanske kan fungera.

De är båda ganska snälla fiskar för det mesta. Men veliferumen kommer att växa ur ditt kar. Och när man sätter i nya fiskar är ofta flavescens hyperaggresiv några dagar. Och scopas lite mindre hyperaggresiv. Ingen av de här fiskarna är egentligen lämpade för ett 200 liters kar. Minst olämplig är flavescens och scopas. Veliferum, desjardini och hepatus bör alla ha kar över 2m. De blir jättestora.

Saltvattensguiden - forum - medlemsarea - medlemslista - sök medlemmar - avancerad sökning - skriv in Bromölla.

Min Lo vulpinus vet att om den betar på korallerna får den Nori. Jag vet inte om den gillar koraller eller om det är en form av dressyr den utövar.

Aqualight Picobello är en helt OK osmos. (Har Dow Filmtec membram som de flesta på marknaden). Men många (de flesta) har ett silikatfilter efter osmosen.

Ja man borrar hålet över vattenytan så kommer det en liten stråle vatten där. På så sätt ser man att hålet inte lägger igen. Och med hål över vattenytan blir det ingen hävert till returpumpen.

Orca Unterwasserkleber kan man använda till att täta akvarier utan att tömma.

Voltampere är det som belastar propparna och watt det som belastar plånboken. Men ni kan säkert halvera strömförbrukningnen genom att byta ut gamla T8 lysrörsarmaturer mot nyare med T5 och elektronisk ballast.

Om wattmätaren inte tar hänsyn till reaktiv effekt kan 140VA motsvara 60w på grund av fasvridningen i kompressormotorn. Om wattätaren klara av att mäta skenbar effekt kan den också visa fasvridningen.

Det finns ett vatten som inte går att spara. Det är Tropic Marine Pro Hydroactive. Det innehåller en kolkälla som medför att det kan bildas svavelväte om man förvarar det med tätt lock. Vanligt Tropic Marine Pro Reef går utmärkt att förvara.

Det är välkänd kemi ( i alla fall för fabrikanterna) så det finns ingen anledning till varför ett titreringstest skall slå fel. Det är ju bara att höja/sänka koncentrationen i den vätska man mäter förbrukningen av. Jag tror det handlar mest om tillvägagångsätt hos den som testar och att se till att flaskor - burkar är riktigt stängda. Får man lite vätska i gängan till locket t.ex ser det ju tätt ut när man drar åt men när det torkar kan det som är i lösningen kristallisera och så får man små mellanrum mellan kristallerna som släpper igenom luft. De gäller naturligtvis även referenser. Personligen tycker jag det är mycket mer irriterande när ett salt har för höga värden av något basämne. Att höja är ju lätt men att sänka... Det viktigaste för mig är att det är pålitligt så man inte får en batch som gör att korallerna tappar färgen eller något annat som inte syns i de stora mätvärdena.

Jag tror Montipora brukar vara känsligare. Det verkar som om koraller som har bra ljus och bra cirkulation är mer utsatta om man har flera likadana i karet. De kanske behöver mer näring eller så är det kraften i det strömmande vattnet som gör skillnad.

För de som vill se finns ett manetkar i sjöfartsmuseet i Göteborg.

Har den fläckar där den tappat vävnad kan det mycket väl vara fosfatbrist. I och med det låga värdet och Hannas felmarginal +- 0,03 så skulle jag dosera lite fosfat.

Jag har tillsatt magnesiumklorid i sumpen ungefär 30 mg/liter upp till var åttonde timme. Men man bör nog kolla pH mellan tillsatserna för det kan tänkas sjunka. Och de första tillsatserna höjer förvisso värdet men det hinner sjunka mellan gångerna. Men när man har nått rätt värde sjunker förbrukningen tvärt. En loggbok över tillsatser och värden är viktigt och också en backuptest man använder t. ex var 10:e gång. Men det är väl inte nyheter för er?

När det gäller RSM- karet så är det C€ - märkt. Det betyder att tillverkaren genom importören ansvarar för att det inte är farligt att använda.

Det är inte lätt att bedöma kvalitet på kemikalierna. Det är inte bara frågan om det är föroreningar med utan också vilka. När man köper säckvis brukar man kunna få med en innehållsdeklaration. Magnesiumklorid t.ex kan innehålla flera procent natrium eller kalcium men det är ju sådant som man tillsätter ändå. Arsenik är mycket giftigt för människor men det finns en del i naturligt saltvatten. Metaller är nog det viktigaste att se upp med. Man måste alltså kolla ämne för ämne för att kunna bedöma om det är för mycket. Generellt kan man nog säga att kemikalier i flingor eller flak i grått inte är lika "rena" som de i klara små kristaller liknande strösocker eller bordssalt. Natriumbikarbonat och natriumkarbonat är ett vitt pulver som inte ser ut som kristaller. Men detta säger ju inte vilka föroreningar som är kvar...

Regeln är sådan att man inte får göra en skarvsladd. Man får byta en kontakt om man har kunskap för det. ( Men man kan säga att man bytte den ena först och den andra sedan). Men har man en sladd med ingjuten kontakt får man inte byta den. Den ingjutna kontakten har bättre fuktskydd än en man skruvar dit.

Akvariet är faktiskt över 600 liter även om sidan bara är 85 cm. Det ser litet ut för fiskarna trots volymen. Jag är övertygad om att både vi och fiskarna skulle uppleva ett standard 540 som betydligt större. Intressant att se i början på filmen är en Pseudanthias evansi? som suger i sig en mysis och sedan inte klarar av att svälja den så länge filmen går. Det är nog den fisken som äter minst av alla.

Det är vanligt med hög magnesiumförbrukning i nystartade kar. Och även om man bygger om inredningen. Den kommer att minska undan för undan och vara nere nästan på noll efter ett eller två år om du håller värdet uppe och inte river för mycket i karet.

Jag hoppas och tror att rekommendationerna om minsta akvariestorlek kommer från erfarenhet. I de flesta fall med en hel del sten i karet. Sällskapet är också mycket viktigt. Vi lär oss också undan för undan. Förr sade man att en mandarin behövde 50 kg levande sten förr att hålla sig välnärd. Och det är sant om den är hänvisad till att bara äta levande den plockar ur stenen. Men nu vet vi att de klarar sig gott på frysfoder och pellets om omgivningen är så lugn att den hinner plocka maten på botten utan att vara störd av andra fiskar.

42 brukar stämma bättre. Gummipackningen är också bredare.

Men för de flesta fiskar är gömställen viktigare än simyta. För många fiskar är ett 200 liters kar med 50 kg sten tryggare än ett 500 liters med 20 kg sten. Och för andra fiskar är det tvärt om.