stigigemla

Tröjan ligger på byrån i hallen. Hos mig.

Skönt. Då vet jag vem som äger den. Du har inte glömt några mössor?

När man ser ett vetenskapligt namn som heter något i stil med toxic bör man kolla före köp. Men jag antar att din handlare har informerat dig. Om han inte gjort det tycker jag du bör överväga en polisanmälan. Ett exempel här: http://www.seadb.net/en_Flower-urchin-Toxopneustes-pileolus_235.htm

Ibland tänker man för mycket. Jag tänkte på Akvarieglasen. Men naturligtvis använder man epoxi i akvariesammnhang. Nu chansar jag men visst är det väl epoxi som man har som gjutmassa i akvariepumparna. När det gäller att gjuta själv så är det munstycken för pumpar jag tror är lämpligast. Och kanske stativ att bygga revpelare med.

Epoxy är inte akryl. Jag har inte hört talas om något akvarium som skulle vara byggt av epoxy.

Om du testar osmosvattnet med en kH- test skall den slå om på första droppen.

5cm höjdskillnad brukar gå bra utan porlande med lodrätt glas.

Jag skulle pröva att tända. Men med uppsikt.

Det är helt normalt att gula kirurger är som galna 2 -3 dagar efter det att man satt i ny fisk. Men har de överlevt detta brukar det vara lugnt.

Det är en bra metod när det gäller djur som lever i tidvatten - bränningszonen. Det är djur som i naturen klarar stora svängningar i temperatur och salthalt. När det gäller fiskar är det annorlunda. Generellt klarar de sänkning av salthalt mycket bättre än höjning. Lasse har i en tråd här på forumet visat en bra metod om än lite omständig. Man justerar saltvatten i hinkar till samma temperatur och salthalt som i leveranspåsarna. Sedan sänker man pH med koldioxid till samma värde som det är i påsarna och flyttar fiskarna tvärt. Med genomluftning höjer man sedan pH till samma värde som i karet och flyttar tvärt. Men detta gäller bara djur som gått i långa transporter. Är det normalt pH i påsarna finns det ingen anledning att krångla till det så här. Då är en helt normal inkoppning det humanaste. Att tänka på är att när man tempererar påsarna bör man ha ljuset släckt. Panik belastar fiskar hårt när de är svaga efter transport.

Är det rester av alger och bakterier bör de gå att tvätta ur efter något dygns blötläggning i vanligt vatten. Men har någon försökt att tvätta med ett lösningsmedel som t.ex aceton är algerna inbakade i plasten och går inte att få bort. Till många skummare går det att beställa en ny skummarkopp som reservdel.

Jo det brukar man få. Och sjöpungar som också är kiselberoende. Men kiselalgerna försvinner - oftast på ett par veckor. Sjöpungarna kan vara kvar länge om man inte har silikatfilter.

Jag skulle säga: Det beror på. Om man doppar en tangitfog i vatten innan den är helt genomhärdad blir den grå och har sämre hållfasthet. Men tät är den ändå. Är det rörskarvar går det nog bra. De brukar hugga fast direkt i limningen så att hållfastheten inte är något problem. Men limmar du en vinkel eller liknande behöver den torka minst 24 timmar innan den har full hållfasthet. T.ex hållare för slangar, mätelektroder eller nivåbrytare till vattenpåfyllning.

Jag har aldrig lyckats mäta silikat i saltvatten. Inte ens när jag ser i karen att det är dags att byta jonbytare i silikatfiltren. Däremot i vattenledningsvattnet har jag alltid höjda värden. Och detta stämmer rätt bra med vad jag läst på nätet. Vid flodmynningar är silikathalten förhöjd och ju längre bort från sötvattnet man kommer desto lägre är silikathalten. (I ytvatten) Och så låg att hobbytester visar noll. I Oceanografiska rapporter ser man silkatförekomst vilket beror på att man där räknar med det kisel som är bundet i svävande kiselalger. Om det skulle finnas lagrad kiselsyra i levande sten är den plockad nära en flodmynning vilket jag inte håller för vanligt. Enligt min åsikt blir det fria kislet i ytvattnet snabbt bundet av kiselalger och hamnar inte i stenen. Man skall också komma ihåg att kiselsyran är en udda kemisk förening. Väldigt svag som syra och dessutom nästan olöslig i vatten. Den sand vi har i naturen består till största delen av kiselsyra så vore det lättlösligt i vatten skulle det ha varit bortspolat när inlandsisen försvann. @ affe: Det är ungefär fem sex år sedan jag började med silikatfilter. Jag tror det var ungefär då det började bli vanligt. Och jag ser i karen när det är dags att renovera filtren. Du har exakt samma jonbytare som tredje steg på jobbet så två silikatfilter efter varann tycker jag också är total overkill.

Du bör kunna beställa en reservimpeller där du köpt pumpen.

Det kan vara en gummibussning i änden på axeln som inte kommit på plats. Det kan vara impellern/drivmagneten som är sliten så att hålet för axeln är förstorat. Det kan vara impellern som tappat en vinge. Det kan vara en gummifot som saknas. Om den har silikonslang mellan pump och skummare kan slangen sitta fel så att pumphöljet ligger mot skummaren. Eller: Om du har tur tystnar den på 2 dagar.

Hur låter det? En dov ton? Klapprar? Sörplar?

Pratar vi om en makroalgodling eller en yttre sandbädd så håller jag med om flödet. Men pratar vi om att odla poddar så vill jag ha dem kvar i karet.

Jag skulle köra med väldigt mycket mindre flöde genom refugiet. Man vill ju inte att smådjuren skall spolas bort. Och hur skall du mata i refugiet? Maten kommer ju att vara bortspolad innan du hinner nysa. Jag skulle köra med 50 - 100 liter i timmen.

Det går bra med en vanlig blandbäddjonbytare. Alltså sista (tredje) steget i en stor jonbytaranläggning.

Det är många här på guiden som har god erfarenhet av silikatfilter. Jag byter jonbytaren i mitt när det börjar komma kiselalger. Och det har hjälpt varje gång. Det är rätt som Lasse skriver att kislet fäller ut på inredningen. Men jag misstänker att kiselalgerna kan ta upp utfällt kisel där de fäster i inredningen. På annat sätt går det inte att förklara varför algerna fortsätter att växa någon vecka efter att man slarvat med vattenkvaliteten.

Man brukar kalla det klor- alkalimetoden. Den vanligaste processen i industrin för att framställa klorgas och natronlut. Rekommenderas att ha + polen i glasrosen för det är där den giftiga klorgasen bildas. Det fungerar säkert utmärkt för den som inte är rädd för klorgasförgiftning. Mycket (eller det mesta av klorgasen reagerar med saltvattnet och bildar hypoklorit och kloridjoner. Hypokloritjonen är ganska giftig men kan reduceras med C- vitamin. Man använder ofta hypoklrit när man klorerar vattenledningsvatten så det är ganska potent. En klortest + C-vitamin är nog bra att ha om man skall ta bort mer än någon enstaka glasros. @Lasse: Det är detta som EKA i Bohus startade fabriken med. Men då hade man kvicksilverelektrod.

Detta är ett vanligt fenomen. Man ser aldrig att vattnet blir klarare. Plötsligt bara när man inte väntar det är det helt klart.

Det brukar vara någonstans i närheten av 1/30 till 1/50 av värdet på det inkommande vattnet.

Det är inte fel på givarna. Taskigt att säga men du kan tydligen inte nog med el för detta. När jag ohmmäter en Biltemapump får jag ungefär 1,8 ohm. 12v eller mer från en obelastad samlingskondensator i likspänningsdonet så får du minst 5A i den första strömstöten. Självklart att de måste gå sönder. När en motor snurrar bildas en EMK som minskar strömmen. Pumpen drar ungefär 0,8A vid 12v när den pumpar i vatten. Men innan den hinner börja snurra drar den mycket, mycket mer.