stigigemla

Generellt sett höjer väteperoxid redox och döda organismer sänker det.

Alvedon är ju farligt i regelbundna doser så det var dålig reklam. Brunkol räknar jag som en mindre metamorfoserad form av stenkol. Om kolet man använder för vin eller köksfläktar innehåller lite fosfat eller metaller spelar ingen roll. Vi simmar ju inte ofta i vinet.

Jag tror inte det gör så stor skillnad. Kol från stenkol renas i allmänhet en andra gång i vattenånga i 1100 grader om jag kommer ihåg rätt och då skall metallrester, svavel och fosfor försvinna. Jag tror det spelar större roll vad som sker efter den andra bränningen. Om det pressas till pellets eller om det görs som grus. Pellets är långsammare då de är lite tätare men ytan per volym ändras inte. Jag föredrar pellets då förändringarna i karet blir lite långsammare.

Om aktivt kol innehåller fosfat är det risk att det också innehåller metaller så jag skulle inte använda det. Personligen följer jag filosofin: Mät först och åtgärda bara det jag vet. Hur mycket föroreningar det är i ett ämne vet man lite om så jag skulle aldrig använda något för att föroreningar skulle vara verksamma. Om jag misstänker att en halt är låg mäter jag och tillsätter sedan så mycket av det som saknas. Jag räknar ut att vad som behövs.

Om du mäter pH, rH eller konduktivitet med en akvariedator är det extremt svårt att få korrekta värden utan jordprob. Enstaka mätelektroder har det inbyggt.

Aktivt kol för hembränning eller köksfläktar innehåller fosfat. En del akvariekol för sötvatten också.

Precis som Lasse säger. Saltvattenssalt du köper innehåller en del kristallvatten vilket gör att man behöver blanda upp emot 42 gram köpt salt per liter för att få en salthalt av 35 gram per liter. Det är olika mycket kristallvatten i olika saltsorter. Det är därför Lasse och jag har olika siffror. De viktigaste är att du har konstant salthalt.

Jag kollade bruksen på näte och där var de inte med. Du fixar det lätt med några nya tassar. Kjell o co t.ex har.

Första googleträffen: Ocean salinity is generally defined as the salt concentration (e.g., Sodium and Chlorure) in sea water. It is measured in unit of PSU (PracticalSalinity Unit), which is a unit based on the properties of sea water conductivity. It is equivalent to per thousand or (o/00) or to g/kg. Part per Thousend

Den sista ser ut som en Lobophyllia i mina ögon. Den kan/bör handmatas ett tag. Ättentaklerna kommer fram när ljuset släcks. Gör de inte det så testa att lägga i din skummarsörja eller röra runt lite i bottensanden en timme innan.

Jag ser ingen anledning att vara så petig med salthalten så länge den inte svajar upp och ned. Men för sakens skull när man mäter densitet med en refraktometer ställer man normalt in den så att den visar 1. 000 vid rumstemperatur. (Det vatten man mäter får snabbt samma temperatur som refraktometern) Men den verkliga densiteten är lägre. När man mäter med refraktometer säger man att vattnets relativa densitet är 1.000 vid den temperatur man mäter och det brukar kallas för relativ densitet. För att inte riskera att blanda ihop med verklig densitet (kg/l) har man börjat gå över till att mäta salthalt. Oftast i tusendelar (ppb) Då riskerar man inte att förväxla de två tätheterna (densitet) Det här medför att olika mätare mäter efter olika skalor. Din refraktometer som ger högst värde är gjord för att mäta natriumkloridlösning och den andra för saltvatten. (Deltec, Red Sea + någon mer) En refraktometer gjord för natriumkloridlösning visar ungefär 0,0015 mer än en som är gjord för saltvatten. (t.ex 1.0265 i stället för det verkliga värdet 1.025) Jag skulle hålla salthalten mellan 3,3 och 4,0 %. Jag har testat och sett att lägre salthalt reagerar en del koraller negativt på men 4,0% mådde alla bra i. (Långsamma ändringar). Men jag försöker att alltid hålla samma värde. (I mitt fall 3,45% som i koralltriangeln) Fiskarna är inte lika känsliga.

Pumpen på bilden är en Sicce men modifierad av Tunze. Det var en strid mellan Tunze och Sicce för ett antal år sedan om betalningen för Siccedelarna i pumparna. Det var nog närmare ett halvår som Tunze inte kunde leverera retur och skummarpumpar. På bilden saknas två gummitassar. Den ena skall vara så nära pumpen som möjligt och den andra mitt emot. Den levereras utan gummitassar men om man sätter dit är det klokt att sätta dem nära Tunzes fötter som är lätta att se på bilden. Originalfötterna är på bilden ungefär en tredjedel så höga som gummitassarna och foten närmast pumpen syns på undersidan av skummaren närmast pumpen. Enligt min åsikt är fotografen antingen någon som inte fattar mycket utan tror att det går att balansera pumpen på två fötter som på bilden eller någon som fejkat en skummare för att dissa Tunze. Utan extra tassar står skummaren utan problem och är sumpen i ett skåp med stängda dörrar hör man normalt inte skummaren. Men om man har ett öppet sumpskåp kan man höra den och det ljudet kan man minska med mjuka plasttassar. Men sätt dem nära Tunzes fötter. De är ju inte placerade så av en slump. Jag tror skummarkoppen är fixad nu av Tunze för ingen av mina kunder har haft problem med att koppen vibrerar. Länken är ju nästan 10 år gammal så de kan ju ha ändrat något på den tiden.

Skumt. Jag har sålt några och en av dem har jag sett många gånger men den har aldrig vält eller haft stöd under pumpen. Och jag har inte hört något sådant om de andra.

Koraller är långsamma med att ändra färg. Det kan ta mer än 2 månader efter det att man korrigerat värden innan färgerna nått sin slutpunkt. Om man höjer järn eller jod kan den första ändringen gå på ett dygn men om man ändrar ljus är det vanligt att det tar riktigt lång tid innan man ser slutresultatet. Jag har t. ex en röd Montipora digitata som är tegel-rödbrun i ganska svagt ljus men knall lysande rosa i riktigt starkt ljus. Den växer fortare i det svaga ljuset.

Ditt kar är i minsta laget för en vitbröstad kirurg och alldeles för litet för en palettkirurg. Jag har sett en palett på ett halvt kilo i ett hemakvarium och den vitbröstade blir en aggressiv intensiv simmare på 20 cm i ett hemmakar. Xanthurum blir uppemot 20 cm och desjardini 30 cm så de är inte heller särskilt lämpliga även om de inte har riktigt lika stort simbehov. Den gula kirurgen blir oftast 14 - 16 cm och är inte lika mycket simmare som den vitbröstade eller paletten. Pincetten och leopard wrassen är mycket svåra fiskar och mandarinen är svår, speciellt i nystartade kar. Så vänta minst ett år med den. Chaetodon auriga äter koraller. Centropyge bispinosa brukar vara 100% revsäker men vissa koraller är rädda för lukten från Centropyge och hålla sina tentakler indragna om man har en sådan fisk i karet. Cryptocentrus är trevliga fiskar och riktigt roliga om man har dem tillsammans med en symbiosräka t.ex Alpheus bellulus. Clownfiskar är lätta men en del arter är riktigt aggressiva, särskilt om man stoppar handen i karet.

En refraktometer som är gjord för att mäta NaCl- lösning (de flesta) visar lite drygt 0,001 mer än en som är gjord för havsvatten vid rumstemperatur. Så det är ganska säkert det lägre värdet du skall utgå från. Ligger du på 3,1 % salthalt är du i riskzonen till för lågt för en del koraller. Jag har 3,2% som panikgräns för mina koraller. Kommer jag det minsta under det värdet häller jag salt direkt i sumpen utan att blanda först. Det finns en massa sätt att mäta salthalt på nätet. Jag rekommenderar att hålla sig till detta: http://oceanakvarium.se/?category=pages/2_bra_att_veta/2_mer_att_veta&page=salthalt Vill du veta mer är detta ett bra ställe: http://reefkeeping.com/issues/2006-12/rhf/index.php eller http://www.reefedition.com/refractometers-salinity-measurement/ Ett stort problem när man pratar om vikt (t.ex 1.024) är att man inte anger vad man utgår från. Med refraktometrar brukar det vara relativ specifikt vikt. Dvs att man kallar den specifika vikten hos sötvatten av samma temperatur för 1.000. I vetenskapliga sammanhang är det snurrigt då det blir olika för olika temperaturer. Så de anger den äkta specifika vikten i kg per liter oavsett temperatur.

Här är en video om termoelektrisk effekt. Experimentet kommer efter 3 minuter för de som tycker teorin är tung. https://play.lnu.se/media/t/0_8wv789q9

Resistansen är inte det viktiga här. Det är en termoelektrisk sensor.

Har du två akvarier + fristående sump bör du addera värmebehovet för vart och ett av de tre karen.

Jag vet inte på vilket sätt kalkalger skulle förstöra pumpar? De försvinner ju när man gör ren pumpen.

Om karet håller en viss temperatur utan värmare är det den temperaturen du skall räkna från. Enligt min erfarenhet är det bara termostaterna som går sönder på Eheim/Jäger. Och att de fastnar i tilläge. Andra är det packningen som pajar så att de blir vattenfyllda och då kan det hända vad som helst.

Steg 1 är att du kollar vilken temperatur akvariet har vid normal drift. Det är meningslöst att tänka på hur kallt det blir i rummet vid ett strömavbrott för då funkar ändå inte doppvärmarna. Men 2 doppvärmare är en liten kostnad jämfört med djuren. Och doppvärmare hänger sig. Det är bara frågan om när.

Perfekt.

Det kan bli lite svårt att få tag i slangklämmor. Metall tål ju inte saltvatten.

När silikonslangen spricker sipprar det inte ut. Det sprutar! Mina slang kopplingar har 16,5 mm och 18,3 + 18,5 mm ytterdiameter. Jag har bara sett 10, 12, 16, 20, 25, 32, 40 och 50 mm PVC rördelar. Större finns ju men kan inte minnas att jag sett 14 mm i någon katalog. Inte ens George Fischer har och de är ju upphovet till standardmåtten. PVC går ju som sagt att värma och expandera betydligt mer utan problem.