stigigemla

Jag har cyano sedan jag startade om akvariet för 2 år sedan. Jag har haft från noll nitrat och fosfat till 0,3 och 10 utan märkbara ändringar. De sista månaderna har det minskat avsevärt. Jag kör nu en liten underhållsdos NoPox (5 ml per dag) i mitt 1640 liters kar. Tydligen räcker dosen till att skapa en bakteriefilm som konkurrerar med cyanon om yta att växa på. Jag vill inte köra högre dos eftersom jag inte vill sänka nitraten.

Hos mig verkar det som om silikat sakta fäller ut. Antagligen på sten och sand. Det bör alltså räcka med att strypa tillförseln. Alltså hålla noga koll på osmosens silikatfilter. Silikarbon fungerar men det blir dyrt så om du inte har direkta problem med djur som gynnas av silikatet skulle jag bara vänta.

Du har mer än tillräckligt med skit som bakteriemat i sten från ett nedlagt kar.

Jag tycker det är bättre att starta utan sand. Nu i början kommer en del skit att sköljas ur stenen och den hamnar på botten där vattnet rör sig minst. Där är det lätt att suga ut det med en slang till en hink. Det är bara 3 värden du behöver tänka på, temperatur och salthalt och ammonium, när det gäller fisk. Här är en stabil metod att starta små akvarier: Gör det så enkelt som möjligt så har du minimerat det som kan gå fel. Undvik att sätta i döda djur eller kemikalier i början. Och ta tid på dig. De klassiska nybörjarfelen är att blanda olika metoder i uppstarten och att ha för bråttom.

Jag skrev "de vanliga nedbrytande bakterierna". Om Vibrio vet man att det har smittat från saltvatten till människa. Hur det är med andra bakterier har jag inte läst något om. Efter att ha sett ett par minuter av filmen ser jag ingen motsättning. Om ett bakterielab odlar på ett preparat från saltvatten i ett medium med mycket låg salthalt så skall de efter vad jag läst få som resultat att mer än 90% av de nedbrytande bakterierna dött. Men om man tar ett par levande stenar med miljontals bakterier i så skall det överleva bakterier nog att kolonisera stenen på nytt. Det skall ta någon dag extra tid men fungera sedan.

Om stenen luktar skit är den inte OK. Levande sten luktar ungefär som havet. De vanliga nedbrytande bakterierna vi har tål både sött och salt vatten även om de flesta dör vid vattenbytet. Men de förökar sig snabbt. Det finns ingen som helst anledning att lägga i en räka då du har mer än nog dött i stenen för att göda flera startomgångar med bakterier. I och med att det är bara 5 kg sten så skulle jag vänta tills jag blandat akvariesalt med vatten och sedan lagt den i en hink med 10 liter vatten. Byt sedan vatten till nytt saltvatten varannan dag eller när det börjar lukta. Kan stenen låta bli att lukta en vecka och att det inte blir skinn på vattenytan är den färdig för akvariet. Då återstår bara att mäta fosfatvärdet.

Det finns naturligtvis grejer som fungerade för 50 år sedan och fortfarande fungerar. Jag har själv kört fram och bakvänt bottenfilter och lämnat de teknikerna. Det finns en anledning till att nya tekniker har kommit och tagit över till mer än 99%. Många andra nya tekniker har också kommit utan att kunna ta över. Det är de som fungerat bäst som blivit vanliga. Du får svårt med ljus och cirkulation i ett så smalt kar. Det är anledningen till att de flesta kar som är i bruk för saltvatten är lika breda eller bredare än höjden. Jag avråder från att försöka få karet att fungera med salt.

Syra är onödigt att använda. Natriumhydroxiden hindrar att reser av giftiga knappar eller oönskade koraller överlever. Natriumhydroxiden hjälper också till att minska fosfatmängden i stenen. När man gjort några 100% vattenbyten räcker koldioxiden i luften till att blida kolsyra som sänker pH tillräckligt.

Det är bara en enda undersökning jag sett med flera Palythoa från havet och akvarier. Min ögonläkare letade upp lite information om Palythoa och en av de som hade gett ögonskador var en trefärgad Zoanthus att döma av bilder jag såg. Nu kan ju givetvis en Zoanthus vara värd för en hel del olika bakterier i slemskiktet så det kan naturligtvis ha varit ett bakterieangrepp. Jag behandlades bara med antibiotika då förgiftningen redan hade skadat hornhinnan och det enda man kunde göra var att utesluta eventuella bakterieangrepp i skadan. Men i undersökningen jag refererade till analyserades giftet och mängden av det.

Man löser det med vattenbyten. För den som vill göra experiment med vatten utan djur i finns det zeoliter som tar upp kalium. Lite prövande och ICP testande så vet vi mer sedan. Nu har kalium blivit en beprövad lösning för koralldopp då det även dödar olika sorters maskar. Och man vet att det dödar fiskar.

Så skulle jag aldrig säga. Giftet har hittats i andra Palythoa också men toxica var den som gav namn åt giftet och antagligen innehåller mest. Men jag har sett en källa där de hittat det i en Zoanthus också. Kommer jag ihåg rätt hade de några prov från havet och köpte några till i en akvarieaffär. De ville se om giftigheten minskade i fångenskap som det t.ex gör i en del pilgiftsgrodor. Den näst giftigaste kom från affären.

Korallerna du nämnt brukar vara härdiga men rigidan kan vara aggressiv mot andra koraller inom räckhåll. Men det är stenkoraller så när de växer drar de kalk ur vattnet. Man behöver alltså hålla koll på vattenvärdena och kanske tillsätta de ämnen som förbrukas. Eller byta med nyblandat vatten.

Ballsam har ett sådant. 140 x 140 cm tror jag. Pelaren i mitten tar bort mycket av djupverkan så intrycket blir inte som en 140 kub utan lite grann som om man ser in från sidan i 2 kar 140 x 50. Jag har själv haft ett 120 x 140 fraggkar med avrinning i ett hörn och det gav ett betydligt större djupintryck. Det är också lättare att få till en snygg inredning när man har en baksida och plats för ett par revpelare. Det blir också betydligt större sammanhängande sandyta om du tänkt satsa på sådana fiskar.

Har du stenkoraller sköter de det fast sakta. Ha lite förtroende till dem. Annars är det vattenbyten med ett salt som har lägre kH + osmosvatten.

Jag skulle naturligtvis fortsätta dosera salpeter. Nu har du ju fått nitrathalten dit du vill så ändra inte innan du ser att värdet ändras. Den gyllene regeln: If it aint broke don´t fix it.

@ Casio Jag brukar inte tänka så mycket utan bara dosera eller sluta dosera för att få bättre värden. Jag skulle alltså stänga av kH doseringen tills värdet är nere i det jag vill ha och sedan dosera mindre. Kolla också Ca då det hänger ihop även om det inte brukar ändras lika fort.

Jag tar för givet att du är ensam i huset. Palytoxin är stora molekyler så de sprids inte i gasform utan som aerosoler. (Via vattenbubblor som spricker). Giftet tas främst upp i våta ytor som lungor och ögon men passerar också i viss mån genom huden. Ett sår är en inkörsport. Glenn i Skillingaryd borstade av Palythoa med en rotborste under rinnande vatten och frugan som var två rum bort åkte in på sjukhus. (Men inte lika länge som Glenn.) Palytoxin är biologiskt nedbrytbart men inte när det är torrt. Det betyder att torkade droppar kan ha giftet kvar lång tid. Det binds också i aktivt kol. Giftet bryts ned av stark syra och stark alkali. Jag skulle aldrig lyfta något med Palythoa på över vattenytan igen. Sista förgiftningen (hoppas jag) gjorde jag genom att jag fick stänk på byxorna när jag lyfte ur två hinkar med Palythoa beväxta stenar under vattenytan. Jag fick tydligen stänk på båda byxbenen . Jag hade regnjacka, plastkassemössa, gummistövlar och dubbla handskar på mig men byxorna var inte vattentäta. Jag märkte aldrig något stänk. Fram på natten började det klia på låren och jag upptäckte att vilopulsen var 125. Jag hade en röd svullen fläck som var stor som en hand och en som en dryg handflata på lårens framsida. Sjukhusbesök. Klockan 4 (tror jag) var pulsen nere i 124 och eftersom jag i övrigt mådde bra fick jag åka hem. Nästa förmiddag var pulsen normal. De andra 2 gångerna var det mycket, mycket värre. Om jag skulle bli tvingad att göra något liknande igen skulle jag: 1. Kolla denna listan igen så jag inte missat något. 2. Välja en dag när det inte bör vara kö på akuten. Det är inget roligt att vänta på akuten med en blixtrande huvudvärk och hög feber. 3. Se till att jag vore ensam i huset så ingen annan blir drabbad. 4. Starta ett rejält kolfilter i akvariet. 5. Ha vattentät skyddsklädsel. Regnkläder - gummistövlar innanför byxorna. Långa veterinärhandskar+ tjocka vinylhandskar över då det är väldigt lätt att riva hål i de tunna handskarna. Plastkassemössa. Andningsfilter med kol. 6. Öppna fönster. 7. Lägga över alla stenar med Palythoa på i hinkar nere i akvariet. Bära ut alla hinkar med stenarna under vattenytan och lägga lock på. 8. Ta av skyddskläderna och lägga det som inte skall kastas i tvättmaskinen. 9. Duscha. Ta bara på nytvättade kläder. 10. Stänga fönstren. Nya vinylhandskar på. Torka ren alla vattenfläckar och lägga handdukarna i tvättmaskinen. Kör tvättmaskinen. 11. Gå ut och hälla en halvliter kaustiksoda i varje hink. Lägg på lock med ett litet hål i locket så att det inte flyger av om det blir övertryck i hinken. 12. Tvätta de kläder jag hade på mig under Palythoajobbet. 13. Vänta en vecka om det är sommartemperatur. Byt vatten. En ny halvliter kaustiksoda i hinken. 14. Vänta några veckor och byt sedan vatten tills det slutar lukta. Ta av locken och låt luftens koldioxid sänka pH i hinkarna. Lycka till.

Cinctusen är normalt sett inte aggressiv mot andra arter men två av samma kön i ett kar är svårt. De kan jaga bort liknande arter från närheten sin håla. Ibland kan de byta kön på en månad ungefär och efter det är det frid. Det är alltid svårt med att hälla vatten med högre salthalt i ett akvarium. Det är tyngre och sjunker till botten där det kan chocka djur. Vatten med lägre salthalt är lättare då det samlas vid ytan där det snabbt blandas upp med det gamla vattnet. Nere i sanden tar det längre tid. Jag höjer salthalt genom att hälla lite salt åt gången i sumpens första fack eller i överrinnigsfacket så att det blandas direkt efter att det lösts i vattnet.

Det är olika med rovgirigheten hos pistolräkor. Om en Watchman goby (Cryptocentrus cinctus) skall trivas riktigt skall den ha symbiosräka. De lever så i naturen. Räkan sköter grävandet och fisken håller vakt. Alpheus randalli har jag aldrig haft problem med och jag kan också rekommendera Alpheus bellulus. Har jag sålt många av och ingen kund har klagat. Amblyeleotris wheeleri är en symbiossmörbult som är mindre aggressiv. Där kan 4 - 5 dela håla med en räka.

Samma för mig

Jag kan inte heller komma in där.

De flesta doserpumparna skall absolut inte smörjas. De har en axel på knappt 2mm som skall driva tre rullar som i sin tur klämmer slangen. Kommer det fett i en sådan slirar axeln och pumpen står still.

Natriumkarbonat har molvikten 106 och innehåller 2 natriumatomer. Natriumbikarbonat har molvikten 84 och innehåller en natriumatom. 84 g bikarbonat blir alltså 106/2 = 53 g karbonat. Du behöver alltså 84/53 x 1560 = 2472 g bikarbonat för att få ut 1560 g karbonat. Originalreceptet var ungefär ett halvt kilo bikarbonat i 180 grader varm ugn i 1 och en halv timme. Jag skulle dela upp det i flera bakningar eller ta mycket längre tid. väger du det när det svalnat ser du om det är färdigt = har rätt vikt.

Favoritmaten för Moorish idol och andra substratplockare brukar vara en halv blåmussla med skal. Helst skall man sätta fast den på en sten så det går bra att riva och slita bitar ur den.

När en osmos fungerar skall det komma 3 - 4 gånger mer vatten ur slaskvattenslangen än ur osmosvattenslangen med kranen stängd. Det finns några olika lösningar på hur flödet av slaskvatten regleras. Den vanligaste är att kranen har en inbyggd restriktor för slaskvatten. Man öppnar kranen för att spola ren osmosen. Då skall det spruta 5 - 10 liter vatten per minut ur slaskvattenslangen i några minuter. Andra har restriktorn som en klump på 2x2x8 cm ungefär på slaskvattenslangen. Då får man lossa restriktorn från slangen för att spola. Ytterligare andra har restriktorn som en liten klump innanför kopplingen till slaskvattenslangen. Skall man spola en sådan får man skruva av kopplingen för slaskvattenslangen hålla en håv där och slå på vattnet. Restriktorn kommer som skjuten ur en kanon så håven behövs för att den inte skall försvinna i avloppet. Spola bör man göra några gånger om året för att få längre livslängd på osmosmembranet.