stigigemla

30 mA anses som akut risk för hjärtstillestånd för friska människor. Det är därför som jordfelsbrytarnainte kan ha en högre gräns. Hjärtsjuka tål mindre. 15 mA skall vara säkert för friska men forskarna är oeniga. Egentligen skulle gränsvärdet vara mycket lägre men våra apparater är för dåliga. Åskskyddet leder ständigt litet ström till jord och ett sämre åskskydd vill vi ju inte ha.

Jag skulle kanske skrivit litet mer förut. Jordfelsbrytaren fungerar genom att den jämför strömmen i lednigarna,(fas och nolla). Om strömmen inte är lika stor = något är fel måste skillnadsströmmen gå någon annan väg. Det är normalt sett till de saker som är anslutna till jord. Om dessa saker (akvarium belysning mm) inte är anslutna tiill jord så går det ingen ström den vägen och jordfelsbrytaren löser inte ut. Det kan ju i och för sig vara bra. MEN om man står på ett ledande golv(betong eller blött) eller nuddar ett värmeelement eller eller något annat jordat och stoppar fingret i akvariet eller nuddar armaturen så hoppar man högt! Och har man otur behövs hjärtmassage närman landat. Detta gäller ju förstås bara omdet har torkat salt i armaturen eller av någon annan anledning går ström fel väg. Den naturliga frågan är ju då: Hur kollar man detta? Det naturliga svaret är kolla inte! Utgå från att förr eller senare går något fel: En slang hoppar eller något annat. Har du kollat dagen innan spelar ingen roll! Det enda säkra är jordfelsbrytare och allt jordat som går att jorda.

Jordfelsbrytaren fungerar inte alls. Tanken är att om det läcker ström från någon av ledningarna till jord så slår spännigen från. Om inte armaturen är jordad blir den spänningsförande i stället.

Problemet är också att sammansättningen av salten ändras litet hela tiden. Fabrikanterna köper in från nya leverantörer och så vidare. Jag tror det är viktigare i de flesta fall med vad som löser ut sig från maten och inredningen. Jag tror alltså att en starkare skummning +fler vattenbyten + litet kolfiltrering + litet fosfatfilter + ingen nitrat gör mycket större skillnad än det ena eller andra saltet.

Levande djur är svårt att skicka på vintern. Kolla med Rookie (PM) han kanske kan ha litet kvar. Du kan ju alltid kolla med Herkules i Göteborg. Det är väl kanske ingen riktig saltbutik men billiga på det lilla salt som finns inne. Sedan har du ju Marinakvariet och Ciklidleken i trakten som har bättre urval.

Kul att se att det rullar på . Är det Parazoanthus eller Palythea eller vad tiil vänster?

Tyvärr inte. Men kom in på litet kaffe om du har lust att svänga litet söderut till Växjö och Gemla.

Här kommer nostalgin. Det är så likt det 420 liters jag hade på 70 talet med Dascyllus och sedan medelhavsdjur frå n charterresorna. Sedan blev det ju kallt saltvatten med svenska djur men jag hoppas att intresset inte svalnar på samma sätt för dig som det gjorde då för mig. (Det är ju litet kallt i längden med fingrarna i 14 grader vatten).

Har du blandat i salt än?

Jag undrade hur du kunde fått så höga värden? Normalt är ju att de värdena inte går ihop på grund av utfällning med magnesium och högt pH. Triple buffer innehåller, om jag läst rätt natriumbikarbonat som höjer KH, natriumkarbonat som höjer pH och borat som stabiliserar pH fast det blir mycket mer än i normalt havsvatten. När man läser Reefforum om hur de professionella korallodlarna har det, verkar de inte bry sig om KH förrän det går under 8 som i havet eller Ca 400. Högre värden skall inte spela någon större roll roll om det inte blir avsevärt högre. För mycket Ca jämfört med magnesium är inte bra. Magnesiumvärdet bör ligga ungefär 3 gånger högre än Ca. I ditt fall hade jag slutat med dessa tillsatser till dess värdena gått ned till 8 och 400. Jag hade bara tillsatt osmosvatten och om pH blir lägre än 8,2 använt en del eller om det behövs bara kalkvatten. Anthony Calfo skriver i sin bok om korallodling Vikt 1.025 -1.027 Ca 350 -450 och kH 7-12. Kan han haså i sitt växthus som försöjt honom med familj med inkomsterna av odlade koraller så kan vi det också.

Ja, jag för min del har då inget mot akvarisster. Men tullare!

Det finns här bredvid på -akvarierum!

Om du har 13 KH och 450 Ca ochinte använt tillsatser till saltet misstänker jag att vattnet kan vara för salt. Om du har en flytande hydrometer i glas skall den visa någonstans kring 1.024 för saltvattnet. I rent sötvatten skall den visa1.000 - .003 alltså lika långt från 1 som 1.003 är fast åt andra hållet om det är 27 grader. Vid 20 grader är det 1- .002. Detta gäller om du har en flytande hydrometer av glas.

Jag har nu kört 20 liter osmsovatten med 4mg/l silikat genom 70 gram Rowaphos. Inte ett spår av funktion är kvar. Jag hoppas att jag inte lurat någonannan att prova villospåret.

Tror du att någon tullare skulle tro på dig om du säger att det bara är sand i sanden. Naturligtvis är det sällsynta djur eller ägg eller larver dolda i sanden. Eller så är den delen av sanden som flyter när man häller den i vattnet kn... . Ingen människa kan ju vara så dum att den bär med sig sand över halva jordklotet.

Mitt inkommande vatten (Växjö) håller ungefär 100 mg /l och efter osmosen har jag 4. Nu har jag kunnat späda ut med silikatfritt vatten och mäta. Nu har jag en osmos med cellulosaacetatmembran och det är mycket möjligt att den är sämre än de vanliga.

Jag har tre akvarier igång med samma vatten som cirkulerar. Ett 250 liters med en Valencienna och en sandvändande sjöstjärna. Inga alger på botten. I 250 litern finns cirka 40 små eremiter, tre kirurger en Lo vulpinus och en smällfet salaris. Men kiselalgerna hinner de inte med. Ett 100 liters akvarium med ett par banggai och ett par putsarräkor, amboinensis. Ingen sand och litet alger på botten mycket på sidorna. Ett hundra liters med ett annat par banggai. Massor med cyanobakterier på sandbotten eftersom ingen plockar foderrester. Ännu mer alger på sidorna. Alla akvarier har ordentliga beläggningar med kiselalger. Mitt inkommande osmosvatten har mer än 3 mg silikat per liter. Testade i dag med att köra osmosvattnet genom ett litet filter med Rowaphos. Det blev noll silikat ut. Jag återkommer när jag vet hur länge filtret fungerar. Foderrester = cyanobakterier är en gammal sanning i sötvatten.

Lugn, bara lugn. Det brukar ju heta att idealet är mellan 8 och 12 så det här är nästan idealet.

Medelljus är knappt en watt per liter men det beror också på reflektorer, akvariets storlek och annat. Normal cirkulation är 5-10 cm per sekund invid ytan på ett fastsittande djur. Man brukar använda pumpar på 10 gånger akvariets volym i timmen men hur man inreder akvariet betyder mer. På någon sida av en sten står nästan alltid vattnet stilla samtidigt som det blåser på som mest på en annan sida.

Om man sätter upp plast eller masonit bakom karet måste man tejpa eller silkona fast det i överkanten så att det inte droppar vatten någon gång som sedan ger torkfläckar. DC-fix plast har släppt i kanterna hos mig efter några år. De flesta fiskarter lär sig att känna igen en spegelbild efter ett tag.

Astaxantin eftersom kirurgerna inte får några rödalger hos mig. Dessa alger var de som tog slut först när kirurgerna kom i. Därför tyckte jag att det var lämpligt med ett naturligt karotenliknande innehåll i maten. Enligt nätet verkar det vara ett viktigt vitaminförstadium i rödalgerna. Spirulinan ser jag mest som ett spårämnestillskott. Och Askorbinsyra eller C-vitamin är en antioxidant som dessutom fungerar som konserveringsmedel. Att det är ljust lax beror på att jag ville ha en fetare fisk för Cromisarnas skull. Djurplankton innehåller ofta ganska mycket fett för tyngdens skull. De har ju ingen simblåsa. I nästa laddning blir det nog en något magrarefisk för denna maten slår ned skumningen onödigt mycket. Men som jag skrev, det skulle antagligen gå alldeles utmärkt med blåmusslor utan tillsatser också.

På 70- talet körde jag saltvatten i 8 år med fryst kött fån självplockade musslor som i stort sett enda mat. Anemoner och rörmasken med mera växte och Dascyllusarna kläckte ut sina larver. I dag har jag en laxkotlett med en stor burk musslor och ett halvt kilo oskalade räkor. Dessutom en påse nori, en tesked av vardera askorbinsyra, spirulina och astaxantin. Räkorna har jag skalat och kört skalen en god stund i matberedaren och sedan kört ihop allt två varv i köttkvarnen. Fodret har bundit litet lagom i frysningen. Jag köpte en burk OSI marin för att få litet vitaminberikad omväxling till fiskarna men det är meningslöst. Någraav Cromisarna tar någon av de ljusbruna flingorna men allt annat spottas ut. De andra fiskarna rör det inte alls.

Bakterierna kan tydligen flytta sig så vänder man upp och ned på stenen så går de mot mera lagom vattenström + ljus. Alger på speciella stenar dör på tre fyra dagar i total mörkläggning. Har du en syresten i hinken i mörka garderoben klara sig nog små kräftdjur och sånt. Lycka till.

Jag tillsätter bara kalciumklorid regelbundet nu. PH:t är så högt att jag inte använder kalkvatten för tillfälligt. Varanan, var tredje gång tillsätter jag natriumbikarbonatlösning för att höja karbonathårdheten. Trots detta ligger jag på pH 8,3 på morgon. Jag tror det beror på att jag har en intensiv tillväxt av kiselalger. Har just köpt Silikattest och det slår i botten på osmosvattnet så där har jag något kvar att fundera på.

Jag blandade en enprocentig lösning för att den skulle vara lättare än saltvattnet, men efter allt vad jag läst på nätet samt Bornemans och Calfos korallböcker har jag slutat tillsätta. Saliferts test ger ganska slumpmässig avläsning. En mycket gammal regel säger en femtedel natriumkarbonat och fyra femtedelar bikarbonat för att höja pH och karbonathårdhet i akvarier med bara fisk. (Innan LS var uppfunnen). I princip är natriumkarbonat en starkare, svårare, och farligare metod än att använda kalkvatten. I Ballingmetoden används det. Marinakvariet har en kemikaliehandbok om detta på nätet. Mitt tips är att blanda inte från olika metoder om du inte är mycket säker på kemin. Det är oftast billigare att köpa nytt salt och byta vatten än att använda en massa tillsatser.