Claes_A

Ja man blir hemmablind i och med att koraller växer sakta men säkert. Speciellt små fraggar tycker jag kan vara lite långsamma. Annat är det när kolonierna fått lite volym.

Gamla foton är bra så att man ser att något händer. Annars så märker jag att mina koraller börjar växa in i varandra på ett oroande sätt...

Är det så att samma förhållande gäller i salt??

Att löst koldioxid gynnar framförallt alger??

Gäller det även Zooxantheller??

Jag har hört det argumentet i alla år - att ett högre pH motverkar skitalger men det gäller bara om de oönskade algerna inte kan använda bikarbonat vilket inte nödvändigtvis är fallet. Zooxanthellerna sitter ju i korallvävnad - undrar om inte koldioxidhalten/bikarbonathalten där är annorlunda jämfört med ute i den fria vattenmassan?

Jag undrar om den generaliseringen gäller fullt ut. Jag har kört ett växtkar där jag dagligen tillsatt Bikarb. Fick en mycket kraftigt tillväxt på bl.a Vallisneria (o har så även idag i mitt 2400 liters,, där ja idag tillsätter Bikarb. systematiskt). Däremot missgynnas algerna i systemet när ja tillsätter Bikarben.

Jag är ingen större växtakvarist men jag har ett svagt minne av att just Vallisneria kan använda bikarbonat. Var det inte därför dessa växter var standardinventarien i Tanganyikakar som var fullpackade med kalksten och höll ett högre pH (=mer bikarbonat)?

Sen finns det en indirekt koldioxid/kolsyrahöjande effekt av tillsats av natriumbikabonat i akvarier som har surt vatten pga t ex humusämnen. Tillsätter man tillräckligt små mängder natriumbikarbonat i sådana akvarier med surt vatten så kommer pH inte att höjas påtagligt vilket leder till att den tillsatta bikarbonaten omedelbart ombildas till kolsyra som växterna kan använda sig av. Det är m a o bara ett annat sätt att dosera koldioxid (med nackdelen att natriumhalten ökar i karet).

Jag grävde lite i ämnet som en bakgrund till trådens diskussioner:

Först och främst måste man inse att koldioxid, kolsyra och karbonater bara är varianter av koldioxid löst i vatten. Jämvikten som styr hur koldioxid löser sig i vatten som kolsyra för att sedan stå i jämvikt med bikarbonat och karbonat:

Koldioxid + vatten <=> Kolsyra <=> Bikarbonat <=> Karbonat

<-----Lägre pH Högre pH ----->

Jämvikten mellan kolsyra, bikarbonat och karbonat är jonisk av sin natur och inställer sig därmed omedelbart. Mäter vi pH så kan vi därmed säga vilken andel av den lösta koldioxiden i vattnet som är i respektive form. Vid pH kring 8 är nästan all löst koldioxid i bikarbonatform, en liten andel i karbonatform och en ännu lägre andel i kolsyreform. Stiger pH minskar den tillgängliga mängden kolsyra. T ex om pH stiger från 7,9 till 8,5 så minskar de tillgängliga delen kolsyra till 25%.

Olika marina alger har lite olika förmåga att ta upp koldioxid/kolsyra respektive bikarbonat för att använda dem i fotosyntesen. Karbonat tror jag ingen organism använder för fotosyntes. Organismer som endast kan använda koldioxid/kolsyra drabbas hårdast av att pH stiger i akvariet eftersom det ger sådana dramatiska effekter på mängden tillgänglig koldioxid/kolsyra. Men många organismer kan använda också bikarbonat för sin fotosyntes och de är inte alls pH-känsliga eftersom bikarbonat finns tillgängligt även om pH stiger. Hur akvariets fotosyntetiska förmåga påverkas av ett stigande pH (att ljuset slås på) beror helt på vilken typ av fotosyntetiska organismer som dominerar. Jag minns t ex mina fars trådalgsrika akvarier på 80-talet. Hela inredningen var som täckt av gröna trådalger och akvariet svarade på ljus med att pH bara steg och steg och steg. På slutet av dagen kunde pH vara uppe i 8.6 och sen brakade pH ner på natten till 7.8. Troligen var dessa gröna trådlager inte alls beroende av koldioxid/kolsyra utan kunde använda bikarbonat.

I sötvattenskar så odlar man ju i princip landväxter som sent under evolutionen anpassat sig till att stå under vatten. De använder endast koldioxid/kolsyra för sin fotosynes och inte bikarbonat. Att hålla en hög tillgänglig halt av koldioxid/kolsyra hjälper därför deras fotosyntes påtagligt. Dosering av koldioxid i vattnet ser till att kolsyrahalten är hög (dvs pH hamnar lågt).

Det var som efter kriget när man åkte Södertäljevägen på Annandagen - rejält nedsläckt på Södertörn.

Jag har läst någon tråd på Reef Central där man fått ganska rejäla pH-fall i akvariet i samband med en massa folk hemma. Jag ser framför mig de amerikanska lådhusen utan ventilation - i Sverige har vi ju en ganska gammal tradition att ventilera lägenheter och hus. I andra länder är det inte nödvändigtvis så. När jag bodde i Tyskland så fanns det ingen ventilation alls i de flesta lägenheter och mina tyska kollegor undrade vad jag gnällde om; man vädrar ju genom att öppna fönstren!

Det kan vara bra att veta att koldioxid löser sig och joniseras ganska snabbt i saltvatten men det tar klart längre tid för koldioxiden att gå åt andra hållet (om jag minns rätt nu).

Vi är fler som bygger silikon-fötter med Cascos mjuka material. I mitt fall efter tips från Stig i Gemla:

https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?35032-Ljudd%E4mpning-av-Tunze-nanostreamers

Mycket nöjd med effekten!

Ventilera bort fukten eller avfuktare är väl alternativen?

1, se till att röra om saltet på något sätt.... (hade ju varit lättare om inte spannen varit full)

någon som har något bra tips på metod där?

Enklast brukar vara att hälla den mellan två hinkar eller liknande. Men jag har faktiskt inte haft problem med att Tropic Marin Pro Reef skiktar sig så jag har inte blandat mina hinkar lat som jag är...

Inga problem med natriumkarbonat om du har pH-regulator. Jag brukar faktiskt lösa min natriumbikarbonat i kokande hett osmosvatten vilket leder till kraftig avgång av koldioxid och lite mer karbonat/högre pH på lösningen. Alltid bra om man kan dra upp pH lite i karet - oftast ligger vi ju lite lågt i pH med all koldioxid i rum och akvarium.

Ja kapa hullingen. Du krokar fisken precis som man gör när man flugfiskar och så fort du känner att han tagit betet så gör du ett ryck och får honom ur karet. Kort lina är enklast, kanske 3-4 dm lång räcker.

Tack för tipset! Nu ska jag bara införskaffa små krokar - har inte fiskat sedan jag var liten pojke...

//

Jag mätte lite kalcium/magnesium idag. Skäms nästan att jag gör det så pass sällan, speciellt eftersom jag kör två-part (eller ska man kalla det Balling Minimal?). Jag doserar således ingen magnesium alls utan bara balanserade mängder natriumbikarbonat och kalciumklorid. Jag började med detta i juli eftersom mitt KH sjönk snabbare än kalkvattnet kunde hantera och ofta hamnade nedåt 5. Efter detta har jag doserat en KH-höjning om 1 dKH per dygn utöver den kalcium och alkalinitet som kommer via kalkvattnet. Därefter har KH legat stadigt på 7-8 (detta mäter jag ofta!).

Mätningar både i januari (6/1 2011) och augusti (21/8 2011) visade samma värden:

Kalcium 480 mg/l

Magnesium 1320 mg/l

Idag visade mätningarna:

Kalcium 510 mg/l

Magnesium 1320 mg/l

KH 7.5

Det verkar således som om magnesiumkonsumtionen inte är högre än att jag kan hantera den med vattenbyten. Möjligen har kalciumhalten gått upp något men det kan vara mätfel - jag tycker det är svårt att bedöma när blått blir färglöst i titreringen (jag använder Tropic Marins kalcium/magnesium-testkit).

I en underhållande tråd på ReefCentral från i våras så framkom det att Tropic Marin hade haft en liten epidemi av klagomål på sitt salt i Tyskland för något år sedan. Men det var inget fel på saltet utan just användandet av refraktometrar som visade för hög salthalt var källan till problemen. Missledda av sina refraktometrar blandade folk för utspätt saltvatten och mätte helt naturligt upp för låga värden på det mesta.

Det ena utesluter inte det andra:

Jag väger mitt salt hink för hink som jag blandar vid vattenbyte precis som Lasse beskriver. Skönt att veta att jag får samma salthalt varje gång och jag behöver inte efterjustera salthalten på vattnet jag använder för vattenbyte som jag gjort förr.

Men en varning vill jag utfärda. Jag skaffade mig en digital hushållsvåg för detta ändamål. En digital Soehnle blev det för några sköna hundralappar och jag trodde mig därmed ha köpt kvalitet. Det hade jag nog också men tillverkaren har missat att nämna att vågen inte väger rätt när batterierna blir gamla. Det tog mig ett antal veckor och vattenbyten för att lyckas felsöka den ständigt stigande salthalten i karet...

Ska bara kolla en sak: Med tanke på att både kalcium och magnesium ligger lågt - finns det någon möjlighet att salthalten kan vara i det lägsta laget?

Många fina bilder! Hur går det med ditt ballingexperiment?

Kul att höra att det funkar med krok? Ska man klippa av hullingen för att inte skada fisken så mycket?

Min Tunze Silence returpump har inte gjort skäl för namnet den senaste månaden. Jag rengjorde den idag och fick veta varför - jag borde definitivt ägna mer tid åt underhålla. Den var helt fylld av guck inuti och det skapade både ljud och drog ner kapaciteten. Jag fick ställa upp hävertkranen ganska rejält nu efter pumprengöringen.

Annars är det nog dags att dra ner på ättiksdoseringen. Redan förra veckan noterade jag en hel del detritus i systemet. Och nu noterar jag att det börjar bli väl mycket slem på alla ytor i akvariet. Dessutom är algerna inte fräscht gröna längre utan mer gråaktiga. Typiska tecken på överdosering av kolkälla. Jag halverar doseringen.

Jag funderar på hur jag ska få eight-linern ur akvariet. Undra om det går med fälla eller om man ska ta den med krok så glupsk som den är?

Det finns två förklaringar här:

1. Det är lättare att mäta en KH-sänkning än en sänkning av kalcium/magnesium

KH-värdet rör helt enkelt på sig snabbare än kalcium/magnesium eftersom det finns mindre karbonater än det finns kalcium/magnesium i saltvatten. Det är därför lättare att följa bildandet av kalciumkarbonat genom att mäta KH än genom att mäta kalcium/magnesium.

2. Det finns andra KH-förbrukande processer i akvariet än bildning av kalciumkarbonat

Hela teorin bakom Balling/två-part är att karbonater och kalcium/magnesium förbrukas enbart genom bildning av kalksten - kalciumkarbonat. Men för att travestera vår statsminister - det är en utgångspunkt - men så behöver det inte vara i ett visst akvarium. T ex nitrifikationen är en försurande process och på samma sätt kommer avgång av ammoniak i skummaren av försura vattnet. Dvs en vanlig sak som matning av akvariet kan ha en försurande effekt. Det kommer att leda till att KH sjunker. Det finns andra processer i akvariet som istället höjer KH - t ex denitrifikation. Om akvariet i slutändan gradvis försuras eller alkaliniseras är nog svårt att förutsäga. Bättre är att mäta och sedan anpassa doseringarna efter behoven.

Är det inte bara att dosera lite mer av natriumbikarbonatlösningen och skita i all teori om jämvikt mellan kalcium/magnesium och karbonat?

Jag tror mycket med problemen med pellets ligger i överdosering. Det där försäljningsargumentet att pelletsen är självdoserande visade sig ju vara nys. Har man för mycket pellets i systemet drar de ner näringshalterna mycket lägre än vad våra koraller uppskattar. Jag har gjort samma sak och haft väldigt ljusa koraller som knappast växte alls; några började t o m visa lite vävnadsdöd vid basen innan jag tog tag i problemet. En halvering av pelletsmängden gjorde stor skillnad för mig.

Egentligen är det nog inget fel på pelletsen - de är som vilken organisk kolkälla som helst och de doserar sig inte automatiskt.

Vill trådskaparen köra vidare med pellets så är det nog hög tid att minska mängden rätt rejält; testa att halvera mängden pellets och avvakta i en månad. Blir det ingen förbättring är det dags att halvera mängden igen osv. För att akut göra något åt korallblekningen så finns ju som sagt både natriumnitrat, aminosyralösningar och ökad matning. Tyvärr lär ju trådlagerna vakna till liv med ökad näringshalt också. Det är svårt att försöka svälta ut trådalger med koraller i karet (fråga NiXoN!)

Har bytt lite vatten och rensat lite i akvariet denna helg. Tyvärr har det dykt upp en del gröna mattväxande alger som jag tror är cyano de senaste månaderna. De växer inte kraftigt med retligt är det. Borstade bort dem idag med en diskborste.

Akvariet har en hel del detritus numera. Jag tror det beror på att akvariet nu nått lite ålder men det kan också vara en konsekvens av ättiksdoseringen. I och med att jag doserar ättika via mitt påfyllningsvatten (kalkvatten) så ökar doseringen under eldningssäsongen. Jag skulle lätt kunna minska tillsatsen av ättika i kalkvattnet men det hela har gått på rutin under senhösten och jag har inte gjort detta.

Annars blir jag mer och mer på det klara över att eight-linern måste bort. Den har vuxit sig väl dominant i akvariet och tycks faktiskt ge sig på alla akvariets invånare mer eller mindre. Med denna gylta borta så kan jag också hantera mitt glasrosproblem med pepparmintsräkor (de blev ju gyltamat vid första försöket). Vidare kan jag skaffa en ny kirurgfisk (gyltan har ju stressat ihjäl två stycken redan) och någon annan trevlig fisk.

Det här med Biopellets ger ingen synbar effekt längre i karet eller mätvärden...

Betyder det att näringsvärdena stiger?

Jag har också funderat på att slänga ut mina biopellets Gen 1 och istället bara köra ättika. Känns lite som tårta på tårta att köra Biopellets + ättika som jag gör i dagsläget. Och Gen 1-pelletsen verkar inte brytas ner i någon större grad i alla fall.

Låter toppen?!

Hur är det nu med lagligheten av 1-2W gröna lasrar i detta landet?

Jag uppfattar mina Royal Blue det som violetta. Våglängdspeaken ligger mellan 450-465 nm - slarvigt så kallar jag det för 450 nm.

Jag har en Acropora (lila toppar) som står rakt nära ytan under en Cree XR-E Royal Blue med 40 graders optik. Dvs den fick till en början nästan uteslutande 450 nm ljus och endast svagt ströljus från omgivande LEDar (Royal Blue och CW) som också hade 40-graders optik. Jag satte den först där eftersom jag tänkte fixa till ljuset så att den inte bara blev belyst med Royal Blue, men sen tyckte jag det var ett kul experiment att se hur den utvecklades.

Den har faktiskt vuxit på bra och det roliga är att den växer toppigt mot ljuset som om den maximerade sin exponerade yta mot ljusstrålen från LEDen. Idag har den vuxit upp så pass att dess toppar är 5 cm under ytan och den står därför i ett väldigt högt 450 nm ljusflöde. Numera har korallen bildat sidogrenar så att den också kan skörda ljus från andra ledar, inklusive CW.

Här (inte bara ett exempel på min utmärkta fotografiska teknik) utan också en bild som faktiskt visar korallen som den ser ut under sin Royal Blue LED: