Det är lite kul egentligen just detta med jämlikförhållandet med fosfatremovers. Hur ofta behöver man byta för att komma ner på 0? Lägg gärna till hur mycket kostnaden blir, i jämförelse med en flaska etanol... Jag skapade tråden som en öppen diskussionspunkt som av någon anledning gled vidare till att innefatta järn/alu-baserade adsorbmedel i jakt på fosfater, så jag har väl lite grann mig själv att skylla. Jag har dragit mina egna slutsatser och det är upp till andra att klanka ner på mitt sätt att komma fram till detta, men jag ber samtidigt att rösthöjarna bör ha egna erfarenheter i bakvattnet, annars är det värt exakt 0.0 (med Hanna fotometer) i mina öron. Åter till diskussionen igen. Är det säkert att anta att egentligen all LS i alla kar har ackumulerat fosfater, om man inte driver ett kar med olika varianter av adsorb eller biologisk fosfatbindning? Hur vi än vrider och vänder på det så tillför vi ju hela tiden fosfater framförallt med fisk (och till viss mängd även korall) foder och vi kan anta att varken skummare eller LS hinner (eller kan?) åtgärda detta tillstånd. Har sett många kar som haft jättemycket stenkoraller, dock är precis allt brunt, brunt och åter brunt. Fosfattester har visat på rätt lite fosfat egentligen, men börjar man köra fosfatbindare får man hålla på en evighet för då visar det sig att LS:en släpper ackumulerat fosfat... någon annan förklaring hittar inte jag. Tar man till mer drastiska metoder som kolkällor - ja, då har jag bara sett effekterna i mitt eget kar (med ackumulerat fosfat) och då har det blivit liv i baljan.