PatriksS

Den här är också intressant! : http://www.accessexcellence.org/WN/SU/coral_bact_oct06.php (mera imorgon hoppas jag)

Startade nyss en ny tråd i ämnet: Kvävefixering hos SPS-er

Kanske bäst att börja en ny tråd då kvävet verkar vara lika intressant som fosfat i fosfattråden, och det vore bra att hålla den sistnämnda någorlunda "ren". Hur som helst. Den nu rådande uppfattning bland saltvattensakvarister synes vara att sps-koraller behöver matas och att det kan uppkomma kväve-/nitratbrist hos sådana koraller. Jag har också trott detta tills jag hittat uppgifter om att sps-er odlar symbiotiska kvävefixerande bakterier som korallerna i sin tur håvar in och käkar upp. På så sätt blir inte kvävet någon begränsning för sps-erna. För att odla dessa kvävefixerare använder korallerna sockret från den symbiotiska algen (zooxen). Detta är en mycket förenklad förklaring av hur jag förstått processen. Det är naturligtvis förståeligt att en del vill se källor till mitt påstående ovan. Så här långt har jag hunnit i mitt letande, det finns också en alldeles utmärkt tråd på www.thereeftank.com där riktiga och aktiva korallforskare förklarar det hela troligen mycket bättre. Men här är länkarna, jag uppdaterar vid behov: Källa: http://www.int-res.com/articles/meps/111/m111p259.pdf

Hej Jonas! Jo, det är korallen som helhet som fixar kvävet, inte korallcellen/djuret. SPS-er odlar dessa kvävefixerande bakterier med hjälp av kolet/sockret från zooxen, och äter upp dessa bakterier. Därför kan sps-er inte vara kvävebegränsade, så länge de har tillgång till luften. (Jag har förresten never ever sagt att det är korallcellen som fixar kvävet heller.) På så sätt får SPS-er tillgång till N, och till kol C. För att odla bakterier får de enkelt organiskt kol/socker från zooxe och för att bygga sin skellett får de oorganisk kol från karbonater/buffer/kh. Därför blir endast fosfaten så intressant i sammanhanget, hehe. Och det är det jag menade i någon annan tråd om att sps-er är mera bönder än jägare.

Blev det en järn- eller alubaserad? för att du orkar att genomföra proverna två gånger dagligen, ganska tålamodsprövande ju.

DSB - jupp, algerna synes växla direkt tillbaka till oorganisk så fort den återförs till vattenkolumnen. Jag tror att Lasses teori är helt korrekt: APA (alkaline phosphatase activity) är helt enkelt för "jobbigt" (energikrävande) för algen, bättre ta sådan snabbmat som oorganisk ortofosfat. Lasse: jag skall nog köpa loss artikeln, dock skrev jag fel - de vill ha 44,25 euro totalt inkl. moms. Jag kan dock inte garantera artikelns läsvärde, jag ser ju inte mer än vad som står i abstraktet just nu. PM:ar dig när jag gör slag i saken. Hinner du eller någon annan före vill jag naturligtvis vara med och splitta på kostnaden.

Njae, jag vet tyvärr inte än hur snabbt det sker, naturen är säkert inte så analog där allting är på eller av. Men att det sker, att algerna kan växla till organisk fosfat när det oorganiska tryter, det kan i a f jag vara nästan helt säker på nu.

Okej, har letat något mera vad gäller det som efterfrågades, nämligen kära alger. Den som kan tänka sig att betala 27 euro kan köpa en artikel som ser ut att vara en guldklimp och förklarar det mesta vad gäller alkaline phosphatase m.m. hos marina alger. Se denna: Källla: http://cat.inist.fr/?aModele=afficheN&cpsidt=14576221 För er andra som inte har lust att köpa artikeln kan en annan artikel nedan vara intressant, som berör hela 44 arter alger: Källa: http://www.springerlink.com/content/xt51m43217030u24/

Lasse: Du har rätt. Så långt har jag funnit vetenskapliga belägg för att vissa makroalger (Rhodophyta), gul-bruna flagellater (Chrysophycea) och diatomer (Bacillariophyceae) har alkaline phosphatase, dvs. kan växla till att ta upp fosfat från organiska föreningar när den oorganiska ortofosfaten börjar bli en bristvara. Jag skall försöka kolla om jag kan hitta mera. Jag har svårt att tro att t ex Bryopsis - som överlever det mesta en akvarist gör mot dem - inte skulle ha phospahase-förmågor. Vad gäller DSB:s frågeställning rörande när algerna växlar från oorganisk till organisk fosfat så står det i citatet i mitt inlägg 39 enbart att: Vilka nivåer uttryckt i ppm av PO4 vi snackar om vet jag helt enkelt inte, det framgår inte av abstraktet, men säkerligen i den fullständiga artikeln. Man måste leta vidare.

Halloj Jonas! Allt mitt postande i den här tråden utgår från stenkorallerna behov, det borde jag kanske ha klargjort från början. Kolet © är enligt allt jag läst inte begränsande för sps-er. De får oorganisk kol för skelettet från karbonater/kh/buffer i vattnet, och odlar sina kvävefixerande bakterier på det organiska kol (socker) som koralldjuret får från zooxen (algen). Koralldjuret käkar sedan dessa bakterier som mat. I princip borde då sps-er vara någorlunda självförsörjande, bara de har tillgång till pyttelite fosfat. Fosfaten får sps-er för mycket av i många av våra system, därav min hänvisning till Redfield-ratio, inget annat. Jag är inte ute efter att påvisa hur mycket av vilket som skall finnas i vattnet, utan istället ute efter att påvisa hur lite av vad (fosfat) det får finnas i vattnet. Man behöver inte hålla någon kvot, helt överens med dig om detta, så länge man begränsar fosfaten med alla medel. Förresten: Jag har underlag vad gäller påståendet om att koraller kan fixera kvävet. Vilken författare menar att så inte är fallet?

Järnbaserade fosfatremovers är rost.

Intressant, Lasse!

Lasse: jupp, med brunalger menade jag den sistnämnda. Annars verkar samtliga alger ha förmåga till alcaline phophatase. Vilket innebär att även om man tar ut fri oorganisk ortofosfat ur vattnet med en fosfatremover så kommer algerna ändå inte vara begränsade - de kopplar bara om till att utvinna fosfaten ur den organiska fosfaten. Bastards! Jaja, annars hade de inte överlevt evolutionsmässigt i den näringsbegränsande miljön i oceanen.

Brukar ni (Lasse o Janne) skölja testtuberna i lite syra mellan testerna, förresten?

Hej Jonas! Njao, vet inte om det löst problemet helt och hållet. Tänkte förresten "tjafsa" vidare med dig om denitrifikationen så snart arbetsbelasningen tillåter, hehe, men nu lämnar vi Lasses tråd i fred.

Fosfor kommer dels från livet, men framför allt från döden. Det levande håller ju fosforn bunden i sina celler hyfsat skapligt, dock med en läckage. Döden frigör fosfaten (som kan vidare bindas upp i levande celler). Det är väl föruttnelse som frigör det mesta av fosfaten, vid sidan om de källor som Janne angett, där håller jag med honom. Man kan aldrig veta varifrån fosfaten frigörs: från sanden, från stenarna, från fiskfodret, från algerna osv.

Förresten, glömde att kommentera: otroligt bra användning av BTN-bakgrunden - på bottnet! En sjysst naturkänsla utan sandens nackdelar.

Coolt! Jag tror att frun kommer att tycka som Stig när du fått allting på plats. Det gäller också att vänja sig av vid halvdunklet som gällde i sötvatten. You'll see the light!

Kör hårt!

Kan vara värt ett försök i a f. Kolet kleggar ju - precis som allt annat i vattnet - rätt fort av bakterierna, så det är alltid oklart hur länge man skall ha mellan byten. Du får experimentera, hehe.

Bra jobbat vad gäller bilden! Jag är dock nästan säker på att snigeldöden inte beror på avsaknad av alger, utan snarare på något skit i vatten. Sniglarna klarar sig på oerhört lite. Det kommer att ta lång tid innan du får ner vattenvärden till en bra nivå för dina sps:er. Grunden till att jag anser att det ännu inte är på rätt väg är dels snigeldöden, dels att sps:er inte ser bättre ut, och slutligen att din alg i sumpen verkar frodas ser krispig och ljusgrön ut. Glöm inte heller att när du skrubbar och rensar algerna avger de flesta rätt kraftiga toxiner som inte är så bra för korallerna. Jag skulle rekommendera att köra med aktivt kol när du rensar. Byt gärna kolet också oftare.

Muy intressante. Varifrån kommer den "nya" fosfaten? (igår efter vattenbyte 0,46, idag 0,57, dvs. en skillnad på plus 0,11)

Grattis grattis!

Kör du med sand i burken? Den är en verklig högkonsument av buffern: Källa: http://www.drydenaqua.com/ph/sodium_bicarbonate/ph_control_by_sodium_bicarbonate.htm

Björn, i all välmening vill jag inte diskutera med dig. Det kommer bara att leda till att du kommer att citera varenda mening jag skriver och kommentera utförligt, och när jag kommer att fortsätta klargöra min ståndpunkt kommer du att freaka ur. Jag har inte tid med sådant, och det är bättre för vår bådas psykiska hälsa.