Gå till innehåll

Kaliumartikel i "Der Meerwasser Aquarianer"


Magnus

Rekommenderade inlägg

Nja, min tyska är väl inte heller något vidare... Men jag har skummat genom artikeln och författaren (Armin Glaser) försöker beskriva vad kalium gör för djuren osv. Sedan försöker han beskriva förbrukningen biologiskt, kemiskt (ex via zeolith) och andra ev förbrukningskällor tex via skummaren. Sedan belyser han testernas (mycket låga) förlitlighet.

Hans poäng tror jag är att det visst förbrukas LITE kalium och att det behöver tillsättas LITE men att det är betydligt större risk att man tillsätter för mycket och att marina djur är betydligt känsligare för för höga värden än för låga. Det största problemet är de usla testerna och endast labtester går i dagsläget att lita på (det kan skilja enormt mycket).

Mellan raderna kan man nog utläsa att han betvivlar fenomenet kaliumkrasch....

Rätta mig gärna ni som kan bättre tyska!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

En något mer detaljerad sammanfattning kommer här (läs med försiktighet pga min dåliga tyska).

1. Han hänvisar till ett test där bla en “giftkänslig” Mysis-art används. Resultat av testet: mellan värdena 200mg/l och 400mg/l sågs inga tecken på skador på djuren. Vid högre värden och lägre så började skador observeras. 50% dödlighet uppnåddes vid 130mg/l som undre gräns och 890mg/l som övre gräns. Observera att den naturliga kaliumhalten ligger vid ca 400mg/l (salthalt 1.023)! Så enligt detta test är överdosering betydligt skadligare än ett för lågt kaliumvärde.

2. Den biologiska kaliumförbrukningen. Biologiska varelser kan bara förbruka kalium genom att binda den i vävnaden. Halten av bundet kalium i vävnaden på marina djur är oftast väldigt lågt exempelvis Acropora skelett 0,01%. Även om biomassan i akvariet i snitt skulle ha ett kaliumvärde på 1% skulle det behövas en enorm tillväxt för att binda så mycket kalium så att nivån skulle sjunka till skadliga nivåer.

3.Den kemiska förbrukningen . Exempelvis zeolith och tonmineral skulle i teorin kunna binda kalium varför ett test genomfördes. Resultatet visade att zeolith i fast form binder en liten mängd kalium men att i pulverform tillsätter det kalium. Tonminneralerna tillsätter kalium. Men alla dess värden var mycket små. Det enda som kunde ses som ett problem var revkeramiken som kan tillsätta ganska mycket kalium i början varför skapliga vattenbyten rekommenderas i starten.

4. Övrig förbrukning. Skummaren skulle också teoretiskt kunna skumma ut kalium ur akvarievattnet. Vid mätning av vätskan i skummarkoppen visade det sig att halten i den vätskan var lägre än i saltvattnet (under 100mg/l). Även här påvisades ingen större förbrukning av kalium mao.

5. Test av vattnet i ett antal befintliga akvarium. Ett antal akvarium kaliumvärde lab-testades. Inget hade en halt under 400mg/l. Men någon av akvarieägarna hade mätt 200mg/l med ett akvarietest trots att vattnet hade en halt på 400mg/l i labtestet.

Rätta mig gärna eller kommentera! Jag är ingen expert varken på tyska, biologi eller kemi!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Den finns över 10 000 användare av zeovit metoden i världen dessa doserar kalium kontinuerligt . Vart föreslår artikeln att kaliumet tar vägen för dessa användare? eller påstår de att Korallen-zuchts prudukt K-balans eller Kalium strong inte innehåller kalium. Att överdosering är skadligare än brist (neråt har du 270 ppm att spela på enligt artikeln och uppåt har du 470 ppm att spela på.) Sågs några skador på mysis mellan 400 och 600 ? Att kalium är en stor byggsten i slatvatten med sina ca 400 pmm enligt artikeln kontra jodtillsatser som är betydligt mindre är väl rätt uppenbart men jod behövs för att kalium skall förbrukas. Användes detta vid testet? Förövrigt är det ju intressant att han funnit att det verkar zeoviten som förbrukar all kalium som tillsätts.

mvh Ted

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

När Balling gjorde sina analyser för Ballingmetoden kom han fram till att kalium inte förbrukas. Kalium är vad jag kan komma ihåg inte med i spårämneslistan och inte heller i grundkombinationen.

Lasse var flitig i Zeovitdiskussionen som var förut här på forumet och hävdade att kalium skulle bindas snabbt av Zeoliter. Så för min del ser jag det som naturligt att man tillsätter kalium och jod när man kör med zeoliter.

Det finns andra artiklar om kalium på nätet som säger samma som Der Meerwasseraquarianer. Både när det gäller giftverkan och skummarproduktionen har jag läst samma förut.

När det gäller upptagning av olika joner har olika zeoliter skiftande egenskaper. Zeovit skallt.ex innehålla tre olika typer zeolit. Enligt vissa uppgifter skall Clinoptiolith vara den största komponenten. Jag sökte litet på nätet och ramlade på denna tråd.

Lite off topic men ändå...

https://www.saltvattensguiden.se/forumet/archive/index.php/t-13719.html

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Den finns över 10 000 användare av zeovit metoden i världen dessa doserar kalium kontinuerligt . Vart föreslår artikeln att kaliumet tar vägen för dessa användare? eller påstår de att Korallen-zuchts prudukt K-balans eller Kalium strong inte innehåller kalium. Att överdosering är skadligare än brist (neråt har du 270 ppm att spela på enligt artikeln och uppåt har du 470 ppm att spela på.) Sågs några skador på mysis mellan 400 och 600 ? Att kalium är en stor byggsten i slatvatten med sina ca 400 pmm enligt artikeln kontra jodtillsatser som är betydligt mindre är väl rätt uppenbart men jod behövs för att kalium skall förbrukas. Användes detta vid testet? Förövrigt är det ju intressant att han funnit att det verkar zeoviten som förbrukar all kalium som tillsätts.

mvh Ted

Lugn nu Ted! Jag tillsätter rätt mycket kaliumnitrat vilket även det borde bli giftigt i längden. Och dessutom KZ kaliumjodidfluor...

Det artikeln inte belyser är tex den tillväxt av biomassa som sker i zeolithfiltren. Denna biomassa skummas till största delen bort. Detta kan vara en orsak till kaliumbristen.

Forskning är forskning... Akvarieskötsel är sk "praktisk tillämpning"...

Men testens låga tillförlitlighet är naturligtvis ett problem...

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

När Balling gjorde sina analyser för Ballingmetoden kom han fram till att kalium inte förbrukas. Kalium är vad jag kan komma ihåg inte med i spårämneslistan och inte heller i grundkombinationen.

Lasse var flitig i Zeovitdiskussionen som var förut här på forumet och hävdade att kalium skulle bindas snabbt av Zeoliter. Så för min del ser jag det som naturligt att man tillsätter kalium och jod när man kör med zeoliter.

Det finns andra artiklar om kalium på nätet som säger samma som Der Meerwasseraquarianer. Både när det gäller giftverkan och skummarproduktionen har jag läst samma förut.

När det gäller upptagning av olika joner har olika zeoliter skiftande egenskaper. Zeovit skallt.ex innehålla tre olika typer zeolit. Enligt vissa uppgifter skall Clinoptiolith vara den största komponenten. Jag sökte litet på nätet och ramlade på denna tråd.

Lite off topic men ändå...

https://www.saltvattensguiden.se/forumet/archive/index.php/t-13719.html

Tja, artikeln säger att zeolithen binder kalium men i mycket små mängder...

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa Ny...