Gå till innehåll

Mantis (Stomatopod) - oskyldigt dömd?


havre

Rekommenderade inlägg

Hejsan!

Tänkte lägga ut reflektioner, trots min korta tid som husse, angående mantisar för att förhoppningsvis lugna vissa personer samt döda en hel del myter. Självklart kommer även en hel del information från andra mantis-freaks med längre erfarenhet än mig själv. Texten är skriven på ett talspråksmässigt sätt för att inte trötta ut läsaren.

  • Räka? - Myt nummer 1 är att mantisar är en typ av räka. Mantisar tillhör ett eget släkte som heter Stomatopod och är endast avlägset besläktade med krabbor, räckor m.m. Dock är det lättare för tungan att snubbla på Stomatopod än räka.
  • Hänsynslösa mördare - En annan myt verkar vara att en mantis dödar allt som rör sig i karet och ingenting går säkert. Detta är självklart långt ifrån sanningen och en rad djur kan leva tillsammans med en mantis.
  • Mantisar kan döda allt - Även detta är en ren myt. Mantisar är, överlag, skygga djur som gärna håller sig i sin grotta. Finns det dessutom fisk i karet är risken stor att du aldrig får se mantisen. Detta är förstås beroende på innerbördes storlek. Mantisar är precis som geoparder väldigt specialiserade och riskerar inte att skada sig genom att attackera djur den inte klarar av.
  • Micke Tyson - Styrkan i deras slag är sett till dess storlek den starkaste inom djurvärlden, men sen är de ofta ganska små. Det finns extrem fall där folk skadat sig, men det är nog mer sällsynt än hajattacker. En mantis backar hellre än slåss och attackerar som sista utväg för att försvara sig.
  • Glasmästare - Att de klarar av att slå sönder akvarium är även det en bedrift som är väldigt överdriven. Den mest kända och erfarna forskaren inom mantisar, Dr Roy, har under sin drygt 25 åriga karriär hört talas om 10 fall. Dessutom är det inte helt säkert mantisen var boven i dramat samtliga av dess fall. Själv har han hushållit tusentals mantisar genom sin forskning. När väl en mantis har sönder ett akvarium är det oftast i bottenglaset. Mantisen försöker gräva sig nedåt och tror helt enkelt att det är en stor sten i vägen och försöker flytta på den. Det vill säga en ren olyckshändelse och inget blint raseriutbrott mot akvarium glaset.

I mitt eget kar har jag på prov haft fyra stycken chromisar för att testa min egen mantis kompatiblitet med fiskar. De har nu gått tillsammans i en månad och precis som förväntat har inte mantisen varit det minsta intresserad. Jag valde chromisar, framförallt för att de är billiga ;), men även eftersom de relativt små och nyfikna. Storleken gör att min mantis hade vågat, om de velat, ta dem till lunch. Nyfikenheten (dumheten skulle jag egentligen vilja kalla det, men har inga belägg) gör att de vågar gå nära mantisen utan betänkligheter.

Här är ett foto som visar hur närgången chromisens var. Mantisen visade vissa tecken på irritation, men inte aggression utan gick hellre ned i sin grotta. Fotot är dessutom taget då mantisen var som mest aggressiv inför sin ömsning. Går även att se hur illa shell diseasen var dagarna innan han ömsade.

p2060322to8.th.jpg

Hoppas några frågetecken klarnat och framtida mantisar tas om hand istället för att ses som ohyra.

Mvh Thomas

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

  • Svar 52
  • Skapad
  • Senaste svar

Mest aktiva i detta ämne

Tackar tackar! Otroligt kul att höra. Var själv färgad av myterna kring mantisar, men de har ramlat av en och en allteftersom.

Skall försöka fylla på med mer observationer och skriva när jag inte är trött för att undvika de särskrivningar och felstavningar som finns i texten ovan.

Hehe Karro&Anders det är en sån snutt som kommer tas fram när man är gammal och ska bli nostalgisk ;).

Mvh Thomas

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

  • 1 månad senare...

Tiden går och vatten passerar genom pumparna. Chromisarna är numera bara två, men de dog av "naturliga" orsaker. En blev söndermobbad i gruppen och den andre hamnade i filterfacket. För att prova mantisens kompabilitet med fiskar har en salarias införskaffats, att den sedan hjälper till med algerna är inte dumt eftersom sniglar och eremiter är uteslutet. Salariasen valdes eftersom det är en bottenlevande fisk, vilket kan ge upphov till andra situationer jämfört med frisimmande. Det har gått väldigt bra med salariasen och de är inte ett dugg intresserade av varandra. Ett par gånger har salarisen sett riktigt smaskiga alger vid mantisens grottingång, vilket slutade i en markering och salarisens tillbakadragande.

Vidare har jag upptäckt något intressant gällande mantisens kognitiva egenskaper; då jag inte är bevandrad inom dessa fält kanske jag överanalyserar. Hur som helst så upptäckte jag detta främst då jag matade mantisen med en krabba, tack för donationen Leffe och Fredrik. Nedan följer en film där mantisen hittar krabban och börjar attackera den. Krabban backar och lyckas komma in bland LSen, dock finns det en öppning på andra sidan. I slutet av filmen ser vi hur mantisen väljer att gå runt LSen för att försöka få tag i krabban. Det låter inte avancerat för oss människor, men om det tänks till en extra gång är det ganska mycket hjärnkapacitet som krävs. Mantisen måste alltså ha skaffat sig en "blueprint" över akvariumet när den simmat runt som den sedan skall komma ihåg. Därefter måste den i situationen förstå och komma ihåg att om jag går runt dessa stenar kommer jag till andra sidan där det är möjligt att få tag i krabban. Studeras även filmen syns det att det är inget slumpmässigt val mantisen gör när den går runt, det är alltså ingen chansning den gör. Mantisens rumsliga uppfattning är för mig imponerande.

Filmsnutt på 48 sek.

<embed width="448" height="361" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" src="http://i223.photobucket.com/player.swf?file=http://vid223.photobucket.com/albums/dd305/havre83/P3070552.flv">

Mvh Thomas

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Vad jag lyckats läsa mig till och kommit fram till av egna erfarenheter är det inga som helst problem att ha fiskar ihop med en "Smasher". Vilket du uppenbarligen har. Hade du däremot haft en "Spearer" hade med största säkerhet dina Chromis varit stomatopodmat för länge sen. Å andra sidan skulle du kunna ha både krabbor och snäckor i mängd utan att den skulle röra dem.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Mantisar är aggressiva - så enkelt är det, men frågan är varför? Detta gäller smashers.

En teori/förklaring är att smashers bor i grottor/håligheter i LS ute på reven. Dessa är inget de kan skapa själva utan förlitar sig på att naturen fixat boningen åt dem. Dess håligheter är ett måste för att mantisen skall kunna överleva då den står på menyn hos många. Följakteligen blir antalet boplatser lågt och konkurresen ökar, bara se på oss människor. Detta medför att en mantis slåss till döds för sin håla och attackerar alla inkräktare, oavsett storlek, för utan sin håla är den ändå dödsdömd.

Spearers däremot bor oftare i områden med ler/sandbotten och gräver sina hålor själva. Detta gör att spearers oftare flyr än motar bort inkräktare.

Mvh Thomas

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

  • 4 veckor senare...

För en dryg vecka sedan började det hända saker i karet, stenar, makroalger och koraller började flytta på sig. Den skyldige är inte svår att hitta, men varför är ganska intressant. Helt plötsligt blev det en himla aktivitet och barrikaderna kring hans håla började byggas på och förbättras. Trots att det fanns små och lite större stenar var det annat som användes som byggmaterial, nämligen makroalger och koraller. Makroalgerna slet han lös och förstärkte väggarna med samt på botten inuti sin håla, även en mantis ska ha det skönt. Tydligen var även korallerna utmärkt att bygga med och två stycken strök med, ledsen Patrik :(. De kapades ned till hanterabar storlek, blev ca 3-4 bitar á 3 cm per gren.

Förutom en rejäl uppputsning a la Martin Timell så blev mantisen oerhört aggressiv. Normalt sett brukade han gå ned i hålan när man kom nära glaset men nu blev det tjurrusning och smällar i glaset. Dessutom blev det blixtanfall så fort handen kom ned i karet, algmagneten skall vi inte tala om.

Vart leder då allt det här. Jo, precis som jag började misstänka ganska tidigt, eftersom samma beteende uppträde förra gången, är att han nu ömsar för andra gången. Han försvann ned i sin håla för ca 2 dygn sedan och har inte setts till sen dess, jag kikade ned lite och såg hur ena ryggplattan höll på att lossna. Nu håller jag bara tummarna och hoppas på en lyckad ömsning.

Enligt den främsta forskaren på stomatopods finns det inget belägg för att mantisar blir aggressivar vid ömsning, detta verkar inte mitt exemplar veta om.

Mvh Thomas

PS Ber om ursäkt om det saknas L och P och andra bokstäver ibland, mitt tangentbord sympatiserar med Vårdförbundet och strejkar lite halvt.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

  • 4 veckor senare...

Då har vi första dödsfallet...men skall redogöra för bakgrunden först.

För ett tag sedan gjorde jag, ännu ett, återbesök på den omdisskuterade zoomarknaden som finns här i staden. Väl där var allt som vanligt, såg lite hajägg, sjöäppen, nudibranches och fiskar. I ett av karen såg jag till min fasa en liten lecusternon, den var prickig och mager. Efter en tid övervägande tog jag beslutet att försöka "rädda" fisken i frågan, främst på grund av min förkärlek för kirurger och lecusternon är så otroligt fina. Det syntes lång väg att fisken var dömd om den gick kvar här där dess huvudsakliga(enda) föda var artemia.

Planen var att den skulle få äta på mina makroalger och den kirurgmat jag införskaffade samt få iaf dubbelt så stort utrymme som den hade i butiken. När den repat sig skulle den få flytta till vårt lokala himmelrike och bli omplacerad till i bra hem.

Nu till fallet...

För någon dag sedan när jag kom hem märkte jag att det fattades något i karet, det var lecusternonen. Jag letade febrilt överallt, tog ur stenar ur karet för jag trodde den kanske kilat sig fast. Dock tog det inte lång tid innan tanken på mantisen dök upp, men slog den ifrån mig. Tillslut var jag tvungen att få svaret. Jag tog fram gripklon och petade framför hans grotta. Normalt sett brukar de bli ett blixtanfall och när det inte blir det vet jag att han har något lurt för sig. Efter ett par försök fick han nog och där såg jag min förhåga...halva lecusternonen i hans grepp.

Svårigheten är dock att reda ut om lecusternonen dog och sedan tog mantisen den, eller om han helt enkelt var hungrig. Jag fick förvisso bort prickarna och ett tag blev lecusternonen lite fetare. Han käkade upp de makroalger jag hade och simmade runt och pickade på stenarna hela dagarna. Emellertid såg han väldigt märklig ut vid magen. Han blev fet runt magen av maten, men hade alltid knölar som stack ut, som om det var något fel på tarmarna. Såg väldigt märkligt ut i mina ögon. Han åt aldrig av de pellets/mysis jag hade i karet utan endast sprungs sjögräs. Den var tuvngen att ligga under en sten för han tog den aldrig ur en foderklämma. Kontentan är alltså att nog för att fisken såg mycket bättre ut efter ett tag i karet såg den ändå aldrig helt ok ut. Även min sambo reagerade på magen och tyckte det såg ut som cancerknölar.

Det som gör det märkligt att mantisen skulle ta lecusternonen är att de aldrig visat speciellt stort intresse för varandra. Dessutom har jag två bottenlevande fiskar som ofta utmanar ödet och är vid hans öppning till grotta, vilket är totalförbjudet område.

Mvh Thomas

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

  • 2 veckor senare...

Blir inte så mycket respons i denna tråd. Problemet är väl att jag skriver för mycket, vilket är ett resultat av att här försvinner kraven på källor och det bara är att skriva.

Filmade mantisen lite idag. Vi brukar ofta sitta och stirra på varandra i detta hörn och sjävklart retar jag han lite. För de som är oroliga kan han alltid backa så han är inte trängd och agerar mycket aggressivare i så fall.

<embed width="448" height="361" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" src="http://i223.photobucket.com/player.swf?file=http://vid223.photobucket.com/albums/dd305/havre83/P6040078.flv">

Mvh Thomas

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag tror att fallet med den döda kirurgen helt enkelt har varit så att den dött och sedan din mantis tagit den när den legat på botten.

För övrigt så tycker jag din Mantis är störtläcker! Skitsnygg i färgerna och verkligen ett lysande exempel på att enkla individer kan lyfta ett helt kar!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Störtskön räka!

En kanske dum fråga.. Men hur små är mantias när dom är "nykläckta"? Orsaken till min fråga är att jag nyligen köpt ca 50 kg LS och har den senaste tiden hört ett sporadiskt knäppande i karet. Jag har letat ganska nogrant men inte hittat något spår av källan.

Funderar om det skulle kunna vara en lite mantis som gömmer sig nånstans.

Tidigare tänkte jag att om jag hittade en sådan skulle den få åka porslinskarusellen men efter denna tråden har jag kommit på bättre tankar.

Simma lugnt!

//Stefan

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Väldigt roligt att höra, då har tråden lyckats!

Mantisar passar inte i alla kar, men det är panik-dödandet som jag finner stötande.

Ja alltså de är ju rom från början som så mycke annat i havet så inte är de stora. Är det en liten mantis är risken/chansen liten att du får syn på den, om du inte går in för det. De mindre brukar vara väldigt blyga. En mindre mantis är ett hot mot framtida eremiter, men eremiter är å andra sidan ett hot mot varandra om de är fler än en, så jag förstår inte riktigt det resonemanget mot mantisar...

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jo självklart! Tänkte jag skulle skriva till det men blev för ivrig ;-).

Har en pistolräka och den låter faktiskt högre än min mantis. Pistolräkor är, beroende på art, mindre "farliga" för karet.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

verkligen intressant tråd. Tror att mantis anses som en delikatess på bland annat filippinerna där de äter dessa med välbehag. Min fru visar mig alltid på en mantis som Ted har i sin butik och smackar belåtet och berättar att hon gärna tar den med hem,..... fast den är gul så det kanske inte är samma djur..

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Har själv aldrig varit i öst, men har hört samma sak, framförallt vitlökfräst. ;-)

Nej i och med att jag har en är det lite stötande att tänka på, är väl det samma för hundägare.

Det kan vara samma djur men inte samma art. Mantisar finns i alla möjliga former och storlekar. Jag har dock inte sett filuren i fråga.

Här är en som kan vara gul

http://www.ucmp.berkeley.edu/arthropoda/crustacea/malacostraca/eumalacostraca/royslist/species.php?name=g_graphurus

Även denna

http://www.ucmp.berkeley.edu/arthropoda/crustacea/malacostraca/eumalacostraca/royslist/species.php?name=g_viridis

Vridis brukar vara ganska vanlig.

Mvh Thomas

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

  • 2 veckor senare...

En kort liten film av mantisens när han loopar ut från sin håla och in i en annan öppning. Han är då ute och simmar lite fritt och väldigt hetsigt mot den rutan jag sitter mot.

<embed type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" src="http://i223.photobucket.com/player.swf?file=http://vid223.photobucket.com/albums/dd305/havre83/P6080099.flv" height="361" width="448">

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa Ny...