Gå till innehåll

bror duktig


hagbard

Rekommenderade inlägg

hejsan

har läst på detta forum ett tag som ny inom salt..finner många emotsägelsefulla påståenden o div..det jag menar med bror duktig är:finns det nån av er som inte kraschat?Utan har hållit en proffsnivå jämn o ständigt under en längre tid som är mer en 3 år`?och om du kraschade vilken metod använde du? och vad gjorde du för fel i ditt tycke?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Anledningen till motsägande påståenden är ju att inget kar är det andra likt, du kan sätta upp tio akvarier med likadan inredning, men inget kommer att bli helt likt det andra. Det är det som är tjusningen med saltkar, att varje kar blir unikt och man kan forma det på sitt eget sätt.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Det låter som du läst att mer eller mindre alla har krashat ett saltkar.

Min erfarenhet genom åren är att det bara är ett fåtal som lyckats med det, dom flesta pga någon sorts olycka som strömavbrott, utlösta jordfelsbrytare under semestern, tappat något i byttan, tom någon som fått klor ihällt under en fest, anemoner som strimlats i pumpar, osv... Någon enstaka pga okunskap som tex överdosering eller liknande. Totala krasher är väldig sällsynta oavsett, eller så "vågar" dom inte skriva om det. Att någon fisk eller korall stryker med har väl hänt alla.

Precis som Jimmy skriver, det finns lika många sätt att sköta ett saltakvarium som det finns akvarister, det som funkar för den ena funkar inte alls för den andra. Erfarenheter och kunskap om sitt system är nyckeln för framgång, det tar sin lilla tid att lära sig det.

Har själv gjort en kovändning från att kört med zeovitmetoder, vodkametoder och annat kul med duttande och mätande till att slänga ut dessa system helt (funkade inte mitt system) och bara byta vatten och mata i stort sett, ballingmetoden gick ifs hela tiden (mer eller mindre). Det karet gick väl 4 år på ett ungefär, la ner pga flytt, nytt kommer dock.

Det finns ingen direkt görsåhärsomfunkarföralla.nu metod.

Det finns mängder med kar som varit igång i många år, tyvärr ser man inte dessa på forumet lika frekvent som nybörjarna.

Vi har ju fortfarande en del gamla mer eller mindre aktiva rävar , tex Lasse, stigigemla, pwin, Ländström tex. som haft kar igång i många många år.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Synd med en så tråkig rubrik på ett så bra ämne.

Det gör ju att många som har bra information i ämnet tvekar att skriva.

Jag började om med salt 2004 och har aldrig kraschat ett saltkar. Jag klarade till och med 8 år på 70- talet.

Det har varit nära några gånger men jag har haft tur. Stormarna Gudrun och Pär gjorde långa strömavbrott hos mig med fallande temperatur men det klarade sig.

Jag har slarvat och inte sett att Ballingdunkar tagit slut men fixat till det när jag sett att koraller inte mått bra. Några koraller har till och med dött men det har inte spridit sig.

Men mitt akvarium är stort - 1500 liter vilket gör det betydligt stabilare än småkar. Jämn proffsnivå hela tiden har jag definitivt inte haft. Man lär sig hela tiden något nytt man vill prova. Eller hittar en ny produkt att testa.

Jag har läst alla inlägg här på guiden så jag tror jag har en liten överblick över vanliga krascher så jag listar här de vanligaste anledningarna som jag uppfattar det.

1. Det absolut farligaste för ett saltkar är akvarievakter när man är på semester eller liknande. De stänger ett fönster eller fäller ner den öppnade luckan på ett RSM så det så det blir för varmt. Eller de glömmer mata en dag och lägger i mat för två dagar nästa dag så att det ligger mat i karet och ruttnar. Enligt min åsikt är det bättre om akvarievakten aldrig matar. Fiskar klarar ett par veckor utan mat bra. De minskar aktiviteten mer och mer så att de inte magrar så mycket. Att matas en gång i veckan gör att många fiskar magrar mer än om de inte får mat. Efter maten blir de aktiva och letar mat i flera dar utan resultat.

Akvarievakten skall ha en lista med saker som skall kollas. Pump1 snurrar, Pump2 snurrar, skummarpumpen går, lite skum i skummaren, vattennivå, temperatur, tömma skummarkoppen. Och framför allt: Fylla på osmosvatten.

2. Värme. Åker du bort en helg på sommaren så räkna med att det blir årets varmaste helg. Eller kylaren pajar.

3. Dåliga tester. Jag känner flera som kraschat sina kar när de försökt fixa bra pH på sin pH- penna. Om korallerna ser ut att må bra är inte pH 7,6.

Vi har också haft några fall med utgånget datum på magnesiumtester. När jag använder mina Salifert tester kollar jag alltid att det inte sitter någon kristall kvar i kanten på burken innan jag stänger den. Locket på testburkar och flaskor är inte till för att hindra att något rinner ut. Det är till för att luft inte skall komma in och fördärva det som är i burken!

Någon annan dålig test har också skapat problem.

4. Föroreningar. Jag har en kompis som hade hantverkare hemma. När de gått saknades en skruv till trappräcket. Det letades och letades men skruven hittades inte. Efter ett par veckor började korallerna dö. Han gjorde stora vattenbyten men inget hjälpte. Det slutade med att han lade ned och sålde karet. Då hittade han skruven.

5. Dåligt tålamod. Det ser man oftast i samband med kolkällor. Man får räkna med att det tar en månad innan en kolkälla börjar fungera. Och sedan flera månader till att sänka fosfathalten. Och sedan flera månader till att trimma in rätt dos.

6. Vipparms saltmätare. De flesta har nog större chans att vinna på Lotto eller Bingo än att få rätt visning på en vipparmmätare.

Men det finns fler synpunkter. Vad har jag missat?

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag har ju hållt på med saltvatten i över 20 år så visst har det hänt en del smärre katastrofer... men bara två som jag skulle klassa som krascher.

Båda gångerna så var det själva akvariet som gick sönder och att stoppa in en massa stressade fiskar och koraller i ett 30 liters akvarium hjälpte föga.

Halvkrasch var det när en sjögurka fastnade i pumpen och 70% av fiskarna dog. Koraller och musslor reagerade dock inte nämnvärt.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Inga krasher här hos mig, men jag har under årens lopp blivit av med många fraggar / mindre koraller under resans gång. Orsakerna har då varit:

1, Värmeproblem under sommarens varmaste dagar.

2, Undermålig utrustning / för dåliga vattenvärden för de känsligare arterna av koraller jag försökt hålla. Främst otillräcklig belysning och för höga näringsvärden som följd av för få vattenbyten / otillräcklig näringsexport.

Ändrat av petnym
Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Det var nog olyckligt vald rubrik,men som ny får man lite prestationsångest ibland för jag vet att uthållighet i perfekt/bra skötsel inte är min starka sida 24/7 och 365d/år ut och år in.Klarar man det så är man duktig tycker jag=proffs,jag menade inte att alla krashar men det verkar inte helt ovanligt.orsaker till det är ju förståss flera.Såg att någon inte kunde med tillsatser eller annat få ordning på karet o gjorde enorma vattenbyten under några dar som sista chansen grejj.Och djuren mådde bra igen!ett ex på emotsägelsefullt.nytt vatten direkt pang bom utan invänjing och div

Sen,jag var inte den som önskade mig kemilådan "den lille kemisten" i julklapp.ryggar lite över mätträsket som väntar så om jag säger så här:Kommer man långt med att se och bedöma hur livet verkar och ha frekventa vattenbyten på säg 10% veckan VS att man mäter sig till värden som kanske är felaktiga och åtgärden blir fiasko?

Jag förstår att det är skillnad på vilken miljö man valt,men strävan är ett minirev med tåliga djur med låg belastning av fisk

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Mycket bra tråd!

Mer sådant här måste fram så vi alla kan lära av varandras misstag. Det krävs lite ödmjukhet, men de har vi alla råd med:)

Mina största misstag har varit att jag inte låtit bli karet tillräckligt länge, ändrat om i karet för ofta för att jag inte varit nöjd.

Inte anemon säkrat pumpar. Matat för mycket. Feldoserat mm.

Värmen har varit min största bov.

Har dock inte upplevt någon crash.

Mvh Jonathan

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Instämmer med flera skribenter ovan, värmen på sommaren är för mig det farligaste och har för mig inneburit att karet varit på gränsen till totalhaveri två ggr (denna sommaren var perfekt för en saltvattensakvarist=>inga värmeböljor). Framför allt korallblekning/-vävnadsdöd har inträffat. Det roligaste å andra sidan (i efterhand) är när en montipora som nästan helt dött pga värmen sedan återhämtar sig och blir den vackraste i hela karet..

Annars brottas jag nu med ett "kvartshaveri" i form av mängder av trådalger. Riskerar att kväva en del koraller men stör inte fiskarna mm så mycket (men väldigt fult) Det ska nog dock fixa sig med idogt rensande, vattenbyten och fosfatreducering mm..

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jagt har ju hållit på med saltvatten i mer än 35år och jobbar ju professionellt med detta sedan 6-7år, så jag kan väl villigt erkänna att jag förmodligen gjort alla misstag i "boken" och några till :(

Jag tycker Stig har fått med essensen, möjligen vill jag lägga till "nybörjarklassikern" att mäta ihjäl akvariet och hela tiden försöka korrigera avikelser enligt någon "perfekta vattenvärden mall" .

Samt att man ofta "lyssnar lite på alla" - dvs att man t.ex frågar i alla butiker och på forum, får olika svar och försöker koka en soppa av alla recepen samtidigt - gärna med bara de bekvämaste bitarna som ingredienser.

En annan problematik är ju "Quick-fix sjukan" - oviljan att ta tag i de besvärliga bitarna som är anledningen till det som inte fungerar - hellre hälla i nåt mirakelmedel än att lösa det verkliga problemet - ta Ipren mot brutet ben, som jag kallar det :)

Eller att köpa nya fiskar för dom gamla tagit slut - gäller i ännu högre grad koraller, roligare att köpa en ny korall än en hink salt och fosfatremover :)

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag tror att inte vara pretto är vettigt, att inte tro att allt skall gå så fort är vettigt. Vi har inte kraschat vårt kar men å andra sidan har jag inte heller lyckats döda mina krukväxter. Ibland ser de bättre ut och ibland sämre. Lyckats döda fyra musslor, hittade en bobbitworm 3ggr så lång som hela karet.

Allt tar tid, att lägga ner de stora pengarna i början dvs bra ljus och bra grejer och sedan TÅLAMOD.

Det tar tid, ojj vad jag flyttade runt den stackars trachophyllian den första månaden i karet och den var som en hård liten boll. Visste helt enkelt inte bättre, och den jävla diskussionen om hurvida anemoner kunde sitta upp och ned. Det kan de, de gillar bara ljus till skillnad från vad affären jag köpte den ifrån sa. Det har INTE med vattenvärden att göra. Men nu vet jag bättre. Nu är mitt akvarium också finare, livet lite lättare. Inte bra att vara hönsmamma med ett kar :P

(vårt RSM har snart varit igång hos oss i två år och överlevt två IKEA flyttar)

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag gjorde misstaget att ta med för mycket sötvattentankar när ja började med salt. Det kostade mig ett antal fraggar innan ja kom över tröskeln.

Mycket blått ljus och mycket cirkulation behövs och de två sakerna är ganska lätta att fåtill med dagens teknik.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa Ny...