Magnus möte med Tjurhaj

[Maglofster]

Tänkte jag skulle bjuda på ett till av mina dyk, ett hajdyk. Genom åren har jag gjort en hel del hajdyk, men egentligen bara med helt ofarliga hajar, vi snackar dyk med revhaj, leopardhaj, bambuhaj och liknande. Så när jag i somras var i Thailand hade jag ingen tanke på att jag snart skulle ha gjort ett antal dyk med Tjurhajar. Eftersom jag har en god vän som arbetar på ett marint forskningscenter som ligger i Thailand tänkte jag att det vore kul att dyka med dom istället för de vanliga turistdykarna. Jag kollade om det gick för sig och visst, inga problem! Så i somras bar det iväg till Koh Phangan (för 6:e gången) och CORESea (för första gången).

Det här är Stefan och Eike. Dom jobbar på CORESea.

Efter att att gjort ett antal roliga, intressanta och annorlunda dyk under diverse fiskepirer, längs övergödda turiststränder (för att kolla turisternas påverkan på koraller) och grunda vikar hörde vi rykten om att det eventuellt hade siktats Tjurhaj vid en av Thailändska gulfens mer kända dykplatser "Sail Rock" eller "Hin Bai" som den heter på Thai.

Detta hajhuvud hittade vi under ett nattdyk under en fiskepir.

Efter att ha ringt runt lite till diverse pålitliga dykare i området visade det sig att ryktena om Tjurhaj eventuellt kunde vara sanna. Vi tittade på varandra och sa, let's go! Sagt och gjort så satte vi ihop en liten "expedition" och bestämde oss för att hitta hajen och få det bekräftat att det verkligen var tjurhaj. Vi var fyra personer. Alex (PADI Master instructor), Eike (PADI Master instructor och Marinbiolog), Magnus (PADI Master Scuba Diver) och Tim (PADI Rescudiver och CORESea Research diver). Visst, PADI är ju ett riktigt "turistdykarförbund" och inte så avancerade, men jag kände mig glad att vi inte hade några totala gröngölingar med oss (mest för att vi skulle ner djupt och då sticker luften iväg snabbt om man är nybörjare). Vi skulle göra två dyk. Det första ner mot en 40 meter. Det andra stannade vi runt 25 meter. Skälet att vi planerade att gå såpass "djupt" (djupt enligt PADI's standard) är att hajarna gillar att ligga och simma in och ur språngskiktet med kallare vatten som finns längre ner.

Nästa morgon var det inte utan ett viss pirr i magen som vi gick upp kl 6.00 för att äta frukost, packa grejerna, ladda kameran och dra till båten. Dykbåtarna på Koh Phangan är gamla ombyggda fiskebåtar och dom tuffar i sakta mak ut till dykplatserna. Jag bestämde mig för att dricka ordentligt med vatten och sedan sova på vägen ut. det gick väl sådär med sovandet. Dels gick det ganska grov sjö och dels fortsatte magen att pirra. Strax innan vi skulle komma fram till dykplatsen så samlade Alex oss för en breifing, han gick igenom maxdjup, maxtid etc. Eftersom vi alla är erfarna dykare på Sailrock (jag har över 60 dyk på denna plats) så skämtade vi med varandra om att simma vilse etc, men nog fanns där en liten underton av nervositet. Skulle vi få se hajen eller inte? Eike som är marinbiolog drog en breifing om hajar (mycket intressant) och pratade en stund om just Tjurhajen och dess beteende. Tjurhajen lever oftast ensam, men ibland i par eller grupper. Den är extremt aggressiv att vakta sitt territorie och den tar med sig sitt territorie runt sig när den simmar, detta gör att den kan göra utfall mot människor, men det är extremt sällsynt att en människa blir biten av en Tjurhaj. Eike berättade också att så fort vi kommer i närheten av hajen har den full koll på oss även om vi inte ser den, så bästa chansen att få sen den är att stanna på samma plats hela tiden och vänta på att den kommer till oss. Nåväl, vi plumsade i och var snabbt nere på ca 20 meters djup.

På väg ner på det andra hajdyket. Här är vi på ca 18 meter.

Ett stort stim med Yellowback Fusiller (Caseio Xanthonota) som vi simmade rakt igenom på vägen ner.

På dykplatsen finns en STOR revpelare som kallas för "Batfish pinnacle" det var här hajen eventuellt skulle vara. Runt revpelaren simmar dessa filurer

Väl nere på 20 meters djup stannade vi till intill den stora revpelaren där vi hört att hajen skulle ha skymtats. Pelaren börjar på ca 18M och går ner till 38M+ (omkrets ca 30 meter) så det är en riktig pelare vi snackar om. Vi positionerade oss bredvid varandra och blickade ut i det blå medan vi sakta gled nedåt. När vi närmade oss språngskiktet så knöt vi fast en lina i revet (på ett revsäkert sätt, inga skadade djur här inte) och började simma rakt ut i det blå. På rullen fanns ca 60M lina. Redan efter 10 meter så försvann revpelaren bakom oss i ett dis. Efter några minuter hade vi rullat ut all lina och låg och svävade mitt ute i den blå soppan. Nu var frågan, skulle vi få se någon haj? När man ligger såhär i vattnet med dålig sikt så känns det ibland som om man ser små syner. "-oj, en skugga, är det en haj" tänker man tyst för sig själv. "Nu då??".. "nej, ingenting.."

Helt plötsligt så ser jag en skugga som bara blir större och större och tydligare och tydligare. Det är inte många meters sikt, väldigt mycket slam och annat i vattnet. Men, jo, det där ÄR EN HAJ!! OCH EN TILL!! Genast börjar vi alla slå på våra tankar för att meddela att vi sett en haj, "pling pling pling" låter det och våra hjärtan börjar banka snabbare, vi andas snabbare och sprider bubblor omkring oss som en riktig Jacuzzi. Nu gäller det, fram med kameran, oj av med blixten, rätt inställning och "klick". Den dåliga sikten gör det svårt att få bra bilder. Men vi simmar försiktigt efter några meter och får ändå några bilder. Hajarna slår några snabba slag helt ljudlöst med stjärtfenan och förvandlas åter till skuggor. Snart är även skuggorna borta. Kvar är vi fyra, vår tunna lina och det blå. Nu gäller det att få ner pulsen och vänta. Hajarna simmar nämligen runt i en cirkel och med stor sannolikhet kommer dom komma tillbaks för att fortsätta sin utforskning av oss. Men det är på deras villkor vår gemensamma utforskning av varandra sker.

Jodå, hajarna kommer tillbaks ett par gånger, sen börjar luften ta slut och vi påbörjar sakta vår uppstigning till båten och vårt eget element. Känslan i magen är fantastisk. Vi kommer upp på båten och runt oss från de andra båtarna hörs ropen från dykguiderna "såg ni något", "jodå vi såg inte bara en utan TVÅ hajar och ja det ÄR Tjurhaj svarar vi". Efter en timmas paus på ytan ska alla dykare ner igen och naturligtvis ska varenda dykguide visa just sina kunder var hajen finns. Magin är borta, det är bubblor överallt, men jag bryr mig inte, kvar finns känslan av det första dyket, då det bara var vi sex närvarande, fyra människor och två hajar mitt ute i det blå.

Två st Tjurhajar vid ca 5 meters sikt. Dåliga bilder, men dom är mina! Dessa bilder snurrade runt på hela Koh Phangan under ett par veckors tid. Alla dykföretag ville stolt visa upp att nu kunde man få se haj.

Nu såhär några månader senare är Tjurhajarna vid Sailrock vardagsmat. Dom ses nästan vid varje dyk och blir mer och mer nyfikna. Men jag minns fortfarande när vi var först att med bilder bekräfta hajarnas närvaro.

Passar på att posta en film som en vän på Koh Phangan filmade under sensommarn:

Zsvo5kD_h0xUA

Postar också en bild på den numera självklara delen av dykbriefing vid Sail rock. CORESea tog fram den och gav den gratis till alla dykcenter på ön.

Ändrat 9 december 2012 av Maglofster

[mickosch]

Underbar historia!

[Wiking]

Inte bara en bra historia, ditt sätt att skriva gör det hela spännande också, vilket äventyr. Bra:smiley20:

[adddo]

Fan va coolt! Vilken känsla! Själv skulle jag nog skita på mig!

[alexochingencarina]

Skit va häftigt. Hoppas att man kan få se något liknande. Åker själv till borneo för dykning om en månad. Man håller tummarna för lite haj. Tack för riktigt trevlig läsning.

[Slanten]

Väldigt bra berättat och en härlig upplevelse! Tack för att du delade detta!

[ormet]

Häftigt, jag brukar bli lite knäsvag när jag stöter på rockor & muränor

Enligt wikipedia så ingår flodhästar i Tjurhajens naturliga föda, det är ingen haj jag vill dyka med.

[hagbard]

Hur fränt som helst!Testostoronhalten på dessa hajar är inte att leka med!Kan vara väldigt aggro! http://sv.wikipedia.org/wiki/Tjurhaj

[hagbard]

Vart stiljte ett tag här så jag frågar lite:Hur stora uppskattar du att dessa 2 var?

Vad hade du gjort om de blivit närgågna?Har man nån käpp/uppfostringspinne eller dyligt med sig när man dyker eller är det peace love and understanding jämnt?

[Maglofster]

Runt 2 meter skulle jag säga. D.v.s 190-210 cm cirkus. Men det är ögonmått

Inga uppfostringspinnar. Det är Peace & Love som gäller.

Jag vet att när man kör ett "Sardine run" så har man med sig "fuck off sticks". Detta kan förklara varför:

[Guest]

När jag va och dök bland hajar hade vi pinnar ca 150-200cm typ elbatonger om dem kom för nära är det sådana du kallar fuckoff pinnar?

[Maglofster]

När jag va och dök bland hajar hade vi pinnar ca 150-200cm typ elbatonger om dem kom för nära är det sådana du kallar fuckoff pinnar?

Exakt.

[hagbard]

Runt 2 meter skulle jag säga. D.v.s 190-210 cm cirkus. Men det är ögonmått

Inga uppfostringspinnar. Det är Peace & Love som gäller.

Jag vet att när man kör ett "Sardine run" så har man med sig "fuck off sticks". Detta kan förklara varför:

Aha!Inget fegsnör dåra som säkerhetsbälte!Med tanke på denna arts rykte skulle jag känna mig väldigt liten utan något att ta till ifall att typ...respekt att du vågade!Kanske inte hjälper om de bestämmer sig men någon form av "skiftnyckel" skulle jag ha i beredskap för psyket skull typ