De flesta här har upplevt fosfat i vatten på pH runt 8 och Kalcium på 300 - 400 mg/liter.

Sedan kan du köra dina sötvattensteorier hur mycket du vill Lasse.

De flesta här har upplevt fosfat i vatten på pH runt 8 och Kalcium på 300 - 400 mg/liter.

Sedan kan du köra dina sötvattensteorier hur mycket du vill Lasse.

Om du nu läser lite bättre så har jag inte pratat om några nivåer på 300 - 400 mg kalcium utan där jag beskrivet hur jag gjort så har det inneburit en ökning på 100 ppm kalcium från ett redan normal nivå på ca 450 ppm. Enligt dig är då dina varningar om att köpa begagnad Ls med hänsyn till att den kan innehålla fosfat begränsad till att köpa från sådana som eventuellt kört kalkvatten en längre tid - att köpa från andra är ingen risk eftersom inget fosfat enligt din nya teori fälls ut. Ettdera säger du att kalcium inte fäller fosfat till kalciumfosfat i pH:n över 7,6 eller också säger du att det gör det oberoende av källa. Har du låg kalciumhalt och pH i de lägre nivåerna samtidigt som du tillför mycket fosfor genom maten är det ju självklart att du kan få löst fosfat i vattnet åtminstone temporärt. Detta ändrar dock inte det faktum att kalcium fäller ner fosfat även i saltvatten. Oavsett källa till kalciumet. Att sedan kalla praktiskt väl utvecklad metodik för fosforrening för sötvattensteorier får stå för dig. Tekniken med järn och alu baserad kemisk fällning (Rowaphosmed liknande) är hämtad från dessa "sötvattensteorier" också, skillnaden är väl bara att här är det tyska företag som lyckats sälja in idéen bokstavligt talat.

MVH Lasse

Lasse och Stig haha....

Säger bara. kör med fosfatremover och vodka&zeolit så behöver man inte bekymra sig om fosfat never ever.

Stig! Hur låg PAR värderna till i Ländströms kar?

Lasse och Stig haha....

Säger bara. kör med fosfatremover och vodka&zeolit så behöver man inte bekymra sig om fosfat never ever.

Stig! Hur låg PAR värderna till i Ländströms kar?

Vill du va med på ett hörn, Svärd:smiley18:

MVH Lasse

PS - glömde ducka!

Så Patrik - det spelar ingen roll i vilken form kalciumet tillsätts - som kalciumklorid eller kalkvatten - det fäller fosfat i pH över 7,6 sen får Stig påstå vad han vill

MVH Lasse

Allright, lite olika besked från kemiexperterna, tänkte då fortsätta ett tag med en viss överdosering av CaCl då och då. Tack! Hoppas kunna ta bilder snart på eländet.

Säger bara. kör med fosfatremover och vodka&zeolit så behöver man inte bekymra sig om fosfat never ever.

Jo, fast jag vill hitta något som funkar av sig självt så att säga, något man inte behöver byta ut hela tiden och passa upp. Det skall vara billigt och "fire and forget". Som det är nu så har jag alltså följande näringsborttagare:

- skummare

- skitalger som skummas ut via skummaren när jag rensar

- bakterier som går på anabola (socker) och skummas ut när jag rensar

- DSB

Alger och bakterier behöver ju lite jobbig barnpassning. Skummaren kan behöva ställas in lite då och då. DSB:n verkar sköta sig själv än så länge (ser bubblor i sanden).

Jag orkar inte ta mig an vad zeovitmetoden är för något, fosfatremovern har jag inte råd med (vill börja köpa levande istället snart), och vodkan har jag ersatt med sockret. Några synpunkter/tips på ovannämnda?

Det här med precipitering av kalciumfosfat:

Visst precipiterar kalciumjoner fosfat precis som Lasse skriver men frågan blir nog lite mer komplex i saltvatten än i sötvatten eftersom att det finns andra joner närvarande i höga koncentrationer. För att precipitering skall ske behöver ju jonerna bygga ett ordnat gitter som grundlägger den kristall som är själva precipitatet. Andra joner (om de råkar ha rätt egenskaper) kan binda ytan av mycket små kristaller av kalciumfosfat och därmed blockera den fortsatta precipiteringen. Att magnesiumjoner blockerar uppbyggnaden av kalciumkarbonat och därmed tillåter saltvatten att innehålla högre koncentrationer av kalciumjoner än vad normal löslighet i närvaro av karbonater skulle tillåta är väl ett kännt exempel för många saltvattensakvarister? Vidare behöver varken alla mätbära kalciumjoner eller all fosfater vara tillgängliga för precipitering; de kan mycket väl vara i elektrostatiska komplex med andra molekyler.

Slutligen, kalkvatten tillåter precipitering av fosfat på andra sätt än genom att enbart öka halten kalciumjoner. Lokalt högre pH där kalkvatten doseras gör hela precipiteringsprocessen effektivare och mer urskiljningslös - dvs andra joner coprecipiteras. Kalciumkarbonat som bildas ganska effektivt vid kalkvattendosering binder exempelvis fosfat på ytan och coprecipiterar därmed detta fosfat.

Kalkvattendosering torde därmed vara effektivare än kalciumkloridtillsats - fast för att fastställa vad de reella vinsterna är kräver lite experimenterande...

När man läser att du inte har råd med fosfatremover så blir jag irriterad minst sagt och då tycker jag att det är bättre att du sysslar med något annat istället, Samla tomglas eller nått.

Jo, fast jag vill hitta något som funkar av sig självt så att säga, något man inte behöver byta ut hela tiden och passa upp. Det skall vara billigt och "fire and forget". Som det är nu så har jag alltså följande näringsborttagare:

- skummare

- skitalger som skummas ut via skummaren när jag rensar

- bakterier som går på anabola (socker) och skummas ut när jag rensar

- DSB

Alger och bakterier behöver ju lite jobbig barnpassning. Skummaren kan behöva ställas in lite då och då. DSB:n verkar sköta sig själv än så länge (ser bubblor i sanden).

Jag orkar inte ta mig an vad zeovitmetoden är för något, fosfatremovern har jag inte råd med (vill börja köpa levande istället snart), och vodkan har jag ersatt med sockret. Några synpunkter/tips på ovannämnda?

När man läser att du inte har råd med fosfatremover så blir jag irriterad minst sagt och då tycker jag att det är bättre att du sysslar med något annat istället, Samla tomglas eller nått.

Du tycker det är helt okej att klanka ner på andra personers privatekonomi/prioriteringar? Bra inlägg...

Ett jäkla bra inlägg faktiskt

Ät en pepparkaka Jörgen!

Jag är nog böjd att hålla med Svärd i sak.

Fosfatreducering kostar 175 kronor + frakt på Drakfisken och om nödvändigt kan man ju köpa djuren en månad senare.

Du bör nog vara försiktig att överdosera kalciumklorid så mycket att det fäller ut. Dels så finns det vissa koraller och kanske andra djur som inte gillar så hög Ca halt och dels så försurar det vattnet.

(Ca fälls ut med CO2 från luften och O från vatten. Kvar blir H från vattnet och Cl = Saltsyra).

Svärd, ta't lugnt.

Det kan kanske framstå att jag är alldeles för snål för detta hobbyn, men jag har även andra (ekonomiska) prioriteringar, särskilt så här i juletider, bl.a. min familj och mitt hem. Akvariet för mig är en hobby som får vad som blir över efter allt annat. Att köpa fosfatreducering, som dessutom behöver bytas ut med jämna mellanrum, och under tiden stirra i en tom burk i en månad till är ju inte särskilt tilltalande. Av vad jag förstått så klarar sig mjukisar även i relativt fosfatrika miljöer, det är väl främst kalcifieringen som lider vid mera fosfat. Jag har ju inte direkt några flak med stenkoraller som behöver fosfatreducering asap.

Till ditt kar så kostar fosfatremover 10-20 kr i månaden ju. byte kanske var 3:e -4:e vecka. 1 Liter Coralife som jag tycker är extremt bra kostar 160:- använd 1dl så räcker den nästan 1 år. Det kanske går åt ett par dl mer första gången men denna kostnad måste du ha råd med. Du har för mycket sötvattenstänkande i dig och vill hellre köpa djur än det som man kan behöva för att lyckas hålla dem vid liv + att inte tappa intresset när karet står där som en algbomb och du känner bara aldrig mer. Gör rätt från början och ha tålamod så har du större chans att bli en mer än en halvårssaltis.

Det här med precipitering av kalciumfosfat:

Visst precipiterar kalciumjoner fosfat precis som Lasse skriver men frågan blir nog lite mer komplex i saltvatten än i sötvatten eftersom att det finns andra joner närvarande i höga koncentrationer. För att precipitering skall ske behöver ju jonerna bygga ett ordnat gitter som grundlägger den kristall som är själva precipitatet. Andra joner (om de råkar ha rätt egenskaper) kan binda ytan av mycket små kristaller av kalciumfosfat och därmed blockera den fortsatta precipiteringen. Att magnesiumjoner blockerar uppbyggnaden av kalciumkarbonat och därmed tillåter saltvatten att innehålla högre koncentrationer av kalciumjoner än vad normal löslighet i närvaro av karbonater skulle tillåta är väl ett kännt exempel för många saltvattensakvarister? Vidare behöver varken alla mätbära kalciumjoner eller all fosfater vara tillgängliga för precipitering; de kan mycket väl vara i elektrostatiska komplex med andra molekyler.

Slutligen, kalkvatten tillåter precipitering av fosfat på andra sätt än genom att enbart öka halten kalciumjoner. Lokalt högre pH där kalkvatten doseras gör hela precipiteringsprocessen effektivare och mer urskiljningslös - dvs andra joner coprecipiteras. Kalciumkarbonat som bildas ganska effektivt vid kalkvattendosering binder exempelvis fosfat på ytan och coprecipiterar därmed detta fosfat.

Kalkvattendosering torde därmed vara effektivare än kalciumkloridtillsats - fast för att fastställa vad de reella vinsterna är kräver lite experimenterande...

Claes - det är stor skillnad på det du skriver och Stigs direkta förnekande att högre koncentrationer av kalcium (om det kom från kalciumklorid) skulle fälla fosfor. Dessutom skrev Stig att en längre användande av kalkvatten skulle kanske göra detta - inget hänsyftande till högre pH. Att användandet av högre pH påskyndar processen är självklart sedan om man får någon vinst lokalt vi kalkvattentillsättning vet jag inte - det kräver ju i så fall så snabb inblandning (för att exponera fosfatjonerna för kalciumjonerna vid det högre pH:t) att själva vinsten är tveksam. Jag blir ganska så uppretad när en erfaren akvarist såsom Stig bara nonchalerar andras erfarenheter med kommentaren att han vet många på guiden som har 300 -400 ppm kalcium och fosfat. Jag har sett åtskilda inlägg som menar att många olika typer av sk fosfatremovrar inte fungerar men jag försöker hålla mig ifrån den nivån på diskussioner eftersom jag tror att kunskap om olika processer är betydligt viktigare än "mångas uppfattning". Jag blir också ganska så trött när man får läsa svar på inlägg där någon frågar hur man blir av med algplågan - har du skaffat den eller den kemiska tillsättningen. Man rekommenderar folk att starta sina kar med fosfatremovrar, zeolit och allsköns bröte och likt f-b får man läsa om algblommningar, krascher och annat både möjligt och omöjligt. Som jag ser det kan man välja två huvudsätt att bedriva sin akvaristik på - det ena är förlitandet på tekniska och kemiska prylar och produkter och där biologin inskränker sig till konstaterandet att fiskarna simmar och mår bra. Visst kan det fungera men man har absolut ingen balans eller stabilitet i akvariet - minsta lilla felgrepp kan leda till oanade följder och gör det med jämna mellanrumm. Denna obalans har absolut inget med akvariestorleken att göra utan den finns oavsett om det är stort eller litet. Det andra sättet är att ha ekologin och biologin som bas och utgångspunkt och låta tekniken betjäna de biologiska processerna. Detta ger ett lite lånsammare tempo och mer behov av att tänka efter vid introduktioner och vad man kan ha tillsammans. Det ger också att man kanske får lära sig att stå ut med en liten bryopsiskolloni, några glasrosor eller annat "inte fint" biologiskt liv. Men just mångfallden ger balansen och trögheten i systemet - ett system i biologisk balans och med mångfald kan tåla ett eller annat misstag, det svänger snart in i gamla spår igen efter en "felväxling". När jag drog igång mitt 80 liters kar så var min förutsättning att varför göra som alla andra - det leder ju oftast till ett misslyckande om man inte har kraschat några baljer innan. Därför försökte jag använda mig av det som jag lärt mig under ca 30 år och tänka i andra banor än de gängse och se om det kunde lyfta saken frammåt. Mina små kar puttrar och går och de absolut flesta problemen som rapporterats på forumet har inte inträffat. Misstag har gjorts utan någon större krasch, ett akvarium är flyttat med ommöblering utan några större problem.

Där Patrik snappat upp fällningen med kalciumklorid var när jag i starten av mitt Molly fick (som väntat!) en blommning av den röda varianten av cyanobakterier och istället för att åtgärda obalansen mellan kväve och fosfor (som brukar vara den största anledningen till cyanobakterier) genom som brukligt öka kvävet (i form av nitrat) så valde jag att höja min kalciumnivå med 100 ppm för att istället fälla ner fosfat. Det funkade och någon vecka senare var cyanobakterierna ett minne blott. Innan jag gjorde det så hade jag konstaterat att mitt KH var tillräckligt för att klara av den förväntande karbonatfällningen också. KH sjönk från 9 till 7 under denna vecka och var återställt vid nästa vattenbyte.

Vill folk hålla på att köpa fosfatremovrar och nitratreducerare så får de väl göra detta då men idiotförklara inte de som väljer en annan väg som också bevisligen fungerar. Du har ett snyggt akvarium Svärd och tror du att du uppnåt detta bara på grund av fosfatremovrar och zeolit så får du tro det men jag har tyckt mig hört någonting om konstiga bruna alger som driver dig halvt till vansinne trots alla dina knep. Har du tänkt på en sak - när mitt nano drabbas av liknande problem så har jag hela den arsenal du redan har använt kvar till mitt förfogande när det verkligen behövs.

Jag idiotförklarar inte er som förespråkar en teknisk/kemisk linje men jag har väl rätten att vara förundrad när det rekommenderas metoder som har sitt optimum i funktion vid pH 6,5 och är i viss mån självinställande kring detta pH till alla och vid nystart.

Svärd med hänsyn till ditt sista inlägg så kan han ju Patrik göra som jag gjort så slipper han din förutsagda algbomb. eller........

MVH Lasse

jag tycker ändå det är ett steg tillbaka Lasse,fosfatremover är ju ett väldigt billigt och enkelt sätt att plocka ner fosfat,varför bakåtsträva ,det funkar ju bevisligen.

(Ca fälls ut med CO2 från luften och O från vatten. Kvar blir H från vattnet och Cl = Saltsyra).

Stig - du kan bättre än denna rapakalja

Det kalcium som inte kan hållas i lösning fälls ner tillsammans med den karbonat (eller/och fosfat) som redan finns i vattnet till kalciumkarbonat (eller/och kalciumfosfat), dvs kalciumkarbonat i normalt saltvattens pH (8-8,3). Detta minskar alkaniteten och påverkar pH neråt genom att de fällda karbonaterna ersätts via karbonatbuffringssystemet från existerande bikarbonat (- en proton). Detta sker vid inblandning av kalciumklorid som inte höjer vattnets pH.

Det du refererar till inträffar när man blandar kalkvatten från till exempel kalciumhydroxid vid ett pH kring 12. Vid detta pH har man drivit karbonatbuffringssystemet så långt åt höger att luftens koldioxid går ner i vattnet och åker racerbåt via kolsyra till bikarbonat och karbonat som sedan fälls ner till kalksten med kalciumet. Detta är orsaken till att man inte skall ge nyblandat kalkvatten tillgång till luft eftersom man förlorar kalcium i detta fall. När man sedan blandar in kalkvattnet i akvarievattnet kan man om det sker för snabbt få lokala pH höjningar som fäller ner kalciumet med befintligt karbonat i vattnet samt nybildad karbonat från luftens koldioxid.

Hur du kan få saltsyra genom kloridtillsättning från kaciumklorid övergår mitt förstånd, speciellt med tanke på att normalt saltvatten innehåller 19 900 mg klorid per liter. Du får klorid - vätejonerna (som för övrigt är två om koldioxiden går hela vägen till karbonat) kommer från den kolsyra som bildas intialt när koldioxiden går ner i vattnet.

MVH Lasse

jag tycker ändå det är ett steg tillbaka Lasse,fosfatremover är ju ett väldigt billigt och enkelt sätt att plocka ner fosfat,varför bakåtsträva ,det funkar ju bevisligen.

Gör det verkligen det? Kan dessa removrar ta ner nivån i så låga nivåer så att inte alger gynnas eller är det andra mekanismer som tar han om fosforn i kar med kraftig tillväxt av koraller genom fotosyntes? Jag tycker jag läser om den ena algbomben efter den andra i nystartade kar med fosfatremovrar. Att använda en fosfatremover i ett inkört kar med bilogisk balans om man överbelastar detta kar med fisk för att få ner nivåerna i sådana nivåer att inte kalcifieringen störs är en sak men det är inte removrarna som tar ner resterande fosfor i så låga nivåer att algerna inte gynnas utan det är det övriga biologiska livet. Att gå in med removrar i ett nystartat kar är för mig helt onödigt. Där har man normalt så låga nivåer att man kan låta alger och andra djur konsumera detta och sedan använda betare (snäckor) för att hålla algerna i schack tills korallerna har tagit fart. Jag har använt betydligt bättre fosfatfällare och vi rätt pH än de som används i saltvattensakvarier och jag vet att det med riktiga mätmetoder (fotospektrometrar) är mycket svårt att komma ner under 0,05 som P (motsvarar ca 0,15 som fosfat) men att det är helt möjligt att komma ner till 0 med biologiska metoder (alger och växter i mitt fall).

Men som sagt var - var och en får välja vart han lägger pengarna - jag för min del köper hellre 30-40 snäckor/ 80 liter (betydligt dyrare iofs) och tittar på dem än att jag slänger en kemikalie som jag inte riktig vet vad den gör i långa loppet.

MVH Lasse

Där Patrik snappat upp fällningen med kalciumklorid var när jag i starten av mitt Molly fick (som väntat!) en blommning av den röda varianten av cyanobakterier och istället för att åtgärda obalansen mellan kväve och fosfor (som brukar vara den största anledningen till cyanobakterier) genom som brukligt öka kvävet (i form av nitrat) så valde jag att höja min kalciumnivå med 100 ppm för att istället fälla ner fosfat. Det funkade och någon vecka senare var cyanobakterierna ett minne blott. Innan jag gjorde det så hade jag konstaterat att mitt KH var tillräckligt för att klara av den förväntande karbonatfällningen också. KH sjönk från 9 till 7 under denna vecka och var återställt vid nästa vattenbyte.

Japp, jag såg att du lyckades i ditt molly, Lasse, så jag tänkte testa det i mitt kar också, nu när cyanoblomning av det röda slaget är i full gång här. I och med att jag inte är någon kemist så är jag mycket lättpåverkad av allt du, Clas och Stig skriver vad gäller kemidelen.

Däremot visste jag inte att det är brukligt att öka kvävet för att rätta upp förhållandet mellan nitrat - fosfat, men jag tillsatte ytterst lite KNO3 under de senaste dagarna ändå. Det föreföll mig vara logiskt bara. Kan man inte minska fosfat på ett naturligt sätt på grund av att nitraten är begränsande, så kan man istället öka nitraten för att återställa balansen.

Överhuvudtaget så sköter jag burken numera genom att med skummarens hjälp skörda mikroalger och bakterier, istället för att försöka filtrera desamma genom filtervadd. Jag tillsätter också lite kolkälla via socker så bakterier får lite extra skjuts och kan tas ut i något större mängd. Med andra ord har jag axlat betarrollen med min tandborste, istället för de stackars sniglarna. Visst vore det trevligt (läs lättare) att ta ut näringsämnen enbart via makroalger, men mina två-tre försök med caulerpa har misslyckats utan att jag vet orsaken till krashen. Jag tänkte testa Caulerpa igen, dosera lite järn och hoppas att om den får för sig att "go sexual" så ställer skummaren upp.

Ja, jag skulle ju helst föredra att snäckorna betar av algerna än att själv borsta bort dessa, men jag vill först veta att snäckorna kan överleva i min burk överhuvudtaget.. Trots alla faror med oövervakad koldioxidgödning (utan controller) i en växtburk har jag aldrig förlorat en fisk (jo, en otocinclus som dött av att det var inga alger att beta på). Så det var faktiskt ganska tragiskt och omskakande att se fem livslevande varelser dö en efter en på så kort tid.

Problemet är att jag inte kunde drömma om att någon medvetet höjde Ca halten så högt i saltvatten som du gjorde. Det är ju vanligtvis levande djur från en miljö med Ca- halt runt 400 - 420 mg/l man försöker sköta.

I övrigt har jag sett kemiker förklara utfällning av kalcium med pHsänkning på exakt samma sätt i andra fora fast med fler ord.

Kan du inte anmäla dig på en kurs i jämviktslära på universitet i Göteborg och lära dig detta bättre än jag som läste detta för nästan fyrtio år sedan.

visst f-n funkar det http://www.rowausa.com/rowaphos_pond.html

http://www.rowausa.com/pdf/Rowaphos_Berlin_Test_Report.pdf.

sen finns det ju alger som trivs när det är mycket låga nivåer fosfat,

när det gäller stenkoraller så är det minsta möjliga som gäller.

Klart det fungerar det är bara trams att påstå något annat.

Jodå Lasse, jag är också lite svag för systemiska lösningar vad gäller akvaristik och något allergisk mot "hälla-i-för-att-fixa-det-tillfälliga-problemet". Därför tycker jag nog i princip att kalkvatten är en elegantare lösning än kalciumklorid - det är ju en balanserad tillsats och tär därför inte på karbonathårdheten. Men pyttsan gäller det som du skriver bara en enstaka tillsats i ett initialt skede så ser jag inga problem med kalciumkloriden (speciellt om det nu är den som står hemma på köksbordet).

Mer teoretiskt: Vad gäller eventuella fördelar för fosfatprecipitering pga lokalt högre pH vid tillsats av kalkvatten är det nog i princip grundläggningen (eng. nucleation - svensk term?) av kristallen/precipitatet som gynnas lokalt; det är ju detta första steg som oftast är begränsande för en effektiv precipitering. Minikristallerna kan sedan växa till sig i den stora vattenmassan vid ett lägre pH (vattenmassan har i och för sig inte sällan också får ett lite högre pH vid själva kalkvattentillsättningen).

Det är ingen som sagt att det inte funkar - titta på varenda reningsverk runt er så får ni se att det funkar. Det var inte det som var frågan utan till vilka nivåer kan man komma ner i med hjälp av dessa metoder. Jag har läst igenom Krilles referens men den end för mig begripliga svaret på den frågan är ett påpekande att

PhosEx has the lowest price of all media and also the lowest performance in termsof loading and affinity. Removal of phosphate down to concentration lower than 500 micro g/L (0,5 mg/l : Lasses kommentar) was not possible.

Vad det gäller de övriga kunde jag inte läsa ut hur lågt de klarade även om artikelförfattarna säger:

For the range of low P concentration, the iron-based medium RowaPhos shows the best orption characteristics in tap and sea water. This medium is recommendable for low P target concentrations since it showed the highest q 50 and q 100 values.

Jag kan heller inte läsa ut hur mycket fosfor som var kvar löst i vattnet efter de 24 timmarnas skakning och blötläggning. Du Claes kanske kan tolka artikeln och tala om vad den egentligen säger.

En sak som den inte säger är att den redovisar väldigt fint att de olika preparaten inte fäller ut några tungmetaller i sötvatten, eller rättare sagt detektionsnivån är 0,01 mg/l och därför skriver man (efter 24 timmars exponering) <0,01 mg/l förutom något enstaka exempel. Lite oroande är dock att man inte redovisar samma sak vad gäller saltvatten.

Vad jag hävdar är att man med biologiska metoder kan verkligen komma ner så lågt att det är tillväxten av de organismer man vill ha som verkligen tar tag i näringsämnena och förbrukar dom.

Appropå detta med kalcium och fosfat Stig, och du inte tror mig så kanske du litar mer på RANDY HOLMES-FARLEY som i en artikel (

http://www.advancedaquarist.com/issues/mar2002/chem.htm) säger (rödmärkningen gjord av mig)

Finally, calcium forms ion pairs with fluoride, hydroxide, borate, the various forms of phosphate, and other ions to smaller extents that are unimportant to the free calcium concentration, but may impact the free concentrations of these other ions (especially phosphate, where calcium binds to more than 70% of the PO4---).

Sedan Stig innan du gör dina antydningar om oförsiktiga tillsatser, kolla fakta. Det var i en uppstartsfas med en fisk och ett tiotal snäckor och totalnivån låg kring 500 ppm. Vad jag menar att om man bekymrar sig för ligga i de högre nivåerna av kalciumkoncentration (med komplett Balling , kalkvatten, DSB eller kombinationer därav) så får man mycket gratis var gäller fosforfällning.

MVH Lasse