NP-filter Konstigt filter!? - kallat ett droppfilter på svenska

[pimo]

På amazon akvarium i karlstad så har farid ett konstigt filter.

Ca 1-1,5 m högt akrylrör fullt med biobollar.

En pump kör upp vattnet längst upp så att det rinner ner genom bollarna och det blir massa bubbor.

Vilken funktion fyller ett sånt filter?

[Capote]

Sök på Trickle filter så finns det massor att läsa. Är väl inte så många som använder längre tror jag.

[morphriz]

Kan vara en fet downdraft skimmer, de kan vara så stora. Har inte sett det själv, ska kolla...

mvh Mattias

[jens karlskrona]

Vilken funktion fyller ett sånt filter?

Tar bort Nitrat.

[Lasse]

Mitt inlägg igår kväll kom tydligen inte in. Det är troligvis, precis som Capote skriver ett trickle filter - även kallat ett droppfilter på svenska. Om det finns tillgång till luft runt det (vilket jag tror) så tar det inte bort nitrat utan dess funktion är att nitrifiera så snabbt som möjligt just till nitrat. Rätt utförda (och att man glömmer det dumma svenska namnet (droppfilter) och kör det med mycket bra ström igenom) så är det ett mycket effektivt nitrifikationsfilter som dessutom har den utmärkta förmåga att kontinuerligt backspola sig självt ( Capote - detta kan vara något för din kontinuerliga bakteriematning faktiskt). De fungerar som mycket bra "gasutbytare", speciellt om man ser till att få en motströms luftström (mot vattenriktningen) gående. I detta läge fungerar det även som kyltorn.

Behöver kanske inte tillägga att detta är mitt absoluta favoritfilter - ett riktigt "kinderäggs" filter

MVH Lasse

[Dykaren]

Faran med de här filtren är väl att nerbrytningen av nitrit till nitrat sker på ett ställe där det inte finns de syrefattiga miljöerna som behövs för att bryta ner nitraten. Man riskerar alltså att producera en hel del nitrat som sedan kan vara svårt att bryta ner.

Men har man tänkt på detta och klarar att ta hand om eventuell nitrat på annat sätt så är det väldigt effektiva filter.

[Datate]

Utan att ha exakt alla uppgifter kan jag säga att reefzone säljer sådana i storlek ungefär som en deltec fosfatfilter (lite större bara). Egenbyggda av en kille i stan och skall klara upp till 1000L. Förstår jag det hela rätt skall ett sådant i ett halvstort kar kunna ersätta större delen av den LS man behöver, om man t.ex vill köra reefceramic eller ha lite mera "luftig" inredning.

Har en ingång i nederkant och en i toppen. Kör man vattnet uppifrån och ned får man bakterier som skall ha syrerik miljö och pressar man vattnet nedifrån och upp fylls filtret med vatten och huserar således bakterier som lever i syrefattig miljö.

Ställer man det dessutom i en sump med kanske 20-30cm vatten så bildas bakterier av båda sorter om det körs som "droppfilter".

(enligt uppgift från peter)

Dessa kör dock inte biobollar utan nån form av stenmaterial som skall ha vansinnigt stor yta. Kommer dock inte ihåg namnet på dettamaterial.

Låter ju extremt bra i teorin och kostar inte särskillt mycket. Han kör även sådana både till hela systemet och till korallburken. Skulle köpt ett själv om inte sumpen varit full...

[Lasse]

Faran med de här filtren är väl att nerbrytningen av nitrit till nitrat sker på ett ställe där det inte finns de syrefattiga miljöerna som behövs för att bryta ner nitraten. Man riskerar alltså att producera en hel del nitrat som sedan kan vara svårt att bryta ner.

Men har man tänkt på detta och klarar att ta hand om eventuell nitrat på annat sätt så är det väldigt effektiva filter.

Det finns enligt mig en mycket stor missuppfattning om att det skulle finnas miljöer där aeroba och anaeroba miljöer finns i någon typ av "kedjekoppling" som gjorde det möjligt för "lokalt" producerad nitrat nästan mommentant bröts ner "lokalt" till kvävgas och vatten. Framförallt så lyfts LS upp till att ha denna förmåga.

Vi kan väl vara överens om att i fall detta skulle hända så sker nitrifikationen på ytan av stenen där syresättningen och vattenströmningen är kraftig. Eventuell denitrifikation sker då i alla håligheter där syresättningen är nära noll och vattenströmen i princip är nada eftersom även en liten vattenström skulle syresätta miljön. Vidare så behöver nitrifierarna oorganiskt kol och denitrifierarna organiskt kol. Oorganiskt kol är det gott om i ett saltvattenskar medans det normalt är ont om organiskt kol (rött edit av Lasse kl 23:13 samma kväll).

Eftersom det inte kan finnas någon aktiv transport (med hjälp av en kraftig vattenström) av nitrat in till de syrelösa delarna av LS så är den transporten helt beroende på koncentrationsskillnaderna av nitrat mellan den öppna vattenvolymen och vattnet inne i de syrelösa håligheterna (detta gäller det oorganiska kolet också). Denna mekanism är långsam och går iofs fortare om koncentrationsskillnaderna är stora (ig höga halter nitrat i vattnet)

Vad händer då med en ammoniummolekyl som blir fullständigt nitrifierad på den väl syrestatta ytan av stenen? Eftersom det är en kraftig ström där så kommer den omedelbart att blandas in i vattenvolymen innan den hinner transporteras in i stenen med hjälp av koncentrationsskillnaderna.

Slutsatsen kan bara bli en och det är att den öppna vattenvolymen kommer att vara den källa varifrån de syrelösa håligheterna i LS tar sin nitrat ifrån oavsett var nitraten produceras. Slutsatsen är också att den denitrifikation som sker tack vare LS är mer eller mindre försumbar eftersom det är en passiv process. En aktiv process via någon typ av denitrifikationsfilter eller allra bäst ett aktivt upptag är många gånger snabbare och effektivare än denitrifikation via LS. En DSB fungerar ungefär (åtminstone enligt den klassiska förklaringen, det kan finnas en process som iofs är ännu långsammare men som använder nitrit som oxiderare av ammonium direkt till kvävgas. Processen är påvisad i naturliga sediment men vad jag vet inte i akvarier (än?)) likadant med den skillnaden är att kontaktytan mellan de oxiderande lagren (ytan) och de olika reducerande (djupt ner) lagren är betydligt större genom de olika "mikrokanaler" som bildas genom att mediat är uppbyggt av sandkorn. Sten är alltid sten även om den är porös. Vad gäller tillgången av organiskt kol så är den i all klassisk denitrifikation ett problem. Tillsätter man inte någon form av organiskt kol (alkohol, socker eller vad det nu är) så är man helt beroende av den kol som bryts ner från det organiska materialet i akvariet (det "skit" som många är väldigt snabba på att rensa ut).

Nu kommer många att replikera att varför dömmer du ner en metod som så många fått att fungera. För det första dömmer jag inte ner den - men jag är tveksam till förklaringen som sedan används för att käckt förpassa andra tankesätt och metoder till historiens "skräphög".

Berlinmetoden fungerar i stort om man inte överbelastar (skummare + LS) - men varför? Det första som jag påpekat många gånger är att man inte ser att skummaren gör en enorm nytta i första steget av kvävecykeln i ett akvarie., nämligen snabbt och enkelt luftar ut den av fiskarnas matsmältning producerade ammoniumet som ammoniak före överhuvudtaget en nitrifikationsprocess påbörjas. Det andra är alla de organismer (förutom bakterier) som följer med stenen. De utgör en stor biomassa som tar hand öm överskottet av kväve på många olika sätt. Ju större mångfald - desto bättre. Orginalakvariet i Berlin har dessutom en väldig tät population av koraller som effektivt tar upp nitratöverskott.

Vi skall också komma ihåg att Berlinmetoden utvecklades vid en tid då vi inte kände till nitrifikationscykeln så bra, dess begränsningar och krav (för att inte tala om den dåliga förståelsen för denitrifikation. Jag skulle tro att Draedon idag känner till detta bättre än 99,9 procent av alla akademiker gjorde i början på 70-talet:ler:). Idag har vi betydligt bättre kunskap och teknik (effektiva (och billiga) pumpar, filtermaterial och tillgång på biologiskt material) så vi kan lösa den problematik som Berlinmetoden löste på ett sätt som går förbi en del av metodens nackdelar. Skummarna idag är betydligt effektivare och bygger delvis på andra principer än de på 70-talet. De på den tiden mestadels luftdrivna (åtminstone när det gäller tillförseln av luft) byggde på "visp"metodiken för att denatuera proteiner så de gick att samla upp som "äggviteskum". De moderna skummarna, som ger så små bubblor att man kan utnyttja vattenmolekylens dipolära konstruktion för att skapa negativt laddade (uttåt vattnet) luftbubblor som binder helt andra ämnen än den gamla typen, kanske plockar ut så mycket att vi får obalans bara på grund av detta. Missförstå mig rätt - i ett fish only kar skulle jag personligen satsa på en så fet och effektiv skummare som möjligt medans jag i ett övervägande korallkar är tveksam till användandet av de moderna skummarna. Men väljer jag bort skummarna så måste jag lösa nitrifieringsproblematiken så bra som möjligt och i ett stort akvarium med relativ stor belastning så skulle jag definitivt lösa detta genom ett trickelfilter med kraftig cirkulation samt kraftig motsröms genomluftning. Denna genomluftning skulle förutom att driva ut en del ammoniak även driva ut mycket koldioxid som troligvis skulle begränsa en del algers tillväxt. Speciellt som det verkar som zooxantellerna kan vara mer eller mindre beroende på vattnets koldioxid eftrsom de verkar få sitt behov från värddjurets metabolism.

MVH Lasse

[Lasse]

Har en ingång i nederkant och en i toppen. Kör man vattnet uppifrån och ned får man bakterier som skall ha syrerik miljö och pressar man vattnet nedifrån och upp fylls filtret med vatten och huserar således bakterier som lever i syrefattig miljö.

Ställer man det dessutom i en sump med kanske 20-30cm vatten så bildas bakterier av båda sorter om det körs som "droppfilter".

(enligt uppgift från peter)

Ursäkta såg inte detta men vill gärna ge en kommentar om det. Det är riktigt att om man kör filter så att det bara bildas en tunn yta av vatten över filtermaterialet (uppfrån och ner - med fritt fall ut) så optimerar man för nitrifikation om man samtidigt kör cirkulationen kraftigt.

Nerifrån och upp så fyller man det med vatten och om vattenströmmen är väldigt långsam och man tillför en organisk kolkälla så får man denitrifikation.

Av detta så förstår man att kombinationen på det sätt som beskrivs inte optimerar något eftersom den fria luftströmmen hindras (syresättningen av den aeroba zonen) samt att hastigheten av vattnet genom den dränkta zonen blir för kraftig om man med bara nedrivandet av luft skall syresätta övre delen (kräver en kraftig cirkulation). Om detta skulle fungera så kräver det en dränkt del som är mångfallt gånger störe än den icke dränkta samt tillskott av organiskt kol i den dränkta delen. Rätt konstruktion kommer givetvis att fungera men då är det nog lättare att köpa två och göra som ovan.

Stenmaterial (även poöst" ) är jag tveksam till eftersom porerna snabbt sätts igen och den "aktiva" ytan minskar. De större biobollarna är de minsta öppningar som jag vet fungerar i praktiken - helst skulle de vara större om det är ett kraftigt belastat akvarium.

MVH Lasse

[stigigemla]

När jag lade ned mitt ena droppfilter för sötvatten för två år sedan hade det gått i 15 år ungefär. Matningen var de sista åren ungefär 50 gram frysfoder per dag och biobollarna var i stort sett rena. Om man inte matar för kraftigt anser jag att man även kan använda ett något tätare material.

Att stenmaterial sätter igen är bakgrunden till att zeovitfiltrena bör skakas varje dag och att stenen också bör bytas ut med jämna mellanrum. (Var det en gång om året?)

[Lasse]

Men du hade en relativt kraftig ström genom det om jag minns rätt Stig. Vattenströmmens funktion är just att polera bort bakteriefilm och jag uttryckte mig kanske lite vagt (trots längden på inlägget). Vad jag skulle skrivit var att risken för igensättning är mindre ju kraftigare strömmen är i ett "trickel" filter. I ett dränkt filter så är alltid risken betydligt större, lite oavsett vattenström.

MVH Lasse

[jens karlskrona]

Tar bort Nitrat.

Ouups!!

Jag trodde det handlade om ett syrefattigt nitratfilter, läste bara beskrivningen i första inlägget innan att det var just ett droppfilter spikat!!!