Jag tänkte beskriva min "egenutvecklade" kolkällemetod här...
Mitt syfte med detta är inte att pracka på någon annan min metod, utan att förhoppningsvis få hjälp att förstå varför metoden fungerar, (vilket de flesta, mig själv inkluderat, spontant skulle hävda att den inte gör!)
Att dosera kolkälla i akvariet är en välkänd metod för att minska nitrat och i viss mån fosfat i vattnet. Metoden fungerar bra, men en nackdel är den bakterietillväxt som kommer av kolkällan, dvs man får tex rengöra rutorna oftare. Om man har filtersockor eller annan typ av mekanisk filtrering (tex en rollermat) så sätter bakterierna snabbare igen filtret, med ökat underhåll som följd. Jag har därför försökt att hitta en annan metod för export av näringsämnen
Efter ett antal oförutsedda händelser har jag nu landat i en metod där jag doserar kolkälla i ett avskilt utrymme med ett långsamt vattenutbyte med resten av systemet. Ungefär som ett refugium för bakterier eller som ett klassiskt nitratfilter med skillnaden att filtermediat hela tiden får syre. Man slipper således illaluktande svavelväte som annars är förknippat med nitratfilter.
När man diskuterar dosering av kolkälla brukar man betona att metoden kräver en effektiv skummare för export av bakterier. Jag tror att skummaren enbart behövs pga att man hela tiden skrapar bort bakterier från tex rutorna. Om man lät bakterierna vara så skulle skummaren inte behövas för detta endamål. Nu vill ju alla kunna se sitt akvarium så istället för att sluta skrapa rutorna så har jag istället flyttat doseringen av kolkällan till ett utrymme där bakterierna får vara i fred. Ett slags refugium för bakterier.
Mitt bakterierefugium är på cirka 20-25 liter och är fyllt med ca 20 liter siporax, en liten pump återcirkulerar vattnet i "refugiet" och underhåller således ett vattenflöde genom siporaxen. Endast ett långsamt vattenutbyte med det övriga systemet sker. Dosering av kolkälla görs varje timme dygnet runt. En massiv mängd bakterier kan ses i behållaren men så länge som cirkulationspumpen inte sätter igen, och kolkälledosering sker utan uppehåll (i en lagom intrimmad mängd) så förbrukas nitrat i rasande fart och inga direkta problem tycks uppstå. Bakterietillväxten på rutor och i mekaniska filter är betydligt mindre jämfört med när samma mängd kolkälla doseras direkt i akvariet. Jag har kört med detta i snart två år... så varför fungerar detta?