Hej Vad jag håller på med är att undersöka om det går att starta och vidmakthålla ett litet saltvattensakvarium med koraller, andra lägre djur samt fiskar samt att dokumentera detta på så sätt att det blir möjligt för nybörjare att göra samma sak. Detta kommer jag att fortsätta med oavsett andras åsikter. Jag må skriva torrt och tråkigt men hellre det än att förnedra folk vars bakgrund och kunskapsnivå man inte har den ringaste aning om. Jag har en viss bakgrund av analysarbete och mätmetodik vad gäller vatten. Jag känner till de flesta kemiska principerna för analys av ammonium/ammoniak, nitrit, nitrat, calcium, pH, syre, totalfosfor, fosfat, karbonathårdhet (alkanitet), totalhårdhet och så vidare. Av dessa är det bara egentligen de analyser som bygger på titrering , eg. kalcium, magnesium, och karbonathårdhet som kan ge tillförlitliga och direkta mätvärden med olika snabbtester. Nitrit och pH är ofta okulära färgjämnförelser vilka skiljer mellan olika personer. Fosfat och ammonium likaså, dessutom är det känsliga analyser vilka jag aldrig skulle lita på i de utförande som finns inom akvariehandeln. Elektronisk mätning av pH och syre är tillförlitliga om de sköts rätt. Nitrat i saltvatten är för det mesta rena skämtet. Alla metoder jag känner till störs ordentligt av kloridhalter över 1000 ppm (saltvatten har ca 19000 ppm i kloridhalt) Ett nitrattest bör därför spädas ca 20 gånger om man skall minimera kloridstörningarna (som ger ett alltför lågt resultat). Om någon kan motbevisa ovanstående så skulle ingen vara lyckligare än jag. Jag föredrar att tillsvidare iakttaga mina djur, jag får en mycket snabbare och precisare information den vägen och kan göra snabbare beslut för en bättre miljö för mina skyddslingar. En biologisk indikator har man för att kunna göra en åtgärd vid fara och se vad det är som håller på att hända, själva vitsen är att man skall kunna agera så snabbt att inga dödsfall sker. Till den etiska frågan: Jag har 1: burit hem ca 9 kg levande sten till mina tre akvarium (tagen från något korallrev någonstans i världen). 2: befolkat mina akvarium med i mesta del odlade koraller. 3: Tagit död på en odlad kolglöd.4: burit hem ca 15 viltfångade turbosniglar. Hur många saltvattensakvarister har ett mindre ekologiskt fotspår på grund av sin hobby än jag? Oavsett var kvävet kommer ifrån så går det, om man gör rätt, undvika både ammoniak och nitrittoppar. Jag kan mycket väl tänka mig att en levande sten som gått utan mat för varken bakterier eller högre organismer under en månad, och dessutom kanske utan ljus, kan börja läcka kväve på grund av svältdöd. Använd gärna skummare, jag föredrar att inte göra det i ett litet kar på grund av att jag inte är helt säker på att det bara är skadliga ämnen som försvinner med skummet. På tal om kvalité på levande sten, det är klart att jag hade full kontroll på vilken sten jag la i akvariet, det var inte precis nyimporterad sten eller svält sten. All ekologisk forskning visar att biologisk mångfald är en av de viktigaste faktorerna för stabila miljöer, faller en kedja så kompenseras den ofta av en annan. För att fälla fosfor med hjälp av kalcium krävs inte bara högt pH utan även en viss koncentration av kalciumet. Detta är en både vetenskapligt och industriell verklighet. Jag pratade inte om bättre färg på korallerna utan om att begränsa cyanobakterier. Det kan inte vara så att det preparat du satt till tillförde något spårämne till ditt kar. Jag känner inte till Aquaphos men vet att många s.k. fosforavlägsnare innehåller järnsulfat. Alla bakterier tar upp fosfor. Fosfor är ett essentiellt näringsämne för alla levande organismer. Ett vanligt påstående är att ett litet kar är instabilare än ett stort, ändringar sker snabbare och så vidare. För mig är belastningen den absolut viktigaste balansfrågan. Vad är det för skillnad att mata med 1 gram i ett 25 liters akvarium med att mata med 20 gram i ett 500 liters akvarium. Vad är det för skillnad med att ha 3 kg levande sten i ett 25 liters med att ha 45 kg i ett 500 liters? Vad är det för skillnad med att ha en fisk i ett 25 liters med att ha 20 i ett femhundra (och dessutom större). Vad är det för skillnad om en 2 grams fisk dör i ett 25 liters med att en 40 grams dör 500 liters. Kan någon förklara detta för mig. Den mängd levande material jag kan ha i mitt 25 liters är i verkligheten mer än 20 gånger mindre än en normal saltvattenakvarist har i ett 500 liters. Jag matar i verkligheten mer än 20 gånger mindre i mitt 25 liters än vad som sker i ett normalt 500 liters. Förklara för mig vad det är som gör att 25 literns blir instabilare. Det enda tillfället jag kan tänka är om det dör något stort djur i 25 litern men det är också lättare att hålla kontroll på ett 25 liter så det döda djuret upptäcks och avlägsnas snabbare. Kan du Stig förklara detta för mig så att även en dum jäkel som jag förstår varför vattnet skulle bli instabilare. Det var snygga bilder på nybörjarnanot, men behövs i verkligheten all teknik? Bidrar den till bättre stabilitet? Mvh Lasse