Arbetsveckan var precis slut och vinden ökade i styrka. Solen hängde lågt på den blekblå himlen och brorsan och jag stävade ut över ett upprört hav. Vi skulle lägga ut fiskeredskap inför kallvattensträffen på lördagen. Om det varit västlig vind skulle vi varit kvar på land, men nu kom den isande vinden från ost och vågorna börjar vid land och sträckan är för kort för att få kraft.
Tinor och burar blev utlagda strax innan mörkret föll. De långväga gästerna, Mikoto och Bygert, var på väg. De skulle sova över i en stuga för att vi skulle kunna starta tidigt på lördagen. Först dök Mikoto upp på parkeringen utanför Havets hus och vi skulle prova fiskelyckan med ett fiskespö. Randig sjökock stod på önskelistan, men vinden var alldeles för kraftig. Så vi drog upp en experimentback istället. Några smådjur fick följa med hem.
Lördagens morgon kom med stormsteg. Bokstavligen. Vindstyrka på 13-14 m/s och 19 m/s i byarna. Men fortfarande ostlig vind, så vi stuvade båten strax efter klockan 9 och stävade ut mot hummertinorna. Det är en utmaning att dra upp en hummertina när vinden drar åt andra hållet. Men Bygert drog tappert upp den ena tinan full med krabbtaska efter den andra. Tyvärr ingen hummer.
Efter den skumpiga turen behövde vi fast mark under fötterna. Tyvärr var det en alltför stor utmaning att hoppa iland på en ö, så vi åkte tillbaka till hamnen igen. Vinden i kombination med ett högtryck gjorde att det var ett ovanligt kraftigt lågvatten. Detta utnyttjade vi gärna för att hitta smådjur bland alla stenar. Det är inte ofta det är så lätt att komma åt stenarna. Vi hittade bland annat brödsvamp, krusbärssjöpung, trekanstmask, bryozoer och små havsanemoner. Man blir som barn på nytt.
Efter att fyllt vårt förråd med ”levande sten” hoppade vi i båten igen och Mikoto gjorde trålen redo. Vi drog den i 10 minuter nere på botten på 20 meters djup och när vi började dra i linan för att hala upp den började problemen. Den satt fast, trodde vi. Efter att ha dragit med motorn ett tag var den ”loss” igen. Men det visade sig att den var så tung av lera i kombination med att vinden drog i båten, så det kändes som den satt fast. Det krävdes två man att dra upp den ur djupet. Helt utmattade välte vi upp trålen över relingen och båtens inre förvandlades till en lervälling av sällan skådat slag. Snälla tomten, ge mig en elektrisk lindragare i år!
En bärsil fick agera såll och vi kunde leta fram små ormstjärnor, snäckor och en hel del påfågelsmaskar. En del mystiska djur återstår att identifiera. Efter ett tag grävde vi fram en stackars randig sjökock! Den var helt innesluten i lera, men levde. Grymt kul! Får hoppas att den överlever i akvariet och inte är för medtagen.
Bygert hade som vanligt satt ut en hel del olika mjärdar och burar som lockade till sig snultror, torskfisk och smörbultar.
Vid tre-slaget upptäckte vi att hungern kommit smygande och vi rundade av dagen med ett besök på Lysekils korvmoj (men det goda potatismoset var slut). Trots kuling-vindar blev dagen riktigt lyckad och det är alltid kul att träffa sina kalla kompisar.
Tyvärr tar man för få bilder vid sådana här träffar, men hoppas att Bygert kan fylla på lite.