Lite fakta kring dino jag samlat på mig: Simmande eller inte simmande Dinoflagellater och UVC
1. Arterna Ostreopsis, Coolia och Prorocentrum av dinoflagellater rör sig mer i vattenkolumnen och är därmed lättare att spöa på med UVC.
2. Arter som Amphidinum är inte så pigga på att simma runt samt att dessa har tjockare cellskal och gör UVC tämligen verkningslöst. Att dosera väteperoxid kring 15 ml/100 l gör dom svaga och UVC biter bättre. Bildas ozon tillsammans med UVC.
Dyrt eller billigt mikrosskop för att identifiera art. Har man riktigt flyt har man en kombination av olika dinoarter...
Dinoflagellaters livsstadier
A. Cystiskt stadie - Dinoflagellaterna trivs inte. Är trängda och utkonkurrerade av andra alger, mikrober och bakterier. Gör ingen skada
B. Frisimmande stadie - Dinoflagellaterna har övertaget. Har konkurrerat ut övriga alger mm och kostar på sig att simma, föröka sig och käka slut på N och P.
C. Slem-stadie - Frisimmande stadie men ont om näring (Nitrat och fosfat) Dom skiftar över från fotosyntes och koldioxidförbrukning till att ge sig på organiskt material, bakterier och mikrober. Så kallad Dinoflagellatblomning med slem och stronkar med bubblor över delar eller hela karet och utsöndring av toxiner.På grund av detta kommer karet bli utarmat på bakterier, mikrober samt N och P.
Jag har haft framgång med UVC, dosera upp P till 0.1 och N över 5 samt kombinera UVC med väteperoxid.
Bristen på N och i synnerhet P
När dinoflagellater dör lämnar de efter sig ett skal som är rikt på kolföreningar. För att bakterier ska kunna bryta ner dessa går det åt en hel del... Just det N och i synnerhet P. Därför kan det tyckas som om en akvarists stöddosering "slukas upp" trots att dinon är på reträtten. Därför kan man få stöddosera både N och P ett bra tag efter det att dinon vinkat adjö. Det är säkert även därför karet verkar att aldrig komma igång igen efter en dinosmäll.