Topplista

Pråtede i dag med en i mine ögna dygtig, kynnig och nogran aquaist. Trods han är "ny" i branchen då har jag lärt mig massor av honom redan da han "nörder" sig inn i detaljer och vill förstå hur ting fungera. Han hadde plötsligt fået problem med RTD trods hans kalkalger äntligen stortrivades, vi gik igennem ALT som var i princip perfekt, 7 månadar gammelt system, jag fatter intet. 30 min in i samtalet fik jag et hint... Cheato grow... För typ 100 år sedan hadde jag stora problem med kalkalger som var invasive, @jonasroman tipsade om at jag hadde kansche högt Iodine, jag slutade dosera och problemet löste sig. Han skal göre et IPC test i dag så skal bli interassant om dette är årsaken. Men jag hadde aldrig haft en susning m det inte var för dette forum! Och dom som delar deras erfaring.

Min ursprungliga poäng var ju just att EDTA läcker järn omedelbart som blir biotillgängligt och det visas i experimentet. Att det är 0,3% ändrar inte på det faktumet, det visar bara att EDTA har en hög affinitet för järn. Något som är välkänt. Läser du studierna så finns också en ljuseffekt som påverkar hur järn frisätts från EDTA. Håller med om att det känns lite vanskligt att dosera EDTA i akvarium eftersom man inte vet hur länge det blir kvar och hur länge det binder upp olika ämnen. Det är ju inte bara järn som det har en hög affinitet för. Jag skulle nog välja att dosera t ex järncitrat. Doserar man för mycket EDTA så får man ju biotillgänglighetsproblem med andra joner. Mangan, kobolt, nickel o s v.

den bilden visar ju på det vi sagt tidigare, att det är en oerhört starkt bindning till EDTA. Av 100 nM frigörs bara 0.3%, dvs vi kan väl konstatera att EDTA-Järn är en mkt mkt stark bidning, under lång tid. Det hela bygger alltså på att EDTA frisätter så lite så det blir lagom för algerna. Måste va svårt o veta hur mkt mer EDTA bundet man måste tillsätta för att få lagom dos fritt, som dessutom sen mkt snabbt precipiterar. kanske därför som järntillsatser ibland inte funkar ?

Ytterligare lite teknikinstallerades idag

Jag var ju tvungen att kolla det här med Fe-EDTA i havsvatten. Tydligen är referensen för dessa mätningar Hudson, Couvault & Morel 1992, Marine Chemistry. 98:209-235. Dessa mätningar har sen reproducerats med annan teknik av Sunda & Huntsman 2003, Marine Chemistry 84:35-47. Jag tycker figur 1 i Hudson-pappret är pedagogisk. Den visar hur radioaktivt Fe3+ komplexbundet av EDTA tillsätts till havsvatten och så följdes hur mycket som frigjordes från komplexet vid 100 nM Fe (5,58 mikrogram/L) och 100X överskott EDTA, alltså 10 mikroM. Det tar uppåt 4 h timmar att nå jämvikt (anges i texten bero på de höga halterna Ca2+ och Mg2+i havsvatten) men kring 0,34 nM blir tillgängligt som fria järnjoner (som alltså är biotillgängliga) under dessa förhållanden. Koncentrationen järnjoner ligger i samma härad som IPC-testat som @nike83 har gjort. Där uppmättes 23,7 mikrogram/L nu i dec. . Båda studierna visar att Fe-EDTA komplexens stabilitet sjunker när pH ökar, kanske p g a att hydroxi-EDTA-komplex bildas: Ungefär 10X om man jämför t ex pH 7,8 och 8,3. Lästips: https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0304420303001014 https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/0304420392900359

Då var det äntligen dags för "Första Bilden" på sötnosen!!! Lyckades fiska fram mobilen och knäppa av 'en bild' innan hon for iväg över pumpen!