Bygert

Nja, jag tror att man får hålla skillnad på två saker. Det ena är butikernas ovilja att sälja sånt de inte har hemma. Och då pratar jag inte nu om hajar utan mer att de inte vill ta hem en kanariefågel om de har fått för sig att det är undulater de skall sälja. Det är ett problem som ställer till krångel för kunderna och bara drabbar butikerna med att de tappar tänkbara köpare. En annan sak är om butikerna skall sälja svåra och olämpliga fiskar hur som helst. Där kan man ju konstatera att de glatt vräker ut slöjstjärtar som jag i alla fall när det gäller vissa av dem klart vill beskriva som missbildade och att de också pumpar ut parooner där det går fort att räkna hur många i Sverige som har förutsättningar att ha den fisken som vuxen. Det är alltså långt ifrån så att man har städat när det gäller det problemet. Det kanske kommer dock, djurskyddsutredningen har ett särskilt uppdrag att titta på avel som leder till problem och grossisterna träffas och diskuterar om man verkligen skall sälja vissa arter som man vet ger problem. Blir det då stopp på somligt så kommer det säkert att dyka upp aktörer som tar in problemdjuren ändå. Det är ju ett problem som man kan fundera över hur man skall hantera.

Det är också viktigt att notera att kravet på tillstånd för handel med listade djur enligt 26 § artskyddsförordningen, det är helt och hållet ett svenskt påfund. Tillståndskravet finns inte i EG-förordningen och det finns inget som säger att det måste krävas tillstånd. Jag har snabbkollat lite dansk information och varken där eller i CITES-bekendtgørelsen finns något motsvarande tillståndskrav. Det är alltså möjligt eller kanske rent av troligt att danskarna inte har det krånglet.

Saken är den att den person som hade hand om förståndet på Jordbruksverket när det gällde CITES och liknande gick i pension nyligen. Tidigare visste man att man kunde får hur märkliga svar som helst om man inte ringde till den personen, och numera... Tja, lycka till med att få vettiga besked om det är nåt som ligger lite utanför de absolut enklaste frågorna.

Och här händer det saker hela tiden och nu påstår Ted att det är ett brott att köpa listade djur av den som saknar tillstånd. Det är ett brott som man åker stenhårt på att köpa ett A-listat djur om inte det finns alla vederbörliga tillstånd knutna till det djuret. Man kan också råka ut för problem om man köper ett B-listat djur utan att få med lämpliga intyg. Att det däremot skulle vara ett brott att köpa djur av en handlare som saknar nödvändiga tillstånd för handel, nej glöm bara det. I alla fall i normalfallet när en konsument i god tro köper av en handlare. Det går att krångla till scenarion där man lurat in säljaren i affären och det skulle kunna straffas som medverkan eller anstiftan men det blir rätt kryckigt att få ihop det till ett hållbart åtal.

Eftersom nu det där med garantitid kom upp: Två år gäller som default om man köper av konsument eller mellan två näringsidkare och i de fallen är det också fritt att avtala om vad som helst, även ingen garanti alls. När en konsument köper av näringsidkare har man tre år på sig att anmärka på fel. Det finns inget sätt att förkorta den tiden, däremot kan man avtala om längre tid. Fel är inte bara fel i tillverkningen utan också mycket annat, att varan inte fungerar till det den borde, att den inte varit väl förpackad, att den inte fungerar till det som säljaren borde ha förstått att kunden tänkt ha den till osv. Intressant nog är brist på bruksanvisning ett fel. I all synnerhet eftersom det finns ett krav på faktablad så har alltså en konsument som köpt en fisk utan faktablad en klar rätt att göra reklamation, det har varit en felaktig leverans. En liten reflektion också: Det har länge förundrat mig att många zoohandlare är så motsträviga när det gäller att ta hem saker som de inte har i lagret. Visserligen ger ju det ett prima läge för diverse småhandlare av min typ som då bara har att åka och hämta det folk vill ha men det är underligt ändå. Så långt jag begriper så måste det vara bästa tänkbara affär att ha nånting sålt redan innan man beställer hem det, jag förstår inte varför man tackar nej till såna affärer. Är man orolig för att inte det man tar hem blir hämtat kan man ju ta ett förskott. Utvecklingen verkar ju gå mot att många butiker går in i kedjor där sortimentet är hårt styrt och där det mest verkar handla om hundmat och neontetra. Självklart så får det konsekvensen att vi som har lite mer udda intressen slutar att gå in i de butikerna. Det är ju butikernas eget val, är man inte intresserad av att lägga något lite arbete på att ta hem saker åt de som inte är intresserade av breddutbudet så får man inte in de andra kunderna, inget konstigt i det.

Tja, det fortsätter och visst har det väl sin tjusning med drängslagsmål. Dock får jag ju för min del säga att jag tycker det är mer givande med skarpa argument i sak än när folk börjar ha synpunkter på att andra är idioter och liknande. Jag tror att den här diskussionen är viktig så det är synd att sänka den till den nivån. En sak som jag såg då, påståendet att ryggradslöst inte skulle räknas till djur av Jordbruksverket. Nå, så pröva då att bryta mot t ex införselregler eller regler för hotade arter för nåt ryggradslöst och se om man blundar... Annars så är ju stora delar av djurskyddslagstiftningen uttryckligen undantagen från att påverka ryggradslöst, L 80 t ex. Detta bevisar väl snarare att andra regler gäller, annars skulle man inte behöva specificera vilka regler som inte skall omfatta ryggradslöst. Gräver man djupt så får man fram att både djurskyddslagen och djurplågeribrottet kan tillämpas på ryggradslöst. Sen är det en annan sak att det nog skall till nåt ohyggligt graverande innan nån kommer på tanken att försöka sig på nåt sånt som att åtala för djurplågeri mot ryggradslösa djur. När det gäller transporter så tror jag det kan vara en god ide att tänka efter lite. Mycket av det som finns i zooaffärer odlas i Singapore, Tjeckien mm eller fångas i Sydamerika osv. Det blir rätt långa transporter och djuren hamnar sedan till stor del hos grossister som Imazo, Akvarieteknik mfl som kör ut dem med turbilar där det också handlar om långa rutter med många stopp. För inte så länge sen såg det inte alltid så fagert ut varken i grossisternas kar eller i de lådor som levererades men mitt bestämda intryck är att man lärt sig att hantera det där och att man nu transporterar djuren på ett bra sätt med lågt svinn. Det är därför tveksamt att angripa långa transporter som om det vore nåt i sig ont, vill vi att det skall gå att hålla på med akvarier även i Norrland och långt från allfarvägarna så håller det inte att ha synpunkter på långa transporter i sig. Transporterna skall skötas på ett bra och kunnigt sätt och med minimalt svinn, det är det som vi skall kräva, däremot så har vi ingen anledning att lägga oss i längden på dem, då binder vi bara ris åt egen rygg. Djuren vi vill ha finns ofta långt ifrån oss och då är inte det intressanta om de passerar en affär eller inte på vägen utan om transporten sköts på ett bra sätt. Så över till en fråga som jag tacklar med viss tvekan, vad som gäller för tillstånden vid handel inom EU. Som då i all synnerhet om t ex en dansk säljer till en svensk. Det går ju att se många varianter, att svensken åker till Danmark och tvärtom, hur det blir kan bero sig på. I alla fall så är det definitivt så att svenska regler, de gäller i Sverige och inte för vad man gör i Danmark. Det är en utgångspunkt. En annan är att svenska regler skall efterlevas här i landet. Det är en annan utgångspunkt. Om man nu tänker sig att dansken sitter i Danmark och gör affären med en svensk som sitter i Sverige och får djuret levererat dit, vad gäller då egentligen? Somligt känns ju rätt klart. Dansken sitter i Danmark och säljer djur och måste då ha alla vederbörliga danska tillstånd. De svenska införselreglerna känns också rätt givna, de är ju till sin natur till för just saker som passerar gränsen. Vidare så måste självklart EU-gemensamma regler respekteras, stora delar av regelverket för transporter och hotade arter ligger på gemenskapsnivå och då spelar det ingen roll var man sitter och vart man säljer inom EU, reglerna gäller likadant ändå. När det gäller behovet av att respektera diverse svenska specialregler om tillstånd och annat så är det långt ifrån lika självklart vad som gäller. Tyvärr kan man nog få olika svar beroende på vem man frågar, frågar man Naturvårdsverket t ex är det stor risk att man får höra att man inte skall ha koraller överhuvudtaget. Inte heller i domstol är utgången given, det kan bero allt för mycket på kompetensen från de som driver saken och vad just den domstolen har lust att lyssna på. Det finns vissa saker att jämföra med. Uppstår det tvist mellan säljare och köpare så gäller huvudprincipen att det är lagen i säljarens land som skall tillämpas. När det gäller moms och beskattning så är normalt näthandel nåt som skall hanteras i säljarens land men passerar man beloppsgränser så kan man bli skyldig att redovisa i mottagarlandet. För att ytterligare komplicera bilden finns handelsfriheten inom EU. Så som den uttolkats i bland annat Cassismålet så gäller principen om ömsesidigt erkännande, alltså att det som är godkänt att sälja i ett medlemsland skall vara godkänt i alla och det är inte tillåtet att hindra handel genom att krångla till det med extra procedurer. Fast det finns naturligtvis undantag och ett av dem är just för att skydda djur. Vad man kan se till är den kalabalik som varit när det gäller näthandel med alkohol. Det har rakt inte varit självklart hur reglerna skall tolkas och efterhand har mycket som folk bestämt påstått visat sig ohållbart. Frågan om vilka tillstånd som behövs vid gränsöverskridande handel med djur är inte mindre krånglig den. Jag skulle ju säga att den som påstår att nåt är självklart och säkert inte har trängt in i hur komplext sånt här kan vara. I alla fall så måste den tänkta danska näthandlaren till att börja med ha ordning på alla danska och EU-gemensamma regler. Vissa svenska regler måste man säkert också respektera men det är långt ifrån enkelt att säga exakt vilka. Sen ligger det till på det viset att även om man möjligen inte behöver ett visst tillstånd så är det absolut inget som hindrar att man söker det ändå. Det kan ju vara ett sätt att visa att man är seriös och vill konkurrera på lika villkor. När det sen gäller det där med vem som har vilka tillstånd så bör man tillämpa den principen att det faktiskt är mycket lättare att bevisa att nåt finns än att nåt inte finns. Säger nån att han har ett tillstånd så är det en enkel sak att scanna in det och visa upp det. Att däremot kontakta en massa myndigheter och gräva igenom register för att kontrollera att det inte finns ett tillstånd är väl mycket att begära. Säger nån alltså att det finns relevanta tillstånd så fram med dem bara då så slipper det bli mer tjafs om den saken. Men kärnfrågan då, den där tänkte danske näthandlaren som levererar djur i Sverige, behöver han bry sig om faktablad, tillstånd enligt djurskyddslagen och artskyddsförordningen och annat i den stilen? Faktum är att jag tror att jag skulle kunna skriva långt och övertygande både för och emot. Det är helt enkelt svåra bedömningar där jag ser det som att det är bättre att passa än att försöka påstå nåt bestämt (i den mån nån vill betala mig för att få en övertygande argumentation åt nåt viss håll så kommer saken naturligtvis i ett annat läge). Därför tror jag att det kan vara bra att tagga ner lite i de här frågeställningarna, det är inte ointressant vilka tillstånd som finns hos olika aktörer och jag tycker rakt inte det är på nåt sätt för mycket begärt att det kan redovisa hur det ligger till men vilka tillstånd som borde finnas är inte alltid självklart.

Tja jag fortsätter att köra mitt eget race med att förklara regler. Vilka som följer dem och inte har jag gott hopp om att ni tröskar igenom utan min hjälp, jag lägger mig inte i det. Sen är det ett klart faktum att somliga regler är helt hjärndöda men det är liksom en annan sak, det får hanteras i andra sammanhang. Faktabladen. Till att börja med så skall det finnas en namnskylt vid djur som visas för att säljas. Sen skall det vid överlåtelse av djur yrkesmässigt lämnas med ett faktablad. Det är alltså en skyldighet för säljaren att lämna fram bladet, däremot är man knappast skyldig att tvinga kunden att ta med bladet eller att läsa det, det skall finnas när djuret överlämnas helt enkelt. Det sägs inget heller om att det bara skulle gälla slutkund, så som regeln är formulerad så gäller den lika väl mellan grossist och zooaffär. Vad ett faktablad för fisk skall innehålla är följande: 4 § Ett faktablad avseende fiskar ska innehålla uppgifter om 1. det svenska eller vetenskapliga namnet på fiskarnas art eller släkte, 2. fiskarnas eventuella stimbeteende eller aggressivitet mot andra fiskar, 3. fiskarnas behov av storlek på och inredning av akvariet, 4. fiskarnas behov av vattenkvalitet och hur denna kan upprätthållas, 5. fiskarnas behov av vattentemperatur, 6. fiskarnas behov av ljus, 7. hur fiskarnas näringsbehov kan tillgodoses, 8. vilka åtgärder som kan underlätta för fiskarna vid omställning till nytt vatten, samt 9. hur övervintring av fiskar, som hålls i utomhusdammar, ska ske och vilka åtgärder som ska vidtas för att underlätta för fiskarna vid omställningen för övervintring och vid utsättningen igen på våren. Allmänna råd till 3 kap. 4 § Om djuret omfattas av bestämmelser i CITES bör detta framgå av faktabladet. Faktabladet bör även innehålla uppgifter om lämplig referenslitteratur. För att sen övergå till nästa ämne, införselregler. När det gäller fisk vill jag vara något diffus eftersom jag inte har nån önskan att väcka det verk som sover. Tills vidare antar vi därför att det är ok att ta in fisk för eget bruk under förutsättning att den uppfyller vissa villkor, det får inte vara inhemsk art t ex. När man kommit hem med fisken skall man inom fem dagar sända en försäkran till Jordbruksverket om att fisken uppfyllde villkoren. Från icke EU-land däremot skall försäkran lämnas i tullen. Försäkran finns här: http://www.sjv.se/download/18.7502f61001ea08a0c7fff51421/Akv-försäkran.PDF För djur som skall säljas så har jag inga kommentarer om vad som kan gälla utöver det med försäkran. De som nöjer sig med den gör det på egen risk. När det gäller ryggradslösa djur så skall man ha införseltillstånd för kräftdjur. Punkt, alla och alltid. För övriga ryggradslösa djur så får man ta in dem i obegränsat antal (jag hade lite pyssel innan jag övertygade verket om att det skall vara på det sättet) men det gäller då bara djur som man tar in för att ha själv och transporterar själv. Djur som skall säljas kräver alltid införseltillstånd, likaså djur som körs in av någon annan. Det finns dock en liten öppning för att man kan låta nån annan köra djuren men jag tolkar nog det som att det är tänkt typ för att man ber brorsan att ta med en påse koraller från Tyskland. Tanken kan definitivt inte ha varit att en person skall kunna fungera som kurir åt många och ägna sig åt att köra regelbundet, då är det införseltillstånd som gäller.

Man måste gå kurs ja för att yrkesmässigt sälja ryggradsdjur för sällskap eller hobby. Man behöver alltså inte gå kurs för att sälja ryggradslöst. Kurserna skall vara en gundkurs och en djurslagskurs för aktuella arter. Kurser anordnas av bland annat djurskolan och zoorf. När det gäller kurserna så är det dock inte nog med att det gäller för yrkesmässig försäljning, det gäller även om man säljer och det är större omfattning. I andra sammanhang räknas sex akvarier som större omfattning så det behöver nog inte vara så stort, den som har en lokal och föder upp fisk bör nog alltså ha gått kurser oavsett om det är yrkesmässigt eller inte. När det sen gäller tillstånd så kan man också behöva tillstånd enligt § 16 djurskyddslagen. Detta är alltså nåt annat än det tidigare nämnda enligt artskyddsförordningen, ibland behöver man ett av dem, ibland båda. Det här tillståndet behöver man om man säljer ryggradsdjur yrkesmässigt, alltså fisk, inte koraller. Såvida man inte säljer ryggradsdjur som foder, då gäller större omfattning. Vad yrkesmässigt är finns definierat, det handlar om kriterier som omfattning, varaktighet, självständighet och vinstsyfte. Observera dock att man inte skall tro att man själv kan avgöra om man har ett vinstsyfte, ställs saken på sin spets så är det andra som bestämmer det åt en. Tro inte heller att yrkesmässigt behöver vara jättestort eller nåt man lever på, det kan ibland vara rätt små verksamheter som räknas som yrkesmässiga. Tro inte på den som säger att man behöver tillstånd om man föder upp eller håller fisk och har sex akvarier. De som påstår det kan inte läsa innantill. Kravet på tillstånd vid sex akvarier (eller burar osv) kommer in om man har omplaceringsverksamhet eller tar emot andras djur för förvaring, fiskdagis alltså. Är det man gör att räkna som yrkesmässigt så får man förutom kravet på tillstånd också på köpet ett krav på att lämna med faktablad för ryggradsdjur som man säljer. Både det här tillståndet och det enligt artskyddsförordningen hanteras numera av Länsstyrelsen.

Om något så är det som är utelämnat i så fall att det tillstånd jag skriver om finns i artskyddsförordningen. Fast nog är tillståndskravet i sig med. Reservationerna från enskilda länder brukar ofta snarare vara åt andra hållet, att man vill att ett djur på bilaga II till CITES skall in på EG bilaga C snarare än bilaga B vilket är det normala. Fast det är egentligen inte så spännande i det här sammanhanget, det viktiga är att man tar reda på om djuret finns på nån bilaga och i så fall vilken och vad det har för innebörd, hur och varför djuret hamnat på just den bilagan är liksom på en annan nivå.

Nästa ämne då, CITES. Eller egentligen inte, I i CITES står nämligen för international och i de här sammanhangen är EU att betrakta som ett land. CITES i egentlig mening har alltså inte ett dugg att göra med vad vi gör inom EU, man kan börja fundera på det om man skall ta djur från t ex USA. Det som däremot är viktigt är EG-förordningen 338/97. Det är den som styr handel med hotade arter inom EU och man slipper den för övrigt inte för handel utanför EU heller. Till förordningen finns bilagor som numera ligger separat och ändras i princip årligen. EG-bilagorna innehåller fler arter än CITES och många arter är skarpare klassade så det är ytterligt olämpligt att titta i CITES-bilagor för att få veta vad som gäller. Nu gällande EG-bilagor finns här: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:212:0001:0059:SV:PDF http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:234:0017:0017:SV:PDF Bilagorna här heter alltså A - D. Missa inte att det är vanligt att hela grupper ligger i en bilaga medan vissa arter ligger högre, alla boa/pyton är t ex bilaga B utom de som satts upp i bilaga A. Bilaga C och D är inte så intressanta. De har egentligen mest bara inverkan när man tar in djur från icke EU-land. Dock kan de med fördel ses som en signal om att arten kan vara känslig och eftersom det är vanligt att arter avancerar i systemet så kan det vara en god ide att förbereda sig genom att ha dokumentation. Bilaga A är det skarpaste och där finns inget utrymme för misstag. Det är flera som fått böter på typiskt sett sextusen för en som man kan tycka skitsak som att de satt in en annons om att de vill köpa en grekisk landsköldpadda. Det är lätt att råka illa ut om man hamnar fel. Bilaga A har just inte drabbat akvariehobbyn men ställer till stora problem för fåglar och (andra) reptiler. För att få sälja, köpa annonsera, visa offentligt och lite mer sånt så måste djuret vara märkt och man måste ha ett tillstånd från Jordbruksverket eller motsvarande europeisk myndighet. Man får dock ge bort eller ta emot gratis. Bilaga B däremot förkommer ju inom akvariehobbyn med bland annat musslor och koraller. För bilaga B gäller att det är tillåtet att ha dem och även att handla med dem om man kan bevisa djurets lagliga ursprung. Detta har tidigare inte visats något direkt intresse men Länsstyrelserna har taggat upp och man kan numera klart riskera att bli ifrågasatt om man har eller i synnerhet säljer B-listat utan att kunna förklara ursprunget. För att visa lagligt ursprung så bör man lämpligen ha ett intyg från den man köpt djuren från där det framgår varifrån djuren kommer och att de är lagliga. Har man ett sånt intyg så innebär det att om man blir ifrågasatt så får myndigheten i stället gå på ledet tidigare och kontrollera saken, man klarar sig själv alltså. Eftersom det här är regler på EG-nivå så är det fritt flöde på de här djuren inom EU så länge man uppfyller kraven. Dock så är det ju så att tullen är ett ställe där man lätt fastnar med såna här djur och har man inte då relevant dokumentation så ligger man illa till, inte för att man passerar gränsen i sig men för att man har olagliga djur. För A och B-listade djur så gäller det alltså att ha ordning på både regler och papper. Utöver detta finns ett krav på tillstånd för handel. Tyvärr är det somligt som är oklart, kravet går in vid yrkesmässig verksamhet och det är definierat men också vid förvärvssyfte och det vet ingen säkert vad det innebär. I vilket fall måste det rimligen vara tillåtet att sälja i varje fall några få djur, annars hade det ju lika gärna stätt att det krävs tillstånd för handel, punkt. Det är också rimligt att tro att nivån här ligger lägre än för tillståndet enligt djurskyddslagen, man behöver alltså inte så stor verksamhet för att det skall krävas tillstånd. Tyvärr tolkas reglerna på vissa håll så som att man inte kan få det här tillståndet i en bostad. Det ställer till onödiga problem och innebär att vissa som nog borde ha tillstånd kanske skall ligga lågt. Detta var en snabbversion. Det finns åtskilligt mer, särskilda regler för fåglar, särskilda regler för europeiska djur mm. Notera alltså att detta inte är en fullständig redovisning av reglerna.

En sak till om transporter. Om man skickar fisk med t ex bussgods så är det egentligen någon inom bussföretaget som gör brottet, att köra fisk utan tillstånd. Om de inte hade fått reda på att lådan innehöll fisk så går de dock fria, man döms inte för det man inte kunde veta. Den som skickade iväg fisken däremot visste ju klart vad det var frågan om och kan i det här fallet dömas som anstiftare (eller nåt liknande) till brottet och få lika högt straff som den som faktiskt gör brottet skulle ha fått om man varit medveten om problemet.

Kul ni har här då... Affärer som brakar ihop har jag ingen lust att blanda mig i. Däremot så frågade nån efter lagvrängare så visst, vi tar och reder ut vad som gäller. Fast då blir det så mycket bättre om man lugnt och sansat tar en sak i taget och inte rör ihop allt med allt. Låt oss börja med transporter. Transportreglerna som finns i en EG-forordning som kompletteras av svenska regler gäller ryggradsdjur. Man måste alltså ha koll på de reglerna om man kör fisk men de är inte relevanta för t ex koraller. För ryggradslösa djur kan det däremot finnas regler hos transportföretagen, t ex har posten i princip stopp för transport av levande djur. Dessutom finns det nån slags yttersta gräns i mer generella regler för hur illa man får behandla även ryggradslösa djur under transport. När det gäller fisk så kommer kraven i när det gäller transport i samband med ekonomisk verksamhet. Man kan alltså lugnt köra hem en fisk från affären till sitt hemakvarium utan att drabbas av de här reglerna. Kör man iväg en fisk för att sälja den är det däremot lite mer osäkert. Och kör man fisk i samband med nån slags affärsrörelse så är det solklart att man träffas av reglerna. Det är också definitivt krav på tillstånd om man kör djur mot betalning för nån annan, då finns också krav på tillstånd för åkeriverksamhet. Vad som gäller om man omfattas av kraven är att man skall vara registrerad som transportör och alla transportmedel (bil, släp, godsvagn osv) skall vara besiktigade som djurtransport. Det är skillnad på vilket det gäller transporter på mer eller mindre än åtta timmar. Eftersom det här är EG-gemensamma regler så skall det egentligen vara ok om fordonet är godkänt som transport i ett land för att köra i hela EU men det kan uppstå problem om ett medlemsland har egna strängare krav. Det finns också en mängd andra regler som följer med på det här om man behöver tillstånd, det krävs tillsyn, kunskap osv. Vissa regler om hur djur får transporteras gäller dock oavsett om det är en kommersiell transport eller en privat. T ex finns regler om att fiskar kan transporteras i dubbla plastsäckar med en tredjedel vatten och två tredjedelar syrgas, exakt när det kravet gäller blir det dock för långdraget att bena ut. De här reglerna gör att det är så gott som omöjligt att skicka fiskar, det skulle vara ohållbart att ett åkeri eller posten besiktade alla fordon som djurtransporter och såg till att alla förare hade adekvat utbildning. Det som finns är flyget samt grossister som t ex Imazo som har godkända fordon. Vissa mindre aktörer har också tillståndet. Vilka som har tillstånd för djurtransport är det bara att läsa innantill för att få reda på: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/transporter/godkandatransportorer.4.35974d0d12179bec2858000176.html Faktiskt är jag med på listan, Ygnäs AB När det gäller CITES, andra tillstånd osv så hinner jag inte just nu, det kommer.

Problemet med nätbeställning är att det inte finns något system uppbyggt för att lagligt skicka fisk till privatpersoner.

Generellt så går ju kemiska processer fortare vid högre temperatur så visst kan tillväxten öka om temperaturen stiger, det ligger en viss sanning i det. Det där gäller dock bara till en viss gräns, och då inte bara när det gäller självklarheter som att det blir dålig tillväxt om temperaturen är flera hundra grader. Djuren i havet är anpassade till de temperatur de lever inom och tål inte varken för stor avvikelse eller för snabba ändringar. Metar man t ex upp en abborre på vintern och hystar ner den direkt i ett akvarium med den temperatur där den växer optimalt så stendör den. Likaså om man plockar upp död mans hand från västkusten och försöker få in den i ett vanligt korallrevsakvarium, även om man gör invänjningen aldrig så försiktig så kommer den att dö. Den har helt enkelt inte förutsättningar för att anpassa sig till så hög temperatur. När det då gäller koraller från tropiska rev så är det än känsligare. De lever i en mycket stabil miljö och även små ändringar kan slå ut dem. Några få grader upp eller ner kan bli katastrofalt. För de symbiotiska korallerna så börjar deras inneboende dö runt trettio grader, deras system för fotosyntes klarar inte högra temperatur. Det är alltså klart riskabelt att höja temperaturen, både när det gäller hela jorden och när det gäller ett akvarium. Det är inte heller givet att man alltid skall sträva mot största möjliga tillväxt. Det ser väl kanske bra ut när det växer på som tusan men det är inte alltid som bästa tillväxt är det samma som bästa livslängd. Ibland kan det vara klart bättre att låta det växa lite långsammare och ha glädje av det längre i stället.

Det beror ju förstås lite på vad du har i burken. 26 grader är lämpligt för det vanliga som finns i butiker men det finns undantag. Själv har jag 16 grader i en burk...

Det var väl själva... tänkte jag och började plocka skummaren i bitar för att hitta problemet. Och jo då, lite skräp fanns det i impellern men det var nog inte det som var det egentliga problemet. Det som ställde till det var att det fastnat en algtuss i vridventilen för att justera flödet som alltså ströp även om ventilen stod fullt öppen. Röret var igenalgat så det gick inte att se problemet utifrån, jag märkte det när jag skulle spola rent röret. Ventilen gick att bryta ut med en skruvmejsel och efter rensning verkar det nu vara fart på grejorna igen.

Med ett snabbt angrepp med nageln ända nere vid basen gick det faktiskt att skjuta iväg dem så de lossnar. Fast det är ju på glas det, skulle knappast funka på en sten, där kanske Jespers metod är användbar. Problemet löst för min del i a f.

Vattenflödet verkar väl rätt ok men jag skall väl inte säga att det är omöjligt att den snurrar åt fel håll. Resultatet av att några gånger dra ur och vända kontakten blev en viss förbättring men långt ifrån bra.

Har fått invasion av små skålsnäckor som sitter på rutan i ett akvarium och skulle gärna fördela över några i ett annat akvarium för att rensa alger. Problemet är att de sitter som om de vore svetsade och jag vet inte hur jag skall få lös dem utan att skada dem. Några tips?

Jag har en Prizm 400 skummare (eller två faktiskt, den ena tuffar på) som alltid gjort vad den skall utan problem. Nu har den börjat krångla och jag förstår inte vad som händer. Luften stoppas efter ett tag genom att det sitter skräp i luftslangen, det trycks alltså upp algtussar och likande i slangen där det sugs ner luft, fel håll alltså. Någon som kan förklara hur det går till egentligen? Eftersom skummaren inte går som den skall så blir det alger och mer skräp som kan sätta igen insuget och så blir det mer strul efterhand. Just nu går skummaren med fullt öppen ventil och skummar knappt alls, i ursprungskick skulle det vräka koppen full på nolltid med den inställningen. Det är alltså troligen nåt fel men jag vet inte vad.

Moderator's upplysning: *BORT* Men blir det verkligen snyggare? Fogen måste ju bli längre och borde väl snarast syns mer?

Snyggt jobb med trålen men jag tror att det handlar mycket om att hitta lämpliga bottnar. Lerbotten med nergrävda djur är kanske inte det mest givande. Jag har gjort en räd i farten och fick med mig en del, ett par snultror, en kantnål, en tångborre och lite annat. Kantnålen är riktigt trevlig, det kan nog bli ett problem att hålla den med mat men än är den pigg i a f. Och glupsk, det är en syn att sen den försöka svälja en mysis, den har en del att lära av ormar om jag säger så. Vad tror ni om att försöka få till en gemensam expidition under hösten? Den Jonas och jag var ute på var riktigt trevlig så det tål att göras om. Jag har nog inte tid förrän en bit in i oktober men det bör ju fortfarande vara mycket att få tag på då, senare börjar det väl bli svårare.

Är det bara jag som tycker att det ägnas så mycket energi åt sidospår i den här tråden att det som egentligen var det viktiga håller på att glömmas bort?

Intressant att se att det Kjell skriver stämmer precis med det jag skrev i mitt inlägg som ligger kvar i andra tråden, dra ner ambitionerna något och jaga sponsorer. Om sedan den saken att ett par vrånggubbar som jag och Kjell händelsevis råkar vara överens också bör tolkas som att vi har rätt får nog andra bedöma. När det gäller guiden pengar, tja jag har ju inte bidragit med annat än att möjligen göra sidan intressant för annonsörer, alltså har jag ingen talan i saken. Skulle jag få för mig att peta in pengar nån gång så är det ju en god sak om det är utrett vart de kan ta vägen, vill moderatorerna åka till Maldiverna för överskottet så för all del, vill man bidra till att det ordnas träffar så är det ännu bättre. Och i det senare fallet, att låta bli att göra nåt väldigt bra för att kanske inte alla kan få del av det, det ser inte jag som vettigt. Ordnas det bra föredrag så sprids nog också kunskap och inspiration även till de som inte kan vara med så på det viset blir det nog faktiskt till nytta även för de som inte kan vara på plats.

Till att börja med har vi ju alla som häckar på guiden, det behöver inte vara så märkvärdig, typ salta wille berättar om sitt kar och sina metoder, funkar utmärkt. Om sen vederbörande måste hotas med vapen för att ställa sig upp och prata så får man väl ta det lilla omaket. Det finns ju också diverse handlare, Bengt på Marinakvariet t ex brukar ju inte tveka att säga åt folk hur de skall göra, varför inte låta honom göra det ordentligt? Den utmärkta filen om kallt salt borde kunna bli ett bra föredrag, det går nog att hitta fler föredragsuppslag bland artiklarna också. Lite halvlokalt är ju Svein Fosså, det bör bli klart billigare att ta hit en riktigt intressant kille från Norge än att få hit dem från USA. Och för all del, jag har sagt att jag kan prata om artskyddsreglerna och fallgroparna där. Kanske inte det roligaste ämnet men jämfört med att betala svidande böter så kan det ju ändå vara en poäng att reda ut begreppen.