Ingvar Hellmalm

Igentligen så heter det omvänd #ossmås# i eng lit reverse osmosis. I kemin o på första och å på sista.

Det kan också vara bakteriell sjukdom. Vad jag menar med släpa in är att man inte har hållit nyinköpta djur i karrantän. Obs gäller all fisk men även andra lägre djur. Flera bakteriella sjukdomar går både på fisk och lägre djur så är t.ex Tridacna musslor extremt känsliga för Vibrios.

Svärd har rätt! Om tillverkaren uppger 400-800 l så är det den nedre gränsen som gäller den övre är önsketänkande. I mitt 3000l kar så kör jag en skummare som uppges klara 6000l men den är perfekt för mitt kar.

Amemonfiskar är extremt känsliga för Amyloodium marinum som ofta angriper gälarna och inte så ofta huden. Jag hoppas du inte har släpat in detta gissel.

Normalt är prisbilden i Tyskland som i Sverige (vissa dyrare vissa billigare), men det roliga är att det finns så mycket mer att välja på

Troligen tändaren.

Ja dom äter allt matnyttigt.

2:an är lätt Condylactis passiflora ( eller som den heter numera gigantea). Jag har jobbat i Caribien och samlat massor. !: är svår för att säga omöjlig. Gissning långtentacklig sandanemon om blåaktig fot kanse Heteractis malu om inte kanse crispa.

Några förslag; Pseudocromis paganelle, Gobiosoma oceanops, men stora favoriter för mig skulle vara Nemateleotris decora (ej så blyg) eller magnifica (blygare)

Fin sida men som man kan läsa och jag skrivit tidigare så är det 20K lampor som gäller!

Mespiöia globulus är bra, kan rek. till alla revkar då den undviker kalkalger. Den är dessutom rel lätt att få tag på. Jag har 3st. En annan mkt bra art är Tripneustes gratilla den med korta taggar som maskerar sig, kanse ännu lättare att få tag på. Andra bra arter är Echinometra mathaei och Echinothrix calamaris. Dock rek jag ej Diadema p.g.a. det är mycket lätt att få stickor i fingrarna (med ett stort undantag om man odlar banggaier vars yngel har denna som naturlig skyddsvärd)

Denna art är mer förtjust i brun och rödalger än gröna. I USA är den betracktad som rel. lätt. Prövar med Sprung´s purple eller red seewed. Tyvärr är transporten från USA lång och dyr och många ex är utan räddning när de kommer hit via England.

Jag har påpekat detta många gånger. Akvaritester slå= har en felkälla på ±20-30%. De är dessutom inte datummärka typ bäst före, dessutom så ges inga referenstester med ± på resp. bach.

Har aldrig varit med om att en sjöborre äter levande koraller!

Sjöborrar äter dom med förtjusning.

Mycket vanligt fenomen om det är samma art.

Mjukkoraller släpper inte ut mycket gift i vattnet utan det är deras vävnad som innehåller terpenlika föreningar och det fungerar mest som kontakt gift för att få levnadsutrymme. Vissa stenkoroller avsöndrar därimot gifter till vattnet i samma syfte. Det är absolut inte därför dina Baggier dog. Fiskar är mycket motståndskraftiga mot terpener och många arter kan t.o.m äta mjukkoraller. Detta gör absolut inte Banggaikardinalen.

Min rör inget. Glöm inte att de vill ha rätt mycket grönt. Min älskar Julian Sprung´s alger och Krill.

Sjögurkor är svåra att artbesämma (i varje fall för mig). Man skall undvika de stora svarta. De jag har blir "bara" 15 cm är mörkbruna med ljusare krämfärgade sträck, kanse är det en Holothuria.

Kirurger är som kor de måste ha magen full för att trivas. En hel del kommer dock ut i halvsmält form i baken och utgör en stor del av vad som kallas marine snow och tas tillvara av koraller och spec. förtjusta är eremiter som plockar upp allt de kan hitta.

Valenciennea puellaris är bra men jag tycker det bästa är sjögurkor!!!! trots vad som sägs. Om man plaserar pumparna rätt och har rätt art så är det inga problem. De klättrar normalt inte upp och fastar i pumpen utan håller sig nere på botten. Jag har haft sjögurkor sedan 1981 och aldrig haft problem. Det är snarare så att de har en tendens att svälta ihjäl om det inte finns något att äta.

Jag har Genicanthus lamark som är närstående. Trevlig fisk inga problem den har dessutom fördelen att man kan skilja könen åt.

Samma fråga som alltid hur djupt?

Vargklo har helt rätt! Caolerpa måste skördas regelbundet! Om man är mycket uppmärksam så ser man att de börjar få lite gult i topparna och då måste man skörda med det samma. Man får dessutom mycket bättre tillväxt och mer vattenrening om man skördar rätt rikligt minst en gång per mån. Även om det bara blir några rester kvar så är det fult igen efter en mån. De flesta Caolerpa arter är giftiga så det är ingen god ide att låta dom krascha.

Om någon har svårt att få tag i Sea Veggies så kontakta mig. Vad gäller övrigt grön från land så avråder jag från sallad som inte innehåller någon ting Bäst näringsvärden har färsk babyspenat och maskrosblad, men som sagt inget kommer i närheten när det gäller alger. Green seaweed håller 33% protein, 3% fett och 4% fibrer är rikt på B6, B123 samt i mindre mängd A, B1, B2, B3,C, E, järn, jod och spårämnen. Purpel seaweed har 24% potein, 2% fett. Red seaweed 16% protein, 0,5% fett men mycket rikt på vitaminer och mineraler. Produkterna är frystorkade och vakumpackade och torde därför behålla sitt näringsvärde väl. Orsaken att man rostar Nori (japanmat) i olja är att annars kan människans matsmältning inte klara av dom. Svar till Capote De nitrater och oxalater som ingår i bl.a. spenat tas upp av fisken och dess matsmältning, men för stora mängder är en belastning för njurarna då överskottet utsöndras där. spec. farligt är oxalaterna. Landbasserad grönt kan dock användas som ett komplement men helst inte enbart. De saknar t.ex. jod i stor utsträckning samt har en anorlunda vitamin och mineral innehåll och rester av bekämpningsmedel.(ofarliga nivåer för människa men vad vet vi om fisk?)