Jag började läsa på om saltvattensakvarium precis innan hela DSB vs BB diskussionen drog igång på allvar följde i princip alla trådar om det hela på dom engelskspråkiga forumen.
Till att börja med så är det viktigt att nämna att att en stor del i kontroversen i ämnet grundade sig i att DSB i stort sätt var standard i USA på den tiden, det var väldigt få som inte körde med det. Dessutom överdrev man (i min mening) många av DSBns positiva bieffekter som att sanden avger spårämnen vid lågt ph, stabiliserar vattenvärden genom att buffra olika ämnen osv. Det i kombination med att de flesta "proffs" som hade egna underforum på RC starkt propagerade för DSB som någon slags mirakelmetod och att många av RCs sponsorer sålde critterpacks som man skulle köpa ett par gånger om året för att fylla på sandbädden med osv, gjorde att dom som inte gillade DSB kände sig tystade och kanske tog i lite mycket i sin sågning av DSB. Samtidigt var massvis av folk väldigt investerade i metoden, och dom reagerade kanske lite väl starkt på kritiken mot DSB. Det hettade till bra i bland i alla fall.
Nu tror jag alla är ganska överens om att man kan driva sitt kar på olika sätt med goda resultat.
Vad jag mins så menade iaf ingen av BB-förespråkarna att en DSB skulle krascha i den meningen att den skulle sluta bryta ner kväve i någon av dess former. Med DSB-krasch man att karet skulle krascha i den mening att korallerna dog, eller att man fick algproblem. Det grundade sig i skillnaden mellan kvävets och fosfatets kretslopp. Alltså att kvävets kretslopp är öppet och kväve inte anrikas i DSBn utan vädras ut i form av kvävgas, medan fosfaterna blir kvar. När det byggts upp en tillräckligt hög halt fosfat i DSBn kunde det sedan sluta på två sätt menade man: antingen att något hände som rörde upp DSBn tillräckligt för att chockhöja fosfathalten i vattnet och döda korallerna iaf dom som är känsliga för fosfat, eller att DSBn till sist blev full och inte kunde svälja mer fosfater vilket ledde till att halten i det fria vattnet började öka med risiga koraller och alger som följd. För det andra alternativet är det värt att ha i åtanke att det var ovanligare än i dag att aktivt försöka minska fosfathalten i vattnet, färre använde GFO eller andra removers, man bytte mindre vatten och refugimen var mer anpassade för att utgöra refugium åt småkryp än att odla alger så effektivt som möjligt, osv. I dag hade dom flesta nog inte fått problem med fosfater när DSBn började bli full och inte kunde anrika mer.