Christian J

Man kan slippa doserpumpar om man använder Tropic Marin CarboCalcium. Jag har testat det i några månader nu och doserar lösningen i ATO-behållaren istället 2ggr/vecka. Effektivare och enklare än kalkvatten. För att förenkla tekniken ännu mer kan man hoppa över en sump. En inneskummare stjäl väl inte mycket mer utrymme i visningsdelen än många ytavrinningar till sumpar? Däremot måste man förstås placera även värmarna i visningsdelen. Vill man odla chaetomorpha för näringsexport så kan iofs en sump vara bra, men det finns även externa algreaktorer (tex Tunzes) som inte kräver sump, även om de kostar en del. Man kan även dosera kolkälla (vodka eller ättika) för näringsexport utan sump, men överdosering kan vara en risk då.

Det var inte meningen att avskräcka. Till saken hör förstås att många nog gillar att pyssla med avancerad teknisk för dess egen skull, håller man sig till beprövade tekniska lösningar minskar nog risken för haverier markant. Jag tvekade själv länge mellan att starta ett nytt saltvattenskar (efter nära 20 års uppehåll) eller skaffa ciklider. Har faktiskt ingen aning om jag valde rätt, inte pga någon krasch utan mer för att jag aldrig fått riktig ordning på karet pga olika algproblem (mina tidigare saltkar var betydligt mer lyckade av okänd anledning). Sötvatten kan förstås innebära en massa jobb med vattenbyten eller gallring av växter istället, och kanske man tröttnar fortare på sötvattenskar även om enskilda ciklidarter kan ha intressanta beteenden?

Något som kan vara en nackdel med nyare tekniken är att man lätt rattar bort sig med alla inställningsmöjligheter. Med programmerbara LED-belysningar kan man exempelvis lätt ge för starkt ljus, eller ställa in ett mindre lyckat spektrum, Med lysrör eller MH visste man ju på ett ungefär vad som fungerade, eftersom de flesta hade samma system. Tekniken för vattenrening är numera ofta så effektiv att man lätt åstadkommer så låga nivåer att koraller tar skada. Kan även tänka mig att en del krascher beror på att någon doseringspump eller sensor felfungerat. Jag har väl råkat ut för allt av det ovanstående (utom det sista, eftersom jag inte använder några sådana).

Något fel på vattnet? Har du acklimatiserat den försiktigt (gärna en droppe per sekund i flera timmar)?

Jag har alltid använt kranvatten (Göteborgs kommunala). Jag tycker osmos verkar krångligt och tar upp plats. Om kranvattnet fungerar beror på var man bor, både pga det lokala vattenverket och eventuellt nya kopparledningar i den egna bostaden. Men om man ICP-testar akvarievattnet bör man iaf kunna se om koppar och andra oönskade metaller ackumuleras (jag har inga förhöjda värden alls trots över fem år utan vattenbyten).

En smaragadkrabba borde kunna hitta små bitar också. Även eremiter och Nassarius-snäckor äter matrester, snäckorna ser man knappt men de rör om i sanden.

Testa annars Tropic Marin Carbo-Calcium, det är mycket enklare att använda (bara en komponent). Jag blandar mitt i kranvatten och doserar i ATO-behållaren.

Det beror på hur djupt du menar? https://reefs.com/magazine/aquarium-fish-deep-water-reef-fish-communities-part-i-a-survey-of-deep-reef-fishes/ https://reefs.com/magazine/aquarium-fish-deepwater-reef-fish-communities-part-2-a-survey-of-deep-reef-fishes/ Fiskar från tusentals meters djup fångas nog bara för vetenskapliga studier, och jag gissar att de skulle behöva en trycktank för att överleva.

Inneskummare har ofta inbyggd ytavrinning, men det gäller att ställa in vattennivån exakt.

Ingen aning. Fast clowner kan också vara aggressiva (inom sitt revir), så de kan kanske hävda sig. Det finns även en del andra tuffa arter som t ex Pictichromis mfl. Jag läste just lite om Forcipiger flavissimus, sägs faktiskt vara ganska härdig för att vara fjärilsfisk. Den liknande men obesläktade Chelmon rostratus sägs däremot vara svår att få att äta (men lär gilla att nafsa ur färska musslor) och känslig för inälvsmask (men det kanske finns maskmedel).

Sätt den inte alldeles för nära vattenytan, då suger den in luft. Jag brukar rikta dem så att de bildar en cirkular vattenrörelse i karet, då brukar detritus samlas mitt i virveln där den kan sugas upp. Om pumpem är programmerbar kan du även ställa in den på resonansvåg. Vad gäller höjdriktningen, se upp så strömmen mot korallerna inte är alldeles för stark, att den inte blåser upp sand från botten och att den inte skvätter vatten över ytan (vilket leder till saltavlagringar).

Jag jämförde aldrig före/efter rengöringen, möjligen skulle det kunna visa lite skillnad på de allra lägsta fosfatnivåerna (t ex om färgen egentligen skulle varit helt vit, men istället visar det näst lägsta värdet). Kan kanske spela roll om man riskerar att nolla fosfaten.

Fanns det inte en fredligare frökenfisk som liknade Dascyllus melanurus, eller minns jag fel nu? Särskilt Moorish Idol och pincettfisk är känsliga, men delvis även kirurger. En palettkirurg vill nog ha ett stort kar (500l?), en gul kirurg kanske lite mindre (300l?). Ett par clowner kan fungera i bara 50 liter. Levande sand är inte nödvändigt (eller ens någon sand), däremot rekommenderar jag levande sten. Värmare behövs troligen. För att mäta salthalt är en refraktometer mest praktiskt, helst en som är byggd för att mäta havsvatten (vilket inte är samma som saltvatten, det finns iofs kalibreringsvätska att köpa isf). Automatisk vattenpåfyllning (tex Tunze Osmolator) kan vara praktiskt. Kranvatten kan användas i en del hus, i annat fall behövs ett osmosfilter.

Det är väl bra? Varför det, ammonium är inget man vill ha i vattnet.

Samtidigt tar ytavrinningen till sumpen upp en hel del plats i visningskaret, kanske lika mycket som en inneskummare. Så om du bara tänkt ha en skummare i sumpen är det kanske bättre med en inneskummare istället.

Ja iaf inom sötvattensakvaristik. Inom saltvatten tillkommer dessutom filter avsedda för en sump (jag vet inte om sumpar används även till sötvatten numera?). Varsågod! Många säger att det enklaste är att köpa ett akvarium avsett för saltvatten med inbyggd sump, tydligen är dessa inte så dyra begagnade. Filtersockor och särskilt Rollermat-filter i en sump kan vara effektiva för att fånga upp synligt skräp, men det är inget man måste ha. Min filtersocka måste rengöras två gånger i veckan (annars täpps den igen), så frågan är hur mycket arbete den sparar in. Ett Rollermat-filter kan mata fram ny filtermatta automatiskt vid behov, så det borde spara arbete. Till skillnad från många sötvattenskar så behöver man inget bakteriefilter för att bryta ner ammonium och nitrit inom saltvatten, skummaren tar det mesta medan resten sköts av bakterierna i den levande stenen och sanden. Men för att bakteriekulturerna skall hinna byggas upp bör man vänta ett par veckor innan man sätter i djur i ett nytt kar, och sedan öka matningen gradvis. Nitrat kan man bli av med på olika sätt t ex vattenbyten, makroalger (oftast Chaetomorpha i sumpen), kolkälledosering (vodka eller ättika, detta kräver dock försiktighet eftersom överdosering kan vara farligt). Även koraller tar upp nitrat, så moderna revkar med mycket koraller drabbas ofta av näringsbrist.

Största fördelen är att du slipper ha synlig teknik i visningskaret, t ex skummare och värmare. Det finns även betydligt fler skummare att välja på till sumpar, även om t ex Tunze 9012 verkar vara en bra inneskummare. Streampumpar måste förstås alltid sitta i visningskaret oavsett, möjligen kan man dölja dem (och inneskummare) bakom Back To Nature-moduler. Här står mycket om hur sumpar fungerar: http://reefkeeping.com/issues/2003-01/gt/ "Canister-filter" är väl typ Eheims traditionella behållare som står under visningskaret? Dessa har ingen speciell fördel till saltvatten och kan eventuellt börja läcka eftersom saltvatten gör PVC-slangar hårda. Det finns även innerfilter som kan fyllas med t ex vadd, men jag tycker inte de gör någon större nytta heller. Däremot har Tunze en makroalgreaktor 3181 som tydligen kan stå nedanför karet på samma sätt som ett Eheimfilter, vilket verkar praktiskt om man inte har någon sump. "Sump-filter" låter som ett brett begrepp, det skulle innebära allt från filterstrumpor till Rollermat-filter, kanske även makroalgfilter eller -refugium? Skummare, levande sten och vattenbyten räcker oftast för den biologiska belastningen. Detritus kan man suga upp från botten med hävertslang i samband med vattenbyten. Det enda man behöver mäta de första månaderna är salthalt och temperatur, därefter kan du testa alkalinitet (KH) och nitrat ibland. Just fiskar tål väldigt höga nitratvärden. pH varierar under dygnet, men om alkaliniteten är OK är inte pH något problem. Kalcium är främst viktigt för koraller och kalkalger. Cryptocaryon/prick är en mycket vanlig parasit, kanske de flesta kar har den, se klistrad tråd i sjukdomsforumet. Om fiskarna trivs och är friska från början är det oftast inget problem, men kirurger och fjärilar kan vara särskilt känsliga. Oodinium fungerar på liknande sätt men är dödligare och sällsyntare. Ordentligt dimensionerad UVC-sterilisering kan hålla nere mängden parasiter. Ja det går bra utan. Om man däremot har ett kar fullt med dyra fiskar kan det kännas lugnare att sätta nya fiskar i karantän.

Det blir kanske enklare att arbeta med tekniken. Större total vattenvolym gör att förändringar av vattnet sker långsammare, vilket är både på gott och ont. Förutsatt att belastningen är dimensionerad efter den teknik som får plats i sumpen så kan man nog ha hur mycket levande man vill i visningskaret.

På amerikanska forum brukar det ofta kallas FOWLR (fish only with live rock). Levande sten är däremot bra att ha lite av, många fiskar uppskattar att leta efter smådjur i stenen och man får en bättre bakterieflora fortare. Det går alldeles utmärkt att strunta i koraller. Mjukkoraller (t ex Sinularia) är däremot oftast tåligare än stenkoraller och anemoner, och brukar lämnas ifred av de flesta fiskar. Istället för koraller kan du ha fiskarter som ibland nafsar på koraller (t ex fjärils- och kejsarfiskar) och sådana som förorenar mycket (t ex drakfiskar, muränor, tryckarfiskar, du kanske även kan ha större antal fiskar av samma anledning). Möjligen kan en del av dessa bli för stora för med tiden. Särskilt fjärilsfiskar är dessutom ofta lite känsliga. Du kan även ha andra lägre djur, som t ex kräftdjur, snäckor, sjöborrar förutsatt att vattenkvalitén är bra och du inte har fiskar som äter dessa (drakfiskar, muränor, tryckarfiskar). Det stämmer, de behöver oftast bättre ljus och bättre/jämnare vattenkvalitet. Du behöver ingen speciell belysning, du kan använda enklare vattenrörelse, och färre/inga tillsatser av kalcium och alkalinitet.

Om du har långa trådalger kan du nypa fast tussar mellan tummen och en tandborste. Håll även en hävertslang i samma hand (låter krångligare än det är), så att alla lösa algfragment sugs ut ur akvariet. Om du inte vill använda hävert kan du släppa dem i ett glas kranvatten allteftersom du plockar nya. Städpatrull/algätare behövs också, men äter bara korta algtrådar.

Rengöringen är viktigt eftersom cystor av Cryptokaryon/prick och en del andra parasiter kan överleva flera veckor i ett fisktomt kar.

Ett annat sätt att få samma värden kan vara att flytta vatten från huvudkaret till karantänskaret vid vattenbyten. När det är dags att mata nya fiskar i karantänskaret kan du först sätta i filtervadd/skum som innan dess gått i huvudkaret, därigenom innehåller filtermaterialet nitrifikationsbakterier som kan bryta ner ammonium i karantänskaret. Alternativt kan man använda kemiska ammoniumbindare. Att nitrat och fosfat stiger i karantänskaret spelar ingen roll under den korta tid fiskarna går där.

Det verkar finnas flera liknande arter i Karibien, tar alla av dessa Aiptasia? https://www.reef2reef.com/threads/do-peppermint-shrimps-really-eat-aiptasia.605709/page-2#post-6113669

Det kan även finnas olika arter av räkor som säljs som pepparmintsräkor, men alla sorter äter kanske inte Aiptasia. Eventuellt kan de även behöva läras att äta Aiptasia. Mina gjorde det väldigt effektivt, men bara de små Aiptasia-exemplaren.

Nu har sjögurkan dött. Fiskarna verkar helt oberörda. Kanske kolkälledoseringen minskat mängden mat i karet, det skulle förklara minskningen i storlek.