Parasiten lär ha tre stadier. När vi ser den på fisken som vita prickar är den fullt utvecklad och kommer att släppa från fisken efter att ha mångdubblat sin storlek där den tar näringen från fisken. I nästa stadie släpper den och kan "simma" under en tid innan den sätter sig på något substrat där den efter en tid släpper ut tusentals nya pararasitcystor till det tredje stadiet där de nya cystorna söker nya värddjur. Det är under fas 2 innan den sätter sig på substratet och under fas 3 innan den hittat ett nytt värddjur som t.ex. UV gör nytta genom att parasiten dör när den belyses av UV. Cryptocarion till skillnad från vita prick i sötvatten (som jag inte vet vad den heter) kan ha en ganska lång men inte evig fas 2. Försvagad fisk eller fiskhud som är påverkad av t.ex. hårt vatten gör det enklare för parasiten att fästa. Är det varmt i akvariet ökar farten på processen. Teorin ovan talar emot att det finns cryptocarion länge latent i någon sorts viloläge på substrat, snarare att det finns en mindre mängd cryptocarion i gälar och mun etc. som vi inte ser och det blir inga större utbrott om man inte stör med ny fisk, stress eller dåliga vattenvärden. Men vad jag förstår vet man inte riktigt säkert hur det ligger till.