Lasse

Biologiskt - troligtvis inte Praktiskt - att få belysning lite "off" på ovansidan av klipphögar ut mot kanterna - kunna ha koraller även där - Ja - med täta matriser och multichip kan man få ett för riktat ljus. Senaste argumentet går ju motarbeta - min snedramp är ett första försök med det. Den skall göras om - bort med linser och mer blått Kan faktiskt se en anledning om man bara har blåa LED - använda RGB rören för att uppnå samma som vi försöker göra med LED MVH Lasse

När jag satte upp mina tre Dream Chip så behöll jag två 54 watts lysrör. Fördelen var att jag fick ett ljuse över hela akvariet. Efter ett tag med lite tester så tog jag bort de rören eftersom jag faktiskt är bekväm med att ljuset varierar i mitt kar. Jag har ju en del ljusskygga fiskar. Jag säger inte det är fel med mixramperna men det känns som en livrems/hängslen lösning när man går över till LED - men visst - i och med att man går ifrån den jämnt fördelade linjära LED matrisen och istället grupperar enskilda LED (eller går över till multichip) så kan det behövas en "mjukgörare" för att inte göra ljusbilden så kontrastrik. MVH Lasse PS: eftersom ljuset från LED är ordentligt riktat så innebär det att den indirekta belysningen inte blir lika ordentlig - i alla fall inbillar jag mig det. exempelvis så ser jag på min framruta att ljuset inte träffar i de övre delarna och därmed får man inte lika mycket reflekterat ljus. Med lysrör hade jag ett jämn utbredd algtillväxt på rutan - nu har jag bara längre ner

Visst klarar det saltvatten - de är gjorda för båtar - Biltemas tankgenomföringar. De är typ nylon. De vita rören han använder till är PV rör (sådana som elektrikerna använder). Svåra att limma mot nylongenomföringen som har slangnippel men går oftast med värmepistol och silikon. Dock - så skulle jag nog inte lita på detta uppe i en lägenhet. Det går att göra nivårör till dem - värmepistol och gängtape är bra. MVH Lasse

Bara du inte sätter in rör som ger för mycket energi i det kritiska området 500 -600 nm så borde det fungera bra. ATI:s vita är ju konstruerade på samma sätt som SMT matrisen - alltså med RGB, toppar i blåa, gröna och röda området och inget därimellan. Blå och rosa borde också funka Men inga rör gjorda för belysningsindustrin där största energin ges i området 500 - 600 nm MVH Lasse

Squba Jag vet inte vart de fått detta ifrån. Jag tror det är en dragen erfarenhet på fel sätt och det tror jag också att Davids tabeller gjort Sanningen är att när du transporterar fisk så utsöndrar de två saker - koldioxid och ammonium. Koldioxiden sänker pH:t och det är tur det. Ammonium i form av ammonium (NH4) är ofarligt och dödar inte fisk. Ammoniak (NH3) däremot är dödande i låga nivåer. Ammonium och ammoniak är två sidor av samma mynt - ammonium (NH4) är ammoniaks (NH3) jon. ammoniak i sig är en gas. Förhållandet mellan ammonium och ammoniak är beroende av pH. Vid ett högt pH så är det mer ammoniak - vid ett lågt pH så är det mer ammonium. Vid pH 6 (atmosfärtryck och 25 grader) är uppgår den fria ammoniaken NH3 till 0,06 %, pH 6,5 -> 0,18 % ammoniak, pH 7 -> 0,57 % ammoniak, pH 7,5 -> 1,8 % ammoniak, pH 8 -> 5,4 % ammoniak, pH 8,5 -> 15 % ammoniak och pH 9,5 (ungefär) ger 50% ammoniak. Ju längre fisken är i påsarna ju lägre blir pH och ju mer ammonium ansamlas det. Ammoniumet i vattnet kommer också att ha ett visst förhållande till ammoniumet i blodet. Blodet har ett lite högre pH än vattnet och påverkas inte så mycket av koldioxiden. Utsöndringen av ammonium är dock en aktiv process, vilket innebär att fisken kan utsöndra ammonium mot en koncentration så under transporten är en risk för ammoniakförgiftat blod liten fastän pH där är högre. Normala transporttider (under 10 - 15 timmar) innebär normalt inte så mycket - fisken hinner inte utsöndra så mycket ammonium och ammoniumkoncentrationen i blodet blir inte så hög. Vid längre transporter blir det annorlunda. Då har man en påse med lågt pH och mycket ammonium. Börjar man då koppa med perfekt vatten så kan katastrofen inträffa. pH stiger (i vatten och blod) - ansamlat ammonium omvandlas till ammoniak - fisken dör. Från dessa iakttagelser så har en del dragit slutsatsen att det bästa är att ta fisken och stoppa den direkt i karantänskaret. Detta fungerar för det mesta men min erfarenhet har gett mig en del motstridande upplevelser. Att stoppa i fisken direkt är oftast beroende på art och transportförhållanden. Jag har tidigare gjort så att när fisk har varit väldigt kritisk kondition tagit den direkt i det nya vattnet. Har fungerat ibland men inte alltid. Om jag däremot packar om fisken utan vattenbyte - egentligen öppnar jag påsen - blåser in nytt syre och förpackar igen - så klarar sig de flesta fiskar bara de har livstecken vid öppnandet av påsen första gången. Vet att fler använder metoden men har inget bra svar varför den fungerar Jag har också råkat ut för att jag tagit fisk och slängt direkt i det nya vattnet och fisken gjort några snurr och dött. I dessa fall så har ammoniumhalten i blodet blivit så hög att när fisken kommit i det nya vattnet har den snabba pH höjningen i blodet gjort att fisken blivit ammoniakfögiftad via blodet direkt. Jag testade det en gång genom att jag bara stoppade i en Bright Blue direkt i det nya vattnet. Den stendog (det var 50 yngel i påsen och den var transporterad i 48 timmar) efter några inledande snurr. Då sänkte vi ph i mottagningskaret till under 7 (Davids metod med koldioxid) och tog några fiskar och la in. Ingen reaktion. Sedan la vi i alla - direkt. Lät karet stå under första dygnet och pH gick upp naturligt till över 8. Inte en fisk dog utan det var den bästa leverans av den arten jag varit med om. Det här och en del andra erfarenheter har lett till en metodik där pH:t i mottagningskärlet sänks till under 7 med hjälp av koldioxid. Det vattnet används sedan till att koppa in fisken under lugna förhållanden. Efter ca en timme med upprepande koppningar lyfts fisken bara över i sitt kar (fortfarande pH under 7) - cirkulationen slåss på och pH stiger under första dygnet till normala förhållanden. Vissa fiskar som jag av erfarenhet vet fungerar lyfts direkt i karet med det lägre pH:t utan koppning. Vilka arter - ja det blir min hemlighet Jag har testat med ammoiunblockerare i salt men den beskrivna metoden fungerar bäst - åtminstone för mig. MVH Lasse

Gör som Manne säger. Är det bara röda? I så fall ger din koppling 350 mA ut till varje LED och ett FV som troligtvis är under 15. Din driver fungerar mellan 15 och 36 V. Dina LED har ett FV på 2,3-3V och då har du högst FV vid 700 mA. Eftersom din driver lämnar 700 mA men du delar upp den strömmen på två ben -> 350 mA och då är det troligt att din Driver inte orkar med eftersom den sammanlagda FV från ett av dina ben blir 6*FV och om FV är under 2,5 så blir totala FV under 15 och drivern ballar ut. Lägger du på en slinga så får du dina 700 mA och ca 36 i FV - då kommer det att fungera troligtvis. Alltså samma svar som Manne men på ett mer komplicerat sätt MVH Lasse Sent inlägg

Det har jag undrat också - men för mig har det inte inträffat än - men jag var rätt orolig ett tag.... MVH Lasse

En liten uppdatering För cirka 3 månader sedan köpte jag två Liopropoma swalesi/carambi (Jag är lite osäker på vilken art det var i verkligheten). Ja - rättare jag köpte en först men när jag inte hade sett den på 3 veckor så köpte jag en till för jag ville verkligen ha denna fisk. Säg så här - de är solitära - därför köpte jag inte två från början. Efter ca 2 minuter upptäcker jag att det faktiskt fanns två i karet - den jag inte hade sett försvarade sitt revir. Efter detta så har jag inte sett någon av dem - och jag började misströsta även om jag vet att det är en skygg fisk som gärna inte kommer ut i det fria. samtidigt skaffade jag 4 gyltor från släktet Wetmorella . De skulle vara W. albofasciata men jag tror det är W.tanakai - eller åtminstone 3 av dem. Den fjärde var en W.nigropinnata. Dessa är skygga också men de började visa sig efter någon månad. Jag hade redan en W. nigropinnata och den och den nya har nog bildat ett par, de ses ofta ihop i alla fall. Av de övriga tre så har åtminstone två börjat visa sig ute så man ser dem varje dag i alla fall. Detta har gjort att jag börjat avskriva mina skygga Liopropomer. Men - faktiskt - åtminstone en av dem lever i högsta välmåga - har nu sett den 3 dagar i rad (det kan vara bägge två faktiskt - jag har bara inte sett dem ihop). Tyvärr under ett par sekunder och de har varit omöjliga att fota. Skall dock försöka göra det - en mycket vacker fisk. En av mina W.tanakai har jag dock lyckats med Jag har också skaffat två Clowner - den som kallas Skunk. De var avsedda för mina bubble tip men så tycker inte dessa. De verkar föredra stenkoraller... Eremiter gillar jag - här är det matdags Min mandarin gör sig alltid på bild Och slutligen - en helbild MVH Lasse

här blir det en seafoodpasta, räkor, musslor, snäckor, bläckfisk, peppar, vitlök, vitlök, vitlök, chilli och så lite vitlök MVH Lasse

Instämmer med alla förgående och efterkommande talare MVH Lasse

Skall bli mycket intressant att se hur den går under Dream Chip:en Lotta MVH Lasse

Aldrig en hänvisning utan en länk MVH Lasse

Har du dubbelkollat salthalten? Nitraten ligger väl lågt för mjukkoraller om värdet är rätt men jag har råkat ut för samma sak med Xenia - utan att hittat någon förklaring När jag får sådana här problem så brukar jag se till att göra en serie av stora vattenbyten och vara noggrann med doseringen av salt. Tar du 35 gram per liter så kommer du inte för högt i alla fall - du kan få de flesta salters dosering via Aqua Calc. Byt 50 - 100 liter per gång varannan dag under en tvåveckors period så är du nere någonstans där du startade från början. Vad har du för ljus? MVH Lasse

Här eller här MVH Lasse

Jag tror att hemligheten med de flesta fröknar är antalet - och att man har en viss tur med individer. Just den som Jonas visar går att ha om man har många så man tätar upp populationen. Då pratar jag kanske om 10 - 20 i ett 300 liters. De som har haft Malawi och Tanganyiker känner väl till problemet och lösningen. Den jag visade går i alla fall bra med 9 i ett kar på ca 450 liter (Percula 120). Men det finns fröknar som vuxna inte går att ha i möblerade rum - tyvärr så är några av de vackraste från den kategorin. Med fröknar menar jag frökenfisk - bara så det inte blir några missförstånd MVH Lasse

@ Skiktningarna som kan ske i hinken påverkar med stor sannolikhet hut mycket av spårämnena du får i olika vattenblandningarna men tror inte att det kan påverka en sådan basal sak som pH:t MVH Lasse

Sans och balans - lågt kalium slår inte ihjäl/bleker en hel besättning på 5 timmar MVH Lasse

Det är en "penna" och den har bara en kalibreringspunkt. Om du läser spec på mätaren så är den plus minus 0,2 i värsta fall. Detta betyder att även om din pH mätare är rätt kalibrerad så kan ditt avlästa värde ligga mellan 7,7 och 8,1 En pH elektrod mäter potentialskillnaden i mV mellan väte och hydroxidjoner. En liten "data" omvandlar sedan denna mV till pH enheter. När du kalibrerar din pH mätare med pH 7 så säger du till den att vid detta mV är pH 7 - Teoretiskt är det 0 mV som är pH 7. Du har då bestämt en punkt och mätningar nära pH 7 ger rätt resultat. Men du har ingen aning om hur mV kurvan ser ut om du inte har en fixpunkt till. Därför gör man en kalibrering till - om man skall mäta underr 7 så väljer man pH 4 (eller däromkring) och skall man mäta över 7 så väljer man pH 9 eller 10 som andra fixpunkt. Då har man bestämt vilken mV som är pH 7 och vilken som är pH 10 exempelvis. Sedan doppar man sin elektrod i sitt akvarievatten - den läser en mV - den lilla datorn inne i mätaren går in på kalibreringskurvan (som är linjär) läser av vilket pH detta mV representerar och kastar tillbaka ett pH värde i displayen. Har man inte den andra fixpunkten - då vet man ju inte lutningen på linjen och man kan få vilket värde som helst. Till din mätosäkerhet på plus - minus 0,2 skall du lägga till att du har inte en aning om lutningen på avläsningskurvan (även om du vet att den visar rätt runt 7) så kan man inte dra någon slutsats om saltets kvalité - din mätning eller mätmetod ger inte fog för ett sådant uttalande. Det kan vara så men behöver inte vara så - dina mätningar varken styrker eller avvisar någon kvalite MVH Lasse

Det är nog 10:onde gången jag upptäcker den här gynnaren i några av mina bilder utan att jag noterat hen när jag tog fotot - inte vid första "genomtittandet" heller. Denna perfekta bild upptäckte jag inte hen innan jag hade publicerat den. MVH Lasse

Vilken referenslösning har du använt och är den tvåpunktskalibrerad? Är det en "penna" MVH Lasse

Vad mäter du pH med? MVH Lasse

Doppvärmare - korallakvarium - inte bra. Det är aldrig frågan om en doppvärmare går sönder - frågan står i stället - NÄR. Men det är alltid bättre att ha en förklaring även om den är dum än att stå inför ett olösligt problem. MVH Lasse

En rättelse gällande mig och mätningar. Vad jag inte mäter är näringsvärdena. Där förlitar jag mig till andra tecken. Jag har stenkoll på pH, temperatur och redox (loggar var 10 minut). Sedan jag börjat mer med stenkoraller i större utsträckning (LPS) mäter jag Ca och KH någon gång i veckan eftersom jag doserar balling. MVH Lasse

Se under min Pyamaskardinal på bild 5 - linslusen visar sig MVH Lasse

Kloka ord för att komma från Leköpping Koppa som du är van från sötvatten. Ta det väldigt försiktigt med matningen nu när du sätter till fisk. Betrakta det som en andra inkörningsperiod. Bakteriestammen är anpassad för den belastning du fått när du la i levande sten - när fisken kommer i så får du in en direktverkande ammoniumproducent, det tar lite tid innan din population av nitrifierare har anpassat sig. Nu är det så att nitrit är i stort sett ofarlig i saltvatten men förekomsten av nitrit indikerar att du har fritt ammonium i vattnet. Fritt ammonium är ingen fara i ett diskuskar eftersom ditt pH ligger lågt. I ett saltkar (eller Tanganyika/Malawi/ Centralamerikar) är det värre. Det högre pH:t gör att delar av ofarlig ammonium förvandlas momentant till farligt ammoniak. Ammoniak är en gas och kan därför luftas bort - rikta pumpar ytan och kör skummaren med så mycket luft du kan. Snälla och fina fiskar - ja. Det är lite värre med att kunna rekommendera. Jag vet att Göran fick hem Amblyglyphidodon ternatensis (yellow staghorn). Den är något så ovanligt som en ganska fredlig frökenfisk. Jag har 9 stycken som jag har haft i mer än 3 år nu. De är ca 6 cm långa och ca 3 cm höga. Okej de kör ibland men har aldrig slått ihjäl något. Jag har 9 stycken och jag skulle nog rekommendera mellan 5 till 10 stycken för att göra dem rättvisa. Några bilder på dem - nytagna idag Övriga fiskar som jag personligen alltid försöker ha är de olika små gobierna ur släktet Gobiodon. Här först Gobiodon okinawae. Sedan Gobiodon histrio/rivulatus En personlig favorit är Pyamaskardinalen Det finns ju många mer som passar - exempelvis olika räkgobies men du kommer nog snart hitta dina egna favoriter. Med de olika mandarinfiskarna gäller att de flesta faktiskt fungerar med dött foder också. Om du hittar fisk som redan äter, vilket brukar vara regel så är det ingen fara att introducera dem relativt tidigt. Jag har haft min Synchiropus picturatus i mer än 2 år - den syns ihop med G. okinawe ovan. MVH Lasse